Det finns ingen anledning att fortsätta dricka alkohol.
Det finns däremot tusen anledningar att inte dricka a!
De viktigaste är mina barn, min hälsa och mitt liv.
Jag och min man har gått igenom traumatiska händelser och tagit till alkohol för att dämpa ångest.
Men nu ska vi ta ansvaret att uppfostra barnen i ett nyktert hem.
Det känns svårt!
Jag tvekar.
Men nu måste det ske!
Jag sätter upp ett mål - 21 dagar utan alkohol. Fixar jag inte det behöver jag söka hjälp hos vården.
Men det fixar jag den här gången.
Har gjort det en gång tidigare, över 50 dagar!
Idag är dag 1!
Målet är att vara en sund människa och mamma!
Hjälp!

Kamp

Hej och jag vill bara skicka så mycket styrka som jag bara kan.
Du KOMMER att klara det här.

Alldeles medvetet blev jag till mitt monster i fredags. Förvandlades. Gick inom Systembolaget och köpte en starköl. Gömde den. Drack den. Bara en. Likadant gjorde jag igår, lördag... jag bröt mitt försök till 21 dagar. Nu förstår jag att jag fick abstinens i form av stark stress och irritation. Jag grälade och kände mig fylld av negativ stress som kändes fysisk.
Ok. Nu är det gjort. Det var ingen ”fylla”. Hade jag haft mer att dricka hade jag gjort det, nu var det så smärtsamt begränsat att jag var rädd om klunkarna jag smög i mig. Jag fick lite avslappning av ölen men kände mig inte ”nöjd”, det var inte lönt och jag borde inte druckit den. Min monsterhjärna vaknade och skrek om meeeer, det var tufft att gilla läget om att inte kunna tillfredsställa alkoholismen.
Jag ska påbörja samtalsbehandling imorgon. Jag ser framåt. Berättar om
misstaget för vill vara ärlig mot mig själv och här på forumet.
Jag höll i 4 hela dagar.
Jag börjar om. Är klar och nykter i huvudet eftersom jag inte drack mer än så. Dag 1.
Jag förstår att jag behöver den nyktra tiden på några veckor för att bli av med den värsta abstinensen. Jag är så glad att jag får stöd imorgon. Finns ingen återvändo.
Kämpar.
Idag ska jag träna och basta och umgås med barnen. Är ju trots allt nykter, så ingen ångest, ingen depp!

Idag har jag varit på 60 min första samtal. Alkoholbehandling i samtal.
Hjälp. Jag blev som en urvriden disktrasa. Hela mitt liv liksom flöt ut ur min hjärna, min kropp och genom munnen, all smärta, trauma, sorg. Plötsligt förstod jag så mycket mer. Om mig själv. Jag träffade en underbar kvinna som satte fingret rakt och ärligt på punkter som smärtar mest. Genuint och ärligt vågade hon se och säga vad hon såg. Jag ser fram emot nästa gång. Hon tyckte inte att jag skulle sätta för höga mål, som jag inte ens tror på. Små steg, känns lättare!

Hjääääälp så nära att köpa en starköl på systemet. Tills min man sa ”jag klarar mig utan, gör du?”. Å vad arg jag kände mig inombords, skam, skam, skam. ”Det gör jag med.” sa jag. Kl 19 fanns inget att göra åt saken för då stängde butiken. Lättnad.
Jag klarade dag 3.
Plötsligt en längtan efter öl? Jag har alltid gillat rödvin. Men nu när jag ska sluta med allt får jag sug efter öl?
Enligt överenskommelse med terapeuten ska jag sätta rimliga mål. Mitt mål är att kunna ta en öl eller ett glas vin en helg kväll ibland! Hon tror att nolltolerans är framtiden men just nu vill hon se hur jag klarar av det här.
Jag är mer energisk, sover bättre, ingen oro, ingen ångest, lust att göra saker, orkar träna, känner lycka i vardagen, ät intresserad av saker, utan den där stora fyllan. I helgen var det ju ”bara” den där ölen. Ingen fylla. Så skönt! Jag lever! Utan alkohol lever man på riktigt! Snälla, låt mig bli starkare än begäret!!!

Den där känslan när man kämpat sig igenom de första dagarna. När sitt rena jag börjar titta fram bakom biverkningarna. Åh det finns en lust, energi, någon form av motivation. Den finns där bakom! :) Bra jobbat! Så jädra konstigt att de känslorna inte är så övertygade så man ändå väljer att kliva tillbaka... Jag är själv där nu, en veckas nykterhet idag. Känns som veckan kommer gå bra nu. Men på fredag är det AW, på lördag kalas. Jag kommer ge mig tusen anledningar fram till dess att jag borde ju kunna dricka måttligt. Men hallå, knack knack knack! Hur bra har det gått de senaste åren tycker jag? Jag är precis där du är, jag ska väl kunna dricka en öl!? Men där bakom finns ett monster som inte går att ana innan man svalt de första klunkarna, då vaknar det och kampen startar. Igen. Det vet man nånstans innerst inne

Det starka begäret är ett monster!!
Jag har kommit överens med min man sen 1 år tillbaka att alltid köra när vi ska på fest eller middag ute. Eftersom jag inte litar på monstret där inne. Mitt eget sinne för a är helt skadat. Nuförtiden tycker jag att det är skönt att köra. Det är skönt att vara nykter på fest, jobbigt i början men när alla svept ett par glas slappnar jag av, de blir liksom dimmiga och då syns inte jag så tydligt. Min sociala fobi eller vad det är dämpas lika bra av att andra är berusade ??
Sen kan jag ta det där glaset hemma i soffan. Så hat jag gjort, men nu är väl tanken att jag inte ska ta glaset alls. Men jag vill. Jag är sååååå sugen på vin, öl, whisky... men köper inte hem något. Så det blir en kopp kamomill te och sen sova. Tänk så ljuvligt! Sova en nykter sömn. Vakna ganska glad tillochmed! Det är ljuvligt!

Vad håller jag på med nu?
Utan alkohol helt i 4 dagar, drack en öl i fredags kväll, och en i lördags kväll. Nu utan alkohol i 3 dagar men idag köpte jag en öl igen, en 33cl öl på 5%. Tog ett par klunkar innan maten (jag var huuuungrig). Åt rejäl middag. Och suget försvann. Nu står ölen öppnad och väntar. Och när den finns där vill jag ha den. Om den inte fanns skulle jag acceptera det.

Hur gick dina tankar när du gick in och köpte den ölen? Gick du bara förbi bolaget och spontant köpte 1 lös burk, eller planerade du det, hade du bestämt dig innan att ikväll ska jag ta en öl. Blir nyfiken

Kul att läsa om våra egna monster känner mig inte alls lika ensam och känner styrka när jag läser alla inlägg.
all lycka till oss alla ett sååå bra liv väntar utan alkoholen. har varit singel ett bra tag nu och gissa vem boven är?
vågar ej släppa in människor alltid en distans för att kunna behålla sin mörka hemlighet , jag dricker jävligt mkt det är min secret.
även jag försökt ett par ggr men nu jävlar asså ta hand om er denna torsdag.

Varför köpte jag den där ölen? Jag bara bestämde mig för det. Och när jag gjort det argumenterade jag med mig själv i onödan för jag hade redan programmerat in det i skallen. Jag bestämde mig för det i förväg.
Så konstigt. Hur man kan vilja en sak men göra en annan.
Jag mår ju så bra utan! A tillför inget positivt. En stunds ångestdämpande men långsiktigt mer ångest!
Dum loop det där...

Helvete alltså. Jag har problem.

Det började med ett samtal med alkohol terapeut. Satte mål. Trodde på fullaste allvar att det var så enkelt. En öl kan jag ta. Jag har kontroll.
En öl blev tre, en flaska vin, fler öl, tre vinglas slank ner.... allt slank ner denna helgen. Jag är ledsen. Gräl med mannen, dålig stämning hemma. Lider med mina barn som säkert känner av allt. Trots att jag lyckades hålla mig till sen kväll när de lagt sig.
Jag har nu ytterligare problem. Min man hatar mig när jag dricker, jag förvandlas totalt. Blir ältande och trist i humöret. Han reagerar med att bli aggressiv mot mig.
Detta måste sluta.
Imorgon ska jag träffa terapeuten. Måste erkänna att jag inte kan minska ner på drickandet utan måste sluta helt. Helt! Är på ruta 1 igen. Hjälp?

Huskatten

... utan ett steg närmare ett bättre och nyktrare liv! Bakslag är snarare regel än undantag, och man måste faktiskt på egen hand få ta reda på var gränsen går. Kan jag dricka mindre? Fungerar det i längden? Eller gör det inte det? Ta hjälp av terapeuten att reda ut dina tankar och känslor!

Känner igen mig när jag läser din storry. Hur lätt är det inte att slinka in på bolaget på väg hem från jobbet. Identifiera mig inte som alkis har inget kemiskt beroende. Det är bara min hjärna som går på autopilot och upprepar ett dåligt mönster. Har varit nykter hela helgen och lyssnat på en ljudbok. Den heter mindfulness i vardagen och är skriven av Ola Schenström. Den har fått mig att jag förstår mer om min hjärna och mitt beteende. Rekommenderar den till oss som vill ändra våra liv.

Kan du be din man om stöd i stället för att han blir aggressiv? Förklara att det är inte det du behöver.
Kan han följa med dig på dina möten med din terapeut? Du kanske ska kapitulera och be ödmjukt om
din mans hjälp? Berätta för honom att du behöver honom.

Du har någon som skriver om att "dra ner" och dricka max "nått" i veckan i din tråd. Blir lika jävla trött varje gång.
Glöm. Radera. Läs det inte. Det funkar inte. Blir nästan förbannad på folk som ska skriva om det. Tror man undermedvetet
tar det till sig. Samma sak som att en narkoman skulle kunna unna sig en 1/4 sil då och då. Ställ in hjärnan på att
- jag kan inte dricka alkohol. Det blir mycket lättare när man accepterar detta.

Att tro det är att ha en dörr lite öppen. Stäng alla dörrar du kan.

Styrka o kram - och DU kan du med.

MM

Usch,,, är alldeles darrig och lite förvirrad... rädd och orolig. Rädd för mig själv, alkoholismen.

Jag har bett min man om stöd. Det går bra så länge han själv inte dricker. När han dricker och jag provocerar honom blir han aggressiv. Arg och hotfull.
Nu nonchalerar han mig totalt och är passivt arg. Jag blir ännu mer ångestfylld. Men jag försöker vara i känslan, acceptera ångesten jag skapat, inse att jag är alkoholist och måste bli nykterist. Jag vill det, fattar bara inte hur när alkoholisten i mig börjar med ”en öl, ett glas kan du ta”. NEJ! Jag kan inte hantera alkohol sunt. Jag vill bli nykterist. Tror ni att det ens är möjligt? Eller kommer man alltid hålla på såhär? Ett steg fram, ett tillbaks.

Jag har gråtit ut så mycket smärta hos terapeuten idag. Så mycket förnekelse som jag tryckt ner. Förnekelse om att barnen säkert inte tagit skada av mitt/vårt drickande. Plötsligt erkände jag ett minne som legat långt inne, inbäddad i förnekelse.
Så mycket smärta, så mycket ilska. Samma ilska jag kände för alkohol som liten, samma smärta kom fram när jag insåg hur jag skadat mina barn. Moment of clarity.
Jag har en lång väg att gå nu. Behöver stöd för att inte falla.

Skönt att det finns människor som förstår en därute!

Vaknade nyss, lite skakig än, efter helgens alkoholmängder. Det värsta är att jag genast tänkte på att jag ju kan unna mig en öl bara i helgen!!inte klokt! Att hjärnan kör sitt eget race.
Jag ska leva i nuet, tänka på konsekvenserna av att vara nykter vs att dricka alkohol. Komma ihåg att stanna upp, inte låta a-hjärnan ta över.

Din hjärna kommer att köra sitt race under en period. Låt den hålla på, lyssna - men låt det stanna vid tanken.
Tanken är inte farlig. Tanken får finnas. Och ta fram krigaren i dig. På med pansarplåt - din motståndare är
tuff. Upp med svärdet och se till att vinna varje slag du ska igenom. Det kommer vara ett antal och de kommer
pågå för resten av ditt liv. Fighterna kommer dock mer och mer sällan. Det går att programmera om hjärnan
och nykterheten blir en vardag.

Din insikt är viktig. Visst det gör ont, man bryter ihop men just det ska hjälpa dig framåt.

Så JoYo stånga på nu så kommer det ut något bra.

Kram

MM