av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
tis, 2018-10-30 - 17:05

Ja, vi gamlingar har väl nån funktion, om inte annat kan vi förmedla hopp om att förändring är möjlig och det är ju inte det sämsta. Ja, kanske vi hellre varit experter på nåt annat... men för min del har jag faktiskt fått dela med mig även irl, i levande livet, och det har känts meningsfullt. Jag har också pratat mycket om socker- och matberoende och känt att jag kunnat vara till hjälp.
Ha det gott i höstmörkret du också, hos mig är det storm och regn men inomhus är det mysigt ?????

mulletant
ons, 2018-11-28 - 09:25

och nänns inte störa hans sömn. Tar det som en inbjudan till eftertanke. Snart, alldeles snart, är det åtta år sen jag bröt upp. Lämnade mitt hem och en bakfull man efter föregående kvälls berusning. En annan tid. Ett helt annat liv. Vi har idag hittat nya sammanhang med människor som har roligt tillsammans med eller utan alkohol men där den saken är en icke-fråga. Jag kunde aldrig någonsin föreställa mig att vi skulle kunna hitta sådana gemenskaper och finna oss tillrätta i dem. Tillsammans. (Nu gick katten.)
Jag läser här ibland men alltmera sällan. Forumet är ändå så viktigt för mig och jag har tipsat många att söka sig hit, både de som själva har problem med a och anhöriga som öppnar upp och berättar. Det är många. Utan forum vet jag inte var jag skulle vara idag. Inte här där jag sitter nu och knappast med mannen jag fortfarande älskar och delar det djupaste med. Antagligen ensamboende i en lägenhet - det som var min dröm och målbild under ett antal år men som idag inte alls känns lockande.
Jag har fortsattt min väg mot, eller i, tillfrisknande. Har skaffat mig en sponsor i Al-Anon och jobbar aktivt med det. Känns meningsfullt, inte minst med tanke på familjen. Ser så klart att missbruk är en familjesjukdom och vill göra vad jag kan för att ge mina efterkommande en sundare plattform än den jag hade att ta avstamp ifrån. Ser många sammanhang och har förändrat många handlingsmönster. Är förvånad och förundrad över den faktiska nytta jag har av dagliga texter och slagord. Inser att de är genomarbetade och guldet framvaskat genom gediget arbete av människor som vet från insidan vad beroendets makt innebär. De håller.

Kanske, kanske jag kommer till träffen på Liljeholmen. Det skulle vara roligt att mötas. Jag möter ju en del av ’oss’ i andra sammanhang. Det som från början var mitt forumnätverk har växt och brett ut sig. Så härligt att känna gemenskapen.

Sätter punkt för nu. Önskar alla en ljus och glädjefylld Adventstid?
Och påminner, än en gång, om att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Glöm aldrig det❣️/ mt

santorini
ons, 2018-11-28 - 16:41

Man kan förändra sitt liv. Man måste våga och vara stark. Du vågade utmana och du vann. Så fint att du delar med dej. Det är viktigt att visa andra att förändring är möjlig. Man kan inte förändra nån annan men genom att ställa ultimatum och sedan stå för det så förändrades ditt liv. Jag tänker ibland att det varit bra om nån sagt åt mej eller gett ultimatum så hade jag kanske kommit tidigare till insikt. Kanske. Inte helt säkert, jag behövde nog ta beslutet på egen hand. Jag har nånstans tidigare skrivit upp detta: "your past was never a mistake if you learned from it". Det är en tröst. Vi blir klokare och vi utvecklas.

Jag läste om träffen och det skulle vara så trevligt att gå på den! Tänkt på det redan tidigare träffar men det har inte blivit av. Kanske denna gång, fullt möjligt. Får söka upp adressen och se hur långt det är från Cityterminalen.

mulletant
tors, 2018-12-06 - 07:49

jag satt hos min vän och drack kaffe. Hade lämnat barnbarnens pepparkaksdeg på familjens trappa, hade lämnat mitt hem och min man. Ringde barnbarnen och sa att jag var sjuk och att de får baka pepparkakor hemma. Ringde mannen och sa att jag lämnat honom. Visste inte vart jag skulle flytta, bara att jag måste börja söka en bostad.
Ett steg ut som förändrade mitt liv även om jag återvände till hemmet och är kvar där. Fick mycket styrka från forumet; styrka, lärdomar och gemenskap. Här var också min plats för att älta, vrida, vända, minnas, gå igenom. Otaliga gånger har jag gjort det, skrivit av mig, skrivit ur mig och skrivit mig ur det som ledde fram till att jag gick och tiden därefter.
Idag lever jag ett stabilt liv, med samma man men i en långt ärligare relation. Så oändligt tacksam för forumet och Carinas blogg för anhöriga, två platser som gav mig det jag då behövde. Ganska långt senare kom Al-Anon som också betytt och betyder, där och i AA har jag också vänner som jag mött här.
Den här dagen kommer sannolikt alltid att vara en minnesdag för mig, avstampen för mitt livs kanske viktigaste beslut.
Tack forum och alla forumbänner som jag delat dagar, nätter och liv med här. Ni har betytt och ni betyder.... vet mer om mig än kanske nån annan. Jag önskar dig som läser en fin dag. Och påminner om att det är möjligt att ta makten i sitt liv!
Allt gott / mt

mulletant
lör, 2018-12-22 - 08:07

som så ofta. Den tidiga morgonen är min bästa tid på dygnet, med dagen framför och alla möjligheter ... Har skrivit i en annan grupp tidigare idag, om tankens kraft - att hålla oss fångna i invanda tankemönster eller aktivt öva att pröva nya. Ska lämna ett litet spår här också inför julhelgen.
Det här blir den nionde nyktra julen i vårt liv, det känns fantastiskt. Den första var verkligen inte varken särskilt trevlig eller lätt. Då var mannen nynykter och hade svårt att inse att förväntan/kravet (jag är själv osäker nu hur det var) på nykterhet gällde även på julaftonen. Till sillen. Det var ganska spänd och osäker stämning. På nyåret hade vi en överenskommelse om två glas vin till maten, det fortsatte direkt med en öppnad öl på nyårsdagen - ”Hur kunde det gå till?”.... och senare på vintern samma överenskommelse på en personalfest - med samma resultat. Därefter gällde total nolltolerans som förutsättning för att jag skulle stanna kvar. Jag betonade ändå konsekvent att det är han som väljer. Inte var det lätt i början, men så glad jag är idag över att jag orkade hålla fast vid mina krav och min övertygelse. Idag är nyktergåheten självklar, men vi båda vet att den inte är given. Tacksam är jag över att ha haft den här platsen där jag fått lära så mycket. Framförallt två saker; respekt för den kamp de beroende för och respekt för mina sjuka beteenden, som jag haft med mig sen mycket tidig barndom. Här började mina insikter, här fick jag stöd och viktiga ifrågasättanden som jag tog till mig i egen takt. Småningom kom mannen till AA, och därigenom jag till Alanon där jag upplevt gemenskapen i ’levande livet’ och fått många vänner. En del av vänskaperna har börjat här.

Min syn på allt som hör missbruk och medberoende till, är mycket annorlunda idag är för nio år sen. Idag ser jag mina egna beroendetendenser och arbetar aktivt med - eller mot - mina utlopp, som inte är alkohol utan socker/mat och en del flyktbeteenden, som kanske är oskyldiga i sig men inte tillför något gott i mitt liv.
Livet är mestadels lugnt och gott. Jag läser här emellanåt och får mixed feelings av att känna igen hur berättelserna upprepar sig, på båda sidor. Jag kan känna sorg över hur år får gå, jag kan känna frustration över det min erfarenhet säger att ’det kommer inte att funka’. Ofta känner jag ändå hopp, när de ’gamla’ här talar av egen erfarenhet och för att jag vet att det är möjligt att förändra. Aldrig kunde jag tro att min man med den kultur han- och jag - vuxit upp i skulle välja nykterhet. Men här är vi idag med ett liv så oändligt mycket bättre.

Jag skriver för att berätta att det är möjligt.... Det är möjligt att ha ett gott liv utan alkohol; det är möjligt att ha kvar vänner, acceptera och sörja att för en del varvalkoholen viktigare än vi, att hitta nya vänner.., det är möjligt att skratta och ha roligt, att njuta av maten, att klä sig festligt och dansa halva natten utan alkohol. Och till sist, det är möjligt att ta makten i sitt eget liv!

God Jul till er alla, särskilt till er som är mina forumvänner, systrar och brorsor. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni har funnits och finns. I mitt hjärta finns ni alltid. Nära. ❤️????✨?❤️ / mt

santorini
lör, 2018-12-22 - 09:33

En lugn och fridfull jul utan alkohol, så skönt det är. Vi drack inte så mycket just på julafton men visst måste man se till att det fanns hemma så det räckte hela helgen.
Med all den kunskap man fått av egna erfarenheter och andras så blir man lätt frustrerad när man läser här. Vi vet att det inte går att plötsligt vända om och börja dricka måttligt. Det går inte men var och en måste ändå pröva själv. Man skulle bespara sej mycket lidande om man lärde av andras misstag. Så många som gått före och kan berätta. Jag minns ännu hur tagen jag blev när jag läste om miljonären Eva Rausing som låg död i sitt hem i flera månader, gömd av sin man. Paret hade varit nyktra länge men föll tillbaka efter att ha skålat i champagne vid millenieskiftet. Så lite behövs det för att en med beroendeproblem ska vara tillbaka i missbruk.
Ha en riktigt skön helg!

Dionysa
lör, 2018-12-22 - 10:30

Jo, men visst går det att (till synes plötsligt) sluta dricka?! Kanske sedan med en period av måttligt drickande, eller så tvärt sluta? Låta abstinensen klinga av – och vara nykter? Det svåra är väl att hålla sig där, men med en bra förändring av livssituationen går det också. Allting går när det gäller a.!

mulletant
mån, 2019-01-21 - 22:40

för en hälsning. Vakar med fullmånen, fast än så länge är det mest sen kväll. Såg ett inlägg från september där jag skrivit om mina egna missbruksbeteenden; mackor, nötter och Gott&Blandat. Det senaste slutade jag med för många år sen utan att förstå vad sockret satte igång i hjärnan. Brödet hör också till förgången tid, nötter och frön äter jag men kan ha svårt att hålla måttan.
Jag tror jag skrev att jag nu är i aktivt arbete med Stegen inom Alanon. Olika händelser och sammanträffanden förde mig dit och jag är så nöjd och tacksam. En vän jag träffat på konvent och landsmöten är min sponsor. Jag fattade via andra grupper att det finns olika möjligheter att göra stegen med en sponsor och visste efter tag vem jag ville fråga. Nu jobbar vi på och det är häftigt. Och ger mig ro och vila av lite annat slag än jag tidigare upplevt.
Läser här emellanåt och känner igen; kampen, vanmakten, framstegen, hoppet, förhoppningarna ... Jag kan känna det nästan fysiskt. Förstår idag vad Adde menade när han sa att vi är ’lika som syskon’. Mönstren i berättelserna är så lika. Och i förhoppningarna, på forumets båda sidor.
Alla måste gå sin egen väg, utkämpa sin egen kamp, göra sina egna insikter och val. Så är det. Forumet är en enorm möjlighet och kraftkälla. Att läsa och lära av varandra, dela framgång och tillkortakommanden. Få tröst, stöd och hejarop. Än en gång kan jag uttrycka min tacksamhet för att jag hittade hit. Och att jag fick kraften att ta makten i mitt eget liv. Det är möjligt!
Allt gott / mt

mulletant
mån, 2019-02-04 - 07:57

att det inte är så länge sen jag skrev senast. Har läst omkring lite och fylls av känslor och minnen. Så innerligt tacksam att jag hittade forum då hösten 2010. Länge sen, som i en annan tid, ett annat liv trots att jag sitter här på samma plats som då med samma utsikt genom fönstret. Insnöad... likadant som den natt jag bar ut de kläder och få grejer jag tog med när jag gick ut för att lämna min man och mitt hem.
Det blev så att jag vände tillbaka och det är jag innerligt tacksam för idag.
Jag skrev nyss om betydelser; betydelsen av att jag ’mötte’ Adde och Berra här, mina forumbrorsor ? och andra ??? som känns som mina ’nära’ på ett mycket speciellt sätt. Att jag haft platsen, ’rätten’ och utrymmet att skriva här har betytt så mycket... varit avgörande i mitt liv. Jag har skrivit mig fram till så många insikter, så mycket förståelse - för mig och för andra omkring. Jag kan ju, som vanligt de senaste åren, avsluta med min viktigaste insikt, den att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.
Allt gott och en kram till dig som behöver en ❤️ / mt

santorini
mån, 2019-02-04 - 12:01

Jag tittar alltid efter dej då jag kollar forum. Söker spår efter dej och de andra som man känner från förr. Men med tiden så blir det sällan att logga in och skriva nåt. Det är väl sunt, att gå vidare och lämna det bakom sej. Fast tittar efter gamla vänner och blir glad för ett inlägg. Glad att det går bra.
Det är fint att så många hittar till forum och samtidigt tragiskt att så många fastnat i alkoholen. Både beroende och alla anhöriga runt om.

Jag hade tänkt att jag skulle komma på träffen men nu tror jag inte att jag gör det. Jag måste ta en tur med färja för att komma dit och med snö och stormar, nej, det känns för jobbigt. Det skulle vara väldigt trevligt att träffas men sen vet jag ju inte om folk vill ge sej tillkänna eller vara anonyma.
Ha det gott!

mulletant
lör, 2019-03-23 - 07:42

och anmälde ett inlägg med allvarlig suicidal ton. Så ledsamt, så sorgligt att läsa. Väcker jobbiga minnen, men inga katastrofkänslor numera - tacksam för det. Instämmer med Santorini ovan, så tragiskt att så många fastnar i alkoholen. Att läsa här är att läsa samma berättelse, om än i olika ram, gång på gång, på gång... Det gäller både beroendet och medberoendet. "Att människor inte fattar...." tänker jag nästan desperat ibland. Men så påminner jag mig hur det var... för mig och för andra. En del forumvänner har blivit mina alldeles speciella vänner i livet utanför forumet. Vanliga människor som suttit fast där i beroende- och medberoendeträsket... trampat och klafsat och sträckt ut händerna - och tagit emot! Hållit taget och fått hjälp... hjälp att hjälpa oss själva! För JA - det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv! Vi är många som vet det.

Jag skrev om "tillit" i en tråd, kopierar hit det, det handlar om mig. Också.

"Ingen människa kan kräva att en annan ska känna tillit till hen - särskilt inte efter svek, oavsett vad hen kallar det eller anser att det beror på. Inte heller en själv kan tvinga sig att lita på nån en i grunden tvivlar på. Tillit växer fram efter en lång rad erfarenheter som visar och bekräftar att den här människan kan jag lita på.
Han vill säkert och det är en tuff resa att övervinna sin reptilhjärna, oavsett drog. Den kampen kan ingen annan än han själv göra, utkämpa. Du ska ta hand om dig. Det är ingen lätt sak att sätta fokus på och ta ansvar för sig själv; veta vad jag vill, göra mina val och ta ansvar för dem, lära känna mig själv och handla övertänkt (agera, inte reagera) och släppa taget och låta andra (vuxna) ta ansvar för sitt liv. Det är tufft för oss medberoende. Tufft ja, men fullt möjligt att ta makten i sitt eget liv! Jag håller på dig! / mt"

Och jag håller på mig och alla andra som kämpar mot drogerna. Jag är idag övertygad om att beroende är en (1) sjukdom oavsett utlopp. Har lärt mig massor om sockerberende och matmissbruk och även förstått processberoendet. Sett och förstått mina egna beroendetendenser och har lärt mig hantera mig själv...
Livet är bra, jag är nöjd och tacksam. Så tacksam att jag hittade hit då hösten 2010. Det hjälpte mig att se, förstå, ta tag i och förändra mitt liv!
Allt det bästa till dig som läser - och stor vårkram till alla vänner, ingen nämnd och ingen glömd / mt

mulletant
lör, 2019-04-20 - 10:20

och Glad Påskhelg önskar jag alla. Här hos oss pågår livet lugnt sin gilla gång. Fast inte riktigt - vi har införskaffat ett bekvämt boende med tanke på framtiden men till glädje redan nu. Det är en mycket speciell och ljus känsla att gemensamt i maklig takt bo in sig i en liten lägenhet. För mindre än tio år sen sökte jag själv intensivt ett eget boende och kraft att ta steget ut ur ett liv som alltmer präglades av alkoholismens fängelse. När jag väl hittade kraften och tog steget började den förändring som varar än. Ett liv i nykterhet, inte enkelt alla dagar, men äkta och ärligt. Under ett antal år var forumet min livlina och plats att sortera tankar och känslor. Jag är obeskrivligt tacksam för att jag hittade hit då, hösten 2010. Hittade mina forumbrorsor Adde o Berra och många kvinnor i samma situation och med samma frågor som plågade mig. En del av dem mina vänner idag, människor jag delar liv med på ett sätt som med inga andra. Tacksam, tacksam!
Jag vill önska dig som läser sköna dagar och en ljus och förhoppningsfull vår? Än en gång delar jag det som blivit mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Jag gjorde det, med stöd härifrån. Gör det du också❣️ Allt gott till dig som läser / mt

mulletant
lör, 2019-05-04 - 04:10

Stiger upp och kokar te och kollar ’läget’. Ser mina ’gamla vänner’ santorini, PP och Pi31415 på ’första sidan’. Känns fint på allt sätt, vi är några ’gamlingar’ som hänger kvar. Adde och Berra hör ju självklart till. Även några nyare, Monday Morning, miss lyckad och Äntligen fri - eller Ella . Jag har inte så bra koll på er nyare:) Ursäkta!

Jag tänkte skriva på Valborg eller 1 maj men det kom annat emellan. Annat trevligt. Jag tänkte i alla fall på valborgsmässoafton vid 19-tiden när vi som vanligt eldade brasa, att ’nu är det sju år sen mannen tog sitt återfall’. Ett fruktansvärt ögonblick. Och det bästa som hänt - fast det visste jag inte då. Jag visste inte att det var den andra avgörande vändpunkten. Den första var när jag gick 1 och 1/2 år tidigare.

Jag blir glad när jag ser att de som är nykomlingar här läser och tar hjälp av tidigare erfarenheter, som Fina-Lisa nu löser santorinis tråd. Det här forumet är en erfarenhetsbank av obeskrivligt värde. Erfarenheter som haft ett högt pris på många sätt. Ibland blir jag bara uppgiven när jag tittar in och läser samma berättelser som under alla år jag läst och skrivit här. Men så är det nån som hittar ett handtag, tar tag i det, öppnar dörren och ser en ny väg. Någon som förmår släppa drömmen om det man tror är det normala och enda möjliga livet. Eller som medberoende inser att var och en måste göra sin egna livsval.

Allt det bästa till alla och särskilt till kära forumvänner! Nu ska jag somna om:) / mt

santorini
lör, 2019-05-04 - 07:25

Det lugna livet utan oro. Att vara medberoende är inte lätt heller. Det är så många kring alkoholisten som far illa och får kämpa med det. Det är hemskt när man tänker på det. Man blir berörd när man ser så många som kämpar men också glad att dom hittat hit. Livshistorierna skiljer sej men med många gemensamma nämnare.

Så skönt att det är rullar på hos dej. Ha det fortsatt gott!

Berra
lör, 2019-05-04 - 08:38

..till dig Mulletant, och en önskan om en fortsatt god morgon och dag.
Tack för dina fina inlägg, det känns tryggt att du finns här.

Berra

mulletant
sön, 2019-05-26 - 08:13

Välkommen Rosenhill
Ditt inlägg gav mig hög igenkänning! Jag kunde ha skrivit detsamma för många, många år sedan. Jag vet förstås inte hur det är hos er och med din man. För mig var det en långsamt framväxande insikt att min man drack i smyg. Att jag började fatta berodde precis på det du beskriver, han blev berusad efter 1-2 glas vin vid middagen och humöret förändrades drastiskt.
För mig fortsatte det som så många andra beskriver här; kontrollera (i smyg), försöka prata - och framförallt förstå, ge förslag till hjälp - för oss och för honom, lägga fram information, och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Till sist den smärtsamma insikten att han är alkoholist och vid det laget på väg in i en utförsbacke.
För vår del stannade det där. Det vände när jag - efter flera år - gick i avsikt att lämna. Då hade jag läst rätt länge här på forum vilket hjälpte mig mycket. Inte minst genom att läsa på ’Förändra ditt drickande’-sidan. Där insåg jag hur det är att vara beroende. Sedermera skrev jag flitigt här under flera år - forumet var länge min livlina.
Lyssna noga efter din magkänsla - vad säger den? Lita på den! Läs här och du kommer att känna igen dig! Tro inte att det ’blir bättre’’. Det blir det inte - det blir värre. Läs och lär, fakta om beroende och biografier av dem som varit där. Ta makten i ditt eget liv och låt honom välja sitt!
Allt det bästa - förhoppningsvis för er båda! / mt

PS Idag är jag tacksam. Hans beroende gjorde mig klar över mitt medberoende och mina sår & spår efter uppväxten i ett hem med alkoholism. Via Alanon och 12-stegsarbete har jag fått ett långt mer harmoniskt liv. Och vi. Vi lever fortfarande tillsammans, bättre och mer ärligt är någonsin. Men det är faktiskt en annan historia. DS

mulletant
tis, 2019-09-17 - 02:41

Vi har firat, trivsamt och nyktert. Nu plötsligt kommer jag att tänka på att för tio år sen firade jag hans födelsedag med huvudet fullt av planer på att lämna. Dagliga genomgångar(jo, flera) av bostadsmarknaden. Fylld av känslor; ilska, förtvivlan, oro, vankelmod, beslutsamhet.. ibland hopp om ett lugnt, eget liv. Det skulle ännu dröja ett år och tre månader tills jag gick. Det bästa jag gjort!
Livet blir inte statiskt lugnt och harmoniskt trots nykterhet. Fortfarande förändras allt på olika sätt hela tiden. Lugna tider, irriterade tider, besvikelser och utmaningar. Glädjeämnen, förtrolighet... framförallt sinnesnärvaro. Det går inte att grälla med en berusad människa, särskilt inte en berusad partner men det går jättebra att gräla med en nykter... inga hot, ingen risk att åka ut och köra desperat i fyllan.
Vi har det bra idag. Lugnt liv. Nya gemenskaper. Och kärleken mer genuint grundad än nånsin.
Tack forum som varit min tummelplats för tankar, oro, villrådighet och bearbetning under så många år.
Det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv! Allt gott till dig som läser / mt