Idag är dagen som mitt nyktra liv startar!
Jag har läst inlägg härinne i perioder i flera år, oftast när ångest från gårdagen är som värst så även idag men skillnaden är att denna gång så har jag bestämt mig på riktigt!
Imorgon kväll ska jag gå på mitt första AA-möte, känns nervöst men spännande!
Mitt största problem är att när jag dricker så finns det inget stopp och att jag blir helt personlighetsförändrad, jag slutar inte fören all alkohol är slut eller att jag deckar..
Jag har nog varit elak mot alla människor jag känner..
Jag har försökt med att bara dricka ett visst antal glas, att bara dricka en sorts alkohol, att bara dricka när det är speciella tillfällen, det slutar alltid med samma sak, att jag har gjort bort mig eller varit elak mot personer jag tycker om..
Om jag inte slutar så kommer min man tillslut lämna mig, han har inte sagt de men det är oundvikligt, mina barn kommer växa upp med en känsla att dom inte kan lita på sin mamma, jag vet min mamma och syster har också alkoholproblem..
Jag vet att det kommer gå bra första veckan men sen kommer dom där tankarna om att jag ska bara ta ett glas, att jag klarar att dricka alkohol på ett normalt sätt smyga sig på men denna gång ska jag klara att hålla mig nykter, de har jag gett mig fanken på!!!

Femina

Vad bra att du hittat hit till forumet! Berätta gärna hur kvällens möte kändes. Lycka till!

Som du säger så är det en stor fara att man ”glömmer” varför man ville sluta. ”Spela hela filmen” är ett uttryck jag läst här som är ganska bra. Stanna inte vid att nu vore det nice med en [öl/vin/shot/grogg] utan tänk, vad händer sen? Göra bort sig, vakna med ångest som sitter i i dagar, livsavgörande misstag etc. Lev dig in i din senaste ångest och tänk hur det var och kändes. Är det värt en stunds fylla för att riskera (hög risk) allt negativt? Ofta är det som att man bara hastar förbi själva beslutet och låter kroppen bestämma det och sen efter en enhet så är det inte viktigt längre.

Min åsikt som jag baserar på min situation som är en exakt kopia av din, är att jag aldrig någonsin kommer att kunna dricka normalt. Jag tar en dag i taget ändå men jag har ingen illusion om ett normalt förhållande till alkohol. Jag har ingen kontroll så fort den kommit in i systemet. Men hittils så har jag vunnit mer än jag förlorat det är helt säkert.

Kämpa på!

PEL

Tack för tipsen!
Precis som du skriver så har jag insett att jag varken kan eller kommer kunna dricka alkohol som de flesta andra.. Jag kommer alltid, även om jag har lovat mig själv att det inte skulle hända, hamna i det där svart hålet av skam och ångest!
Och där vill jag aldrig mer vara pga av alkohol!

Lovade, skulle dra ner och ”glömde” sen. Gick hem sist, drack tills det var slut eller att jag däckade. Men nu snart 4 månader nykter och flera aw, en midsommar flera fester och annat. Saknat alkohol då och då men sällan speciellt mkt. Och varje gång uppskattat bristen på ångest och sköna sömnen. Psyket blir långsamt starkare över lag. Gått ner i vikt. Du har allt att vinna och ganska lite (rent objektivt) att förlora.

Säger dock inte att du inte skulle kunna lära dig att dricka kontrollerat om du har en stenhård disciplin som du övar in att sitta även efter att du uppnått det du satt som gräns. Men det låter som du provat.

Men på det stora hela känner jag inte att det är vi som slutat dricka som förlorat något. Speciellt nu när det inte anses finnas något riskfritt bruk av alkohol.

Kanske testa att se det som en challenge? Jag gillade attityden på killarna i 90-day alcohol free challenge. Finns som ljudbok på de större ljudbokstjänsterna. Festglada britter som slutade dricka.
Du hittar ditt sätt bara du har motivationen.

PEL

Va sjukt nervös! Egentligen inte för att erkänna att jag är alkoholist utan för att jag skulle börja gråta när jag pratade om de...
Det första som hände var att en go gammal dam greppa tag om mig och fick mig att känna mig välkommen, detta följdes av en massa varma kramar och en massa hälsande välkommen.
När själv delandet började så släckte dom ljuset och tände några ljus vilket kändes jättebra, mindre utpekande på nått sätt.
Fick en bra känsla med mig från mötet och det ända som jag egentligen hade problem med var snacket om Gud. Jag tror inte på nån högre makt och har lite svårt att relatera men men, man kan inte få allt här i livet?
Kommer absolut gå på fler möten för att se om detta är för mig eller om det är för mycket gudsnack..
och jag började aldrig gråta, även om flera av medlemmarna nog såg att jag hade tårar i ögonen ett par gånger?
Ha en trevlig kväll allihop!

Anders 48

Vad bra att du gick iväg på ett AA-möte! Jag gjorde det själv för cirka ett år sedan för första gången - och kände mig lika välkommen som du beskriver! Jag själv är väl i det närmaste ateist, och reagerade på samma sätt som du vad gäller allt det "gudiga". Man kan och bör väl själv avgöra vad "gud" eller en högre makt är - det behöver ju inte vara Gud i religiös bemärkelse. Just nu så ser jag "den högre makten" som en insikt om att jag själv inte klarar att hantera situationen längre - och antagligen aldrig kommer kunna om jag kikar i backspegeln hur jag har hanterat alkoholen. För mig är det "en högre makt". Att jag behöver hjälp av/genom någon annan eller annat än enbart mig själv. Jag kan tänka att själv AA-gruppen, och att gå på möten är en form av "högre makt" (gud). Att jag inte är själv. Så tänker jag just nu - kanske tänker jag något annat om ett halvår? Det får ju tiden utvisa. Du behöver verkligen inte "ta in" allt på en gång, så om du går dit igen så kan du till att börja med bara lämna den biten åt sidan - och "njut" av att bara vara tillsammans med andra människor som också insett att de inte kan hantera alkohol - och som berättar ärligt och uppriktigt om hur deras liv är eller har varit. Ge det en chans, gå dit några gånger - du behöver inte ta ställning i nuläget om det är något för dig eller ej. Det kommer säkert med tiden.....

Önskar dig all styrka i din kamp - det är inte lätt. Ofta faller vi på vägen - men jag tror verkligen att förändring är möjlig om man vill det själv tillräckligt mycket - och man har insett att man inte längre kan hantera situationen som den är.

//Anders

PEL

Tack Anders för att du delar med dig om hur du tänker angående Gud grejen!
Tar absolut till mig dina tips!
Tycker verkligen att mötet gav mig något så kommer gå igen, ser faktiskt fram emot de?

PEL

Idag har jag varit nykter i 1 vecka och det går bra, mycket är för att min man också låter bli alkoholen för att stötta mig, det finns ingen frestelse...
Nu är det dags för AA-möte nr två?
Ha det gott alla där ute❤️

Anders 48

Grattis till en vecka PEL! Bra jobbat. Hoppas att det blir bra på ditt andra AA-möte. Ett möte kan faktiskt "immunisera" ett sug på något sätt - om man är nära att ta det där första glaset...….

PEL

Och jag är fortfarande nykter.. Går väl egentligen toppen, bara lördagarna som är lite jobbiga men eftersom mannen är nykter med mig så är det inga problem..
Därimot så känner jag nån sorts sorg över att ha blivit nykterist.. Jag kommer aldrig få känna den där euforiska känslan som jag får när det är dags för fest, eller aldrig få njuta av den där underbart kalla ölen en riktigt varm sommardag.. Det känns som om jag förlorar en lycka som alla andra får ta del av..
Jag kommer absolut kunna ha kul utan alkohol men det kommer vara på en helt annan nivå, en tråkigare nivå..
Det känns som om jag förlorar en vän, sörjer en vän..
Är väl medveten om vad denna så kallade vän också har utsatt mig för och vilken hemsk ångest den har gett mig men kan inte hjälpa att känna att mitt liv inte kommer levas till fullo..
Mörka tankar denna kväll men tänker att det kanske lättar lite om jag bara får ur mig de..
Önskar er en trevlig kväll??

Mister

Att det blir ett tomrum inom en när man tar bort alkoholen tror jag bara är ett sundhetstecken. Det om något borde väl vara ett bevis på att man låtit fel saker ta för stor plats i tillvaron. Jag känner precis samma men hoppas att jag skall få de där härliga känslorna av andra orsaker. Som att äntligen få träffa personer som man tycker om men inte sett på länge. Men visst är det svårt att lära gamla hundar att sitta.

nydag2018

Jag har varit nykter i snart 6 månader och jag hade samma tankar som du i början. Det mesta kändes faktiskt meningslöst. Nu när jag har varit ute på krogen och liknande nykter så har jag faktiskt skitkul. Men det tog sisådär 5 månader innan det vände. Visst kan jag sakna att ta ett par öl för att få det extra kul, men stannar man på krogen tillräckligt länge så inser man att det inte skulle vara värt det. När människor blir för fulla och gör saker de aldrig hade gjort nyktra, då är man jäkligt lycklig och stolt över att man valt att dricka alkoholfritt! Det går att ha superkul utan alkohol, och dessutom så mår man bättre.
Det att känna sig utanför pga att "alla" andra dricker har jag inte hittat något svar på ännu, jag blir fortfarande ledsen av det ibland. Varför just jag?

PEL

Idag var det tentadag, alla andra tentadagar har varit synonymt med att fira med alkohol (läs supa sig ap rak för att släppa pressen för en stund), men inte denna dag sörru för denna tentadag ska firas med att ligga i sängen några timmar innan ungarna ska hämtas på förskolan, kanske till och med blir lite glass till kvällen för att jag har varit så duktig??
Dag 24 som nykter idag, snart en hel månad????

PEL

Den 2 oktober hade jag varit nykter i 1 månad! Känns bra men vet att det bara är början på ett nyktert liv.
Läser andra trådar och ser att folk känner sig pigga och glada av att vara nyktra, det gör inte jag!
Om jag inte hade haft barn så hade jag inte lämnat sängen, är trött jämt och allmänt less.
Jag har en underbar man och de tre finaste barnen i hela världen, jag borde vara lycklig, men det är jag inte..
Jag känner mig avtrubbad, som om jag bara går i nån dimma utan nån mening, min livskraft finna inte längre, allt känns meningslöst.
Vill inte känna så här resten av mitt liv, jag vill vara lycklig...

Fredde

Det glädjer mig att du klarat av att vara vit 1 månad mycket starkt gjort och var stolt över dig själv ? Jag själv har förut som längst klarat av att vara vit i 5 veckor och jag känner att det är inga större problem att sluta dricka utan det svåra är att inte börja dricka igen. Jag kan känna igen mig i dina tankar och känslor att vardagen känns grå och trist och att det är svårt att hitta glädjen och någon mening i tillvaron och det är inte alls kul att känna så. Jag har varit deprimerad från och till i flera år och att dricka öl för mig har väl varit en tröst och en flykt från allt det jobbiga. Men alkohol löser ju inga problem även om man mår bra för stunden när man dricker utan det skapar bara mer problem än vad man hade från början och på långsikt mår man bara sämre fysiskt och psykiskt. Det låter på dig som att du är deprimerad med tanke på hur du mår? Ville bara skriva några ord för att du ska veta att du inte är ensam att må dåligt och det kanske kan ge lite tröst ialla fall? Fortsätt att vandra på nykterhetens väg för även om det känns jobbigt för dig nu så vet jag att du kommer gå mot ljusare tider och ett bättre mående så länge du väljer att samla vita dagar? Styrkekram?

Visst kan man känna att ”den där lyckan får man aldrig igen” men.

A) Man hade den innan man började dricka och det får nog gå ett tag innan man hittar den igen. Du har ju ersatt din naturliga glädje över fest med en syntetisk under lååång tid. Måste återfå den igen.
B) ”Den där ångesten” kommer garanterat aldrig igen (så länge du är nykter). Smärtan har inget minne har jag hört någon säga. Dvs man glömmer fort hur ont eller hur mkt ångest man haft. Men försök minnas hur det kändes innan du slutade, när du gissningsvis sa ”aaaaaaaldrig mer”.

PEL

Nu har jag varit nykter i 10 veckor? Livet rullar på och tankarna om alkohol kommer inte upp lika ofta längre och livet känns inte riktigt lika meningslöst. Jag har funderat mycket på varför jag har druckit och kommit fram till att det troligen var för att dämpa ångest och för att minska stress, skulle nog egentligen behöva söka hjälp för min ångest men det vågar jag inte riktigt, får bli senare i livet av olika anledningar..
Snart är julen här och jag kollade på en serie där en familj satt och hade julmys med vin och julöl. Fick direkt en sorgkänsla över att sådär kommer jag ALDRIG kunna göra igen? Sen började jag fundera på, har det någonsin varit sådär mysigt när det kommer till alkohol? Jag har väl aldrig setat där nöjd i soffan med ett glas vin i handen, jag har ju alltid setat och planerat på vad jag ska ta i nästa glas eller hur mycket de andra i sällskapet har druckit och om jag har druckit fortare än dom, eller om mannen kommer bli arg om jag bara tar ett glas till...
Julen kommer inte bli ett problem för mig att hålla mig nykter, det händer så mycket den dagen ändå och jag ska koncentrera mig på att göra mina barn glada?
Min mamma fyller 70 i januari och det ska firas med en kryssning. Jag kommer hålla mig nykter då med det är jag säker på men kommer jag kunna ha kul utan alkoholen, jag är nervös att jag inte ska kunna tycka något som jag har älskat förut, vara kul utan att vara full. Och detta gäller inte bara kryssningen utan speciella tillfällen överlag, kommer jag kunna uppleva glädje, eller ska livet bara bestå av vardag?
Hoppas med hela mitt hjärta att jag kommer ha kul på kryssningen, det skulle ge mig hopp om framtiden..

PP

Riktigt bra jobbat. Alla är nog lite olika, men beroende på missbrukets omfattning brukar det gå lite upp och ner första halvåret. Roligt upplever jag att det är på ett annat sätt. Inte så där flamsigt roligt som under påverkan av alkohol.
Är efter en tid lättare att acceptera. Fortsatt lycka till!
//PP

PEL

Tänk va skönt det är att inte alla tankar handlar om alkohol längre! Förut så snurrade det alltid tankar om när jag skulle få dricka igen eller att det skulle ju vara gott med ett glas vin, visst händer det ibland fortfarande men mycket mer sällan..
Jag måste säga att jag just nu trivs med mitt nyktra liv, saknar inte alkoholen speciellt mycket och oroar mig inte lika mycket för att jag ska känna lycka igen. Jag känner mig nöjd, och det var det väldigt länge sen jag kunde säga. Jag har druckit för att gömma mig en stund, slippa tänka. Nu tycker jag det är lite spännande att se vad som händer om jag stannar kvar i mina känslor och tankar, lite av en utmaning. Än så länge har det gått bra?
Är också helt övertyga om att jag är en mycket bättre fru och mamma som nykter.
Fortsätt kämpa alla där ute, det kommer ljusare dagar?