Det är dags nu!

67 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinägermamman
Det går bättre

Tack för att du läser min tråd och kommenterar. ❤️ Du har så rätt. Innerst inne vet jag vad jag måste göra. Och då är det lätt att avstå A. Men det innebär radikalt sänkta inkomster. Jag fixar inte att jobba på det sätt jag gör. Jag skulle behöva fokusera på min hälsa utan oro flera månader. Kanske år. Tänker att jag inte är ensam i vårt land som lider av att trygghetssystemet inte fungerar längre. Vilket är en betydande anledning att jag befinner mig där jag är nu. Panikångest av rädslan för försörjning, nu och sedan. Men jag behöver ta steget och ta de ekonomiska konsekvenserna. Samlar mod för detta.

Knaskatten
Nu har jag läst hela tråden

Jag tror, precis som många andra redan har skrivit, att det är lättare att sluta med alkoholen helt än att sluta halvt. I alla fall under en period! Så att kroppen får vila helt, du lyckas komma ur invanda beteenden och får lite distans. Jag började med en vit månad. I början tänkte jag massor på vin! Men hjärnan vänjer av sig.
Hur många dagar har du hållit upp i sträck som längst?
Kram!

Vinägermamman
4 dagar som längst

har jag klarat. Och det var 6 veckor sedan. Sedan dess har jag inte haft en vit dag. Haft en enorm prestationspress inör lansering av nya produkter till min viktigaste kund. Tyvärr har jag inte klarat av att fokusera utan A dagtid, då det i snitt gått åt en flaska. På kvällarna funkar det bra med te. Igår blev jag klar med lanseringen och ska försöka vara ledig någon vecka nu och koppla av den kreativa delen i hjärnan. Hoppas klara av att komma igång med goda vanor. Mitt mål för idag är att klara mig utan A till kl 18. Efter denna tid brukar suget försvinna. Nu ska jag ut på promenad och leta svamp! Ha en fin fredag alla kämpar!🍁

Vinägermamman
Noterar för mig själv

Så att jag vet hur jag mådde och tänkte när jag går tillbaka och tittar senare. Svamppromenaden igår var jätteskön och jag hittade massvis utan att bli attackerad av älgflugor.
Men väl hemma igen klarade jag inte att stå emot längre än till 15.30 trots målsättning 18.00.Vad är det för fel på mig som har SÅ svårt att hålla mig till det jag bestämmer mig för? Varför ger jag efter så lätt? När jag ska bryta mönster är det det första dygnet som är riktigt svårt, nästa svårighet kommer efter två veckor. Men det är just dag 1 som är omöjlig känns det som. Varför måste jag vara på det viset?

Jasmine
Det är outhärdligt..

.. att sluta med alkohol. Men har vi något alternativ? Hoppas det har gått bättre idag! Kram💙

Jasmine
Det är outhärdligt..

.. att sluta med alkohol. Men har vi något alternativ? Hoppas det har gått bättre idag! Kram💙

John-Erik
Ångrar några ord. Redigerar

Ångrar några ord. Redigerar härav

Vinägermamman
Tack Jasmine

för dina kloka reflektioner💕
Är fortfarande på dag 0. Har varit jättetrött med stora koncentrationssvårigheter hela helgen. Lyckades släpa mig ut på en promenad igår i alla fall. Får försöka idag med trots kuling och spöregn. Läste i din tråd att du haft en bra helg. Glad för din skull! Kram

Vinägermamman
Idag klarade jag det!

Stod ut med ångesten och suget på eftermiddagen och det magiska klockslaget 18.00 har passerat. Ångesten håller på att klinga av. Värmer mig vid brasan med en kopp te och börjar andas lugnt! Önskar alla forumvänner en mysig kväll i höstrusket!🍁

Vinägermamman
Dag 2 och megaångest

Tji fick jag som inbillade mig att dag 1 skulle vara jobbigast. Har en fullständigt gräslig ångest sedan imorse. Var ute två timmar i skogen och plockade svamp men fick djupandas och pusta hela tiden. Var millimetrar från att besöka Gröna Skylten.
Måste få min hjärna att inse att det är alkoholen som framkallar ångesten.
I skogen funderade jag en del på alla otäcka ovanor jag har just förknippade med alkohol. Exempelvis svampplockningen som brukar sluta med att jag ”myser” i köket med svamprensning och ett glas vin jämte mig. Jag konstaterar att jag vant mig till att ha ett glas vin i samband med alla tänkbara ”måbra” aktiviteter. Vilket innebär att så fort jag tänker på en ”måbra”-aktivitet så ser jag ett glas vin. Helt idiotiskt att det har blivit så. Återigen måste jag hitta strategier för att bryta mönstren. Hade det bara varit en situation, typ gå på krogen, hade det varit enklare. Nu finns det många fallgropar.
Kommer att behöva skriva av mig ganska mycket här för att mina tankar ska nå min hjärna tror jag, så hoppas på överseende med det.
Nu ska jag rensa svamp utan att dricka vin och ta en kopp te istället.

Sannah
Ja, skriv massor!

Och precis hur mycket du vil! Det är detta forum till för! Jag tror på dig! Du vill verkligen förändra! Och det kommer gå!
Kram till dig!

Mrx
Må bra aktiviteter

Min 6 dag utan alkohol. Kämpar med tankar och ångest. Försöker leva i nuet men försvinner in i mina tankar hela tiden. Lyssnar på mindfulness musik när jag åker pendeltåg till och från jobbet. Det är skönt och ger mig ro. Jag har tillbringat mycket tid i garaget och skruvat bil under mitt liv. Det har varit en må bra aktivitet för mig. De senaste 15 år fick jag dock ofta sällskap av herr starköl i garaget. I början uppskattade jag herr starköls sällskap nu har vi gått skilda vägar. Hoppas han aldrig kommer på besök igen. Har två objekt i garaget som jag tänker göra iordning under vintern.

Vinägermamman
En svajig dag 3 går mot ett lyckligt slut😊

Idag har ångest / oro varit mycket lättare,
Jag sov i vanlig ordning som en stock men har ändå varit supertrött hela dagen.
Vet inte varför men har dividerat med mig själv om att dricka vin hela eftermiddagen. Faktum är att den första triggern kom redan 09.30 då jag fick en mycket bra jobbrelaterad nyhet. För mitt inre tog jag ett glas champagne. Undrar om det var detta som orsakade dagens många tankar på att idag ska jag dricka vin😳? Jag bestämde mig att vänta till kl 18, men då kändes det inte så viktigt längre, så nu sippar jag på te istället!
Trevlig kväll alla!

Vinägermamman
Vill hitta ett mantra

Som är så tydligt att det inte går att missuppfatta. Som är så starkt att det överröstar alla andra tankar. Det bör innebära att jag verkligen förstår att alkohol är ett gift. Att det inte är ofarligt. Att det är ångestframkallande. Att det är helt vansinnigt att hälla i sig en hel flaska vin under en dag. Att jag måste hitta andra sätt att fylla ”hålet”.

Idag innebär risker. Tröttheten igår berodde på annalkande förkylning och idag hat jag feber och lock för öronen. Och har en megatuff arbetsdag framför mig. Jag får panik bara jag tänker på den. Eftersom mitt jobb oftast utförs hemifrån finns inget hinder att ta till A.
Idag tänker jag extra mycket på att vi alla som kämpar här inne håller tummarna för varandra att vi klarar även denna dag! Kram alla🍁

Sannah
Att stå ut när suget kommer

Inte agera på det utan hålla ut till suget klingar av. Är ett sätt att klara det!
Sugen är kort variga men kan komma ofta.
Tänk på allt du får göra! Ät vad som helst!
Vila en stund!

Vinägermamman
Redigerat

Redigerat

Vinägermamman
Giv mig styrka!

Nä, jag vet, den måste jag skaffa mig själv. Har haft en gräslig vecka, halvförkyld och konstant fullständigt utmattad. Läste ett av AlkoDHyperD's inlägg i en tråd om "energibaksmällan", när man en tid varit mycket aktiv och produktiv för att sedan landa i en handlingsförlamningssvacka. Så "spot on"! Där hamnar jag också hela tiden. Som jag skrivit tidigare utför jag mitt arbete hemma. Så när svackan kommer och jag ändå måste leverera har jag vin som bränsle dagtid. Hela helgen har jag varit helt golvad av trötthet. Avbokade t.o.m. att fika med min väninna som inte varit i Göteborg på ett halvår, för att jag helt enkelt inte orkade. Min bedrift i helgen var att köra en tvättmaskin och att inte avboka en middag hos vänner i lördags. Idag känner jag mig pigg och i skrivande stund laddar jag för att slutföra ett uppdrag under dagen. Jag är rädd för att jag inte kommer att klara det trots att jag nu känner mig pigg. Att energin försvinner om en timma eller två. Att jag då tar beslutet att åka till gröna skylten. Fy vad jag är trött på att aldrig lyckas få till någon form av balans.

Vinägermamman
Förhandling pågår

Just nu förhandlar jag intensivt med mig själv. När handlingsförlamningssvackan börjar klinga av finns enorm otålighet att äntligen få något gjort igen. Så kör man så det ryker igen (bäst att passa på mär det finns energi eller hur). Känner hur tröttheten börjar smyga sig på och frågar mig om jag verkligen måste slutföra uppdraget idag och tillåta mig att härda ut att vara improduktiv.
Glömde förresten skriva i mitt förra inlägg att jag druckit vin varje dag de senaste 3 veckorna.

IronWill
Uppdrag

Hej, tar du en dag i taget?
Kan det få vara okej att inte åstakomma mer än minimum första tiden du är utan alkohol? Kanske det kan få vara ”bra nog”? Att allt du måste göra bara är kortsiktigt, men att bli alkoholfri är ett långsiktigt mål som kommer att göra alla kortsiktiga mål mycket enklare att nå.
Jag brukar sätta ord på det. Om du är själv kan du ju säga högt vad du tänker? Det hjälper ibland. ”Aj aj aj nu blev jag sugen, men det går över snart!” Eller något som passar just dig. Jag är inte ens säker på att det är riktiga tankar ibland utan impulser, så att sätta ord på dem gör att man faktiskt tänker. Räcker i huvudet om du inte gillar att låta galen :) Det är värst första tiden. Ge dig själv en chans att klara den genom att släppa på andra ”måsten”. På’t igen. (Av’t igen?)

Femina
Läst hela din tråd nu

Vi hörs snart igen.
Varma hälsningar,

Vinägermamman
Jag borde IW...

Men först och främst tack för att du både läser och kommenterar❤️🙏 Jag blir så glad och det betyder såå mycket för motivationen.
... ta en dag i taget. Med rätt fokus. Men jag tar en dag i taget med prestationen i fokus. Eller rättare sagt att jag ska ”leverera”.
”Bara jag blir klar med detta, så kan jag tag i mig själv” resonerar jag hela tiden. Men det skjuts alltid framåt fast jag vet att det är fel. Och så kör jag mig själv i botten tills energin är helt slut och jag tillbringat en vecka i soffan med Candy Crush som återhämtning (eller snarare få nästippen över ytan)🙄. Jag vet. Hur knas får man vara. Tror att jag är kvar i detta pga rädslor. Jobbar på att samla mod till en förändring på riktigt. Och den förändringen är i mitt huvud.
Idag lyckades jag dock klara hela kreativa arbetsdagen helt utan A. Och det är jag jäkligt nöjd med. Godnatt!

Vinägermamman
Ny dag och trött

Igår var jag pigg. Då är allt SÅ mycket lättare. En dag som idag är det SÅ svårt att kombinera tanke och handling. Läser runt itrådarna här och det är så mycket jag skulle vilja kommentera hos er och stötta och peppa. Men idag kommer inte orden på rätt sätt. Jag läste i Studentens tråd och det skär djupt i hjärtat. Skulle vilja skriva något konstruktivt. Tänker på vårt samhälle som inte ger hjälp till de som behöver. När vi kört slut på oss och behöver återhämtning och i många fall det som fanns förr, sjukpension. I dagens Sverige får man vara sjuk max 1 år. Sen ska man kunna jobba 100%. Klarar du inte det blir du utförsäkrad. Tvingas tillbaka till ett jobb man inte har förutsättningar att klara. Blir arbetslös. Arbetslös får man också vara högst 1 år, eller rättare sagt arbetssökande. Söker du inga jobb får du ingen a-kassa. Blir utförsäkrad. Det är tungt att inse att de sociala skyddsnät man trott skulle finnas inte fungerar. Är böjd att hålla med Östling ”vad fan får jag för pengarna” (skattepengarna alltså). Detta låter säkert bittert, men den otrygghet som utsatta personer lever i är fullständigt ovärdig och skapar ångest och depression. Hur kan man vända detta? Utbrändheten går lägre och lägre ner i åldrarna. Samhällets förväntningar. Har du ingen högskoleutbildning är du en misslyckad individ. Gör du ingen karriär är du misslyckad. Har du inte råd att åka utomlands på semester är du en misslyckad person. Kan du inte hjälpa dina barn att få höga betyg är både du och barnen misslyckade. Hur kan detta ha blivit normen? Jag drömmer om att lämna förortsidyllen och bli självförsörjande lantbrukare. Eller snarare att jag valt det som uppväxt för mina barn. För jag är alldeles för utbränd för att klara detta nu. En dag i taget. Det ska jag försöka med. Skita i vad alla andra tycker. Göra det som känns bra i min mage. Nu ska jag faktiskt ut i skogen och se om det finns någon svamp kvar.

Vinägermamman
Huvudvärk och rekreation

Vaknat med huvudvärk 2 dagar i rad nu. Tack och lov finns det fungerande migränmedicin. Svamppromenaden i tisdags var magisk. Grön mjuk mossa, vindstilla, soldis och sanslösa mängder svamp.
Gårdagen blev en heldag i rekreationens tecken. Spontanlunch med väninna, åtföljd av ny svamppromenad. Dagen toppades sedan med att min nyblivne myndiga son för första gången i världshistorien frågade om jag ville följa med på en promenad vid havet. Vi fick en magisk timme. Sonen hade hittat en glömd klippa, alldeles slät och rosa. Brännmaneter som trängdes i en vik. En ensam skarv som dök efter fisk. Det är sådana här dagar man ska spara i en ask och ta fram när det känns tungt. Är i bättre balans nu och har klarat nykterheten dagtid, vilket är mitt mål just nu, hela veckan nu.
Tror jag måste ut i naturen idag med!
Ha en fin dag alla fina ni!

IronWill
Skogen

Har bevisad lugnande effekt och dämpar stress. Så det låter toppen! Fortsätt med det. Jag promenerade och tränade mer första tiden (slappat av lite på sistone) men det hjälpte mig mycket. En liten kick och även psykologiskt positivt att man inte bara är nykter utan rör på sig också. Win-win.
Huvudvärk har jag också dragits med i aningen större utsträckning sen jag slutade, men inte migrän men jag tänker att det är hjärnan som lagar sig själv ;) Känns i alla fall bra att tänka så även om det har andra orsaker.
Kämpa på!

Femina
Guldstunder...

Det låter som om du och sonen fick en vacker och värdefull stund tillsammans. Sådana promenader gör också att man lättare kan mötas och tala med varandra på ett sätt man kanske inte gör till vardags hemma. Min son fyllde nyligen 17 år. Åren går så fort...
Kram,

Vinägermamman
Det värmer så i hjärtat

att ni läser och kommenterar i min tråd❤️🙏 @IronWill @Femina.
Migrän har jag haft sedan 25-årsåldern men insåg inte att det var migrän förrän jag var 40. Guldstunder fick jag både i skogen och med sonen, men det finns ändå ett stort mörker hos mig som tagit mig dit jag är. Vet att det bara är jag som kan ta mig därifrån. Har inte kommit på hur än bara.

Vinägermamman
Jag är så evinnerligt trött

Jag är så evinnerligt trött på att vara trött. Varför kan man inte få fungera som en normal människa? Har i och för sig aldrig känt mig särskilt normal. Hur hamnade jag då här? Självkänslan, eller rättare sagt bristen på självkänsla, som har präglat hela mitt liv. Har aldrig passat in, första öknamnet jag fick var på lekskolan. Det störde andra att jag alltid var glad så de kallade mig för ”smajlet”. Min mamma berättade att jag kom hem och grät för detta och ville inte visa mig glad för andra sedan. Jag har heller aldrig varit som tjejer ”ska vara”. Har aldrig kunnat sitta still. Har säkert flera diagnoser. Liten till växten med stark vilja, jobbig kombination. Hade det jobbigt hela skoltiden, även gymnasiet, där jag var så tilltryckt, att man kallade mig för minimesen eftersom jag så gärna ville bli omtyckt, och det uppenbarligen inte gick hem genom att jag var mig själv, så jag försökte mest anpassa mig och var väldigt rädd för att säga fel saker. Inte för att det hjälpte. Jag har i stort sett i hela mitt liv varit mobbad genom utfrysning, så även många år i arbetslivet. Jag är så förbannad över att det ska vara så här. Jag har ett mycket bra självförtroende, för jag tycker faktiskt att jag kan en hel del, men den totala paniken kan komma på en millisekund, då jag blir övertygad om att allt jag gör är kass, för att människor inte tycker om mig som person och därför aldrig ser det jag gör som positivt. Det räcker med en blick, eller att det jag säger inte låtsas om alls som om jag inte sagt något. Försöker vara positiv eftersom det ligger i min natur, men det känns ibland mycket tungt, då även de som jag sett som mina vänner kan bete sig på detta sättet. Det är smärtsamt arr inte få leva det sociala liv som jag så innerligt alltid har önskat. Ovanstående text är orsaken till att jag bränt ut mig flera gånger och till min relation till alkohol. Ja, om någon mot förmodan orkat läsa detta inlägg har ni den nakna sanningen om mig.

Denhärgången
Vad fint att du delar

Jag tror du och jag är rätt lika.

Pellis
Å vad jag känner igen mig...

...i allt du skriver. Jag var också en glad prick, söt och glad vilket många irriterade sig på. MEN med så dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Jag tror också att min relation till alkohol beror på den biten. Jag utgår alltid från när jag träffar andra människor att de inte gillar mig, säkrast så för då blir jag inte besviken.

Vinägermamman
Tack @Denhärgången och

Tack @Denhärgången och @Pellis för att ni både läser och kommenterar. Det tröstar❤️
Jag sörjer ibland, men mest för att det har tagit mig dit jag är nu, i utmattningens till synes eviga återvändsgränd. Jag vet, tänk konstruktivt, nu är det är det så här, och hur kan jag på bästa sätt hantera situationen. Men det är så mörkt och tungt när man plötsligt och utan förvarning ramlar längst ner i brunnen totalt förlamad i tanke och handling.

Vilka skitveckor jag har bakom mig. Just nu känns det lite bättre. Men att kaoset Kan bli så totalt övergår mitt förstånd. Att man rasar så totalt på alla sätt. Initiativförmågan har lyst med total frånvaro, både hjärna och kropp har tagit ledigt och hur jag än försöker så vägrar de att återgå i arbete. Detta tillstånd ger mig en gräslig ångest och det är detta jag dövar med A. Att förhandla med A-hjärnan är en sak, men det är etter värre att förhandla med den utmattade prestationshjärnan. ”Måste ju leverera lite till, liiite bättre”. Den rösten har jag förfärligt svårt att få tyst på. Och det är helt omöjligt när ligger och skvalpar i utmattningsbrunnen.
Men igår började kraften komma tillbaka lite grand. Och det gick att resonera med alla delar i hjärnan. För att bryta självmedicineringen med A måste jag
1 arbeta konsekvent med att hantera stress
2 tillåta mig återhämtning
3 försöka lära mig att sätta gränser och inte överträda dom.

Målet är ju att hitta någon form av varaktig balans. Jag hoppas på en vit framtid en dag. Nu får det bli en dag i sänder.

Måste bara få avsluta detta inlägg med en varm rekommendation om grymt a-fritt alternativ:
Har börjat uppskatta svensk äppelmust alldeles oerhört. Kyld och serverad i ett fint vinglas är det en helt fantastisk både måltids- och sällskapsdryck. Testa!

Tack för gemenskapen här och ha en fin torsdag! 🍂🍁

Sidor