Min mamma är en yrkeskvinna som nu blivit pensionär och eftersom hon lever ensam tycker hon att hon har rätt till/förtjänar att ta några glas vin till TV’n på kvällen. Varje kväll. Vidare är mamma städad och snygg utåt och aldrig onykter dagtid, gårdagens alkoholintag döljs genom att hon inte visar sig ute före lunch om hon inte måste.
Hon är smart nog att anpassa mängden hon dricker efter eventuella läkarbesök eller liknande som sker på morgonkvisten, men försöker helst undanröja allt sådant som kan förstöra hennes drickande (som tidiga tider på vårdcentralen etc).
Jag som har levt med en alkoholist och även med en nykter sådan, jag har ändå inte förstått att min mamma har alkoholproblem.

Ibland har hon klagat över att behöva vara barnvakt eller sova borta och erkänt att det beror på att hon då inte kan dricka vin. Jag fattade ändå inte, jag trodde hon skojade lite.
Nu förstår jag, och hon har själv sagt att hon hållit på så här och druckit på kvällarna i 10-15 år (!!!).

I början var det alltså inte så uppenbart, jag visste att hon åt bensodiazepiner och stilnoct varje dag de senaste året, men fattade alltså inte i början hur mycket hon dricker (också varje dag!)
Det som fick ridån att falla var en helg då hon blev aggressiv mot mig (vilket hänt många gånger), men nu blev hon även dum mot mina barn, skrek, stampade i golvet och härjade -och jag insåg då att hon blandat bensodiazepiner med alkohol.
Hon mindes ingenting nästa dag, men erkände sen att hon blandat.
Men det påstår hon att hon aldrig gjort förut. Vilket jag absolut inte tror på.

Nu är mamma nedstämd och har problem med magen och blodtryck och ångest och smärta i bröstet och gud vet allt.
Jag oroar mig verkligen för hennes hälsa, tror det är tabletter och vin som är problemet, vad gör man med en envis 65-åring?
Vi bor långt ifrån varandra så jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa.

Försök distansera dig och låta din mamma äga sitt problem! Aggressivitet kommer gärna när man börjar ifrågasätta och försöka hjälpa! Då blir det obekvämt! Förstår din sorg och frustration men det är svårt att hjälpa den som inte har insett att den behöver hjälp! Kram

Det märks hur mycket du bryr dig om din kära mor och att du är orolig för hennes hälsa. Och hon verkar inte heller anse att hon mår så bra med ångest och smärta. En tanke jag får är om de i din kommun erbjuder anhörigprogrammet CRAFT? Det kan vara till stöd för att sortera ut på vilket sätt du kan försöka stödja din mamma och kanske vad du också kan släppa, som du inte kan påverka. Vad tror du om att undersöka det?

Hoppas att du hittar en väg framåt som passar dig!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Jag har båda mina föräldrar som gått den vägen och är nu i slutet av sina liv. Jag har ägnat 10 år till att hjälpa dem. Till slut gick det inte längre, jag orkade inte mer. Jag har idag nästan ingen kontakt med mina föräldrar. Jag måste skydda mig själv för att orka leva ett bra liv, ett nyktert liv.

Mitt råd är att du söker hjälp som Carina på forumet rekomenderar. Jag gick på beroendemottagningens anhörigprogram i enskilda samtal och i grupp. Det gav mig mycket att få höra andra berätta. Säg nej till din mamma när hon dricker. Utsätt inte dina barn för en full mormor. Min dotter sa till sin pappa när hon fått barn -Du är välkommen nykter men inte full.

Nordäng67 har rätt. Klokt skrivet.

Var inte rädd för att söka hjälp!
Kram

Serena

Tack snälla du. Jag har gått med i internetprogrammet för anhöriga här på alkoholhjälpen. Har precis gått igenom första avsnittet :) hoppas det kan stärka mig. Jag lever ihop med en alkoholist dessutom, han dricker inte mycket nu utan en öl då och då, men oron är ju där. Är alltid rädd att det ska dra igång igen.
Programmet känns bra att ha som stöd.
Kram

Serena

Så bad min fd man/nyktre alkoholist mig att göra om han skulle dricka igen: säg att du aldrig vill se personen i din eller dina barns närvaro om den är onykter.

Så har jag gjort och det fungerade med barnets pappa (inte samma som fd mannen),
Han försvann i ett år och sedan sågs vi när han var nykter, han fick ha ensamt umgänge efter ett par år och nu tio år senare så lever vi normalt liv ihop.

Jag sa till mamma att jag aldrig ville se detta igen och hon har hållit sig borta sedan dess :( (3 månader nu) men jag kan inte låta mina barn vara med om hennes beteendeförändring igen. Det var väldigt skrämmande för dem, för mig är det normalt att hon får utbrott och kastar saker mm men barnen har aldrig sett det förut.

Serena

En märklig sak är att alla alkoholister i min närhet gjort mig till nykterist. Jag är alltid rädd att trigga igång drickandet och har därför inte alkohol hemma, kan inte ens ta ett glas vin till maten på restaurang eftersom alkisen då tycker att han/hon också måste få dricka lite :(
det är stor skillnad på att ta ett glas vin till maten (typ två gånger om året) och att supa varje kväll. Men det förstår inte alkisen. Deras hjärnor funkar inte som förväntat utan allt kan förvrängas och vridas på. Bättre då att beställa in mineralvatten för att slippa oron.

Serena

I alla år har min mamma varit neurotisk och fått utbrott på mig då hon skriker, smäller i dörrar, kastar saker och springer iväg och gråter tills jag kommer och säger förlåt (spelar ingen roll om jag gjort något fel, jag måste ändå trösta henne även om det var hon som var elak).
Hur länge har hon druckit och är det därför? Det har blivit normalt för mig att bli behandlad som **it. Men nu är jag vuxen och nej, jag tar inte det längre.
Nu börjar jag tro att hennes tabletter och alkohol kanske betyder att hon talar sanning när hon säger att hon inte minns vad hon gjort.
Min man påstod sig inte heller minnas alla elakheter han sa.
Kan det vara så att de inte minns efteråt? Hur ska de kunna ta ansvar om de inte vet vad de gjort?

Det är säkert så att de inte minns vad de sagt och gjort under fylla! Du undrar hur de skall kunna ta ansvar om de inte minns! Svar: genom att ta ansvar för sitt drickande! Och det är bara dom själva som kan låta bli att dricka!

Serena

Det är svårt att få dem att förstå och be om förlåtelse gör de ju inte eftersom de bara minns en trevlig kväll, någonstans där elakheter och sådant tar vid slutar de minnas. Väldigt frustrerande och jag har haft svårt att bearbeta de hemskheter som hänt eftersom alkisen inte alls känns vid vad den gjort :/ och jag har trott att de ljuger när de inte minns.

Du har fått många bra råd. Alanon för anhöriga finns också. Du kan leta efter lämplig grupp på nätet. Möjligheten att göra en orosanmälan till socialförvaltningen finns också. Du kan ringa dit anonymt om du vill. Berättar då om oron du känner och hur hennes missbruk ser ut och vilka konsekvenser det får. Sedan är det socialförvaltningens sak att ta ansvar för att erbjuda din mamma lämplig hjälp. Det är mycket, mycket allvarligt och farligt att blanda alkohol och bensodiazepiner och detta har ju pågått under många år. Jobbig situation för dig så kanske skönt att lämna över ansvaret. Sedan berörs du ju självklart. Det handlar ju om din mamma. ?