Någon som varit nykter i flera år och sedan känt sig övertygad om att det "nog inte är så farligt" ändå...? Här har ni en i alla fall.
Hösten 2007 så hände en sak som gjorde mig nykter över natten nästan. Efter fyra år av otroligt bra mående och nykterhet så började jag tro att det nog inte var så illa egentligen. Köpte mig ett sexpack folköl som kändes helt ok och efter det så var jag nykter i några veckor igen. Men allt eftersom så ökade mängden under helgerna och det kändes som jag hade kontroll i några månader. Men sen insåg jag hur det var fatt men kunde inte göra något åt det - inte då.
Jag har hela den här tiden haft jobb och i princip aldrig druckit under veckorna. Men i december i fjol befann jag mig på Arlanda på väg hem från utlandet och mådde riktigt dåligt efter en veckas hårdkörning. Tänkte lugna mig med några folköl, men det var omöjligt då allt kom upp direkt. Jag ett nytt beslut om att att försöka bli nykter igen. Det är nu snart exakt 10 månader sedan och jag har verkligen inte ångrat det. Jag mår återigen bra (inte oförskämt bra men helt ok). Jag är verkligen glad och tackam att jag mådde så vidrigt dåligt där på Arlanda och att jag till slut kunde ta ännu ett beslut att försöka sluta dricka. Är det så att man måste ta ett återfall för att riktigt komma till insikt?