av Pianisten

Fredag
Vaknar. En viss glädje infinner sig av bara vetskapen att jag klarade det igår kväll. Ett visst framtidshopp känns. Morgonen är ok idag med. Kaffet i morgonrocken är en trevlig start. Även idag hinner jag få ett litet utbrott på barnen innan vi lämnar huset. Mitt humör är helt klart svajigt. Solen skiner, den bländar mig på väg till jobbet, värmer i ansiktet, något som aldrig kan vara annat är glädje. Jag känner lite energi. Idag är det fredag, ikväll, ikväll. Vad ska jag göra ikväll. Imorgon skall vi umgås med vänner. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig ensam, ser på andra runt omkring som alltid umgås. Jag känner mig utanför. Imorgon är vi bjudna till vänner och det känns lite som en börda. Vi ska gå äventyrspromenad. När måste vi åka imorgon? Vad ska barnen ha på sig, blir det dåligt väder, har jag några bra skor och regnkläder? Lite oskrivet så behöver jag ju dricka, det gör alla andra där. Det är det som är roligt med det här gänget. Inte för att jag inte skulle kunna stå för att vara nykter, men är det ens roligt utan att dricka? Och ikväll, ikväll. Hur har man fredagskväll utan att dricka. Hur belönar man annars sig själv att ha klarat ännu en arbetsvecka. Jag vill inte dricka. Jag vill inte ha den här kampen mer. Flera gånger i veckan. Jag vill så gärna ha balans. Men jag har inte lyckats än, jo i några korta perioder. Men då är söndagen alltid en grå dag. När jag ska vända det. Hitta disciplinen inför en ny vecka. En kamp, jag klarar den kampen ibland, ibland går det åt skogen och jag är tillbaka på noll.
Solen ger mig energi, jag skulle vilja ut och jogga i eftermiddag, det kan få mig att klara kvällen. Men hur ska jag få ihop det. Familjen förväntar sig fredagsmys och jag är kocken. Vi har inget att laga hemma. Hemma vid femtiden. Byta om, ut och jogga, duscha, klä om, ställa sig i köket. Sen så kallat fredagsmys. Går det ihop. Blir det en skön eftermiddag? Jag blir stressad av bara tanken, som ett schema som måsta flyta perfekt, annars kraschar fredagsmyset..

John-Erik
lör, 2018-10-13 - 21:11

Tänk på att det bara är några timmar kvar till läggdags..
Du kommer att vara nöjd i morgon om du låter bli..
Kanske är det lättare och uthärdligare i morgon..
Tänk på vinsterna.. Fräschare känsla, piggare i kroppen.
Lättare att träna i morgon..
Finns massor av skäl... Det blir bättre ju fler nyktra dagar du samlar..
Jag lovar att det blir bättre och bättre... Sköt om dig nu och var rädd om dig..

//John

Vaniljsmak
sön, 2018-10-14 - 08:01

Hur gick det igår?

Det var fint att läsa att du försökte fylla dagen med bra saker, att du kämpade för att få en bra dag för både dig själv och din familj. Det är tråkigt när det inte "lyckas", när alla ens ansträngningar endå leder tillbaka till flaskan, eller tanken på flaskan. Det viktiga är då att komma ihåg att det man gjorde tidigare inte är förgäves. Du och dina barn hade en väldigt fin dag och de känslor du fått kämpa med under kvällen mest troligt ändå hade kommit för du, liksom jag, inte kan kontrollera alkoholen. Det är alkoholen som kontrollerar oss. Det spelar ingen roll vad vi gör - det är ett gift, ett gift som är så otroligt svårt att vinna emot!

Det gäller att kämpa. Jag hoppas du hade styrkan att kämpa hela kvällen. Om inte så försök lära dig något av det som hände. Är det klokt att ha alkohol hemma nu när det är som det är? Kan inte din partner också avstå under en tid så det blir lättare för dig?

Pianisten
sön, 2018-10-14 - 12:15

Tack för att ni finns och ger hopp <3 Man brukar ju säga ta det dag för dag. Nu är det minut för minut. Jag vet inte vad som hände igår, jag hade faktiskt bestämt mig för att ge upp. Jag tänkte ta en shot vodka och jag tänkte att det fortsätter jag med till lidandet försvinner. Men jag hämtade aldrig flaskan.. Jag började plötsligt känna att klumpen i bröstet gav med sig. Jag började lugna mig. Från en minut till en annan så klarade jag det!

Men redan nu är det tillbaka... Ända sedan frukosten. Jag känner mig gråtfärdig, jag orkar inte mer. Hela helgen har varit i plåga. Jag försöker, försöker intala mig att jag är påväg igenom något häftigt nu. Något som blir en vändpunkt. Men jag förmår inte att göra någonting idag. Den motivationen som fanns igår att försöka göra dagen bra genom aktiviteter visade sig vara meningslöst igår kväll. Idag skiter jag i det! Jag går i cirklar. Ångest, ångest, ångest.

Kram till er!

John-Erik
sön, 2018-10-14 - 12:24

Har du någon du kan låna lite lugnande av?
Du behöver lite medicin...
Blir lättare då

//John

Vaniljsmak
sön, 2018-10-14 - 12:44

Har du funderat över att hälla ut all alkohol som finns i hemmet? Då är det inte ett alternativ, inte idag när det är söndag.

Hur är det med ångesten? Ofta återkommande? Kanske något att söka hjälp för? Självmedicinering genom alkohol är aldrig en bra idé, även om det känns så när man tagit första glaset, jag vet!

John-Erik
sön, 2018-10-14 - 12:47

Pianisten,
Om du mår som du gör tror jag inte att du ska anstränga dig för mycket.
Ta det lugnt bara och låt tiden gå. Tiden är din bästa kompis just nu.
Du måste bara ta dig över den här tröskeln som finns de första dagarna.
Kan ta lite tid beroende på hur mycket man druckit innan.
3-7 dagar brukar vara ett mått som gäller då det är som jobbigast.
Ta då en minut/tim. i taget. Att göra något roligt brukar inte hjälpa
mig i alla fall. Inte efter överkonsumtion under en längre en tid i alla fall.
Har du någon läkare som kan skriva ut något bra? Ex.vis Atarax som är lugnande
och inte beroendeframkallande.
Har känt så som du känner. Att det går över är väl en klen tröst, men det gör det
även om det tar lite tid uppenbarligen för dig.Ge det en chans nu när du har börjat
avstå.. Gör det för din egen skull.. Vila kroppen, det mår den bra av. Men som sagt
förstår hur du mår och lider med dig..

Styrkekram

John

Pianisten
sön, 2018-10-14 - 19:33

Dagen har gått och blev tillslut genomlidbar.. Jag greppade ett halmstrå igen och klippte gräsmattan som ledde till lite andra ärenden och måsten som blev gjorda och tillslut ett joggingtur.. Tack för er stöttning idag! <3
Jag sökte hjälp för några år sedan, för det som jag pratat om. Ångesten, nedstämdheten, saknad av livslust och energi. Min första upplevelse av psyk-vården blev katastrof. Kände bara att mina problem var bagateller. Jag fick efter några samtal bara beskedet att de inte hade fler tider för mig. Trots detta gjorde jag ett nytt försök något år senare när jag haft en tuff period. Jag fick träffa en annan som var en uns bättre. Vi kom efter några samtal in på alkohol och jag berättade att jag var orolig för jag använde ofta alkohol som självmedicinering. Jag fick svara på lite frågor och fick reda på att mitt alkoholintag låg i en hög riskzon. Jag fick inte så mycket mer hjälp efter det. De tyckte jag skulle ta hjälp för att minska drickandet på annat håll, jag fick ett ställe jag kunde kontakta. Jag såg inte själv så allvarligt på drickbiten just då, jag tänkte att jag får ta tag i det själv för att se hur mycket det påverkar. Det visade sig inte gå alls lätt. Så efter ett par års försök på egen hand att minska det så är jag nu här... och vet fortfarande inte vad som är hönan och ägget i mina problem. och som ni förstår är hoppet och förtroendet till sjukvården obefintligt nu. Jag fick ändå frågan om jag kunde tänka mig antidepressiva medel då för några år sen, men jag visste inte vad jag ville då. Jag är ganska rädd för de där preparaten och biverkningar. Kanske hade något lugnande varit bra att ha när ångesten är som värst ja.
Jag vet att jag har extremt svårt att ta det lugnt när jag mår bra. Jag får så extremt stark energi när mitt mående vänder. Ja ni har läst lite hur jag fungerar. När jag har en bra dag så tror jag att allt vänder. Jag gör tränings-scheman, att-göra listor och kan knappt sitta still. Träningen är ju så avslappnande sen också!

Tack för ni bryr er!

Vaniljsmak
mån, 2018-10-15 - 17:25

Vad tråkigt att du har fått så dåliga erfarenheten av vården! Hur går tankarna kring antidepp idag? Själv äter jag dem mot PMS- besvär men av olika anledningar blev det inte av denna månad och skillnaden är enorm (kanske därför det blev alldeles för mkt alkohol denna månad). Just nu känns det som att jag aldrig kommer vilja sluta med dem. Det är något i min hjärna som inte fungerar som de ska med olika signalsubstanser eller hur det där nu fungerar och jag orkar inte lida för det någon mer, då äter jag hellre piller och mår bra.

Då låter lite som jag i det där med att gå från 0 till 100 när det vänder. All energi som flödar och all livsglädje som kommer till och sedan all ångest när man sitter där med sitt träningsschema/sin att göra lista/ alla sina planer som man lyckades följa en vecka ungefär ... Har du hittat något mönster i det? Hur länge brukar de ta mellan dipparna och hur ofta varar den energiska perioden?

Starkt jobbat av dig att stå emot fastän du mådde dåligt! Bra jobbat!

Pianisten
tis, 2018-10-16 - 09:41

Igår va äntligen en riktigt bra dag igen. Jag är stolt att jag klarade helgen så som jag mådde.. Jag tänker inte så mycket just på antidepp än. Jag har varit så inställd på att klara av att sluta dricka och lagt allt hopp på att det skall vända mitt psyke. Jag är dock ganska rädd att det inte kommer lösa allt, jag ler lite smått när jag läste din tanke om att något inte fungerar med dina signalsubstanser. Jag har haft exakt samma känsla länge, det är något med de där hormonerna som inte fungerar. De lever sitt eget liv.
Att det finns ett mönster är helt glasklart, men hur det fungerar är gåtan jag försökt besvara hela mitt vuxna liv. Jag kastas mellan total depp där all rutin och ordning faller isär, till super-pepp när man blir en superman som orkar allt och gör allt på samma gång. Tränar, städar, sorterar och ställer allt till rätta från tiden när man mått dåligt. Det här är väl ungefär så livet går runt, runt, runt. Jag är ganska övertygad om att alkoholen spelar stor roll. I alla fall på så vis att om jag använder alkohol som självmedicin så kommer jag inte ur de här perioderna före jag slutar dricka. Men det kan bevisligen komma även om jag inte druckit på ett tag.
Innan har jag resonerat så att om de här perioderna nu kommer även om jag låtit bli att dricka några dagar så kan jag lika gärna dricka och va glad. Jag försöker ändra mina tankar där nu. Alkoholvanorna finns med och stör hela tiden. Jag kan inte tro att efter 1-2 veckors nykterhet så är allt i huvudet återställt. Den här jävla alkoholen kommer finns med och spöka länge!

Hur går det själv med dagarna?? Kram

Vaniljsmak
tis, 2018-10-16 - 16:45

Problemet för många (inklusive mig själv) som druckit länge är väl just att veta vad som leder till vad. Dricker jag för att jag mår dåligt eller mår jag dåligt för att jag dricker? Jag tror det är svårt att bara ta bort alkoholen ut ekvationen, de flesta här något underliggande problem de behöver behandla, om så på egen hand. I början trodde jag allt skulle bli så bra om jag bara slutade dricka. Så jag slutade och ... ja man slipper ju bakfylla men all ångest fanns kvar. Det tog inte så länge innan jag började igen. När jag sedan slutade andra gången var jag medveten om att jag hade problem som behövde åtgärdas som inte (bara) berodde på alkoholen. Det var då jag började med tabletterna och fundera över vad det jag behöver i mitt liv för att må bra. Jag arbetade en hel på det här med att det är JAG som är ansvarig för min egen lycka och funderade mycket på vad jag kunde göra för att må bra. Så efter ett tag fick jag för mig att jag kunde dricka en öl och ... ja, du förstår. Det kunde jag ju inte så nu är jag här för tredje (och sista?) gången, är på dag fyra. Nu känner jag mig säker på att jag kan bli nykter, det har jag ju övat på en del ;) Den här gången gäller det bara att hålla i. Jag arbetar fortfarande på att må bra, har en massa förändringar framför mig de närmaste månaderna och förändringar kan vara lite jobbiga för mig (kontrollfreak). Nu måste jag hitta strategier för att hantera det utan en massa öl och vin. Typ joggingturer och skogspromenader.

Och nej. jag tror inte heller 1-2 veckors nykterhet räcker för att reparera allt man druckit sönder. Man får ge det tid, massvis av tid.

Pianisten
tors, 2018-10-18 - 11:19

Nu har snart vardagarna passerat denna veckan med och den otäcka helgen närmar sig. Förra helgen va så jobbig, jag klarade med nöd och näppe av att inte dricka men i lördags kväll var det en fråga om sekunder innan något i huvudet vände och jag otroligt lyckades hejda mig!
Denna veckan har varit jätte bra! Jag hade lite tungt i tisdags för jag kände mig väldigt matt och hängig men jag hade ju tränat 6 dagar i rad och behövde en vilodag. Så jag unnade mig det och gick bara hem efter jobbet och la mig på soffan. Det gjorde susen och igår var jag igång igen med energi och träning. Har dock sovit väldigt dåligt och känner att jag börjar gå minus på det "kontot". Eller jag sover nog ganska ok när jag väl somnar men har inte kunnat somna in innan runt elva-tolv på natten trots att jag alltid lägger mig strax efter tio, ligger och vrider och vänder och känner mig uppe i varv på något sätt. Tycker det är lite konstigt eftersom jag tränar så pass mycket men jag har ju läst att det är väldigt vanligt när man håller på att sluta..
Men trots min lilla sömnbrist så mår jag bra och är på gott humör. Inte det minsta sug på A på hela veckan.

Men nu väntar en ny helg... och vi har bokat in en middag med våra grannar sedan ett bra tag. Det är grannar som vi träffar ibland och de är trevliga, men jag vet verkligen inte hur jag ska klara en middag med dem utan A. För dem är alkoholen en given del. Det är ungefär det vi brukar göra, dricka öl, vin och whisky. Och jag och mannen sitter och låtsas att vi förstår oss på karaktärer i de olika whisky vi provar när kvällen börjar bli senare.
Spontant känner jag bara att jag vill inte. Jag kommer inte stå ut en kväll med dem där jag ska sitta nykter. Jag har inga tankar eller frestelser att vilja bryta detta i helgen.
Tycker ni att det är fegt att hitta på en vit lögn i en sån här situation och avboka middagen (haha, "vit" lögn, passar ju bra här..) Jag vill faktiskt inte vara i den sitsen nu. Eller bör jag ta fajten och vänja mig vid att klara av att umgås med andra som dricker och vara nykter. Jag måste ju komma dit någon gång annars kommer jag göra det jag är allra mest rädd för. Att jag stänger mig inne och undviker sociala grejer för att vara nykter.. Jag skulle ju kunna göra en variant av vit lögn och ha middagen men hitta en bra anledning till att jag inte kan dricka. Jag äter nån medicin eller skall upp tidigt och köra, eller nått. Men jag känner ändå att sitta nykter en hel kväll med de grannarna är att slänga tid till annat jag hellre vill göra just nu i sjön, tyvärr.. Vad ska jag göra?

Ha en bra dag!

Sannah
tors, 2018-10-18 - 11:25

Och ställa in! Utsätt dig inte än!! Tids nog kommer du kunna tala om som det är.

John-Erik
tors, 2018-10-18 - 11:38

I din situation så kanske det är lite alkoholmässigt provocerande att sitta ned i situationer som
normalt innebär alkohol av tradition. Grannarnas förväntningar på A kanske även sätter press på dig.
Med tanken på gångna Lördagen så skulle jag nog avboka. Kan du vara nykter och skylla på något
är det så klart lika bra eller i viss mån bättre förutsatt att du klarar det förstås.
Du kan gå stärkt ur middagen om du håller dig nykter. I annat fall blir det ångest dagen efter igen.
Du känner dig själv bäst, så det är bara mina tankar om vad jag tror/tycker.

Hoppas det löser sig

//John

Vaniljsmak
tors, 2018-10-18 - 12:00

Jag skulle inte utsätta mig för någonting sådant förens jag hade ett par lugna vita helger bakom mig.

Jag förstår tankarna kring isolering men jag tänker att du borde sätta kraft och energi på att hitta nya sätta att umgås på, istället för att försöka passa in i "alkoholsammanhang". I vart fall nu i början när nykterheten är så skör. Med tiden bygger du upp trygghet och lugn i nykterheten och DÅ är det läge att ta tag i middagar, AW, festkvällar och allt vad de nu är.

Luddrigt
tors, 2018-10-18 - 21:24

Jag har läst din tråd och läser hur mycket du måste kämpa med dig själv hela tiden. Att dricka och va glad, det brukar för mig bara vara för en stund sedan övergår det till att jag blir seg och inte till glädje för mina närmaste direkt. Jag nämnde för min fru att jag inte ville sluta dricka helt för att jag då var rädd för att bli så tråkig. Fick då en kommentar tillbaka som fick mig att tänka till lite. Hon svarade att det bara var jag som tyckte att jag blev rolig och en riktigt trevlig person att umgås med då jag drack, hon tyckte bara att jag blev jobbig och svamlig. Fick även höra att mina vuxna barn helst inte vill komma på middag etc då de vet att alltid skulle vara mer eller mindre berusad. Det sved ordentligt att höra.
Jag tar sedan förra veckan antabus genom kontakt med Beroendecentrum. Ett jättekliv att ta för mig. Jobbigt att erkänna inför mig själv, min fru och den vårdpersonal jag fick träffa att jag insett att jag är alkoholist och att jag själv inte klarar av att bara dricka måttligt vid rätt tillfällen. Detta kom efter det att jag druckit minst 3 vinare per dag i 6 dagar plus en hel del öl. Började redan på mornarna med de första glasen vin. På 6:e dagen så var jag så jäkla långt nere så jag kände att nu orkar jag inte med mer. Varför jag jag trillade dit så rejält den här gången förstår jag fortfarande inte men det gjorde mig riktigt rädd och trots alkoholdimmorna i huvudet så förstod jag att jag måste ta tag i mitt drickande ordentligt annars skulle det gå helt åt helvete.

Sannah
mån, 2018-10-22 - 06:38

Hoppas helgen gick bra!! Skriv skriv skriv hur det än blev!
Kram

Pianisten
mån, 2018-10-22 - 14:17

Hej!

Känner mig dålig som inte svarade nått efter allt ert fina stöd inför helgen.. :-X Tack!

Ja hur gick helgen då. Bra? Ja jag tror det. Men vi hade middagen och jag drack...........ja det gjorde jag. Hur kan det då kännas bra? Därför att det inte har påverkat mina tankar, än...
Jag hade verkligen bestämt mig för att ställa in middagen. Det var flera saker som gjorde att det inte blev så. Det enda jag kunde komma på som lögn var att jag blivit sjuk eftersom vi bokat detta länge. Men insåg eftersom det är våra grannar att det skulle ju innebära att jag måste "gömma mig" i huset resten av helgen. Det kändes helt knäppt. Jag behöver dessutom verkligen just nu kunna aktivera mig och komma ut.
Sen började min sambo också vela, hon va på min sida först men jag märkte att hon ville gärna ha middagen. Vi bjuder inte ofta hem folk och jag förstod henne. Jag gjorde hennes kväll tråkig också. Så jag gav mig. Bestämde mig för att göra det till det bästa men vägrade sitta där nykter och bara känna att tiden skall gå. Så jag bestämde mig ganska tidigt för att jag kommer dricka något men så lugnt och måttligt jag bara kan. Jag är nöjd, det blev 3 öl och en liten whisky under ca 5 timmar. Blev inte berusad eller trött.
Vi hade faktisk väldigt trevligt och jag tackade min sambo för att hon stod på sig. Det mest störiga av allt var att jag trots allt fick huvudvärk dagen efter. Jag får typ alltid det när jag inte druckit på länge men trodde att jag skulle klara mig på den lilla mängden, men inte då! Men jag kom upp, fast besluten att det skulle vara en aktiv söndag som om inget hade hänt, givetvis lite oundvikligt motigt med huvudvärk men den gav sig strax efter lunch. Så jag kom ut på min planerade löprunda senare också och kände mig faktiskt riktigt glad igår kväll.

Så hur ska man se på detta nu då? Just nu tänker jag att det kanske finns en möjlighet att göra ett försök med min "plan A" att lära mig dricka måttligt och BARA vid särskilda tillfällen. Jag kanske inte hunnit komma så långt ned i skiten att det är möjligt? Kanske är jag helt ute och cyklar men det lär jag ju snart få veta!

Jag är ganska orolig inför kommande helg, jag skall iväg med några kompisar och hälsa på en kompis i Stockholm, bo på hotell fre-sönd. Kommer vara helt givna kvällar med A både fredag och lördag. Två kvällar i rad och dessutom ganska nära inpå denna helgens "försök" Det känns inte tryggt alls.. Men att ställa in är inget alternativ här, sett fram emot detta så mycket. Får suga på detta ordentligt i veckan hur jag ska redan ut..

Ha en bra vecka alla! Kram

Sannah
tis, 2018-10-23 - 06:12

Ändrade dina tankar! Skönt att det blev bra!
Detta är en resa ska gudarna veta och jag själv har hållt på i flera år med att prova alla varianter av att dricka måttligt, lite, bara öl, bara vin, dricka sakta, dricka lagom, dricka på helger, dricka lite ibland, bara dricka på bröllop..?!:) osv.
Idag inget alls orkade inte med kampen. Gav upp och sa som det var.
Alla har sina vägar sin resa. Bra att du skriver! Det ger i det långa loppet ordning på tankar och funderingar.
Två viktiga frågor som du kan ställa till dig själv, vem vill du vara? Vad är det värsta som kan hända om du INTE dricker?
Heja dig!?

Pianisten
tis, 2018-10-23 - 10:40

Alla har sina vägar, sin resa. Väldigt fina ord och ett fint sätt att se på eländet :) Men precis så är det ju.
Man vet ju om att här bland alla inlägg finns så många människor med otrolig erfarenhet och resor. Men ändå måste man gå sin egen väg. Ibland känns det som att det är bara sin egen erfarenhet som kan få dig att verkligen byta väg.
Jag gillar din variant av att bara dricka på bröllop ;) Låter som en mysig idé! Tyvärr har jag alldeles för få inbjudningar till det så då kan jag lika gärna vara nykterist :)
Ja vem vill jag vara!? Så stor och häftig fråga... Just nu är det jag är mest rädd för om jag slutar dricka att blir mer ensam. Att jag slutar göra saker jag för jag är för feg och osäker i mitt nyktra jag. Jag vet, jag ser det när jag skriver det själv, mitt nyktra jag är ju JAG! Men det är ju det som är problemet. När man druckit länge så har man byggt upp ett till "jag". Och i mitt fall så gillar jag honom.. Det är bara det att mitt nyktra jag inte fungerar i de perioderna jag dricker. Och det går ju inte att gå runt och vara full alltid. Dessutom när man varit full väldigt ofta och länge så fungerar ju inte den personen heller, det är bara att de minnena tränger man bort så fort..
Så grymt imponerad av er som sagt NEJ en gång för alla, ni har verkligen klättrat över en vägg till andra sidan. Ni är otroligt modiga! Heja ER! :)