Jag har under flera år druckit alldeles för mycket vilket påverkat familj och ibland även mitt arbete. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag sagt till mig själv att nu ska mina nyktra dagar börja men det har bara fungera i ett par dagar sedan har de varit dags igen som en belöning för att jag lyckades vara nykter i ett par dagar. Det sista halvåret har jag dagligen druckit minst en flaska vin i veckorna och ännu mer på helgerna. I veckorna har jag ofta smusslat med det inför min fru för hon tycker definitivt att det är helt åt skogen att dricka i veckorna. Hon tycker att det är ok att ta nån flaska vin till helgen men.
Jag har aldrig varit påverkad på jobbet och skött det det bra men det har varit många tunga måndagar med bakfylla.
I onsdag förra veckan hade jag druckit dagligen sedan fredagen innan. 3 flaskor vin per dag och öl till det. På onsdagen kände jag mig längs ner i skiten och tänkte mycket mörka tankar om att att detta bara skulle kunna sluta på ett sätt. Som tur var ringde jag min fru och berättade helt ärligt hur det var. Hon skjutsade in mig till Psykakuten där jag sedan fick komma vidare till Beroendecentrum. Har bara läst om att det finns men aldrig varit där tidigare. Jag gick med på att lägga in mig en natt.
Bara att vara där gav mig en kick att nu äntligen våga ta tag i min alkoholism på "riktigt". Läkaren rekommenderade att jag skulle börja med Antabus för att jag helt tydligt inte klarade av att sluta på egen hand. Först slog jag ifrån mig. Jag har aldrig tänkt att börja med antabus, mest för att bara tanken på att inte kunna döva ångesten med alkohol direkt skulle försvinna. Löftet om att sluta dricka skulle börja gälla direkt! Hemskt! Men när jag tänkt igenom hur det varit den senaste tiden med drickandet och löften till min fru att sluta eller dra ner bara svikits hela tiden och fått höra av mina barn att de funderat på att sluta hälsa på hemma för att jag alltid varit lite dragen så beslöt jag att ta steget.
Idag är det min 7:e dag utan alkohol och det har gått mycket bättre än jag nånsin tänkt mig. Jag skriver snart lite mer och berättar om mina upplevelser. Det här har redan blivit så långt att det kanske avskräcker från att läsas.

Känner igen mig i ditt resonemang. Min fru är också super glad för att jag tar tag i mina alkohol vanor. Bastu på fredag har varit standard under den mörka årstiden även för mig. Ibland har jag varit och handlat på torsdag inför fredagens bastumys. Det brukar resultera i att jag bara ska ta EN öl redan på torsdag och vips så är lagret tömmt. Blir antingen att jobba hemifrån på fredag eller åka bakis med ångest till jobbet. När ångest lagt sig lite på fredag eftermiddag blir det ett nytt besök på bolaget för man kan ju inte bada bastu utan bira. Imorgon fredag går jag och gumman på bio. Det gäller att bryta gamla vanor och mönster. ;)

John-Erik

Otroligt lika tankesätt kring detta med bastu.. Vanor och traditioner som man övat in under många år.
Biran i bastun är typ basen för ett bastubad.. Känns tomt utan ..

Lycka till Luddrigt i helgen. Du fixar det och frugan stöttar...:-)
22 dagar är bra och du känner dig lite bättre.. Toppen

// John

Mrx och John-Erik, tack för raderna. Känns bra att vi är fler. Ha en bra fredag!

Ja, du har på relativt kort tid kommit att bli en förebild här.

Jag gillar dig. Rak, ärlig och omtänksam. Stark utan att väja för det jobbiga. Skriver precis det många behöver höra.

Tror stenhårt på dig. Ha en fin helg du med!

Kram

Tack Vinäger för fina ord. Det värmer och stärker mycket! Hoppas du har en fin söndag!

Söndag igen, känns som att veckorna går fort trots allt. Idag är det dag 25 på antabus och ännu en dag har jag vaknat till en nykter dag utan bakfylla och ångest. Så jäkla skönt! Det är nu 4:e helgen utan alkohol och det är många många år sedan jag har haft en så lång period utan alkohol. Tre veckor på sin höjd har det gått och då pga förestående operation. Igår hade vi vänner på middag. Som jag skrev tidigare så var det många år sedan jag inte grundat rejält innan gästerna anlänt men nu skulle det bli annorlunda. Jag kände mig nere ett tag mitt på dagen då tankarna då och då slog till över att jag inte skulle få dricka några drinkar eller vin och få den där sköna känslan som kommer efter första glasen(men som sedan övergår mer till det negativa hållet allt eftersom alkoholen rinner ner) . Förstår att de kommer då hjärnan under så många år har varit programmerad att det ska vara så. Men jag kämpade emot och åkte till och med och hämtade upp vännerna vid bussen. Kvällen och middagen blev riktigt bra trots att jag höll mig till alkoholfria öl och Ramlösa. Min fru och gästerna tog både drinkar och vin till maten men det kändes inte så svårt som jag trodde att avstå. Det byggdes aldrig upp något riktigt sug. Gästerna undrade förstås varför jag inte drack. De vet ju att jag inte brukar spotta i glaset direkt. Här gjorde jag en sak som jag tänker en hel del på idag, jag var inte ärlig och sa att jag tar en vit period utan istället drog jag till med att jag åt en viss sorts antibiotika som inte gick att blanda med alkohol. Jag önskar idag att jag bara sagt, jag tar en vit period. Det är ju inget att skämmas över! Men det för bli nästa gång, hoppas jag. Läste några bra tankar om det i Vinägers tråd.
Idag vaknade jag tidigt, pigg trots att det blev rätt sent igår.
Hade det varit en söndag för fem helger sedan hade jag säkerligen smugit upp och svept ett glas vin som återställare och ångestdämpare. Sedan hade jag nog fortsatt dricka en eller två flaskor under dagen och mått skit på kvällen med ångest bl.a. över att återigen vara bakfull på jobbet en måndag. Men nu är det inte så! Nu mår jag fint. Har varit ute på en långpromenad med hunden och tagit en kopp kaffe istället. Min fru är så jäkla glad över mitt beslut och att se mig så pigg och energisk en söndag. När hon sa det så skar det riktigt till i hjärtat då jag tänkte på hur ofta hon har varit tvungen att se en sliten alkoholluktande person istället, särskilt det sista halvåret, och ändå behållit sitt goda humör och energi.
Har läst många trådar här inne idag och det ger mig kraft att se framåt och fortsätta kämpa för många nyktra dagar framöver!
Ha en fin söndag om det nu är någon som orkat läsa detta lite långa inlägg!

John-Erik

Du känns väldigt "äkta". Vi har liknande känslor. Träffande,
Fint att du peppar oss ..:-)

//John

Tisdag och dag 27. Trots ett grått väder som nästan gör att jag tror jag håller på att bli blind så känns det rätt bra. Måndagen kom utan alltför mycket ångest och stress över jobbet, en av de saker som verkligen har blivit bättre sedan jag började mina vita dagar. Vilket gift a är. Jag vet hur mycket det ställer till med men ändå har jag inte kunna bryta mina destruktiva vanor tidigare.
Sover bättre men de sista morgnarna har jag vaknat redan strax efter 4 och inte kunnat somna om. Vet inte varför, jag har inte känt mig ångestfylld eller så, bara inte kunna somna om igen.
Måndagar och torsdagar betyder ett besök på Beroendecentrum för att ta min antabuskur, Detta var tidigare en av de saker som har gjort att jag aldrig velat ta antabus, plus andra saker också. Jag tog ett stort steg när jag var längst nere i det svarta hålet jag trillade ner i för 28 dagar sedan då jag åkte in till Psykakuten/Beroendemottagningen och där bestämde mig för att var helt ärlig, oavsett konsekvenserna. Inget jag ångrar idag fast det kändes svårt att blotta sig så inför min fru och läkarna jag träffade när jag kom in. De läkare, sköterskor och annan personal jag träffade där under det dygn jag var frivilligt inlagd var verkligen bra. Jag kände mig behandlad med respekt och förståelse.
Nu går jag till Beroendecentrum i min lilla stad och även där känner jag mig bra bemött. Från början var jag rätt ifrågasättande över att jag inte fick ta ansvar själv över att jag tar antabusen med tanke på att det i högsta grad är helt frivilligt från min sida. Men nu när det gått ett antal veckor så kan jag förstå att det är bra. Dels ökar frestelsen att avstå antabusen just för att jag börjar må bra och den gamla känslan av att det nog går bra att dricka lite lagom för att fira just att jag avstått från a under några veckor. Vilka knäppa tankar egentligen, att fira med a just för att jag lyckats avstå det!?
Det är korta besök men nu börjar det kännas helt ok och det är skönt att prata lite med sköterskan och få lite peppande ord med sig när man går därifrån. Dessutom har jag fått träffa en psykolog under att par tillfällen och planen är nu att jag ska gå en längre period framöver.
Nu kämpar vi på, det ska gå!

Dag 28 - 4 veckor sedan sista intaget av a! Känner mig stolt över att har klarat av det så här långt och varje morgon jag vaknar utan bakfylla och ångest över allt drickande är så otrolig skön.
När jag läser igenom mina kommentarer så slås jag av att jag kanske inte har gett en helt nyanserad bild av Beroendemottagningen och Beroendecentrum. Jag låter ju nästan som om jag gör reklam för dem, men så är det ju naturligtvis inte alls.
Jag har läst många inlägg där jag förstår att andra inte alls har samma positiva erfarenheter av besök på nämnda mottagningar utan istället har mötts av okunnighet och känt sig illa bemötta. Det är ju riktigt dåligt om man har tagit steget att äntligen söka hjälp. Men jag har haft tur kan man väl säga i så fall som mött en annan mer positiv sida.
Det är också ett stort steg att ta kontakt med dem med allt vad det innebär av journaler etc. men jag kom till den punkten där jag insåg att det inte gjorde nåt. Jag ville och behövde ha hjälp innan det slutade riktigt riktigt illa och det har jag fått. Så ni som tvekar, sök hjälp! Det är svårt att axla allt själv när man ska ta en dust med alkoholdjävulen. Hoppas ni alla får en bra dag!

Helg igen. Veckorna går snabbt trots allt. Det kommer nu bli min 5:e nyktra helg på raken. Även den här fredagen känns suget komma efter den tidigare obligatoriska rutinen med några glas vin efter jobbet och sedan några öl i bastun. Härlig avslappning var det. Hade jag nöjt mig med det hade det inte varit någon fara men efter bastun så bara fortsatte jag med både en eller två vinare och vaknade nästan alltid bakis på lördagen. Och sedan blev det gärna samma procedur på lördagen också och på söndagen. MEN det slipper jag nu och det är skönt (det är det jag måste fokusera på!). Det är nu som jag känner att antabus passar mig bra, jag har inget alternativ än att vara nykter. Annars kanske jag nu efter dessa nyktra dagar hade gett mig på att testa att ta ett glas vin eller öl och det är alldeles för tidigt för det. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska bli nykter alkoholist eller om jag ska försöka bli en "normaldrickare". Det sistnämnda är svårt, det finns det många exempel på, men vissa klarar ju av det. Har precis lyssnat klart på Kjell Olof Feldt och Birgitta von Otters bok "Vägen ut. En loggbok om alkoholism och medberoende " för 2:a gången. I den beskrivs hur Kjell Olof Feldt bestämmer sig för att bryta sitt destruktiva drickande och blir en "normaldrickare". Kan rekommenderas. Trevlig fortsatt fredag!

Söndag, 5:e nyktra söndagen - 32 dagar utan alkohol. Undrar när jag kommer att sluta räkna dagar? Gör det nu mest för att det hjälper mig att kämpa vidare. Återigen skön känsla av att vakna utan bakfylla. Tankarna kommer fortfarande om hur skönt det vore att ta några glas glas vin bara för att stänga av en stund och bara sitta och låta tankarna flyga iväg. MEN som tur är kan jag tränga tillbaka dem rätt fort. Nu kör jag på ytterligare en vit vecka! Ha det bra alla ni som också kämpar på (alla andra också naturligtvis)!

Dagarna rullar på och blir till veckor och sedan månader. Drygt en månad nykter nu. 36 dagar - 5 veckor. Känns så bra att vakna pigg och nykter varje morgon. Att slippa ångesten över att jag återigen drack vin på kvällen trots att jag varje morgon intalade mig att "nu får det vara slut". Suget har minskat men kan slå till när jag minst anar det. Planerar att fortsätta med antabus åtminstone in i januari, äter även Campral som jag tycker har hjälpt till att lugna ner suget.
På tal om antabus så har jag märkt att jag verkar vara ganska ensam om att ta det om jag läser runt i de olika trådarna. Är det för att det är så förknippat med grov alkoholism? En orsak är förstås att det krävs att man tagit kontakt med läkare och erkänt sitt missbruk. Det kan ju vara en ganska hög tröskel för många förstår jag. Antabus är något jag verkligen blivit hjälpt av. Jag behöver detta hjälpmedel nu i början som gör att jag inte behöver bry mig om att vara rädd för att halka dit. Det går ju inte att dricka( om man inte vill riskera allvarliga symptom). Men det är skrämmande att jag vet att jag inte längre kan döva ångesten med a om det blir riktigt jobbigt.
Att vara vit har för mig inneburit dels mycket för psyket med mindre ångest, mycket bättre sömn, mer energisk och på bättre humör.
Fysiskt har det hänt en hel del också. Bl.a. vaknade jag tidigare med svettattacker nästan varje natt, det är borta. Pluffsigheten i ansiktet är borta och jag har tappat några kilo. Familjen, fru och utflugna barn, ser det som något riktigt positivt och det gör mig stolt att jag tagit detta steg.

Snart kommer prövningarnas tid - jul och nyårshelgerna. Nykter kommer jag definitivt vara men jag oroar mig för hur jobbigt det kommer att bli.

Ha det så bra alla!

Härligt med 5 veckor!
Om du upplever att det fungerar så är det väl fantastiskt med antabus. Jag försöker klara mig utan eftersom jag redan går på andra piller så jag vill inte mixtra med allt för många på samma gång. Men jag har dock erkänt för min läkare så medicin kanske är ett alternativ om det går åt skogen. Han vet ändå alldeles för mycket om mig och mina problem :)
Kul att familjen märker av de positiva effekterna! Det stärker va?

40 dagar - 6 helger utan alkohol. Så jäkla bra det känns att kunna skriva ner det! Så här många vita dagar har jag inte haft på många många år, har alltid börjat igen efter ca 3 veckor då jag trott att faran varit över.
Det är måndag idag vilket jag alltid förknippat med ångest, bakfylla och tunga dagar på jobbet. Det brukade jag "bota" genom att köpa en flaska vin på hemvägen och så var jag på gång igen. Nu är den ångesten borta och jag känner mig väldigt mycket piggare och energisk. Det dåliga samvetet över att återigen ha druckit för mycket under helgen finns inte där heller, nu känner jag mig stolt över att jag klarat mig så här långt.
Visst kommer ångesten nu också men lite mildare och på ett annat sätt. Det kommer svåra stunder framöver det är jag helt medveten om men då hoppas jag att tar mig in hit och läser mina anteckningar som visar hur bra det är att inte dricka a.
Nu kämpar vi vidare, ha det så bra alla!

...klivit över tröskeln mot ett piggare och mer energiskt liv! Grattis till 40 dagar utan alkohol! Måste kännas underbart skönt! Medalj till dig