Hej..!
Jag är ny här, har suttit och läst massa olika forum här på morgonen och insett att min sambo ÄR alkoholist..
Lögner, svek.. allt stämmer som så många andra berättar här.
Min sambo smygdricker för mig, jag har ALDRIG sett han full, eller småberusad. Men flaska efter flaska blir tom.. ölen tar slut.. frågar jag så ”är det inte så farligt” och ”en öl efter jobbet för att slappna av är väl ok?”
Det går i perioder. Nu har han lovat mig igen, jag känner att jag inte kan lita på honom och funderar mest hur länge det ska vara denna gången.. tog två dagar sen frågade han om det var ok att ta en öl?!! (Seriöst?!)
Jag har koll på flaskor, hur många öl vi har, hur många som försvinner osv. Men .. så vill jag inte leva.. jag vill ha min tid och kraft till annat än att springa och räkna öl.
Som sagt.. jag märker inte att han dricker, eller när. Vi kan va i samma rum flera dagar.. ser aldrig en öl, men ändå försvinner det både bland öl och starkare flaskor... när sjutton hinner han? När jag sover ? Duschar?
Just nu är tilliten ganska låg, vi har två barn.. jag är rädd för att om jag lämnar honom, att detta ska bli värre. Han kan inte ta en motgång utan då blir det mer. Jag vill inte att barnen ska se sin pappa så. Han menar även på (då vi pratat mycket om detta) att han inte har ngt kvar då, han orkar inte, att han inte vill finnas kvar då.
Jag borde ställa upp för honom (men han vill inte få hjälp proffisionellt) . Han dricker för att han mår dåligt.. jag behandlar honom dåligt, avskärmar mig.
Vad ska jag göra..? Finns det någon som är i liknande situation .. vad har ni gjort..?
Tack för att det finns ett sånt hör forum, där man kan öppna sig, skriva av sig och möta andra i samma situation.