Hej, ny här.
Efter något som fick droppen att rinna över för min fru så lovade jag henne att sluta dricka, detta var nu för över tre månader sedan och jag har hållit det löftet.
Mitt mål med drickandet har varit att slappna av, tidigare mest att ta 5-6 öl på kvällen några gånger i veckan för att få den där goa känslan och rensa bort ångest. Under senare tid så blev det även nån sjuttis whisky som räckte för 2-3 kvällar. En ledig helg så blev det en flaska whisky & typ 10 öl, ofta då i samband med musiklyssnande i mitt dedikerade musikrum fram till småtimmarna på morgonen. Dagen efter sov jag oftast till 12-13.
Förra årets semesterresa till Grekland var flummig från ca 13 till jag lade mig, min fru har mått mycket dåligt av detta & vid flera tillfällen tagit upp problemet.
Nykter nu i över tre månader och deprimerad, orkar knappt ur sängen och tycker allt är pest. Inget är roligt, vi går nästan aldrig ut på restaurang då jag inte tycker det ger nåt, inte den där lugnande ölen innan. Saknar puben, druckit alkoholfritt där nån gång men blir bara uttråkad.
Det värsta är att alla våra/mina vänner dricker, har inte kul med dem idag. Mina arbetskamrater hade fest för några månader sen men jag ville inte, dom vet för övrigt inget. Att vara nykter med dem då dom dricker, nja.
Hur finner man glädjen i det nyktra livet? Har en vision om att kunna dricka måttligt, tror också att att jag skulle kunna greja det men vill inte påtala detta för min fru. Hon bestämmer nu när och om i så fall.
Är nu denna lördag gräsänkling för första gången sen jag blev vit och funderade faktiskt på att köpa 6 goda öl men nej. Jag känner att jag måste må bättre innan jag gör något sådant för nu skulle jag annars bara dricka bort ångesten och det var ju inte min tanke.
Jobbade eftermiddagsskift i går kväll till 22 och arbetskompisarna surrade om ölet och vinet och virren dom skulle ta när dom kom hem, klart jag längtade efter "lugnet" men nöjde mig med ett par gräsliga alkoholfria öler. Vetefan varför jag dricker dom men dom dämpar litegrann, fyller tomrummet av att bara få dricka nåt.
Något av det jobbigaste är att jag som alltid lyssnat på musik (under senare år i princip alltid påverkad) nu slutat upp med det totalt. Detta beror på min svåra tinnitus. Whisky är den perfekta medicinen för att dämpa den och att lyssna på musik spiknykter idag orkar jag bara inte, detta jävla tjutande.
Tinnitusen är som den är (hörselskaderelaterad) och jag förstår självklart att jag inte kan medicinera med alkohol men det känns så surt.
Som sagt, hur leva lyckligt utan alkohol? Min fru får nu ångest över att jag mår dåligt och inget har blivit bättre där. Jag får dåligt samvete gentemot henne & går och tycker synd om mig själv. Förbannar mig själv för detta!
Åker nu och handlar alkoholfri öl, chips & godis istället, gått upp 8 kilo sen jag blev vit då jag tröstäter i stället. Var inte direkt det jag tänkte mig...