av Issaissa

Hej!

För ca 10 år sedan skildes mina föräldrar. Min mamma lider av ngn form av borderline och min pappa alkholist. Dock erkänner han inte det själv.

Jag är idag vuxen. Är gift och har två barn och tredje påväg. Jag har fram tills i maj haft en av och till kontakt med min pappa under många år. Jag har jobbat hårt för att ha en ”normal” relation med honom i så många år.

Men en dag tog det bara stopp i mitt psyke. Jag skrev ett sms till honom för att ställa ett ultimatum. Mig och hans barnbarn eller spriten. Jag fick inte ens ett svar. Nu har det gått ett antal månader. Mitt andra barn fyller snart två år. Jag ska snart föda mitt tredje. Och jag har ingen som vill vara morfar till dem för att han valde spriten.

Jag förstår att alkolism är en sjukdom men jag vill bara ha tillbaka min pappa trots att man är vuxen. Någon som bryr sig om mina barn.

Gjorde jag fel som ställde detta ultimatum? Borde jag gjort på något annat sätt?

Under alla dessa år har jag skyddat honom och nekat hans missbruk i mitt psyke. Men jag mår riktigt dåligt av det, jag kände att jag var tvungen att säga något för att få honom att förstå.

Nordäng67
tis, 2018-09-25 - 20:55

Förstår din sorg när det gäller förlusten av pappa och morfar! Men tycker du gjorde rätt som satte gränser runt dig själv! Försök att känna trygghet i ditt beslut för tvivel och vånda stjäl så mycket energi! Du kunde inte gjort så mycket annorlunda däremot kan din pappa det! Låt honom äga sitt problem och ta konsekvenser! Han vet att du och dina barn finns där! Hoppas han kommer till insikt! Tycker du ska fokusera på dig själv, dina barn och spara kraft till förlossning! Modigt och starkt av dig att agera! Kram

Pmp88
tis, 2018-09-25 - 22:28

Jag känner så igen mig i dig.
Min mamma är sen många år alkoholist och en efter en har familjen brutit och mina föräldrar är skilda.
När jag födde mitt andra barn fick jag nog och bröt med henne enormt tufft och jobbigt men välbehövligt för mig och mitt psyke.
Tyvärr är dom ofta så sjuka att dom inte verkar bry sig.
Min mamma är.totalt blockerad men får upp i min tele när även blockade nummer skickat SMS / ringt. Och hon har pratat in ett par ggr och varit tydligt påverkad. Tragiskt!

Skickar all min styrka till dig ❤ ge inte efter du och din familj är viktigast.

Pmp88
tis, 2018-09-25 - 22:28

Jag känner så igen mig i dig.
Min mamma är sen många år alkoholist och en efter en har familjen brutit och mina föräldrar är skilda.
När jag födde mitt andra barn fick jag nog och bröt med henne enormt tufft och jobbigt men välbehövligt för mig och mitt psyke.
Tyvärr är dom ofta så sjuka att dom inte verkar bry sig.
Min mamma är.totalt blockerad men får upp i min tele när även blockade nummer skickat SMS / ringt. Och hon har pratat in ett par ggr och varit tydligt påverkad. Tragiskt!

Skickar all min styrka till dig ❤ ge inte efter du och din familj är viktigast.

Issaissa
ons, 2018-09-26 - 07:48

Ibland känns det så skönt att veta att man inte är själv. Men samtidigt känner jag att det är så tragiskt att det ska vara flera människor som lider med samma ”problem”.

Min stora ångest är hur jag ska tackla en del frågor av framförallt av min äldsta som är medveten om att det finns en morfar. Han vet väl om att han inte brukar medverka på kalas då han varje gång har blivit väldigt förkyld, enligt honom själv. Men jag vet att så är inte fallet.

Morfar bor dessutom ca; 3-4 h bort. Vi har varit där några få gånger sedan han flyttade dit. Men alkoholen har påverkat mitt beslut att inte åka dit. Varit för jobbigt på plats.

Minns så väl en julafton. Innan barnen föddes. Jag och min man hade jobbat hårt under hela december. (Vi båda jobbar inom handels) vi tog nattåget upp och kom fram typ kring 02 på julaftonsmorgonen. När vi väl kommer fram till deras hus har klockan hunnit bli 03. Då står han i köket och frågar om vi vill ha ngt. I mina tankar är juh typ en kopp te. Men han drar fram en starköl och ett glas rött till oss. Redan där förstod jag att denna jul kommer bli annorlunda.

Mycket riktigt. På julafton somnade min pappa på middagsbordet när vi åt. Julklappsitdelning och det fick vänta till dagen efter.

Blev en avstickare där.

Men Hur ska jag tackla min äldsta sons frågor om morfar?

Pmp88
ons, 2018-09-26 - 08:13

det är hemskt att det ska vara såhär och att många har det så.
Jag har 2 systrar var av ena har barn. Hon bröt för ca 12 år sen med vår mamma. När hennes älsta nu som är 6år frågar varför hon inte har en mormor så har hon med hjälp av psykologer och samtal fått berättat att man ska aldrig undvika det och säger att mormor är sjuk.
Min stora som är 3år har träffat mormor men frågar aldrig, vilket känns att jag gjorde rätt val men frågar hon kommer jag säga att mormor är sjuk .
vill du prata mer o ventilera mer kan du få min mail. ?

Pmp88
ons, 2018-09-26 - 09:26

#redigerat#

Vi värnar om anonymiteten och plockar därför bort mailadresser, användarnamn på andra sidor mm. Hoppas du förstår.

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Nordäng67
ons, 2018-09-26 - 10:49

är psykiskt sjuk och jag har alltid talat öppet med mina barn om detta! Har varit rädd att mina barn annars ska känna att mormor inte bryr sig om dom! Det gör hon ju inte heller när hon har sina sjuka perioder (flera månader varje år)! Då har hon fullt upp med sig själv och orkar inte med andra! Har velat att mina barn skall förstå att det inte har med dom att göra! Har också känt att det är viktigt att avdramatisera psykisk ohälsa! När jag var liten trodde jag att mamma inte orkade med mig, att jag var jobbig typ och att det var ”mitt fel” att hon var ”konstig”! Vill inte att mina barn skall känna så! I min värld är det nog bäst för dina barn att veta hur det står till med morfar! Det handlar ju om det där med arv och att bryta mönster! Om man låtsas som inget och försöker låtsas som allt är ok så lär dom sig omedvetet rätt och fel! Tror barn känner på sig väldigt mycket och då är det nog bra att bekräfta deras känslor! Svårt dilemma för dig!

Charlie12
mån, 2018-10-01 - 14:15

Hej Issaiss, tycker du gjorde rätt, jag har växt upp i samma förhållande och du kommer aldrig påverka honom och att dina barn missar honom är väldigt sorligt men med alkohol kommer ju så mycket annat tråkigt med. Jag mådde aldrig bra i mitt förhållande till min pappa, ständig oro och stress, är han nykter, lever han...mm. sånt som dina barn säkert känner av hos dig i kontakt med honom. Tråkigt att du inte fick nån dialog. Du är stark och hoppas du fortsätter stå fast för din skull.

Charlie12