Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Så mycket kretsar kring alkohol i vårt samhälle. Fattar att du känner dig lite isolerad!
Men. I dag har du ju kommit halvvägs mot målet. 45 dagar! Nu är det bara lika mycket kvar. Se det här som något du gör för dig själv, för att du har lovat dig det. Det är bara några veckor av ditt liv. Sen får du utvärdera och göra vad du kommer fram till är bäst, men just nu gör du det här. Och du gör det superbra även om det känns jobbigt just idag.
Kram!

Det här är din tråd. Du behöver inte be om ursäkt för innehållet eller känna att du inte ”får” skriva saker. Folk måste inte läsa. Är det ett struggle så är det. Det får det vara, du behöver inte vara ”duktig”, bara ärlig. ?

Det betyder så mycket att någon förstår hur det känns och det är ju bara ni som gör det eftersom ingen i "verkligheten" vet hur jag har det.. Livet är nu.. tack för att du påminde mig om hur det känns när man druckit, värre än att städa ensam en fredag.. Miss Lyckad, Knaskatten och Studenten- tack för att ni finns när det känns jobbigt. Och katten, det är ju precis så, att jag gör det här för mig själv och det är inte så lång tid av ett helt liv.

Lägenheten blev i alla fall städad igår och diag har jag sprungit, styrketränat och yogat (jag är bara så sjukt präktig..).

Snart kommer mina barn och jag är pigg?

... av mina vänner, men inte alla. Jag var på alkoholfri barrunda förra lördagen, alkoholfri middag i tisdags och alkoholfri AW med kollegor i torsdags. Funkar med de flesta, men har vissa "partyvänner" och där funkar det inte... eller jag är väl inte tillräckligt "stark" för att säga till dem att jag inte dricker... ännu. Hoppas du har en fin lördag!?

Är så himla glad över att det går bra för dig. Och stolt. Du är så himla värd detta nu. Att det inte går smärtfritt och utan kamp bevisar ju bara att du är så beslutsam och stark i dig själv. Du kommer att fixa detta, det är jag övertygad om. Sedan hoppas jag att du, när du nått dina nittio dagar, har kommit till insikt om att det nyktra livet trots en del motgångar, är det bästa. Erfarenheten visar tyvärr att det sällan funkar att ta några glas då och då. Förr eller senare hamnar de flesta av oss i alkoholens förgörande klor igen. Men det där vet du ju... ♡ Kram till dig och tack för att du finns, för mig och för så många andra.

John-Erik

Är stolt över att du klarar dig så fint.. jag var lite nervös när du mådde pyton härom dagen..
Men du grejade detta, väldigt imponerande.. sockret har du klarat också tror jag eller?
Jag kör utan socker sedan i Måndags.. Funkar bra även om jag skulle kunna käka en Budapestbakelse, en kartong kokosbollar,
en chokladkaka, påse bilar m.m... Men nej det är stopp nu...
Blir stärkt av att se att klarar detta så beslutsamt och bra..Jag blir stark av dig...
Men det är ju meningen med forumet.. Vi hjälper varandra :-)

Kramar

John

... men ni behöver inte vara oroliga för att jag dricker?

Jag behöver bara en paus från allt kämpande, alla ny trådar med de som behöver hjälp, alla återfall. Orkar inte allt just nu. Tack alla ni som finns här för mig, vi ses snart igen!

På återseende??

John-Erik

Det blir för mycket... Ska också checka ut ett tag...
Man måste ta vara på sig själv..
Slappna av Jasmine.. Du är stark nu... Skönt
Lova att höra av dig..
Checkar ut nu jag med. Ska läsa lite bara ett tag..
Får se hur länge jag kan låta bli att skriva
Har dock fixat min nykterhet..toppen.

Kram

J

Känner också så ibland. Kommer dock att sakna dig och dina värdefulla inlägg. Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan du är tillbaka. En liten hälsning någon gång skulle vara kul. Men du, bara om du orkar och vill. Ingen press. ♡

John, synd att du tar paus precis samtidigt som Jasmine. Men det blir ju desto trevligare när ni är här igen - nyktra och pigga. ♡ Lycka till!

Kramar till er båda

Huh, både John och Jasmine checkar ut ? Tur att jag checkar in då ? Det verkar som att inte en endaste jefvel läser min tråd men jag far omkring här bland trådarna. Blir lessen och oroad ibland. Blir glad ibland.

Idag knäpper allt i mitt gamla hus och jag nojar. Jag avslutade mina 40 dagar och jag har druckit några gånger sedan dess. Inget sug följde men jag associerar fortfarande starkt till alkohol i vissa situationer. Min främsta vinst med mitt längre uppehåll och nedtrappande innan dess är att jag vet skillnad på att må bra och dåligt nu. Alkohol får mej verkligen att må pest. Jag känner mej äcklig när jag har druckit. Det är bra, tänker jag.

Fortsätter att räkna ner mina dagar nu. Känner mej bekväm med det. Trygg. Fin.

Så kan det gå. Jag som trodde att jag var oförbätterlig. Kanske inte, trots allt.

Kram, N

❤️
Egoistiskt tänker jag: trist för mig!
Men tycker att det är BRA att du gör det. Du tar så mycket ansvar för alla härinne, läser, kommenterar, peppar, bryr dig och sprider kärlek.
Ibland tänker jag att du kanske glömmer att göra samma sak till dig själv?
Det är fint att du är den omtänksamma person du är, men se upp så att du inte tar för stort ansvar för andras välmående. Forumet ska ge dig styrka och energi, inte kännas kravfyllt och jobbigt, tänker jag.
Så bra med paus och distans. När du kommer tillbaka hoppas jag att du gör det några steg närmare dina 90 dagar, full av energi och med en massa nya insikter.
Jag kommer att finnas här när du kommer tillbaka, oavsett om du kommenterar hos mig eller ej. Det är okej att ”bara” orka med sig själv också. ???

Ha! Vi låter likadana. Jag tog 35(?har glömt nu, men något sånt) nyktra dagar först och dricker nu igen, som en skolfröken med mycket strikta regler som jag rapporterar om. Det funkar jättebra hittills! Men är sjukt ospännande. För därför en monolog i min tråd! ? Som att se färg torka. Men huvudsaken är att det funkar och att det håller mig icke-berusad och utan riskdrickande.

Checkar in igen, det gick inte så bra utan er?. Jag har svårt att förklara det här, men jag har druckit vin i två dagar nu. Hemma, ensam, när barnen somnat. Destruktivt. Liksom allt annat i mitt liv just nu. Jag fattar inte vad som händer, min kropp vägrar fungera- ont i magen, ont i leder, ont i huvudet och allmänt hängig. Orkar inte ens gå till jobbet (och det var innan jag drack), mår sämre än på mycket länge (och även det var innan jag drack). Jag fick panik på det här att jag helt plötsligt inte orkar någonting och dessutom äter jag mat, godis, kakor som jag inte mår bra av. Suck. Vem hade trott att man som 40+ skulle tröstäta tills man fick ont i magen och inte klarar av att gå till jobbet pga någon sorts utmattning (eller vad det nu är?). Att man skulle få panik och tro att det hjälpte med vin? Känner mig bra korkad. Men, egentligen behöver jag vila, men har inte tid med det. Måste ta hand om barn, laga mat, städa, diska, leverera varenda minut på jobbet (hinner knappt gå på toa), men känner ändå ingen uppskattning eller förstår vad jag egentligen ska leverera (skulle sååå gärna slippa den destruktiva arbetsplatsen där ingen mår bra trots att alla förutsättningar finns), måste betala räkningar, måste lyssna på min klagande mamma, måste fixa diskmaskinen som går sönder, måste, måste, måste...

Det här blir ett rörigt inlägg, men jag känner mig rörig just nu. Rörig som om jag inte är närvarande i livet och inte vet hur jag ska komma ur bubblan. Det hjälpte inte med vin... mer än för kanske två timmar.... Idag mår jag lika dåligt som innan jag drack vin, kommer inte orka gå till jobbet idag heller. Är ledsen, trött och hängig och funderar på om det egentligen är något annat som är mitt problem? Att det inte hjälper att vara nykter för att må bättre? Mina sista nyktra dagar mådde jag som sagt sämre än på mycket länge.... tröstlöst.

Kram till er och hoppas det går bättre för er wherever you are??

Jasmine, så trist att höra att det känns som det gör. Det verkar onekligen väldigt jobbigt - dessutom på så många plan samtidigt.
Alkoholen verkar bara vara en del i ekvationen bland en massa annat destruktivt. Den är uppenbarligen inte den enda anledningen till att så mycket är kämpigt. Men att dricka gör ju bara allt värre.
Tror att du har lite jobb framför dig. Att du behöver ta hand om grunden.
Sover du tillräckligt? Det är prio ett.
Hur äter du förutom sockret? Glöm inte att få i dig riktig mat också, så att du inte sparar in på vettiga saker bara för att du har ätit för mycket socker. Du behöver näringsämnen, och är du hungrig är det lättare att trilla dit på onyttigheter.
Sen verkar du behöva fundera på jobbet. Kan du få hjälp? Säga ifrån? Få ta in någon frilans som kan hjälpa dig? Annars: Kan du ta dig vidare? Ett jobb är inte värt att offra hälsan på.

Och så sist det här med alkoholen. Tror att du behöver fundera över hur du vill ha det nu. Du har ändå klarat 50 dagar! Så starkt gjort. Vill du hoppa på igen och köra de sista 40 för att få 90 totalt?
Eller vill du hitta ett annat sätt att förhålla dig till alkohol?
Du vill ju inte tillbaka till där du var innan du började! Du vill fortsätta vara fräsch, en mamma som har koll och kan vara där för sina barn - ingen alloholplufsig, ledsen tjej.
En grundregel för mig är att inte dricka som tröst. Ska jag dricka mina två glas vin två gånger i veckan så ska det vara när jag är glad! När jag äter god mat och har trevligt. Det tycker jag att du också ska ta fasta på.

Bra och modigt att komma in och berätta hur det ligger till. Du är grym, och förtjänar det bästa. Stor kram!
❤️❤️❤️

Kände mig bara tvungen att skriva några rader till dig.
Jag kände likadant då jag checkade ut från forumet för ett tag sedan.
Orkade helt enkelt inte att vara stark eller att kämpa i motvind. Blev så överkänslig för alla återfall det skrevs om härinne och det blev för mycket ihop med mina egna problem.

Jag tror att du behöver lugn och ro från ditt arbete som verkar vara helt sjukt stressigt.
Dålig arbetsmiljö är skadligt för hälsan i längden och du måste väl kunna bli sjukskriven?
Ta det lugnt ett tag och ha inte för stora krav på dig själv. Man måste inte vara perfekt. Människor är inte perfekta.
Lagom är bäst.
Du är bäst. Även om du just nu inte känner så...

Kramar???

...med föregående talare, både katten och finaste Lisa. ♡

Jag tänker så här kring din jobbsituation: Mitt arbete är emellanåt superstressigt, men jag älskar det, jobbet alltså. Du tycker att det enbart är stressigt och jobbigt = farligt. Försök byta jobb, det är farligt att gå med din känsla för länge. Men det vet du ju redan, du kloka fina kvinna. ♡ Hoppas dock på att kunna skynda på processen.

Som redan nämnts så gör A det bara värre i förlängningen. Den tillfälliga lindringen går snabbt över i ännu större ångest. Men det vet du ju också...

Äsch, vet inte vad jag ska skriva mer än att du är så himla bra, fin, klok med ett stort hjärta. Hoppas att det hjälper lite lite i alla fall.

Kramar i massor, bästa du! ♡

Winna

God morgon på dig.
Läser vad du skriver om ditt mående.
Förstår om du upplever nästan maktlöshet i det här läget.
Och jag tänker att det kanske finns andra ändar i härvan att börja nysta i.
Som Vinäger är inne på; din jobbsituation.
Och också alla andra måsten i ditt liv.
Går dom att minimera?
Kan du släppa lite barlast, lite ansvar, lite krav?
Det känns som att du skulle få vara bara Jasmine.
Få återhämta dig.
Samla kraft.
Få ordning på kortleken, liksom.

För mig var det bara tvunget att släppa alkoholen.
Det hade gått så pass långt och så pass överstyr.
Den hade blivit ett jätteproblem i sig.
Men i ditt fall, hur är det där?
Om du kommer tillrätta med underliggande orsaker, skulle då behovet av A som symptomlindrare finnas kvar?
Menar inte att du hej och hå ska dricka vidare förstås, men kanske finns där fler bränder i ditt liv som måste släckas?

Ta hand om dig.
Kram <3