Någonstans måste man ju börja.

Det är min 34:e födelsedag imorgon. Har jobb, bostad, partner, katter. You name it.
Alkoholdebuterade som 15-åring. Festade hårt genom gymnasiet även om det inte var särskilt ofta. Tre lobar under en tvåårsperiod när jag var 23-24. Inte mina stoltaste ögonblick.
Sen kändes det som att allt lugnade ner sig lite. Jag slutade ränna på krogen. Träffade min nuvarande sambo 2008. Oftast drack jag hemma eller i trygga sällskap där någon alltid beställde en taxi när det var dags.
För fyra fem år sedan började jag blanda drinkar. Gärna på esoteriska svåråtkomliga spritsorter. Mixologi. Det blev en hobby och höll ofta, men inte alltid. Plötsligt fanns det jämt sprit hemma och måttlighet har aldrig varit min melodi.
Förra hösten cyklade jag omkull på fyllan. Bröt ett nyckelben och var sjukskriven i drygt två månader. Det var en tid med väldigt få måsten och här började saker verkligen spåra ur. Nu kunde jag ta en flaska, gå in i dimman och komma ut som ett vrak tre dygn senare. Det behövdes inte ens blandas några cocktails.
Missbruksproblematiken går i släkten. Min morfar var svårt alkoholiserad. Min syster och min moster har uppenbara problem, så varför skulle jag vara den som klarar sig? Min sambo är i riskbrukzonen.
Jag accepterar mina beroendegener. Jag vet att muskelryckningarna och balanssvårigheterna inte hör till en vanlig baksmälla och nattsvettningarna och sömnproblemen beror inte luften i sovrummet eller vad jag har ätit på kvällen. Jag är alkoholist och vill inte dricka längre. Det var bara det jag ville titta in för att säga. Jag har smygläst på alkoholhjälpen ett tag och finner så mycket
inspiration i era fina och ärliga trådar.
Tack!

I början av min nykterhet frågade jag mig ofta om jag någonsin kommer sluta tänka på alkohol. Den dagen har inte kommit, men tankarna om alkoholen har med tiden mest blivit ett dagligt konstaterande att jag avstår den. Det är härligt att kunna säga "Nej tack, jag dricker inte" och känna att det är sant.
Det som oroar mig är att jag ska bli uttråkad. Första vita tiden bestod av frustration och förtvivlan, men också lyckorus över att vara nykter. Nu är livet mer jämnbra. Känslorna är ganska små. Jag vill inte sitta och skriva listor med fördelar att vara nykter. Jag vill att dom ska vara helt uppenbara.
Men just är jag stolt över att en dag i taget har blivit 10 månader. Ta hand om er, alla ni som kämpar därute.

Ett år har gått sedan jag satt och halsade ur absintflaskan. Ett år utan fylla, minnesluckor, baksmälla och abstinens. Jag har inte direkt några djupare tankar om det just nu, men jag är så stolt över att jag kommit så här långt.

Stort grattis till ett helt nyktert år! Det inspirerar.
Jag vill dela med mig av en erfarenhet gällande nykter tid, hoppas att det är ok.
Börja för guds skull inte dricka igen. Jag var nykter i 3 år, inte en droppe. Fick sedan för mig att det skulle gå bra att dricka igen, det gjorde det inte. Men det var mycket svårare att bli nykter igen, det tog 10 år innan jag var motiverad och jag var beredd att sluta förhandla med mig själv. Det var hemska 10 år och mycket värre än vad jag kunde föreställa mig.

Så mitt råd i all välmening, håll i!

Mvh

Insåg hur längesen det var jag var inne på alkoholhjälpen. Detta forum som blev den knuff jag behövde ut i fortsättningen av livet. Jag får inte glömma hur mycket det hjälpe mig i början av nykterheten.
Så många förändringar har skett sedan jag slutade dricka. Jag bytte jobb. Jag separerade från ett 11 år långt förhållande. Jag flyttade till en annan stad. Att resa har blivit min grej. Jag gör det så långt jag har pengar, semesterdagar och kattvakt. Taiwan om en månad. Det hade jag aldrig vågat göra om jag fortfarande drack. Jag litade inte på mig själv då. Nykterheten har gett mig ett helt annat driv i livet.
När jag läser på forumet blir jag glad över alla bekanta namn som fortfarande kämpar, men jag får klump i magen över alla trådar jag följde som bara slutar tvärt. Jag vet inte vad som hände, men det ligger nära till hands att tro att situationen blev sämre. Det påminner mig också att jag aldrig är säker. Jag får inte ta min nykterhet för given, även om den känns stabil just nu.
Ta hand om er därute. Kämpa på. Ni är fantastiska. ❤

Du och jag startade våra trådar här med endast några dagars mellanrum. Ett jättegrattis till dina vita dagar och ditt nya liv. Tyvärr har jag ännu inte kommit till ett totalt avslut, men har betydligt flera nyktra dagar än vad jag hade när jag började skriva här.

Tack för att du uppdaterade, sådana här inlägg vill och behöver vi lösa mera av.

Kram