av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina
tis, 2018-11-06 - 20:14

Självklart får sörjandet efter någon älskad ta sin tid men samtidigt ska man inte glömma bort att uppskatta de kära man har nära kvar, nu. Uppskatta dem idag och imorgon för man vet aldrig hur mycket "tid" man har att göra det. Det är lätt att glömma allt man har ibland och ta det för givet.

Som nu kan jag tänka att Sessan borde fått oftare räkor och fisk än hon fick. Typiskt dåligt samvete trots att hon fick det lite då och då. Och alla gånger sista månaderna när man blev trött på hennes kissande i sängarna och bajsande på golvet. Hon var ju 22 år gammal och levde på övertid länge...

Jag vet hur tröttsamt jag kände gentemot min dementa pappa senaste åren. Man bara väntade på ett avslut. Och när han till slut dog kom det dåliga samvetet om att man borde besökt honom oftare... Då måste man förlåta sig själv med att man inte är mer än en människa.

Femina
tis, 2018-11-06 - 21:13

Ni som vill höra mina två låtar på youtube... Jag kom just på ett sätt att kringgå detta forums anonymitet. Gå in på youtube.com och sök på Cadasil. Först får ni nog upp lite annat, föreläsningar och sånt men sen hittar ni en oansenlig mörkblond kvinna med en gitarr, det är jag. För nästa låt ser ni ju mitt namn på den första låten. Bara ifall ni är nyfikna.

Femina
ons, 2018-11-07 - 09:33

#Kaffetanten
Tack, vad roligt att höra! Jag brukar inte skriva låtar men det var ett sätt för mig att bearbeta och få utlopp för mina känslor. Låtarna skrev sig nästan själva. Det var väl inspiration från ovan!

Femina
ons, 2018-11-07 - 09:49

Idag blir jobbig. Jag måste sluta dricka. Jag har sån ångest just nu. Ensam hemma denna grå novemberdag. Saknar Sessans närvaro enormt! Jag har nästan ingen aptit. Får tvinga mig att äta något när halva dagen gått och jag är hungrig. Det är ju konstigt hur man kan vara jättehungrig och ändå inte orka äta något.
Orkar inte duscha alls ofta längre. Börjar känna att det tar emot bara att ta mig ut och handla mat. Ångesten över mig själv och familjen gör mig nästan förlamad. Orkar inte knappt läsa tidningen.

Jag inser att ingen annan än jag själv kan bryta denna onda cirkel och det absolut första jag måste göra är att sluta dricka. Resten får komma sen. Mina barn mår ju inte bättre av att se mitt förfall och min apati. Jag måste försöka gå ut idag. Ikväll vet jag ett möte i en kyrka i närheten. Jag måste försöka ta mig dit. Jag måste välja glädje även om det är det sista jag känner nu. Nu känns det fruktansvärt jobbigt bara att klä på sig, kamma håret och borsta tänderna. Gud, hjälp mig!

Femina
ons, 2018-11-07 - 12:18

Jag har inte gått på någon promenad ännu, även om jag vet att det skulle göra mig gott. Däremot klädde jag på mig, borstade tänderna och kammade håret och tog bilen till Plantagen och köpte en grankvist, ett större stenhjärta med plats för ett gravljus och en liten sovande ängel som gravdekoration. Nu ligger det på gräsmattan och ljuset brinner så fint.

Femina
ons, 2018-11-07 - 16:29

Det vackra ljuset brinner vidare i mörkret. Dagen har varit hemsk. Bara saknad och tomhet. Jag gråter nog lika mycket över mig själv som för Sessans bortgång. Jag har inte druckit något ännu och ska inte göra det heller. Det ska gå. Jag vet att det går.

Femina
tors, 2018-11-08 - 11:45

Jag höll mig nykter igår och det minskade ångesten. Dock känns saknaden lika mycket men är mer hanterbar. Tack för era inlägg!
Kram,

Femina
tors, 2018-11-08 - 21:01

Ännu en dag har gått utan Sessan. Idag orkade jag städa ur kattlådan och skura golvet där den stått. Nu är "allt" bortplockat och "städat" efter henne. Det känns fortfarande overkligt efter alla dessa år tillsammans. Hur kommer det sig att jag sörjer henne mer än alla tidigare dödsfall i mitt liv hittills? Det verkar ju inte riktigt klokt! Jag är själv förvånad.

Carina
fre, 2018-11-09 - 09:53

… så sorgligt att höra att din lilla vän har somnat in. Oj, vad gammal hon blev! Vi fäster oss ju väldigt vid vissa individer. Oavsett om de har två eller fyra ben.
Nu sörjer hela familjen, och det visar ju också hur viktig hon var, Sessan, när hon levde.

Skickar massa omtanke!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Flickansom
fre, 2018-11-09 - 12:06

Vi fäster oss med djur som vi gör med människor.
Kärleken vi känner för dessa individer handlar inte om art eller dylikt.
Förlorade min lilla bebis förra året.. Hade haft honom i 9 år trots att han enbart skulle bli ett år (hjärtfel).
Han var min lilla bebis helt enkelt, och jag har sörjt honom lika mycket som jag sörjt andra <3

Femina
fre, 2018-11-09 - 20:12

#Flickansom
Tack för ditt inlägg. Jag vet inte vad jag ska säga... Jag kan inte tänka mig något värre än att förlora sitt barn. Det går faktiskt inte att jämföra mot att förlora sin katt. Dessutom var Sessan väldigt, väldigt gammal och har levt färdigt sitt liv. Det är väl som när vi mister våra far- och morföräldrar. Man vet att det kommer att hända relativt snart men inte exakt när. Att förlora sitt eget barn går inte att jämföra och tack och lov har jag inte behövt uppleva det. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka mig på ett värdigt sätt till dig annat än tacksamhet för att du ens bemödat dig med att svara på mitt inlägg och att sorgen i våra liv inte kan mätas eller jämföras. Jag vill skicka kärlek och styrka till dig! Det finns inget som rättfärdigar ett barns liv som tar slut. Gud vare med dig!
Kramar,

Femina
fre, 2018-11-09 - 20:34

Jag vill bara tacka alla er som lyssnat på mina sånger på Youtube! Det värmer i hjärtat, ska ni veta!

Femina
lör, 2018-11-17 - 09:52

Måste sluta dricka. Ångest. Bakfull. Tappar tidsbegrepp och har noll självkontroll. Impulsstyrd. Dåligt omdöme. Ältar saker. Skickar sms... Mer ångest. Det går bara runt, runt och tar aldrig slut. Självförakt. Maktlöshet. Apati. Deprimerad. Trött. Less. Tom. Förnekelse. Förnedring. Ensam. Uppgiven. Ledsen. Rädd. Egoistisk. Urusel. Ni hör ju själva...

Vinägermamman
lör, 2018-11-17 - 10:44

Vet, kommer inte från rätt person, hade ohyggligt mörka tankar om mig själv igår. Grät nästan hela dagen. Nä, vi är inte kassa. Vi är faktiskt helt fantastiska människor med stor värme och omsorg som har gett så mycket och inte inser hur bra vi är! Så har vi hamnat i obalans och alkoholen blivit en stor del i obalansen. Och så är vi ju här på forumet för att vi vill förändra. Älta är inte bra. Det tär. Man måste försöka acceptera läget. Och tänka hur man kan göra framåt. Vi kan inte förändra det förgångna. Men man kan alltid påverka nuet. En liten bit i taget. Vad säger din magkänsla att du ska göra? Våga lita på den. Stor cyberkram?

Femina
lör, 2018-11-17 - 10:54

#Vinägermamman
Min magkänsla säger åt mig att sluta dricka. Nu. Och att jag ska göra en kopp kaffe! Och se framåt med tillförsikt.
Cyberkram tillbaka!

Femina
ons, 2018-11-28 - 11:32

Rätt intressant läsning att läsa sin egen tråd faktiskt. Ska försöka komma iväg på mötet ikväll, trots mörkret och kylan.