Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Vaniljsmak

Jag är påväg in i PMS-fasen och har börjat äta tabletter för det. Jag känner mig tom på något sätt, precis så som PMS-fasen brukar börja. Hoppas bara tabletterna tar udden av allt det mörka och all ilska. Även om jag ogillar tabletter så känns det som ett mycket bättre jämfört med självmedicinering med alkohol!

En veckas jobb kvar och sedan börjar semestern. Det är nästan lite nervöst, hur ska jag hantera all ledighet? Tidigare har det varit gå givet att dricka öl/vin i princip varje kväll då man inte behövt stiga upp nästa dag. Jag har inte behövt planera för kvällens aktiviteter för drickandet har haft en så given plats. En öl och lite spel. En öl och lite tv. En öl och häng i soffan. Hur kommer det kännas nykter nu när det är så många lediga dagar efter varandra? Jag ska erkänna att jag är lite nervös men mest förväntansfull!

Tack SM18! Egentligen är det fel att säga att jag är på dag 36 nu, den här resan har pågått väldigt länge. Jag blev medlem här i början av 2017, blev nykter ett tag och trodde jag hade kontroll. Började dricka lite igen, sedan blev det mer och mer och nu är jag här igen. Så egentligen har resan pågått sedan början av 2017 men det känns likväl symboliskt att börja räkna från den dagen jag ”kom tillbaka” och verkligen accepterade att jag, återigen, hade ett problem.

Studenten: Ja de finns ju i flera smaker, kommer bli ruinerad om jag fortsätter dricka Loka i den här takten! haha

Tyvärr ser semestern ut som du beskrev dina tidigare för alla jag känner. Vare sig de anser sig ha problem eller inte. En bib runt halsen med sugrör eller på droppställning. Verkar vara mer eller mindre Svensk standard att dricka nästan vare dag på semestern. Jag hoppas kunna springa ifrån saknaden. Det blir ju så klart kämpigt/ovant att göra som man brukar men nykter om kvällarna.

Vaniljsmak

Dagarna flyter på. Jag är trött. Igår ville jag inte motionera. Var sträng mot mig själv och tog mig ut i alla fall. 8 km stod på schemat. Var snäll mot mig själv av avbröt efter tre. Orken fanns inte där. Det gick inte. Jag kan inte trycka på för hårt från alla håll samtidigt, tillslut brister det någonstans och jag är rädd för att de ska brista på alkoholfronten. Det enda stället där det verkligen inte får brista!

Just nu är livet lite sådär som jag inte vill att det ska vara. En vänta, en transportsträcka. Jag väntar på semestern och tid med familjen. Samtidigt får jag ångest för att livet är här och nu, den här dagen kommer aldrig åter. Gör något av den, slösa inte bort den genom att vänta! Såhär blir det varje månad och den här gången har jag stenkoll på att de är pms:en som talar. Och att ingenting blir bättre av alkohol. Man fångar inte dagen genom att dricka rosé en tisdagskväll!

IronWill: vad tragiskt ändå, att det är så för nästan alla. Vilket grepp alkoholen har om oss, om samhället!

Tror män har lågperioder också ganska regelbundet. Iaf jag. Vill inte på något sätt förringa PMS som jag gissar är mycket värre. Men då blir det lite extra tomt utan alkohol. Som att belöningen för all möda inte finns där längre. Livet känns lite mer transportsträcka utan att man kan fånga den. Men jag väljer att tro att det ”bara” är vana och att med tiden blir den delen lättare och lättare att inte sakna. Också som nu i semesterperioden så blir det så tydligt, ”bara” ett gäng lediga dagar men inget speciellt (inga öl varje kväll). Bara ledigt. Men håll ut och bra att du bröt, träningen ska ju nu fylla fler funktioner så det är dumt att pressa så att glädjen över den försvinner.

Tänkte på att vara snäll mot sig själv. Det är skillnad på om man av ren bekvämlighet hoppar än den ena, än den andra aktiviteten och så blir det ingenting. Du är så medveten om hur du bör och vill leva ditt liv, men tänker att du håller på att hitta en bra balans. Att bara våga vara är också viktigt. Jag fortsätter att följa dina kloka inlägg. Hoppas att du får må lite bättre snart. Kram

Vaniljsmak

Ännu en dag som nykter. Idag är jag inte ett dugg orolig för att falla. Jag är inte påväg mot stan eller mot affären så det finns ingen risk för att jag skulle ”råka” köpa med mig något hem.

Jag funderar på om tabletterna mot PMS:en hjälper. Jag känner mig inte så låg och irriterad idag som jag brukar vara vid den här tiden på månaden. Kanske är det placebo, kanske kommer de känslorna senare. Vi får väl se, tills vidare njuter jag av ett inre lugn. Ett inre lugn som finns där fastän jag har en hel del att göra. Det är en speciell känsla som jag inte upplevt ofta. Jag tror jag börjar lära känna mig själv på ett helt nytt sätt. Det är som att JAG får komma fram nu när alkoholen står tillbaka.

IronWill: Jag tror också män får sådana perioder med jämna mellanrum. Har inga vetenskapliga belägg för det men de skulle kännas konstigt om ”ni” inte fick det. Funderar en del på vad det där ”speciella” skulle vara på kvällarna. Det känns som att jag vill ha det, speciellt under semestern. Kanske blir det att blanda alkoholfria drinkar eller köra fruktfat?

Vinäger: Jag tänker att jag måste träna på att lyssna på kroppen och förstå när det är lathet och när det bara inte går. För mig som knappt rört mig som barn och mest festat runt som ungdom är allt sådant här med kropp och träning nytt. Det är en spännande men svår resa, att lära känna kroppen och använda den för fysisk aktivitet! Det är som jag skrev här ovan som att det är nu (i 30-års åldern!!) jag börjar lära känna mig själv! Och vet du vad? Jag tror jag gillar henne, denna nyktra Vaniljsmak.

Jag funderade på det och hittade några svar.

Alkoholens funktioner på semestern för mig (enbart semestern).

1. Som ett tydligt bryt mellan dagens aktiva fas och avslappningsfasen. Aktiv menar jag utflykter, snickrande, badande etc.
2. Hjälpmedel att slappna av och underlätta konversationer med svärföräldrar och andra sekundärfamiljemedlemmar samt vänner.

Punkt 1 motverkar jag hyggligt med att ta en springtur eller annan träning. Den får symbolisera brytet och ge i alla fall en viss tillfredställelse efteråt. Är det endorfiner eller dopaminer, serotoniner eller eller vad? Hur som helst. Ääänyway.

2. Här blir det värre. Men man måste ju ha något att dricka för rörelsen och vanan. (Trocadero Zero, Check). Sen bör man då och då (när man vill, man har ju tränat) ha något onyttigt för att få en liten känsla av ”lyx”. Jag äter ju inte ostbågar varje dag, men jag skulle vilja så extra ostbågar hela semestern. Slutligen så funderar jag kring att jag kanske inte måste prata med alla och ta emot alla besökare och vice verca, om det nu är så att det mest är kul med alkohol med i spelet. Då kanske man kan prata ett tag sen, ursäka sig till rummet, dra hem, kolla netflix, läsa en bok eller nått.

Kommentarer, bättre idéer, påbyggnadsförslag?

Det är inte hela lösningen men jag startar så iaf.

Vaniljsmak

Jag går på semester nu. Kanske blir kag mindre aktiv under en tid.

IronWill: jag gillar att läsa de du skriver! punkt 1 är det jag har mest problem med. Där behövs en del arbete för mig. Kontraster är viktiga för mig, att gör skillnad på jobb och ledig tid.
Måste helt klart fundera mer över båda punkterna när jag får tid över.

Studenten: det går bra! Jag mår bra, har mått bra rätt länge nu vilket nästan är lite skrämmande. Väntar på mörkret som brukar komma men än så länge håller de sig borta.

Vaniljsmak

Ännu en nykter dag. En början på en nykter semester! Jag hittar inte orden för att förklara hur bra det känns! Jag är så nöjd över min nykterhet. Allt är mer verkligt. Ingenting är avtrubbat. Ingenting är dimmigt.

Ja, det betyder att tjafs och bråk också känns mer men de är det värt när sol, bad och glada barn verkligen ses, upplevs av nyktra föräldrar. Å ljuva sommar, å ljuva nykterhet. Jag är lyrisk.

Vart kommer all denna lycka ifrån? Hur länge får den stanna? Jag vet inte, men tillsvidare njuter jag av den!

Benguela

...från dig! Från ditt hjärta, din hjärna, din mjälte, dina tarmar...
Det är du som skapar denna glädje!
Tack för att du delar!

Just nu är allt perfekt. Det är bara att passa på att njuta och samla alla positiva känslor djupt inom dig. Gläds med dig. Vilken underbar känsla. ♡

Sommarflickan2018

Det är så skönt att vara nykter och du har kommit långt, dag 43 idag antar jag? Snart sex veckor. Det är härlig läsning för oss som följer dig och blir uppmuntrade.

Ha en härlig semester fina du!

Vaniljsmak

Då var jag tillbaka. Skakande, med huvudvärk och torr i munnen. Bakfull nå djävulskt.

Jag tar det från början. Det gick så bra där ett tag, de nyktra dagarna samlades på hög och livet var underbart.. Så mot slutet av semestern tog jag beslutet att dricka en festkväll. Det gick bra. Allt var under kontroll. Så det blev en gång till och en gång till. Jag hade det under kontroll, skönt känsla. Någonstanns inom mig visste jag vart det hela skulle leda men skönt upp den tanken, vill inte ta tag i det och erkänna mig besegrad, igen. Likväl är det som det är med oss som har alkoholproblem och självklart tappade jag kontrollen. Några folköl mitt i veckan, ett glas vin på en onsdag, mer och mer under helgerna och igår blev det alldeles för mycket. IGEN. Jag är glad att jag inte gjorde någonting dumt, inte fylleringde folk eller så men likväl, denna känsla jag har idag ... ångesten och bakfyllan ... Nej. Det får vara nog nu. Dags att ta tillbaka kontrollen.

Pratade med min man imorse. Han höll med om att jag borde hålla upp ett tag. Vi sa inte så mycket mer om saken, jag behövde sova. Grejen är den att jag inte tror jag kan hålla upp ett tag. Bevisligen kan jag inte kontrollera alkoholen, det är alkoholen som kontrollerar mig.

Så jag är tillbaka. Jag vet vad jag måste göra, det är bara att göra det. Min tanke är att kika in hit dagligen, om inte för att skriva så för att läsa. Det hjälpte väldigt mycket sist och jag tror det är rätt väg att gå igen. Jag börjar inte om, jag fortsätter och lär mig av mina misstag.

Vaniljsmak

Jag antar att detta blir dag ett. Det känns lite konstigt att räkna nu, nu när målet är att vara nykter livet ut. Samtidigt hjälpte det mig förra gången, att se siffrorna samlas på hög sådär. Dag 1 betyder inte att jag börjat om, inte egentligen. Jag har alla mina nyktra dagar med mig, precis som jag bär med mig de onyktra. I duschen nyss började hjärnan mala på "varför, varför gör jag såhär mot mig själv?". Då svarade jag högt och tydligt "För att jag inte kan dricka normalt, jag har ingen kontroll över alkoholen. Därför, därför gör jag såhär". Jag tar med mig den här erfarenheten och försöker lära mig av det. Likväl blir det dag 1, första dagen på nystarten.

Ångesten sitter i och det är ok. En förståelig känsla med tanke på hur full jag var igår. Jag kommer tillåta mig själv att ha den här ångesten idag, den behövs. Det är en sådant tydlig signal på att drickandet inte fungerar. Jag antar att jag är alkoholist. Jag har inte känt behov av att sätta en etikett på det tidigare, nöjt mig med insikten om att jag inte kan dricka "som alla andra". Har inte studerat definitionen på alkoholist men jag tror det är det jag är. En alkoholist som har som mål att bli NYKTER alkoholist. För det här fungerar inte, jag kan inte hålla på såhär. Det är bara en tidsfråga innan jag gör något riktigt dumt.

Hällde ut de sista av alkoholen idag. Vinet och ölen. Det kändes så dumt att öppna upp ölburkarna och låta de rinna rätt ner i avloppet, så slösaktigt! Men det var nödvändigt. Jag kan inte ha sådant hemma. De där ölen hade varit borta innan nästa vecka var slut om de fått stå kvar i kylen. Nu behöver jag inte fundera mer på det. Nu är det bara att undvika bolaget och ölhyllorna på affären.

Rent fysiskt börjar jag må bättre nu. Har kräkts större delen av dagen, de vatten jag försökt få i mig har kommit upp lika fort igen. De senaste timmarna har jag äntligen fått behålla vattnet och dessutom fått i mig några russin och lite is-kaffe (ett pulver man blandar i mjölk, sliskigt och sött nå djävulskt). Snart kanske jag vågar prova en banan.

Så skönt det är att vara tillbaka här. Har saknat det här stället!

Vaniljsmak

Det blev aldrig någon banan igår, kunde inte få ner den. Det blev rätt många timmars sömn och nu mår jag mycket bättre, fastän jag vaknade väldigt tidigt. Har kunnat få i mig en halv smoothie och lite te. I skrivandets stund smuttar jag på en kaffe.

Jag har ett Excel ark där jag fyller i lite olika saker, bland annat alkoholintag. I oktober hade jag 19 onyktra dagar ... Alla dagar innebar inte SUPANDE men ändå. Jag drack alkohol fler dagar än jag var utan. Jag är så tacksam för att jag bromsar nu innan det blev 30-31 onyktra dagar per månad.

Just nu kan jag se fördelarna med att det blev som det blev i fredags. Det behövdes visst för att jag skulle kunna hitta tillbaka till nykterheten och inse att "ibland" inte är för mig. Synd bara att jag ska behöva ramla flera gånger om för den insikten. Tråkigt att den påminnelsen ska behövas med jämna mellanrum. Hur som helst så har ångesten dämpats och ett lugn infunnit sig. En känsla av acceptans. Det känns som att jag tagit rätt beslut. Nykterheten är den väg jag ska vandra, det är där jag hör hemma. Det känns bra. Det känns tryggt.

Jag ser att alkoholen hittade tillbaka till mig på ett skrämmande effektivt sätt. Helt plötsligt längtade jag inte efter helgen för ledighetens skull utan för att kunna få dricka "ett glas vin" (mmm, ett - eller hur?!) och att det skulle vara helt ok, för alla andra dricker också under helgerna! Helt plötsligt var det ok att dricka en öl mitt i veckan och eftersom det var folköl så var det ok att dricka ett 6-pack och när det tog slut så fanns det ju ett till 6-pack ... Det är sjukt hur jag fort jag gick tillbaka till gamla vanor.

Nu är jag inte rädd för att bli nykter. Jag vet att jag klarar det, det har jag ju gjort förr! Oron finns i att behålla nykterheten efter en längre tid, men det vill jag inte tänka på just nu. Nu ligger all fokus på att samla nyktra dagar samtidigt som jag har i bakhuvudet att min största kamp börjar efter ett par månader.