Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

för att du påminner mig om hur en bakfylledag kändes när jag var aktiv ! Du beskriver precis mina känslor !!

Och välkommen tillbaka !! Njut av dagen idag och ta en en dag i taget så knallar det på !

Morgonkramen !

Nu hjälps vi åt att lägg nyktra dagar i lååång rad! Fint att du mår bättre idag. Vi alla här vet nog hur det känns en sådan där bakfylleångestdag... det är inte alls roligt. Skönt att du kommer att slippa det framöver.

Kram?

Vaniljsmak

Tack Adde! Just nu känns det så bra, jag är verkligen på rätt spår igen. Jag vet att det är lite som att vara nykär när jag bli nynykter. Övertygelsen är så stor och jag går in i det till 100%, arbetar aktivt med suget , skriver och reflekterar. Efter en tid släpper jag lite på det och det är så återfallen kommer. Nåväl, just nu ska jag njuta av känslan av att ha tagit rätt beslut!

Ja visst för vi det Jasmine! Det här forumet betyder så mycket för mig, utan det skulle jag inte klara det. Hade tänkt att förra månaden skulle bli nykter och att jag klarade det "själv". Sen blev det 19 onyktra dagar, fastän jag bestämt mig för att vara nykter ... Nej, att bestämma sig räcker inte. Jag behöver arbeta aktivt på det. Ta beslut varje dag, varje timme om de så behövs nu i början, och reflektera kring jobbiga tankar. Det är därför det går bättre när jag är här. Här känner jag mig dessutom inte ensam i kampen.

Vaniljsmak

Jag har en känsla av att jag kommer hänga här hela dagen idag. Eftersom jag är helt själv idag så är det ok, då kan jag göra det. Allt jag behöver just nu är att få tiden att gå. Inte för att jag är sugen utan för att jag behöver lite mer distans, distans som kommer med tiden. Jag behöver stänga inne och stänga ute. Vara i min bubbla, en bubbla som handlar om nykterhet.

Kroppen är fortfarande sliten, att bakfyllan kan bli så hård och brutal ... det blir värre för varje gång. Kanske för att jag bli äldre? Kanske för att kroppen helt enkelt inte orkar mer? Jag vet inte.

Har äntligen fått i mig lite fast föda och druckit ett glas julmust. Bara för att jag kan. Alldeles för tidigt att börja med det i oktober (!!!) men just nu är det ok. Just nu är jag snäll mot mig själv. Allt är ok så länge det inte är alkohol. Ligger dessutom i sängen mitt på ljusa dagen och skriver det här. Kroppen behöver vila, läka.

Tankarna är spretiga. Det finns många tankar om hur jag ska tackla kommande problem. Hur blir det nästa helg? Då kommer jag ha några vita dagar i ryggen och då kommer A-rösten börja viska. Det vet jag, jag har varit där förr! Tankar om att jag borde befinna mig här och nu istället konkurrerar med tankar om eventuella lösningar på eventuella problem. Tankar på hur lycklig jag är om några månader när jag varit vit ett tag och insett att jag kan. Tankar på hur jag tackar nej till alkohol som om det vore väldigt mest självklara sak. Tankar på att jag inte borde tänka så långt fram och inte ska ta ut någon seger i förskott.

Hej.
Lider ned dig och tror alla här inne känner likadant. Vi vet alla hur det känns, och som självutnämnd expert på fall, så vet jag precis hur du känner dig. Men det viktigaste av allt är att du hittar tillbaka hit igen och börjar om från början med vita dagar.
Kämpa på !

Vaniljsmak

Hej Tomten, vad fint att du kikat in här. Det är ju den här gemenskapen, att kunna få dela alla jobbiga tankar med er andra som förstår som gör den här platsen så fantastisk! Ibland blir jag så leds på mig själv, hur svårt ska det vara att inse att jag INTE KAN dricka en öl?! Samtidigt vet jag att det inte hjälper att rikta elakheter mot mig själv. Man sparkar inte på någon som redan ligger. Man försöker inte putta ner någon som är påväg att resa sig upp igen. Jag skulle aldrig gå in i någon annans tråd och skriva " men vad f*n" när denna bekänner ett återfall och därför kommer jag inte göra så mot mig själv. Självrespekt och kärlek är rätt väg att gå nu känner jag. Så länge jag nu är på den nyktra vägen kan jag förlåta idiotin i att jag började dricka igen där vid slutet av semestern. Jag lär och går vidare. Känner fortfarande en del ångest men vet att den kommer ge med sig så småningom.

Kvällen närmar sig och snart är dag två avslutad. Det får bli en tidig kväll, jag orkar inte så mycket mer idag, har inte lust att göra så mycket mer idag. Det jag behöver mest just nu är att få tiden att gå så jag kan få lite distans till det här. Lika bra att passa på att sova när jag känner att jag kan det tänker jag.

En lite kort sammanfattning av dag två lyder som följande: Började lyssna på beroendepodden. Stör mig helt sjuk mkt på hur dålig ljudkvalité de är på de första avsnitten. Störde mig lite på att de människor hon pratade med hade gått så långt i sitt beroende till en början men efter några avsnitt började det dyka upp människor jag kände att jag kunde relatera till. Hoppas det dyker upp fler som tagit sig ur sitt missbruk utan AA och 12-stegsprogrammet, känner att de börjar bli lite tjatigt då det inte känns rätt för mig. I övrigt har jag ätit pizza och druckit julmust, lite knasig kombination men det var de jag var sugen på och idag är jag snäll mot mig själv. Köpte hem glass också men den står orörd i kylen. Har fortfarande lite ont i magen efter allt kräkande igår... Det blev en rätt bra dag med tanke på att ångesten hänger sig kvar, skönt att jag kunnat spendera den i ensamhet. Det har behövts. Har kunnat hålla ångesten på lagom avstånd utan alkoholen. Har kunnat tycka synd om mig själv sådär alldeles lagom mycket. Har kunnat lägga all fokus på mig själv och min nykterhet. Jag har några veckor kvar av den här jobbperioden då jag kommer vara helt själv och den perioden ska få handla om mig och mitt tillfrisknande/min nykterhet.

Kommande vecka kommer nog gå bra. Jag kommer få anfall av sug men de kommer jag kunna ta mig igenom. Helgen känns lite jobbigare men det tar jag när det närmar sig.

Vaniljsmak.
Så bra att du tog dig igenom Söndagen också . Starkt jobbat! Pizza o Julmust? Tjaa nog inget jag skulle beställa in på restaurang. Men hemma i soffan hade jag nog klippt det :)
Jag åt ryggbiff och drack grape tonic igår, oxå en märklig kombo. Men var vad jag ville dricka, och både must o tonic är ju böttre än vin o öl .
Hoppas du Kan finna lite godbitar i 12 stegsprogramnet. Jag testade AA för ca 1,5 år tillbaka och gick som vanligt all-in . Men kände efter ett tag att jag inte alls passade in där. Till slut så kände jag mig bara otroligt deprimerad av att lyssna på de jag kände hade ett helt annat värre livsöde än jag själv. Men AA gav mig 4 vita månader vilket jag är oerhört tacksam för idag. Men var ju självklart inte AA som fick mig att falla igen. Utan enbart mig själv. Jag tycker denna sidan ger mer och mer. Man kan stötta och hjälpa. Man kan få ett berömmande ord. Men framförallt så känns det som att det alltid finns en utsträckande hand när man fallit.
Nu tar vi nästa dag också, med eller utan must och tonic :-)
Kämpa på Vaniljsmak .

Vaniljsmak

Min autocorrect kan inte med ditt nick, de blir tomten hela tiden! Haha

Jag känner nog att jag också skulle bli lite nedstämd om jag lyssnade på allt för många livsöden som gått alldeles för långt. Framförallt skulle A-rösten fullkomligt jubla åt att höra att de finns de som är värre än mig, "jag har ju aldrig förlorat vårdnaden, blivit av med jobbet eller kört rattfull, klart jag inte har några problem!". Därtill kollade jag upp AA när jag började fundera på mina problem. Där jag huvudsakligen bor träffas de en gång varannan vecka. Då känns de bättre här. Här kan jag komma in dagligen och skriva av mig samtidigt som jag kan välja hur mycket jag orkar engagera mig hos andra. I perioder orkar man bara hålla sig själv flytande. Ibland får man energi av att vara hos andra. Här är det helt ok att vara så. Det kanske de är på andra ställen också men kag trivs bra här.

Och du, idag är vi nykter!

Vaniljsmak

Det känns rätt. Det känns tryggt. Jag är trygg i mitt beslut. Kanhända var jag det förra gången också, och det gick ju bra fram tills jag fick för mig att jag kunde ta ett par öl. Jag tänker leva på denna trygghetskänsla så länge det går, så länge den finns här samtidigt som jag försöker bära med mig att jag helt enkelt inte kan dricka ett par öl. Eller jo, första gången kan jag ju det. De är andra, tredje och fjärde gången som blir värre. Det ligger i det faktum att det inte bara blir EN gång. Kanske har jag lärt mig det nu.

Idag känner jag inte av något som helst behov av alkohol. Måndagar brukar överlag vara lätta att avstå. Kring onsdag räknar jag med att det gamla vanliga suget ska sätta in. Det är skönt att veta, skönt att ha hittat mönstret.

Vaniljsmak

Efter att ha lyssnat på några avsnitt av Beroendepodden kan jag se att många missbrukare verkar söka efter något när de hittar sin drog (t.ex alkohol). Det finns en stor önskan om att passa in i en grupp och man provar många musikstilar, sporter och olika fritidsaktiviteter, allt för att hitta en samhörighet. Det och dålig självkänsla eller tidiga depressioner verkar vara vanligt bland alkoholister (och drogmissbrukare). Där kan jag känna igen mig själv lite. Min man brukar säga på skoj att jag nog skulle kunna gå med i en sekt om jag stötte på rätt människa vid rätt tidpunkt (eller fel människa vid fel tidpunkt, jag vill ju inte bli hjärntvättad i en sekt!). Det finns något inom mig som är lite ... tomt? Det är som att det ... fattas. Nu i äldre dar (strax över 30 år) börjar jag landa mer i mig själv och jag känner mig rätt hemma i mig själv, men min familj och med min nystartade karriär. Saker och ting börjar falla på plats men visst märker jag att jag fortfarande letar efter ... något. Jag vet bara inte riktigt vad det är. Är det samhörigheten? Är det gemenskapen? Är det något jag behöver fylla mitt liv med? Vad det än är så kan jag inte tillåta att alkoholen är svaret på den frågan, det kan inte vara det jag söker efter. Jag har provat, mixtrat och laborerat nog med det nu, det fungerar inte.

Idag har jag en väldigt fin känsla i mig. Jag reflekterade lite över det tidigare, hur kommer det sig att jag mår så bra just nu, just i denna stund? Dels tror jag det har lite att göra med vädret, solen sken och höstlöven var väldigt vackra. Jag tillbringade en del arbetstid utomhus och har fått röra på mig rätt mkt under arbetsdagen. Jag har haft lite olika arbetsuppgifter i en lagom mängd. Inte så att jag behövt stressa men inte heller så att jag fått sitta och rulla tummarna. Dagen har flutit på bra och jag har känt mig duktig som löst en del (för mig) svåra problem. Jag tror att en stor del av min identitet och mitt värde som människa ligger i vad jag gör på jobbet. Därmed inte sagt att jobbet behöver vara jätte avancerat och coolt. Jag har mått rätt bra någon sommar när jag städat på ett sjukhus. Då hade jag att göra hela dagen och jag kände att det jag gjorde endå var viktigt. Jag behöver helt enkelt känna att det jag gör på jobbet fyller min dag och att arbetsuppgifterna är meningsfulla. Nu ska jag alldeles snart byta jobba (och slipper äntligen veckopendla!) så det ska bli spännande att se hur det kommer kännas.

Jag har också tagit fasta på vikten av att vara snäll mot sig själv, kanske är det det man menar när man säger att man arbetar på sin självkänsla? Liksom när man säger åt sig själv att man duger precis som man är och även om det var dumt att börja dricka igen så är jag ändå värd att älskas, och det är helt fantastiskt bra att jag tar tag i problemet igen! Typ något sånt. Jag har överöst mig själv med positiva och varma tankar de två senaste dagarna och jag tror de fungerar.

En annan viktig del är nog att jag börjar reflektera över saker och ting igen. Jag verkar helt enkelt behöva spendera en lite del av dagen till att fundera på hur jag mår, varför jag mår som jag mår och skriva av mig/prata med någon om det. Här kan jag dessutom skriva helt öppet och ärligt, här finns inga filter för att skydda mig från skamkänslor! Här behövs inga sådan filter för här känner jag väldigt sällan skam.

Därtill Sov jag helt ok inatt. Inga mardrömmar (har drabbats av mardrömmar de senaste året, de kommer och går med en månadsmellanrum ungefär).

Ja det finns väl många saker som gör att jag mår bra idag. Den där nykära känslan i ny-nykterheten är helt klart en av dem. Hur som helst väljer jag att NJUTA av att må bra, och fira det med lite kaffe och glass ;) Sådant får man äta efter en måndagsmiddag när man är själv!

Vaniljsmak

Tisdag idag, känns väl ok? Länge kvar till helgen -> länge kvar till den riktiga utmaningen.

Sovit ok inatt. Hoppas på att det ska lägga grunden till ännu en fin dag med positiva känslor. Om inte så hoppas jag på att kunna hantera de negativa känslorna på ett bra sätt.

Vaniljsmak

Nej hörrni, de här blev inte alls en lika bra dag som igår. Det dök upp en massa saker på jobbet som skulle fixas nu (helst nyss), lunchlådan var riktigt äcklig, fick veta att lägenhetsuppsägningen som måste skickas via posten inte kommit fram (tur att jag haft mail kontakt med dem och de lovat att uppsägningen skulle börja gälla från de och inte från när brevet kommer fram) och maken har blivit väldigt förtjust i träning och gym och pratade massvis om att han kan köpa ett gymkort till mig med nu när jag ska sluta veckopendla och jag känner bara Nej. Jag orkar inte.

Jag ska ju sluta på det här jobbet snart. Varför dyker alla de här problemen upp nu? Jag vill ju hinna avsluta alla andra projekt på ett snyggt sätt innan jag drar.

Jag känner att jag bli mäkta irriterad över att jag kan ha skypeintervjuer och får jobb på en helt annan ort och kan skriva antsällningsavtal via e-signing men inte kan får skriva ut ett uppsägningsavtal för lägenheten som jag skriver på och snacnnar in och sedan skickar till dem via mail. Nej det måste göras via post. Och det måste jag göra om igen då det förra inte kommit fram. Så nu måste jag till affären och köpa ETT frimätke igen.

Angående träning och min mans långa utläggning om gymmet då ... Jag vet att jag borde börja ta tag i kost och träning igen, speciellt med tanke på hur mkt fysiken gått ner sig under de här två månaderna då jag druckit så mkt men ... inte nu. Jag orkar inte nu. Jag ska alldeles snart sluta på ett jobb, flytta allt ur min övernattningslägenhet genom halva Sverige och dessutom börja ett helt nytt jobb på ett helt nytt företag med helt nya arbetsuppgifter. Därtill ska jag hålla mig nykter. Det räcker så just nu! Till min mans försvar vet jag att han babblar på om träningen för att han är så förtjust i den själv och vill dela det med mig, inte för att han tycker jag måste gå ner en massa i vikt (även om jag borde de). Jag vet själv att jag mår väldigt bra av att rör på mig, vilket jag ska börja göra, så fort jag kan tänka tanken utan att bli superstressad.

Det känns redan lite bättre. Promenaden hem rensade bort de mesta jobbtankar. Att dricka en kopp kaffe och bara skriv av sig här om resten hjälper. Jag känner som tur är inget behov av A, men jag är uppmärksam på att det är den här typen av stress som brukar leda till mitt vardagsdrickande. Istället för att hantera stressen och alla tusen saker jag "måste" göra slänger jag upp fötterna på en pall och sitter här ett litet tag till. Andas. Tar det lugnt. Njuter av att vara nykter, nykter och lite irriterad. Senare kanske jag drar ner till affären och köper de där jädra frimärket så jag kan posta brevet. Kanske passar på att panta lite brukar också, de finns rätt många sådana nu ... hatar att se dem ligga där. Det är en sådan jobbig påminnelse.

Hur som helst: Idag är jag nykter

Vaniljsmak

Imorse fick jag syn på tvättkorgen och kom på att jag har tvättstuga på fredag. På mindre än en millisekund kom tanken på alkohol. En bild av alkohol och mig i ett halvberusat tillstånd dök upp tillsammans med en obehagskänsla. Det är sjuk hur invand jag är i fredag och alkohol, hur fort de gått att hitta tillbaka till gamla mönster.

Turligt nog är det bara onsdag och jag vet att jag inte behöver agera på tankar. Tanken får finnas och känslan får finnas. De är inte farliga, jag slår inte bort dem utan låter de komma ut i ljuset. Då ser jag hur befängda de är. Genom att snabbt trycka tillbaka bjuder jag samtidigt in till att dyka upp en annan gång, en gång då jag kanske är sårbar och inte kan stå.

Har läst ikapp mig i din tråd.
Du skriver av dig tankar och känslor på ett medryckande och intressant sätt.
Själv orkar jag inte skriva så mycket just nu, alla nya trådar som startats har jag inte ens läst.
Min ork är inte så stark men min vilja att vara nykter är det!
Vi kämpar på så mycket vi orkar??
Kramar
???

Vaniljsmak

Vi får aldrig glömma bort att vi ör här för oss själva och vår nykterhet. Just nu mår jag bra av att skriva massvis, då gör jag det. En stund senare mår jag bra av att läsa inne hos andra och då gör jag det. Än senare kanske jag bara orkar vara nykter och då får de vara så. Vi måste göra det som är bra för oss och vår nykterhet helt enkelt. Med andra ord: du är inne på helt rätt spår!

Kämpa ?

Vaniljsmak

Idag är jag trött. Nu vill jag att det ska bli helg så fort som möjligt så jag får SOVA. Vet inte riktigt varför jag är så trött nu, kan de bero på nykterheten? Ser i mitt Exceldokument att det är länge sedan jag har haft fem dagars nykterhet ... Samtidigt vill jag ju ha MER energi nu när kroppen inte behöver jobba med alkoholen. Kanske förväntar jag mig för mycket på en gång? Jag är ju trots allt bara på dag fem.

Känner också att jag har svårt att fokusera ordentlige, kan inte samla tankarna på ett vettigt sätt. Man ser nog det när jag skriver också, att det bara blir ett enda virrvarr av tankar, att jag hoppar från det ena till det andra. Det blir så i perioder. Jag får vara nöjd så länge jag kan samla mig kring min nykterhet.

Idag känner jag inget behov av alkohol. Det är så skönt att inte vara sugen! Jag tror det delvis beror på att det INTE ÄR ETT ALTERNATIV. För en vecka sedan var det ju de, då fick jag ta ställning till det dag för dag, för varje dag var det möjligt, det var tillåtet. Nu är det inte det, då är de ingenting att fundera på. Det är väl lite som den där glassen jag köpte hem för någon dag sedan. Byttan står i frysen, det är ett alternativ, så jag äter av den varje dag efter jobbet. Snacka om att byta ut ett beroende mot ett annat... Ska äta upp de sista idag och sedan får vi se. Tänker inte vara för sträng mot mig själv men nog hade det varit bra att skära ner på sockret nu.Jag vet att jag kan vara utan när jag väl bestämt mig, det tar ett par veckor men sedan är det ute ur systemet.

Skönt att jag verkar komma in i nykterheten och dess rutiner lika snabbt som jag kom in i drickandet och det mönstret. Ok, det kanske är att ta ut segern i förskott men jag känner verkligen att de är så, att jag är tillbaka i min nykterhet och att hjärnan har ställt om. Kanske blir det tyngre sen men tills dess ska jag njuta av denna känsla!

Vaniljsmak

Ja då börjar kvällen vara kommen. Eftermiddagen och kvällen spenderade jag med att påbörja ett pussel och lyssna på podcasts. Det var trevligt att stänga av alla tankar på det sättet. Det kommer jag nog ägna några kvällar åt nu. Lagom sysselsättning.

Haft en del teknikstrul nu på kvällskanten. Får nästan all min post till min folkbokföringsadress (såklart) vilket är lite jobbigt när de är papper som ska skrivas under och skickas tillbaka inom en viss tid. Var tvungen att be mannen skanna in det och skicka det till mig men det lyckas han inte riktigt med. Vet inte riktigt vad som strular, det är svårt att vägleda via telefon, speciellt då min hjärna är inställd på att varva ned inför läggdags. Känner att jag bli oproportionerligt irriterad över en sådan lite grej, var tvungen att säga god natt och hej då tillslut då jag kände att jag bara skulle bli sur på honom fastän han försökte sitt bästa. Det är inte bra. Kanske är det för att det kom efter att jag haft en sådan trevlig stund av att stänga av alla tankar och hade velat behålla det mode:et tills det är dags att lägga sig. Jag vet inte men jag vet att jag måste vara uppmärksam på det här beteendet och de här känslorna så jag inte blir lurad av a-hjärnan som kommer vilja släta över med en öl, som jag "förtjänar nu när allt bara går emot mig". Jag säger det igen: Tanken är inte farlig, jag behöver inte agera på tanken. Istället lyfter jag fram den (genom att skriva om den här) och inser hur befängd den är.

Jag har läst igenom din tråd och känner verkligen igen mig i det du skriver. Du skriver också väldigt bra och genomtänkt tycker jag. Många visa ord. Jag har druckit från och till i många år men framförallt sista året har de blivit dagligen. En vinare eller lite till per dag i veckan och mera därtill till helgen. I förra veckan kändes det som jag nått botten när jag hade druckit mängder varje dag i 5 dagar och sjukskrivit mig från jobbet bara för att kunna vara hemma och dricka. Jag bad min fru köra in mig till sjukhuset där jag blev kvar en natt. Sedan 7 dagar går jag på antabus och tycker att det fungerar. I alla fall som en väldigt bra krycka som gör att jag inte kan dricka på 2 veckor om jag nu skulle besluta mig för att avbryta kuren. 7 dagar är ju naturligtvis alldeles för kort tid för att kunna skriva att det gjort mig till en nykter alkoholist, men i alla fall.
Ser inte att det skrivs så mycket om antabus i de trådar jag varit inne på. Varför? Tror att det skulle hjälpa många att i alla fall starta upp en längre vit period för att under den tiden försöka komma på varför man alltid faller tillbaka igen.

Vaniljsmak

Hej, kul att du tittade in här och bra jobbat med att ta dig igenom tråden, det har blivit några sidor nu!

Jag vet inte riktigt varför det inte pratas/skrivs mer om antabus. Jag vet att de finns folk som tar det och har för mig att jag läst om de i trådar men de kanske var för ett tag sedan, jag har hängt här här ett tag nu. För egen del låg de alldeles för mycket skam och skuld o drickandet till en början. Kag hade aldrig kunnat ta mig till någon som kunde skriva ut det och erkänna problemet. Det gick bara inte där i början. Nu på senare tid tycker jag att jag klara mig ändå. Har arbetat så mycket med mig själv och det hjälper. Ibland ifrågasätter A-rösten om jag har problem (som nu sist jag började dricka, klart jag Ian ta EN öl vid ETT tillfälle) eftersom jag har kunnat sluta utan medicinering och möten. Sedan inser jag att det bara är struntprat. Man har inte fler onyktra dagar än nyktra i månaden om man inte har problem.

Hur som helst så är jag glad över att du har hittat något som hjälper dig! Håll fast vid det, sluta inte för tidigt!

Vaniljsmak

natt sov jag nog sju timmar i sträck! Det har inte hänt på flera månader. Jag har haft svårt med sömnen sedan jag började veckopendla, även under den nyktra perioden. Därför känns de så otroligt skönt att få sova på de sättet! Speciellt med tanke på hur trött jag var under hela dagen igår. Förhoppningsvis har det lagt grunden för en fin dag.

Just nu ser jag fram emot helgen! För mig kan det gärna få bli fredag så snart som möjligt. Jag är inte rädd för sugen. Inte för att jag tror jag ska klara mig undan det men för att jag känner att jag kan hantera det. Igår lyckades jag stänga av hjärnan på ett väldigt behagligt sätt, vilket är något jag söker rätt ofta genom att dricka.