Min man har alltid - sedan tonåren - druckit mycket alkohol. Han vet inget annat sätt att leva.
Tillsammans har vi druckit mycket alkohol och jag förstår inte hur vi orkat vara både småbarnsföräldrar samtidigt som vi nästan varje helg haft huset fullt av gäster - och en massa alkohol. Men på något sätt har vi klarat det rätt bra och nu är barnen ganska stora (15 respektive 12 år).
Jag är inte beroende av alkohol. Men jag dricker också mycket.
Min man har under många år vetat att han har problem. Han har haft vita perioder. Han har medicinerat i perioder. Han har bestämt sig för att "dricka mindre". Men han har alltid ramlat igen.
De senaste åren har det accelererat och han har blivit verbalt elak mot mig när han druckit. Inte varje gång, inte så ofta, men ibland. Jag har försökt sätta gränser, jag har till och med sagt att han måste välja mellan mig och flaskan. Men han har vägrat välja bort flaskan och jag har stannat kvar. Jag älskar honom ju och vi har också ett väldigt fint liv tillsammans.
Den senaste tiden har hans bruk accelererat ännu mer. Han har utökat - från att "bara" dricka en eller två gånger i veckan till att dricka tre gånger per vecka. Och han har blivit dum, har försökt "uppfostra" vår son när han själv varit väldigt berusad.
Helgen som var gick han helt över alla gränser. Vi hade gäster. Min man blev väldigt berusad och började bete sig konstigt - vanka av och an. Våra gäster åkte hem. Då gick min man in i sonens rum och drog ur hans kontakter. Samtidigt som jag kom in i rummet för att se vad som stod på blev sonen ledsen och utbrast "jag sover ju". Jag sa till min man på skarpen att han skulle gå ut därifrån. Då blev han ursinnig, gick hotfullt fram mot mig och lade sina händer i ett grepp runt min hals (men utan att ta tag). Jag blev chockad. Min son blev skräckslagen och skrek så att hans storasyster med kompis kom inrusande.
I dag har båda mina barn varit hos skolans kurator. Jag inser att det de berättade kan få kuratorn att göra en orosanmälan och en polisanmälan och att barnen skulle kunna bli omhändertagna enligt LVU.
Jag är skräckslagen för vad som kan hända och undrar hur jag kunnat låta det gå så långt.
Oj, det finns så mycket att skriva om alkoholen och hur det påverkat oss. Men jag stannar där.