Är tillbaka igen och vet inte hur jag ska orka längre.
Min man smygdricker och han tror att jag inte märker detta. Det medför att han sover nästan jämt på dagarna helger vilket jag tycker bara är så jobbigt. Har frågat honom om han druckit men han nekar jämt. Alla dessa lögner är bara så jobbiga. Hur ska jag bete mig ska jag ställa honom mot väggen? Ta bort flaskorna hälla ut spriten? Vill bara ta tag i honom och ruska om honom för att han förstör. Hur orkar man leva så hör? Nu bara bävar jag för när jag pensioneras. Vad händer då?

DetGårBättre

Om han svarar ja på din fråga, vad gör du sen? Känns som din fråga mest ställs för att du vill kunna skriva upp att han ljuger också. Vet du att han dricker förklarar du för honom att dina gränser gäller för dig och där ingår inte hans supande. Hur han hanterar och vill hantera alkoholen är upp till honom. Men du kan alltid lämna. Du kan dock aldrig få honom att sluta dricka typ! Det är hans beslut.

Har ju haft otaliga diskussioner med honom om hans drickande och orkar inte ha fler. Har även en vuxen grabb som bor hemma och jämt pratar med mig om drickandet och om hur allt var förut.
Måste nu börja tänka på mig själv annars går jag under. Min man är mycket aggressiv när han fått i sig sprit och jag får alltid höra vilken hemsk person jag är.
Vad kan jag göra för att inte må dåligt. Att lämna honom går inte. Det värsta är ju att se min son må så dåligt

Anthraxia

Stilla undran; varför går det inte att lämna honom?

En av mina egna stora motiveringar till att stanna med min pojkvän när det var som värst var att jag hade utvägar, och alltså inte hade bråttom någonstans - att sitta FAST i den här situationen mot sin vilja måste ju vara tusen gånger värre.

Om du berättar varför du inte kan lämna så kanske någon på forumet vet en lösning som passar just dig - det är många här som ändå HAR lämnat, och klarat det.

Jo pga att min son studerar på universitetet samt att han är jättekänslig. Så en separation skulle skada honom mycket.
Har varit på väg många gånger men han har hotat mig då
Så funderar på att prata med någon om detta, men vem. Tror det blir bäst.

Anthraxia

Fast din son verkar ju inte må bra som det är nu heller, så det känns lite som "pest eller kolera"

Om karln VILLE sluta dricka så finns det ju hjälp, men vill han inte det - eller ens erkänna att han dricker - så är det ju värre. Är det så så låter det ju som att ni skulle ha det bättre utan honom...

läser på universitetet så är han ju också i ålder att kunna flytta hemifrån! Han kan själv göra val för sin egen del och behöver inte tvingas bo med supande pappa! Och han kan ju flytta med dig om han inte känner sig redo att flytta hemifrån! Om din son är jättekänslig kanske en supande och aggressiv far inte är bästa sällskapet heller! Du gör nog både sonen och dig sjäv en tjänst om ni flyttar! Aggressivitet ska man aldrig acceptera! Låter som en bra idé att prata med någon! Jobbigt för dig att höra att du är en hemsk människa! Inte sant och dessutom förtjänar du så oerhört mycket bättre!