Då va sista bråket gjort.
Jag har lämnat mannen
Han ska flytta från mitt hem och jag ska få ro

KL

Bra för dig! Jag vet inte alls bakgrunden men om du skriver att du ska "få ro" så låter det som att det varit tufft. Ta hand om dig, låt det hela sjunka in och var beredd på att det kanske kommer att komma dåliga dagar då du ångrar dig och längtar tillbaka, men läs då ditt inlägg här och kom ihåg varför du lämnade.
Styrkekramar i massor till dig!

Anonym 21523

Tack <3

Värd_bättre

Bra gjort! Jag vet inte bakgrunden, men jag kan gissa och du förtjänar bättre.

Anonym 21523

Jag och han ska flytta isär
Det känns rätt...

Däremot måste ja va ärlig med att det inte är slut.. jag har märkt mer o mer hur viktigt det är för han att ha med alkohol i stort sätt allt vi ska göra.

Dricks de inte ute på krogen som han nästan varje dag vill till då måste han ha folköl med sig..

Det är ytterligare nåt jag kommer tröttna på. Känns som varje dag så fort han är ledig ska vi göra nåt trevligt då ska det alltid va alkohol med.

Anonym 21523

Hans attityd gick ut över mig igår....
Han fick lämna hemmet och gå till sina föräldrar...
Han skrev inget sen, att han va där eller så. Jag som brukar skriva o ringa av oro gjorde för första gången inte det.

Jag tänker mycket på varför jag inte bara lämnar helt. Visst vi ska flytta isär men annars då? Hans humör finns ju.kvar.

Vad håller dig kvar i den destruktiva relationen? Han kommer tyvärr inte ändra sig om han inte har motivation till det. Bra och starkt gjort av dig.

Anonym 21523

Han kom hit igår
Han tyckte åter igen att han inte hade dålig attetyd. Och han skrev inget heller om när han kom till sina föräldrar. Jag tycker det är så taskigt gjort att inte ens ge mig det.

Ja du ???? :(((( Jag tror det handlar om just nu. Emellan att då är det lugnt o bra, sen blir de så här som sist och då dimper jag. Sen pratar vi o det är lugnt o sen så här igen. Kanske har med att jag tror att en relation är så!? Att jag är krävande? Att jag inte acepterar att det är inte bra 24/7 :(

Anonym 21523

Tårarna rinner
Vi bråkat för någon dag sedan och jag va väldigt otrevlig. Jag tror att det har att göra med att jag är nära bristningsgränsen. Vi pratade igår, och det va en lugn stund...
Jag sa att jag tycker egentligen att vi ska sära på oss för våran egen skull. Han säger annat.
Det är inget jag vill sa jag men jag tycker nånstans att vi ska se utifrån. Att det är destruktivt. Han säger alla bråkar.
Allt han säger får mig o vakla :( jag vet inte vad jag ska säga då. Vet bara att idag sitter jag och panikgråter....
Kanske kan vara att jag någonstans i mig vet vad som bör göras men inte tagit steget fullt ut???
Det gör ont, men någonstans så vet jag vad som är det rätta.

Virvelvind

Troja. Du undrar om du är krävande. SJÄLVKLART ÄR DU INTE DET! Om din kille inte kan ge dig det du behöver och vill ha så är ni inte rätt för varandra. Och det betyder INTE att du är krävande, bara att du har en magkänsla av att allt inte är 100. Varenda människa fattar ju att ett förhållande inte är 100 hela tiden, men när någon missbrukar så sabbas förtroendet hela tiden, om och om igen och till slut går det inte att få bort klumpen i magen. Det går inte att hela.
Du får aldrig någonsin tro att det är DU som gör fel, kräver för mycket etc. Jag kan lova dig att om du släpper den här killen och så småningom hittar en ny så kommer du att märka när du har "hittat rätt". För när man har hittat rätt så finns det ingen klump i magen. Det finns inga tårar av besvikelse. Ingen kamp. Ingen oro. Ingen misstänksamhet. Allt är bara så självklart och lätt.
Och vet du vad det bästa av allt är?
Det finns så himla många fina killar och tjejer därute! Det är inte så att Troja är ämnad för en speciell kille här på jorden utan det finns MASSOR av killar som väntar på just dig. Killar som inte missbrukar och som kan ge dig den kärlek och det lugn som varje människa är värd. Så slösa ingen tid på den här killen. Inse att han var fel för dig och släpp taget för att kunna gå vidare. Du kommer att gå som en vinnare. Han som en förlorare med flaskan i handen...

KRAM!

Anonym 21523

Skriver det jag känner

Igår grät jag floder, det kommer helt plötsligt.... jag är mitt uppe i att ta ett nytt beslut om att gå isär och behålla vänskapen vi haft flera år innan vi vart ett par än att förlora den helt om det uppstår ett grovt gräl igen med polis mm inblandat.
Han gav mig en puss nyss, jag kände mig arg efter det. Sedan får jag dåligt samvete av att jag blir arg :/
Tänker att det var ju jag sist som var mest dum i grälet, men sedan påmins jag om att jag har kanske andledningar till varför jag är så arg

Anonym 21523

Skriver av mig här

Jag är låg och nere....
Det känns lite som jag går och är falsk mot han just nu. Varför då kan man fråga? Jo för att jag vet någonstans att det är bättre att ta beslutet. Det är inte lätt beslut, jag står just nu o vaklar, ska jag eller inte...
Jag frågar mig själv vad kommer finnas kvar om vi går isär? Jag själv, vår vänskap, jag får slut på våra sjuka grova gräl, och våra vänner lugnar sig ( nu ska man inte tänka på andra men men )

Och sedan den andra frågan. Vad finns kvar om vi stannar???
Känslan av när? Kommer nästa bråk...
Bråk kommer?, en viss närhet kommer jag ha kvar.

Vinner jag eller förlorar jag nåt?
Vissa stunder på dagarna tänker jag på hur han är. Enligt andra är han fantastisk. Han är det när han inte blir full och dum. Men ändå så gör vi oss illa.... det har pågått så länge, kampen mellan att dricka måttligt och inte med han... det är förs nu han börjar dricka mer ok!!! Men det har redan skett allt för många gräl :( känns som jag vart så inne i allt med honom att göra att jag inte tänkt på hur jag mår. Det jag känner är ilska, frustration över tiden som gått, tid till allt oroande, och att jag sa upp ett arbete som jag i nuläget ångrar bittert. Jag har offrat mycket.... men ska det gå ut över honom???? Känns som det går ut över han nu!!!

Jag har även haft tanken att se till att få utrymme.... att kanske åka iväg nån vecka utan honom... allt känns så inflamerat, som att jag behöver läka

Anonym 21523

Skriver av mig

Känns jobbigt med mig just nu. Mår dåligt, gråter och känner mig arg helt plötsligt... så många känslor som snurrar omkring...
Min kille har sett mig nere nu och håller om mig och vill väl...
Jag är inte ledsen på han nu utan det har blivit för mycket som hänt mellan oss....
Går och spänner mig inför nästa gång! Nästa gräl! Och när hans attityd spricker fram igen...

Har pratat med honom...
Han ser mest rosa över allt, medans jag ser allvaret....

Det som har blivit förändrat nu är att i flera veckor har han fått nytt beteende när de kommer till alkoholen...
Han är tom nykter flera dagar. Jag har berömt honom för det.
Men det är jag som mår dåligt....
Jag har ängnat för mycket tid och energi åt oss.
Och visst!!! Det har gett reslutat i honom när de gäller och vara nykter oftare, men det har kostat energi....

Jag är mentalt bruten

Anthraxia

Jag känner igen mig där; man jobbar sig halvt fördärvad för att stötta och hjälpa och fixa och ha sig - och när de väl BLIR bättre så är man så jävla slut så man orkar inte ens vara glad - och DESSUTOM måste man då gå på äggskal för att inte göra dem arga eller ledsna eller frustrerade, så att de börjar dricka igen. På det ska man lära sig våga lita på dem igen. Och detta medan de är stolta över SIN prestation, och inte alls begriper hur misshandlad man varit under deras supande, för det drabbade ju bara dem själva.

Johejdu. Bitter och trött och hopplös, och känner mig så jävla ouppskattad och oälskad. Allt handlar bara om vad han vill hela tiden. Jag börjar ångra att jag någonsin gav mig in på det här.

Anonym 21523

Exakt så där är det
Kunde inte beskrivit det bättre...
Så skönt att bli förstådd här...

Ehhh jadu jag kan känna så jag med, ånger att gått in i det :(

Anthraxia

Jag är mitt i den känslan, och jag tror att den är livsfarlig.
Hur jobbigt det än är så är det bara att acceptera att din partner troligen aldrig kommer begripa vad du gått igenom - låt inte den bitterheten förstöra ditt liv.

Hitta energi och glädje (Hur omöjligt det än känns) utanför förhållandet, och OM han kör in i väggen igen så vet du ju; den känslan är inte värd det.

Och då KAN du lämna. Om du vill. Men du måste låta digsjälv LEVA under tiden.

Seriöst, alltså, låt inte det här förstöra ditt liv mer.

Anxiete

om han kan förstå varför mitt humör går upp o ned, varför jag ibland blir vansinnig för ingenting . Nej, det kan han inte. När jag förklarar känslan av uppgivenhet, trötthet, att inte vara älskad, utnyttjad osv så lyssnar han och sedan säger han: Men det är inte sant, så är det inte. -Hur kan du tala om för mej vad jag känner? undrar jag. Det kan jag inte, men det du säger stämmer inte , tycker han.
Det går inte att få dem att förstå hur det är att vara medberoende, iaf inte under pågående process. Anthraxia har så rätt! Jag kör en utmaning i min tråd: Vad kan JAG göra för MEJ just idag?
Något litet, något stort, skitsamma , bara man mår lite bättre just då! Måla naglarna, titta på något kul klipp eller en film, hoppa i vattenpölar..... något som får en att le en liten stund .... Häng på !!
Kram ?

Anonym 21523

Han hör vad jag säger när jag tex berättade igår mera ingående hur mitt mående är och blivit efter allt jobb o slit med vår relation...

Han säger han förstår, och han är tacksam för jag stått ut med honom...

Men det är som ni andra säger han, de här andra som är de som nissbrukat och ff gör, de kommer aldrig riktigt förstå.
Det är bara vi som vart de som kämpat med att de ska lägga av, dra ner på det som förstår....

Jag kommer lämna om det går tillbaka...
Jag kommer också gå om det blir värre bråk...

Just nu behöver jag läka. Och tänka på mig istället för honom

Anonym 21523

Jag veeeet de ska alltid säga nej men så behöver du inte må, så behöver du inte känna.....

Man vill bara skriika ja meeeeren det är såååååå det bliiiiiiiir pga det du gör mot oss.....

Kram :)