av MondayMorning

Hej Admin

IronWill
mån, 2018-09-17 - 10:58

Det kapar alla toppar. Dåliga som bra. Man blir mer jämn i humöret. Jag går på låg dos kroniskt. Blir zombie med för hög dos. Grubblar mindre men till priset av lite mindre glädje men fair trade off. Det diskuteras om de har någon eg effekt men jag tycker det. Svårare att få orgasm.

Anders 48
mån, 2018-09-17 - 12:17

Tack för ditt svar! Lite vad jag tänkt mig - kommer ihåg att det sexuella blev lite lidande när jag åt Seroxat för 18 år sedan. Just nu så har jag knappt några "toppar", utan mest grubblerier och "handlingsförlamning", ångest och oro. Sällan genuint glad över något, svårt att skratta, har lite social fobi - och har eg bara kontakt med mina få nära vänner. Tycker annat umgänge är lite jobbigt. Så vad som helst utan detta skulle ju vara bättre. Därför kanske SSRI skulle vara på sin plats igen? Men jag vill ju inte bli en känslolös zombie - även om jag nästan känner mig som det nu. Och det är ju det jag vill bryta bl.a. Får se vad läkaren säger på onsdag. För min del så är det ju en "storstädning" på gång - och en av anledningarna till att jag druckit har ju varit känslomässiga. Eller snarare enda anledningen. Nu är jag ju nykter - och känner att jag måste fortsätta med alla hjälpmedel för att hitta mig själv igen. Går i terapi sedan ett år tillbaka - och avser fortsätta med det även om jag börjar med SSRI. Grundstenen i hela bygget är ändå att jag håller mig nykter.

Tycker du att medicinen hjälper dig att avstå alkohol i någon mån?

//Anders

Anders 48
mån, 2018-09-17 - 12:22

Kommer även ihåg att jag fick extrem ångest när de satte in Seroxat. Fick panikångest och trodde på riktigt att jag skulle dö. Åkte till akuten där de gjorde EKG o visade att hjärtat fungerade som det skulle. Hade blivit förvarnad - men inte att det skulle slå till så häftigt. Otäck upplevelse - men sedan gick det väl en vecka/14 dagar innan jag började känna effekten och förändringen av mitt sinne.

Och Kärleksguden: Hoppas att det blir bra för dig när du byter till SSRI!

IronWill
mån, 2018-09-17 - 13:31

Jag tycker att den hjälper mig att hjälpa mig själv. Fastnar mindre lätt i nedåtgående spiraler. Viss effekt mot social fobi eftersom jag inte gräver mig lika djupt i funderingar kring vad andra tycker och tänker. Det är en viss skillnad på SSRI-zombie och depressions-zombie. Den sistnämnda är orsakad av mörkare och hopplösare känslor medan den förstnämnda är mer orsakad av en avsaknad av känslor. Men det är vid ganska höga doser imo. Men jag blir inte gladare av dem. De bara stoppar mig från för mycket känslor som leder till depression hos mig. Tror ändå det bästa är både piller och behandling.
Tyvärr har de inte hjälpt med mindre sug mot alkohol, men kanske med att hjälpa mig att lösa det själv. Men jag fick problem med alkohol under tiden jag åt piller men det var inte orsaken, det tror jag är jobbstress, vilket min dos inte hjälper mot :)
Testa det är en krycka för mig iaf. Även om stöd är viktigt.

Anders 48
tis, 2018-09-18 - 18:26

Tack för dina rader. Träffar ju läkaren imorgon - och jag är så beredd att påbörja behandling med SSRI känns det som. Kan inte fortsätta på det här sättet, att bara "ta mig igenom" dagen - och längta till den kravlösa kvällen - och att få gå och sova. Vet inte vad han kommer att föreslå - men en sjukskrivning till att börja med bör det bli. I nuläget så kan jag inte gå till arbetet. Det går inte. Sen vill jag ju inte heller bli en enda lång sjukskrivning - tror att det inte heller hjälper i längden. Jag har svårt att bara "lämna över", utan sitter och tänker hela tiden på olika lösningar. Måste sluta med det. Jag vill ha hjälp helt enkelt - och jag tar ju hjälp - och fortsätter hos min psykoterapeut. Träffade henne idag, och hon förstår helt och hållet - och ansåg också att det kanske var läge för detta. Dessutom ville hon boka in en tid redan nästa vecka - för att kunna "finnas där" OM jag påbörjar medicinering och upplever ökad ångest osv vid insättande. Klok kvinna - hon kommer att finnas med hela vägen. Glad för det.

IronWill
tis, 2018-09-18 - 19:13

Tänker för mycket. Får ingen ro av alla tankar som väller fram och ältande och grubblande. Jag tycker medicinen hjälper att få bättre grepp om det. Kanske bra att sjukskriva dig eftersom det kan vara tufft första tiden. Tyckte dock inte jag märkte så mkt av det vad jag minns. Hur som helst akta dig för att sjukskriva dig och samtidigt isolera dig. Det är lätt att dra sig undan när man är deprimerad men det är tyvärr en reaktion som försämrar läget. Så håll kontakten med vänner, familj eller andra som du vet att du annars (när du inte är deppig) gillar att prata med. Jag har provat att isolera mig och det var värsta tiden. Kämpa på!

Anders 48
tors, 2018-09-20 - 15:42

Tänker för mycket, har en tendens att älta o grubbla. Jag med! Jag började knapra något som heter Escitalopram igår. Lite nervöst innan av nån anledning. Idag tablett 2.....-ska försöka att inte isolera mig, jag förstår hur du menar. Håller kontakt med mina vänner - och tvingar mig ut. Idag på AA-möte och sen en ganska lång cykeltur. Sitter o väntar på biverkningarna (du ser, sitter och tänker för mycket igen...:-). Blev sjukskriven 3 veckor till att börja med - och det känns skönt. Kan slappna av och behöver inte ha stressen att vara "fit" för att gå till jobbet. Vi får se hur det blir - känns ändå som att jag är på rätt väg.

Tack för dina svar//Anders

IronWill
tors, 2018-09-20 - 21:43

av det jag tar men någon skillnad som jag glömt. Funderade vid något tillfälle att testa den men inte kommit mig för. Kommer bli kalas det där. Passa på att cykla och vara i naturen när du kan också. Har läst att det är naturligt lugnande för kroppen. Och jag tycker att exempelvis skogen har en väldigt avslappnande och upplyftande effekt på mig. Det ger en viss distans till det hektiska fear of missing out samhället. Men allra bäst är en vandring i fjällen. Brukar göra det ibland när det är som värst. Men som sagt det kommer bli bra med medicinen.

MondayMorning
lör, 2018-09-22 - 00:12

Skönt att du har kommit till insikt. Vit flagg - I give up. Menar du har ju inga problem att hålla dig utan A, bara problem att då och då inte fatta att det inte går. Typ 1 gång per år. Bra också att du tagit itu med sömnisarna. Vet att du skrev om det förra sommaren, men inte riktigt vågade släppa dom då. Nu har du tagit det beslutet. Det är ju verkligen ett jättekliv till. När du tog ditt återfall sist så var jag inte rädd för alkoholen, utan för att du skulle peta i dig för mycket tabletter. Nu går tankarna till Ikaros. Undrar vad som hänt honom?

Så ja på riktigt. Stor risk att faktiskt droppa ner död om vi inte slutar.
Direkt eller indirekt alkoholrelaterat.

Ta dina 3 veckor och lägg fokus på harmoni, lugn och djup, fin energi.
Djupandas och ta vara på ditt värdefulla liv. Hösten är underbar.

Köpte ny cykel för ett par veckor sedan, vi kanske korsar våra vägar ute på Djurgården.
I så fall:
Hej Anders.

Kram

MM

Anders 48
tis, 2018-09-25 - 20:40

Ja vi får vinka till varandra ute på Djurgården!

Känns bra att jag insett att det inte går längre. Nu är jag övertygad. På riktigt.

Undrar också hur Ikaros har det - skulle vara skönt att få se ett avtryck från honom.

Kram på dig//A

Ikaros
fre, 2018-09-28 - 21:23

Tack för att du tänker på mig. Jag är för närvarande i Tyskland och spelar en schackturnering. Jag har inte druckit men känt mig deprimerad och kämpat med det inre mörkret. Fick hjälp från beroendekliniken dit jag vände mig när jag var rädd för att söka lindring i alkoholen. Jag fick mediciner och är nu på väg upp ur mörkret. Jag vill med detta hälsa till alla som läser detta inte minst MM.
Jag vill också framföra att det går att få hjälp trots att man inte tror det när det är som svårast.
Hälsningar
Ikaros

Anders 48
mån, 2018-10-01 - 14:03

Och bra att du valde bort alkoholen i ditt dåliga mående, och istället tog hjälp utifrån. Det där mörkret som lägger sig i kropp o själ är så jobbigt. Hoppas att du mår bättre! Har själv börjat äta antidepp, och tror att det kan hjälpa. På sätt o vis så hoppas jag att det även hjälper alkoholproblemet?! Inte själva problemet såklart, men kanske risken att självmedicinera minskar. Jag är dock fortfarande dipsoman alkoholist. Inget tvivel.....

Vänligen/Anders

MondayMorning
fre, 2018-10-05 - 21:35

Ni är båda nära mig i hjärtat. Det vet ni. För att ni är ni och att för att jag känner mig nära, ni förstår
utan att man behöver förklara. Känner inte riktigt igen mig i andras inlägg, som har vardagsberoendet.
Med Dig Ikaros, kände jag nog att det var ett medvetet val att inte vara här. Och då respekterar
jag det. Man får lite dåligt samvete när man tar en break så gör man människor oroliga. Brukar säga till när jag
har plan på att vara härifrån ett tag. Vill inte oroa i onödan. Saknar dock att fråga dig saker som jag undrar över.
Saknar ditt lugn och din klokhet. Har nog ändå känt på mig att du inte har tagit ett återfall.

Blir självklart glad att ni har det alkoholfritt.

Och att ni mår bra, trots dysterhet. Livet är så ibland, försöker jag intala mig.
Mitt liv är inte heller på topp eller rättare sagt så är det skitjobbigt just nu men
tar jag mig igenom detta nykter då klarar jag nog allt....

Life is hard

Många varma Kramar till båda

MM

Anders 48
sön, 2018-11-11 - 09:26

...på om det faktum att jag käkar antidepressiva också i viss mån kan hjälpa som en krycka mot mina "perioder"? Blir ju inte samma impuls att döva ångest m alkohol då jag känt behov av det?! Tror inte tabletten är allena saliggörande - men kanske hjälper den lite?

Varit borta några dagar i södra Europa där alkoholen finns "överallt". Hade inte ett uns av sug, eller nån fånig idé att ta ett glas. Mina vänner därnere spottar inte i glaset, men jag var så nöjd med mitt kolsyrade vatten. Undrar mest om det är någon annan som också fått viss hjälp av deppiller? Skulle vara intressant o höra! Eller motsatsen för den delen.....

IronWill
tis, 2018-11-13 - 13:08

Tyvärr hamnade jag där jag hamnade trots piller. I mitt fall tycker jag att nykterheten gjort mer för min psykiska hälsa än vad tabletterna gjort. Men de är inte verkningslösa så en kombo nykterhet och piller tror jag har hjälpt mig mycket på sistone när det gäller att inte bli för blå.
Hade en hög dos ett tag men då blev jag mest ”kall” och känslolös. Tror inte jag drack så mkt då för jag bara existerade mer eller mindre. Nån effekt ser du säkert men svårt att säga exakt hur allt hänger ihop hos dig. Men eftersom jag själv är nyfiken får du gärna rapportera hur drt går!

Anm
tors, 2018-11-15 - 02:21

Jag har ätit antidepressiv medicin i några år och dom hjälper mig. Tyvärr bidrar mitt drickande till att jag mår sämre. Vet att alkohol skapar oro och ångest och gör mig nedstämd. Nör jag avstår i perioder mår jag toppen i kroppen och knoppen! Så problemet för mig är att komma ur mina perioder med alkoholen, den är ett gissel och gör mig bara ledsen...jag tänker att kanske medicinering skulle hjälpa mig att bryta mönster, typ antabusliknande preparat! Är det någon som har erfarenhet av det?

Anm
tors, 2018-11-15 - 02:31

Hej Anders...

Jag har ätit antidepressiv medicin i flera år, den hjälper mig och mitt humör så länge jag låter bli alkoholen. Jag blir fortfarande låg och känner ångest och blir ledsen om jag dricker även fast jag äter medicin. Om jag avstår alkohol i några dagar så märker jag direkt att jag blir gladare och får bättre energi. Så i grunden är det alltid alkoholen som ställer till det för mig! Tror möjligen att någon typ av antabus eller liknande kan hjälpa till att bryta drickandet och bli gladare med eller utan antidepressiv medicin!

Anders 48
tors, 2018-11-15 - 16:39

För mig tycker jag mina Escitalopram 20 mg hjälper mig. Sakta men säkert. Har knaprat i knappt 2 månader nu. Är mer "lättstartad" o bygger inte hinder av småsaker. Jag tar mig för saker på ett lättare sätt. Minskad ångest osv. Får nog vänta ytterligare på den fulla effekten?!

Har ju inte druckit någon alkohol heller under tiden. "Kan inte, vill inte - har inte lust!". För 18 år sedan när jag åt antidepp så hade jag en sommar när jag söp extremt mycket samtidigt. Pillren tog "tyvärr" bort ångesten efter fyllan, så jag körde bara på. Hade en fantastiskt rolig sommar jag aldrig kommer glömma. Men den blev också en katapult till att bli alkoholist. Önskade att jag hade haft någon terapeut att prata med då, som kanske kunde ha hjälpt mig att stoppa det skenande tåget.......

Men visst kan du väl testa Antabus, om du vill vara säker på att du inte kan dricka. Har aldrig testat, men jag tror det är en bra krycka för många!

IronWill
fre, 2018-11-16 - 09:33

Är vad jag går på nu (och troligen för all framtid). Men det är den lägsta dosen tror jag, och då är också biverkningarna ganska hanterbara. Uppåt 40-50 blev jag lite av en kemisk psykopat men jag har hört om folk i min närhet som gått på den dosen eller ännu högre i perioder. 30 är för mig ok när det kommer djupare dalar.

Anders 48
fre, 2018-11-16 - 11:03

Doktorn tyckte jag skulle gå upp på maxdos, 20 mg - och jag tycker nog att det har hjälpt. Han sade att vi går ner till 15 om jag kände att det inte var nån skillnad, eller blev för mycket? Jag ska känna efter ytterligare några veckor.....