Jag har levt med min fru i 22 år och har 2 vuxna barn på 19 och 21 år, min fru har haft problem med alkoholen i många år där hon dricker varje helg och rejält så hon blir riktigt berusad både fredag o lördag kväll, jag har hela tiden haft tron att det blir bättre och under tiden försökt få henne förstå att hon är farligt ute men hon blir bara arg och vill inte höra.
Jag har varit för vek och inte riktigt kunna säga ifrån.
Nu har jag kommit till det läget att jag orkar inte med detta längre och har bestämt mig för att ställa ett ultimatum, hon måste välja mig eller vinflaskorna.
Är det någon som testat detta och kan ge råd om jag är rätt eller fel ute?
Har även börjat fundera på att gå ifrån henne men det är samtidigt svårt när vi håller på att bygga ett nytt hus till oss, det beslutet tog vi för något år sedan och vi har båda sett fram emot det och med tron att hon ska sluta dricka, inte för husets skull utan för vårt äktenskap, men jag känner nu att det betyder inget för mig längre och har börjat fundera på att ska vi fortsätta ett liv tillsammans.
Tacksam för råd från er som är eller varit i samma situation, är det rätt att ställa ultimatum?

Anxiete

att hon lyssnade även om hon gick i försvarsställning ! Min erfarenhet är att när min man vet att jag menar allvar och inte ”gnäller” då brukar det bli bättre en period men tyvärr så glömmer jag också fort och då är det fritt fram igen att börja öka upp.
Jag har precis gjort ett avtal med mej själv , skrev om det i min tråd ”står och stampar på samma ställe” kanske det är ett förslag till dej också. Bestäm vad du vill och när du vill och utgå ifrån det.
Ett nytt hus är ju mysigt men det löser ju inte problemet, även ett nytt hus blir gammalt..... som så många som skaffar barn 2 eller 3 när det blir jobbigt i familjen, för att stärka den , medan det ofta blir tvärtom.

navara18

Nä, som du säger, ett hus löser inga problem utan det känns som att ska det ske någon förändring så måste den komma nu, kan hon bli bättre för alltid? Eller är det oftast tillfälligt som förändringen sker?
Det måste kännas underbart att gjort ett avtal med sig själv, tack för rådet.
Min dotter skickade ett sms till mig igår och skrev bete dig som folk, hon tycker jag är inte närvarande utan någonstans även att jag är hemma. Hon förstår varför efter att vi pratade i helgen men tyckte ändå att då jag är hemma så kan jag bete mig och hon har rätt, men inte enkelt då tankarna bara flyger omkring, vad ska jag göra, vad är bäst för, barnen osv.
Tacksam för att det forumet finns så man kan både skriva av sig samt få råd av ni som är i samma situation.
Nu ska jag på jobbet, så ha en bra dag på er!

Det är inte bevisat att det finns en alkoholistgen, det kan finnas genetiska faktorer men man vet inte säkert. Det är omtvistat men det kan lika gärna vara arv som miljö. Många barn till alkoholister blir nykterister så man är inte ”tvungen” att bli alkoholist för att ens förälder var det. Men det vore ju skönt (för mig iaf) att ha en ursäkt. ”Inte mitt fel, det är farsans”.
Ville bara ha sagt att det inte har med ditt problem att göra. Sluta kan man oavsett om det finns en gen eller inte.
Hoppas det går bra för dig!
/IW (slutat dricka)

Så mycket jag känner igen mig... Om det kan vara till någon hjälp ger jag här min upplevelse. Jag lever med en man som dricker för mycket och det har eskalerat till orimliga nivåer detta år. Efter semestern har jag bestämt mig, något måste hända. Jag började med AL-anon möte, AA möte för anhöriga. Sen har det rullat på. Jag har ställt ulimatum utifrån mig, jag kan inte ha det så här, så här vill inte jag leva. Han sa att han inte har problem, detta fixar han själv, vården kan inte hjälpa honom och 12 stegs program inte var för honom - han är inte bänkalkis! Han sa jag ska endast dricka en gång i veckan och det ska han visa att han klarar av under september, nu närmar sig slutdatumet. Och jag kan säga att han inte klarar det. Jag har skrivit dagbok varenda dag hur det har varit för att ha motargument när han säger att han lyckats o att det gått bra, han har en tendens att vilja ha bevis och gärna skylla på någon annan. Jag såg en film från IQ om att man som anhörig ska 1.berätta, 2. ta hand om sig själv för att må bra och 3. diskutera inte när motpartern har druckit, jag har följt alla dessa råd och valt att berätta för hans syster och föräldrar. De har naturligtvis redan märkt att något är fel och att det kändes bra när jag berättade. Jag har också en mycket god vän som jag pratar med och som jag vet ställer upp. Jag har också pratat med alkohollinjen - jätteskönt. Jag har också pratat med dottern 14 år, som har mått skit sista året. Det känns som om hon tycker att det är bra och jag märker att jag behöver finnas där o se när hon mår dåligt. För hennes skull är det också viktigt att visa att nu är det slut på bråk, hon behöver lugn o ro, så hennes mående och tillit hjälper mig att fullfölja denna gång. Nästa vecka kommer att avgöra vår framtid. Jag vill inte leva med en make som dricker o blir aggresiv, elak, tjatig och dum. Så han måste söka hjälp annars kommer vi att flytta. Det kommer att bli tufft, men vilket liv har jag, oro över när han ska bli elak, sitta i sovrummet o höra hans snarkningar, osv...

Och välkommen till forumet! Måste bara säga att det är fantastiskt vad du har tagit ansvar för hela din familjs mående! Först och främst dotterns behov av en lugn hemmamiljö och gällande dig, vilket sorts liv du vill leva för att må bra och också gällande din man. Att inte sopa problemen under mattan utan att vara ärlig och tydlig med hur du mår och vad du upplever kan vara den bästa hjälpen för honom. Kanske vill han fortsätta blunda för problemet, men du har i alla fall försökt hjälpa.

Önskar dig och er en positiv utveckling, vad den nu kommer innebära. Skriv gärna en egen ny tråd i forumet om du vill att det ska bli lättare att följa just dig.

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

navara18

Hej alla
Andra helgen som det är lugnt med drickandet nu, jag har pratat och sagt hur jag känner och undrar om det är därför samtidigt är hon sur och säger, vad ska vi göra nu då, du som bestämmer vad vi ska göra. Verkar som det är för jag sagt att hon dricker för mycket. Vi pratar inte så mycket, känner att jag har inget att säga längre. Annars på helgerna har det bara varit bråk så känns inte som vi har något att prata om längre
Känner snart att det är dags att jag flyttar ut ett tag för att få tänka vad jag själv vill, det är svårt när man är hemma med en som är spydig och sur hela tiden. Men nu har hon ju hållit sig lugn och detta är andra helgen, så då kommer ju tankarna, har hon lyssnat på vad jag sagt eller är det bara tillfälligt som hon inte dricker mer än 2 glas vin/kväll?
Ja vad vet jag, har i allafall idag börjat prata med en psykolog igen, då jag känner att jag måste prata med någon utomstående och det känns bra att få säga vad man vill utan att någon dömer.
vad säger ni där ute? Kan det bara vara tillfälligt att hon håller sig lugn i sitt drickande för att jag pratat mycket med henne och sen spårar det ur igen?
Jag känner ändå att jag behöver tänka på vad som är bäst för mig och vad vill jag med mitt liv.
Trevlig fredag kväll på er alla.

Ler

Hej navara18 .. Följer din resa .. Att bo med någon som är spydig o sur hela tiden , känns inte kul .. tror att det kan vara en bra idé att flytta ut till stugan så att du får lugn o ro att tänka .. och även din fru , för det finns ju i grund o botten en anledning till att hon dricker ... dags nu för henne att sluta fly och leva i nuet och ta tag i sina problem med A .. Jag talar av egen erfarenhet .. som jag önskat att min omgivning ställt krav på mig tidigare och inte tassat på tå , och inte velat inse mina problem .. Kom ihåg att det är Hon som måste göra resan .. inte för att du och omgivningen vill .. Då blir det sura o tråkiga miner .. Flytta ut till stugan och börja sakta fundera på hur du ska bygga upp ditt eget liv och låt henne komma till insikt med hur hon vill leva sitt ..
Jag har också börjat om .. en jobbig o lång resa .. men såå värd den .. Nu , nykter o närvarande .. utan A .. Kämpa på nu och försök att ha en trevlig helg och hålla humöret uppe ???

navara18

Tack för ditt fina svar och få veta hur du haft det. Kan det vara så att om jag flyttar ut så kanske hon måste börja tänka om, om hon vill förstås eller kan det bli ännu värre av att jag gör det?
Har såna skuldkänslor inför det så jag kommer mig inte för, speciellt nu när hon varit lugn i två helger, vet ju ännu inte hur det blir i morgon.
Jag känner att även om hon blir nykter på helgerna så har det gått så långt att jag vet inte om jag vill ändå, en sak som jag är lite rädd för är att bli ensam och inte ha någon att älska, men jag har ju barnen och det räcker långt.
På ett sätt skulle allt vara lättare om hon drack rejält imorgon kväll eller nästa helg så har jag en anledning att flytta ut.
Jobbigt med alla skuldkänslor och jag har varit en svag person men känner nu att jag har fått nog och på något vis känner jag mig starkare att kunna ta tag i det nu.

Ler

Förstår att det är jobbigt .. men kanske bra att ta tag i det som du har påbörjat .. Bättre att leva ensam , än ensam i tvåsamhet .. så resonerade jag .. Se det som en början på ngt Nytt .. sen får tiden utvisa på vad .. Vem vet , kanske blir ett uppvaknande för din fru .. och ni hittar tillbaka till varann .. eller så blir det början på ngt annat .. och Kom ihåg .. Att det inte är du som ska ha skuldkänslor utan det är starkt och ansvarstagande att sätta ned foten och säga ifrån .. och inte acceptera A mer ..

navara18

Allt känns jobbigt och jag blir arg på mig själv för jag är så vek och inte riktigt orkar ta tag i detta. Jag sa i helgen att jag vill leva med dig men inte så här och hon har börjat förstå att jag pratar med mina vänner om detta eftersom hon tog också upp det att jag kan ju gå till min vän och prata.
Jag är så otroligt velig i mina tankar och hur jag ska göra, sista 2 helgerna har varit betydligt lugnare och jag tror verkligen hon försöker så jag vet varken ut eller in längre, kan man lita på att det blir bättre eller vad har ni för upplevelser?
Hon märker på mig att något är inte rätt, för hon sa också att säg till när du bestämt dig så flyttar jag ut och det gör samtidigt ont i hjärtat att höra dessa ord från någon man älskat i så många år.
Som det är nu så pratar vi inte nästan alls på kvällarna utan vi kollar på tv tyst i var vårt hörn av soffan.
Jag känner samtidigt att jag skulle behöva komma ifrån, för bara några dagar för att få tänka ifred, men vet inte hur jag ska säga det.
Osäker om jag orkar flytta ut ett tag, jag vet inte hur det skulle uppfattas av alla runt omkring oss, skulle hon bättra sig så vill jag leva kvar men om det tar omtag så vet jag inte om jag orkar.
Tacksam för synpunkter och råd för jag är så vilsen i mig själv just nu.

Anxiete

hon skulle reagera om du stängde tv:n och frågade om hon har lust att verkligen prata ? Om du försöker tala från hjärtat , att du är vilsen , att du inte vet vad som händer men att du upplever att ni inte mår bra.... hur vill hon att hennes liv ser ut om 1 eller 2 år , hur vill du att ditt ska se ut ?
Jag vet inte men jag tror ni får svårt att lösa något om ni inte öppnar er för varandra. Kanske du kan föreslå att du åker till stugan några dagar så får ni båda tänka efter , kanske hon också behöver ”andas” ?

Mia.80

Hej Navara18,

Jag har det liknande hemma, vet hur jobbigt det är.

Håller med föregående, kommunikationen är jätteviktig och det låter som du försöker, det är bra. Lite verkar ha gått fram iallafall, man får hoppas det håller sig kvar hos henne.

Men jag vet hur det är, min man kan också känna sig väldigt ångerfull och vilja förändra sig. Men det håller några dagar så är man där igen.

Det är just dessa lugnare stunderna som gör det så svårt att ta ett större beslut, så är det för mig iallafall.

Jag tycker absolut att du kan ta några dagar för dig själv, inget konstigt med det. Ingen behöver veta några detaljer.

De flesta skulle nog tycka det var skönt att komma bort lite, utan att något skulle vara något fel för det.

Hade jag haft möjligheten så hade jag nog tagit chansen, bara för att få andas lite och byta miljö ett tag.

Gör det som känns bra för dig!

navara18

Tack för svar, det är precis så jag känner nu att under de lugnare stunderna så funkar det, men inte mer. Vi har alltid haft svårt de sista åren med kommunikationen oss emellan, om det inte gällt barnen eller så.
Jag försöker prata men det slutar oftast i bråk och jag har känt mig så stark sista tiden, men nu är det som att allt fallit tillbaka till att jag blivit feg och svag igen.
Lite tror jag har gått fram för hon har druckit betydligt mindre de 2 sista helgerna men jag känner att hon är irriterad över det och att hon dricker mindre för min skull. Jag vill att hon gör det för sin egen skull och det måste jag säga åt henne.
Jag ska samla kraft och mod för att ta en diskussion med henne om detta och era råd Anxiete och Mia.80 tackar jag för. Jag måste helt enkelt komma vidare för annars kommer vi alltid ha det så här känns det som.
Varför är det så svårt? Jag älskar henne och vill leva med henne men inte som vi har det idag. Skulle jag inte inför varje helg känna en smärta i magen samt en oro, hur blir det den här helgen då? Det är gruvsamt att gå ut på dans eller bjuda hem vänner på middag för jag vet inte vart kvällen slutar, våra vänner säger samma sak, dom skulle umgås mer med oss om hon kunde behärska sitt alkoholintag. Varför ska det behöva vara så?
Jag har tänkt att jag ska säga att jag behöver åka bort för mig själv några dar för att få tänka och då får även hon tänka igenom hur hon vill leva framåt.
Jag erkänner att jag gör också fel i vårat förhållande som jag behöver komma fram till hur jag ska bättra mig där.
Nu måste jag samla mod för att prata med henne och ställa de jobbiga frågorna, jag måste bestämma hur jag vill ha mitt liv samtidigt som det då känns som att jag sviker henne i precis allt.

Anxiete

alla stora tunga beslut på en gång. Ta din tid, den dagen det är nog så vet du inom dej. Så lever jag just nu. Jag är inte redo att lämna men jag har dragit ”mina gränser” för vad som är ok eller inte. Funkar sådär måste jag erkänna men jag känner att jag blir starkare. Kanske du behöver stugan som en frizon för dej själv ett tag innan ni fattar stora beslut, kanske du ska planera dina helger utan frun, vad vill du göra en härlig helg? Gör det! Är hon nykter kan hon hänga på annars väljer du att göra det du tänkt utan henne.
Jag tycker det är sorgligt att ni är mitt uppe i husbygge och nystart och så ska det raseras av den förbannade alkoholen ! Men det är bara din hustru som kan fatta beslutet om alkoholens vara eller inte vara. Att sluta för din skull kommer inte att fungera men det är kanske en liten hjälp för henne i början, kanske hon upptäcker att det är rätt skönt att inte vara packad varje helg!
Om du älskar henne så glöm inte berätta det för henne,” det är inte dej jag vill vara utan, det är alkoholen”
Lycka till ?

navara18

Tack för kloka ord och råd och jag känner att jag är i samma läge, inte riktigt beredd att lämna utan känns som att jag msåte ge det en chans och se om det blir någon förbättrring, blir det inte det bättre trots det, då är det nog lättare att ta ett beslut.
Jag tror att jag behöver komma ifrån bara för några dar för att få chansen att tänka och det tror jag även att hon behöver göra, så länge jag är hemma så kanske hon känner att det är ju inte så allvarligt menat från min sida.
Jag tycker också det är sorgligt med husbygget och det skulle bli en nystart men just nu känner jag att varför gör vi det här nu? Mitt intresse för det har svalnat kraftig.
Jag älskar henne innerst inne och det har jag sagt åt henne det men jag måste säga precis som du skriver att jag vill ha henne kvar men inte alkholen.
Tack än en gång för kloka råd och känner att det här forumet är precis vad jag behöver just nu, att få skriva av sig och samtidigt få råd och stöttning från er alla.

navara18

Nu har jag tänkt och kommit fram till att ikväll måste jag prata med henne för vi kan inte ha det så här längre att vi inte pratar med varandra. Hon vet att jag pratat med en vän om detta och det är hon sur över och pikar mig för det, ska du inte ut och gå så att du kan prata i telefon.
Känner att jag har behövt ventilera mig för någon och få stöttning, nu har det gått så långt att hon nonchalerar även vår gemensamma vän.
Vill bara få ur mig hur jag tänkt lägga upp det, ni får tycka att det är konstigt att jag skriver det här men jag måste bara få ur mig det innan jag tar upp det med henne och kanske få stöttning för jag känner mig svag just nu och vet varken ut eller in.
"Jag känner att varken du eller jag mår bra som det är nu och det känns som att vi kommit till ett vägskäl där vi står och trampar utan att komma vidare.
Du tycker att jag tjatar om ditt drickande men jag är orolig.
Nu har det varit betydlligt lugnare de två sista helgerna men jag får känslan att du är irriterad över det och att du dricker mindre för min skull men jag vill inte att du gör det för mig utan att det är för din egen skull.
Jag älskar dig och vill leva med dig men jag vill inte leva med alkoholen, du måste kunna hålla det på en rimlig nivå, alternativt sluta helt.
Hur vill du att vår framtid tilsammans ska se ut"
Sedan får jag se hur reaktionen blir och vad vi kommer fram till i slutändan men nu måste jag bara göra det här, allra mest för mig själv eftersom allt känns bara tomt nu.
Som jag skrivit förut så är jag inte beredd att lämna än, utan jag vill se om hon kan bättra sig och om vi kan få ett bra liv tillsammans igen, det är väl det jag vill innerst inne att allt ska bli bra igen.
Det här forumet gör att man känner sig starkare då jag läser även hur ni andra har det i samma situation att jag är inte ensamen om detta.

Anxiete

Bara två saker som jag hade sagt annorlunda: Du tycker jag tjatar om alkoholen men....
Där hade jag sagt( för att hon inte ska gå i försvar) När jag tjatar om alkoholen så är det för att jag är orolig.
Samt: Jag älskar dej och vill leva med dej ,men jag vill inte leva med alkoholen.
Där hade jag stoppat för rimlig nivå för henne är kanske inte samma som för dej och då har du låst in dej. Samma med alternativt sluta helt, det beslutet måste komma från henne annars går ni kvar i samma spår.
Vet du förresten varför hon dricker varje helg, alltså grundorsaken innan hon blev ”beroende”?
Hoppas det går bra ikväll och att ni når fram till varandra!!

Ler

Tänker på dig ikväll ? och Hoppas att samtalet med din fru har gått bra ...kan tänka mig att i din frus situation är det lätt att sätta sig på tvären och inte vilja prata .. och bli ännu surare .. inte roligt att prata om saker man inte vill prata om ...

navara18

Ja det gick väl sådär kan jag tycka, jag sa nästa allt som jag berättade om igår samtidigt som jag i slutet ställde frågan, vad vill du att jag ska bättra mig på? För jag gör också fel, men jag dricker inte för mycket.
Fick inte så mycket svar på den frågan men jag sa att jag kanske behöver åka bort någon dag för att tänka, då sa hon jag åker bort i helgen så får du vara hemma.
I morse sa hon att hon inte kan åka men att jag kunde åka, så nu vet jag varken ut eller in igen. Ska jag åka hem till henne från jobbet eller ska jag åka till stugan över natten?
Hon säger att hon dricker för att kunna koppla av eftersom hon tycker inte riktigt om sitt jobb, sedan tror jag hon tycker vi har ganska innehållslöst liv tillsammans, men jag känner att jag inte riktigt vågat säga ja till många av hennes förslag med oron för alkholen.
Hur skulle ni andra gjort?