av Livet är nu

Dag 1 här. Jag vill leva, jag vill må bra. Har alla förutsättningar runt mig för att lyckas men jag sabbar för mig själv. Har en hat-kärlek till alkohol. Jag tycker det är kul, mysigt och gott med alkohol men jag hatar att bli full. Tyvärr blir jag det för ofta och varje gång blir ångesten värre och värre. Jag får tankar att jag vill skada mig själv och att jag är helt värdelös. Är livrädd för döden men när ångesten tar strypgrepp så vill jag inte leva. Jag vet att jag kanske måste sluta dricka helt, men vet inte om jag klarar det. Hoppas på stöd och hjälp här...

Jonas91
fre, 2018-09-21 - 21:17

Jag förstår dig precis, och hoppas att du får börja räkna dina nyktra dagar nu, Sätt foten i marken nu bara och bestäm dig för vad du vill! Det fixar du galant. ? jag tror på dig! Kämpar själv mot suget och ruset. Har lyckats 11v. nu, kan jag kan du! ?
Ha det bäst!

Livet är nu
lör, 2018-09-22 - 09:01

Mår skit. Har så sjukt ont i huvudet. Och nej... det är inte abstinens. Jag är ingen som dricker varje dag, men när jag dricker har jag svårt att dricka ”lagom”. Huvudvärken kommer av spänningar och ångest från en fylla i torsdags. Det blev droppen. Jag vill inte mer. Går sönder lite mer för varje gång det händer. Vill bara gråta och sova tills allt är glömt.
Jag är en bra människa som oftast är ”nykter och skötsam”, men så fort alkoholen kommer in i bilden så blir det fel. Så har det varit i mer än 20 år.
20 år.
20 år.
Fy fan vilket slöseri.
Det här är första gången jag skriver någonstans om detta. Törs inte skriva så mkt detaljer än av rädsla att någon ska förstå vem jag är.
Jag hoppas dock att skrivandet kan hjälpa mig.
Fy fan för ångest och smärta.

Crna macka
lör, 2018-09-22 - 11:52

Starkt jobbat! Allt börjar med en första dag, själv är jag på min tredje. Jag har samma problem som dig, dricker för mycket när det väl blir av. Så fruktansvärt trött på mitt beteende, vissa saker växer man ifrån, men detta består. Enda sättet för mig är att inte ta en droppe, tänker ta den hjälpen som finns, egentligen är det lika lite att skämmas för som diabetes.

Lycka till!

Jasmine
lör, 2018-09-22 - 12:47

... även om det inte är lätt att sluta dricka. Alkoholen är liksom bästa ångestdämpande vännen för stunden. Men, i längden ökar bara ångesten och man dras in i något som är svårt att stoppa. Been there, done that... Du kan om du vill, det är min övertygelse.

Kram och tack för påminnelsen i mon tråd??

Livet är nu
lör, 2018-09-22 - 12:50

Tack!! Jag kommer behöva skriva här ofta för att ha en chans att fixa detta. Jag kommer dela med mig mer detaljer framöver, men just nu är jag rädd för att göra det.

Livet är nu
lör, 2018-09-22 - 12:53

Tack!! Kommer följa dig och flera andra här.

Livet är nu
lör, 2018-09-22 - 13:12

Om du hittar din egen tråd så lägg den som favorit. Då hittar du den enkelt i fortsättningen. Följer gärna din tråd också om jag hittar den.

Crna macka
lör, 2018-09-22 - 13:37

Då ska jag göra det, det verkar som de granskar helt nya trådar manuellt pga spam, nåväl, den dyker säkert upp, kanske tar längre tid med granskningen då det är lördag....väntan har aldrig varit mitt bästa ämne, samma när jag dricker. Fulleffekt direkt även om jag försökt lura mig att dricka finare sorter, öl, vin samt en massa andra idiotiska regler, har jag alltid brytt mig mest om hur snabbt det slår. Uppväxt med att tänka på %:en

Följer din tråd!

Livet är nu
sön, 2018-09-23 - 13:29

Ångesten ger sig inte. Vill fly. Vill aldrig mer dricka men är rädd att jag kommer göra det så fort jag mår bra igen. Därför är det viktigt att jag skriver hur dåligt jag mår efter en fylla. Det sitter i länge. Känner mig som största idioten på jorden. Känns som alla tycker jag är jobbig, gapig och tar för stor plats. Jag tror att andra tycker att jag är en looser när jag dricker. Är alltid rädd för vad andra ska tycka. Jag hatar mig själv när jag dricker så tar för givet att alla andra också hatar mig då.
Har haft hjärtklappning och ångest i tre dagar nu. Döljer det väl för anhöriga men inombords är det kaos.
Jag dricker (drack) två gånger i veckan så jag räknas kanske inte som beroende, men jag mår piss och måste därför sluta dricka. Jag blir lugn för stunden när jag dricker, men har ALLTID ångest dagen efter. Blir jag för full bland folk så är jag allt annat än lugn. Gör alltid bort mig då och ångesten och flykt-känslan håller i sig i flera dagar. Senaste året har suget efter att skära mig kommit. Det skrämmer mig. Jag trodde den delen av mitt liv hade passerat. Jag vill aldrig hamna där igen. Alkohol ÄR en drog som är accepterad av de flesta. Den förstör för så många. Jag hoppas jag klarar att säga hej då helt till A. Jag behöver inte A.

Crna macka
sön, 2018-09-23 - 14:57

Vi är inga dåliga människor, det är vad jag försöker säga till mig själv, när jag får för mycket ångest när jag druckit. När jag varit nykter ett tag så vet jag att jag inte är en dålig människa, då kan jag även känna det. Alkoholen gör konstiga saker med en, att vara alkoholist är bara en liten liten del av en människa.

Hoppas att din ångest snart går över, vi tar en dag i taget.

Livet är nu
mån, 2018-09-24 - 18:50

Ångesten har lättat.
Hann inte vara många timmar på jobbet innan det börjades prata fest. ”Vi borde ha en röjar-fest snart”, ”Vi måste göra något kul och dricka vin” osv.
Och nej, det var inte jag som sa det. Men vad svarade jag? Jo självklart ska vi ha fest. Av gammal vana.

Skit. Fan. Helvete. Nej. Jag vill inte.

Huvudvärk.

Hur ska man klara att stå emot? Jag är inte rädd för att säga nej, men till slut blir det väl ”Äsch, va fan, en liten fest kan väl inte skada”. Sen börjar helvetesångesten om.

Crna macka
mån, 2018-09-24 - 19:58

Vad händer om du säger nej? Skyll på något tex jag ska tänka på min hälsa i under oktober. Googla Sober October, finns till och med en app. Folk håller ju på med olika saker för sin hälsa tänker jag, kan vara något för att komma igång? Om det är jobbigt att säga som det är.

Häng i, du fixar det!

Livet är nu
sön, 2018-09-30 - 15:16

Är inte rädd för att säga nej. Är rädd för att glömma hur dåligt jag mår när jag dricker, eller rättare sagt, hur dåligt jag mår en-tre dagar efter att jag har druckit.
Har faktiskt inte druckit en enda droppe sedan jag loggade in här första gången. Detta trots att sambon har druckit och det fanns vin och annat gott tillgängligt hemma. Har till och med hällt ut en flaska vin i slasken. Kändes skönt... bye bye devil...
Det var en enorm lättnad att vakna både lördag och söndag utan att det kändes tungt i huvudet och smakade lik i munnen.
Nu hoppas jag att jag fortsätter skippa A. Präntar in i skallen att jag inte behöver skiten.

IronWill
tis, 2018-10-02 - 23:12

Svarar i din egen tråd.

Ja du har väl ett beteende som liknar mitt. Dock ökade mitt senaste två-tre åren till att bli oftare och mer hemma. Tror det är lätt hänt när man är en sån som har svårt att sluta.

Många år sa jag som du, nä nu får det var nog. Sen gick ångesten över senaste missen över. Nollställ och repetera.
Många nära ögat och hårda baksmällor.

Sen var det en enskild händelse som gav mig knuffen. Men den är överspelad nu. Så det som ger mig mest i nuläget är att jag känner att jag verkligen inte vill leva som jag gjorde. Dagar av ångest efter en ”kul” kväll som gick över på, vad som kändes som, 10 sekunder. Och ibland mindes jag knappt nått ändå. En rad av öl, sprit, vin.
Nej jag vill inte ha det så. Vill faktiskt aldrig mer tappa kontrollen och ha ångest över saker som jag faktiskt inte kan stå för.
Kommer väl fortfarande en viss saknad inför fester och sånt men jag har märkt att när det kommer igång så kan jag nästan glömma bort det nu. Tror det blir rutin när det gått ännu längre.
Åter till dig.
Verkar i mina ögon inte som det blir för ofta? Men för mkt. Det är som sagt en risk att frekvensen ökar med tiden. Kan räcka med en stressig period eller något oväntat jobbigt.
Men fokusera på vad en ångestfri vardag är värd för dig och om du blir frestad så håll fast vid det. Krasst kommer du inte att klara det om du slätar över hur du mått inför dig själv. Då är du tillbaka igen. Kanske med ett par-tre ”lyckade” fyllor i bagaget innan du sätter dig i chefens knä på Julfesten och ångesten är ett faktum.

Var ärlig mot dig själv. Och kom ihåg att du väljer att vara nykter för din skull. Ingen annans.
Jag har övergått till att bara enkelt säga ”nej jag dricker inte” om de undrar mer så är jag bara färdig med alkohol. Fått nog. Skäms inte för det och för de mesta så möts jag av positiva kommentarer och en och annan som säger att de ”funderar på det själva”. Inte pinsamt alls enligt mig.
Men det kommer ”ryck” så man får inte sänka garden. Jag tror definitivt att du klarar det galant om du väljer att vara nykter. Men håll motivationen uppe. Belöningar och självberöm behövs. En kick som kan vara så enkel som ett kryss i kalendern, en siffra i en app, en fejkmedalj eller nått annat som representerar hur långt du nått.
Ang om någon skulle känna igen dig, då borde de ju vara här i samma syfte och du får kanske en närmare relation framöver? Eller tror ni vi har groupies? :)
Kämpa på

Livet är nu
sön, 2018-11-25 - 00:17

Har lyckats hyfsat med att hålla mig borta från vinet. Men min sambo håller sig inte borta från ölen. Får ångest varje gång han öppnar en ölburk.
Har försökt att bena i hur mycket problem jag egentligen har med alkohol. Det är inte bara mitt drickande som fått mig att må dåligt. Jag mår fan dåligt över hans drickande också. Dubbel ångest.
Jag kan sluta, men kan han?
Sen jag började skriva här för drygt två månader sedan så har jag knappt druckit. Jag är inte beroende. Jag måste inte dricka.
Vet knappt vad jag skriver nu för jag är trött och förbannad. Ligger som vanligt ensam i sängen eftersom sambon tydligen måste dricka öl, efter öl, efter öl i vardagsrummet. Varför? Jag hatar fan alkohol mer och mer för varje dag.

Pellis
sön, 2018-11-25 - 09:04

...för vad alkoholen gör med oss människor! En morgon som denna på FB? Vinglas, vinglas eller champagneglas överallt. Trist med din sambo som dricker så mycket öl och klappa dig själv på axeln för hur duktig du är! Min man dricker minimalt vilket hjälper mig att låta bli eller dricka mycket mindre. Vågar knappt tänka på hur det vore annars. Hejja dig men jag förstår att det är superjobbigt med en öldrickandes sambo när man själv bestämt sig för att avstå! Kraaam

Livet är nu
tors, 2019-06-20 - 11:11

Helvete!!!!! Det gick ju så bra i höstas. Nu är jag tillbaka där jag började. Dricker som ett svin de gånger jag dricker. Alltid den som blir fullast. Varför kan jag inte bara ge fan i alkoholen!!?? Jag är en idiot!!!
Ångest, ångest, ångest.
Vill be om hjälp men törs inte. Skäms så jävla mycket ???
Tänk om man kunde ta ett piller varje dag som gör att man inte KAN dricka alkohol.
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag vill bli helnykterist. Jag orkar inte mer!!!