Hej alla! Kände för att titta in på forum idag. Känner att "Det vidare livet" passar mej bättre nu än "Förändra sitt drickande". Jag vill inte förändra mitt drickande, är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. På fullt allvar, jag önskar aldrig att jag kunde dricka "normalt", det är bra så här. Tänker väldigt sällan på det som var. Tiden går och jag har nog förlåtit mej själv för det jag gjort, för tiden jag slösade bort. Däremot är jag stolt över den jag är nu. Att jag alltid är nykter, att veta att jag alltid är redig och klar. Med gamla sjuka föräldrar vet man aldrig när man behöver rycka ut.
Det är svårt att tro då man kämpar med missbruk att det kommer en dag då man inte längre är sugen. Jag har varit på semesterresor, bott på all-inclusivehotell tom utan att ha en tanke på att jag missar alkoholen. Första gångerna kändes lite grann, lite vemodigt på nåt sätt. Att jag är annorlunda. Men numera könner jag mej annorlunda på ett bra sätt. Det är naturligt för mej och alla i min omgivning.
Det har inte alls tagit fyra år att nå hit, inte alls. Minns inte när jag senast kände nåt sug.
OM jag tänker mej att jag skulle dricka så känner jag direkt, fortfarande, att ett glas vore inte nog, inte två heller. Efter så här lång tid vet jag att jag aldrig skulle klara ett måttligt drickande. Har aldrig haft ett måttligt förhållande till alkohol. Jag skulle supa ner mej direkt, snabbt.
Därför är jag tacksam för mitt beslut att aldrig, no matter what, dricka alkohol igen. 0,5% är det starkaste. Persist, and time will work in your favor.
Trevlig sommar alla gamla och nya vänner! Skålar i bubbelvatten med lite hallonsaft, mitt nya rose'vin.
Santorini

Vi hänger kvar bland alla nykomlingar och syns ibland. Jag läser ibland men skriver sällan.
Intressant det där du säger om att dricka för gemenskapen, så är det nog. Det är lite det jag kan sakna ibland när vi är utomlands. Lite trist att sitta där med mitt sparkling water istället för att dela en flaska vin. Men det är priset jag får betala. Maken dricker nog ensam, mera blir det till honom:). Han dricker mindre nu när inte jag är med på det. Han som sett konsekvenserna av mitt drickande är nöjd ändå och jag bryr mej inte om att han har hemma eller dricker. Men i sällskapslivet kan det säkert vara ett problem. Plus att man blir lite besvärlig då man kan observera allt och man kanske påminner om de egna problemen med alkoholen. Fast man inte bryr sej om vad andra dricker. Visst, nyårsafton t.ex som är en lång kväll, då blir jag nog trött på folk som hinner dricker för mycket. Vi har nog själva begränsat umgänget.
Tråkigt att ni blivit bortvalda men det var nog inga riktiga vänner. Det finns fördelar och nackdelar också med alkoholen men vi som druckit oss till ett beroende har inget annat val än att sluta. Visst kan jag erkänna att jag haft mycket roligt under alkoholens inverkan, man släpper loss och kopplar av på ett annat sätt. Synd att det gick över styr. Sånt är missbruket. Och man kan aldrig komma tillbaka till den tiden.
Nykterheten ger möjlighet till frihet och utveckling. Jag är väl inte glad att jag druckit mej till ett beroende men det här är en ny tid som är riktigt bra.

Santorini ?

Så skönt att höra människor som lyckas hålla sig nyktra till slut.
Det är sådana berättelser vi som är i början av kampen behöver så väl.

Man får tänka att fördelarna med att avhålla sig från alkohol, är så mycket större på sikt än att gång på gång hamna i alkoholsugets grepp.

För min del funkar det inte att dricka 2 glas vin, jag vill alltid ha mer och det är då det går över styr

Så nu siktar jag på 21 vita dagar i rad, det har inte hänt sedan jag var gravid senast och det är 36 år sedan!!

Riktiga vänner ställer upp för varandra, finns för varandra..Kompisar är folk man umgås med lite ytligare tycker jag..Mina sk. Festkompisar och släktingar som dricker, umgås jag knappt alls med..Jag mår inte bra av dom..Frågan är mulletant om det var riktiga vänner, dom som ni inte har kvar? Var glad att ni slipper umgås med ”vänner” som inte accepterar att ni vill vara friska och närvarande..Deras förlust..Både du och maken verkar vara ett par fina och härliga vänner..Santorini, dig önskar jag en fortsatt fin sommar, och du är ett föredöme, glöm aldrig det?

FinaLisa och miss lyckad för era hälsningar! Så bra det känns att jag kan vara ett föredöme, det har minsann inte alltid varit så! Visst är det viktigt att visa att det går att bryta ett alkoholmissbruk och framför allt att det är ett fantastiskt liv utan! Det är inte alltid solsken och lycka för det men det är så mycket bättre när man är nykter. Man får helt andra möjligheter att växa och utvecklas. Då man inte kan fly in i dimman är man tvungen att hitta andra lösningar.
Håller man bara ut så är det inte så svårt. Det blir lättare undan för undan med vissa svackor. För mej är det avgörande att jag bestämt att aldrig dricka alkohol igen. No matter what. Enkelt och tydligt. En dag i taget skulle inte fungera.
Man kan också komma ihåg att sug inte är farligt. Det är helt ok att vara sugen ibland. Sug går över och är inte nåt man behöver agera på. Det är en sorg att inse att man druckit sej till ett beroende. Man får sörja det fast man vet att det inre var bra. Jag föreställer mej att det är som ett destruktivt förhållande.

Gamla vänner som jag mindes då jag kom in på en tråd här. Personer, bland många andra, som betydde mycket för mej för sex år sen då jag var nynykter och vi kämpade tillsammans. Sen finns många andra som jag följer och som fortfarande är aktiva här ibland men just dessa tre har jag inte sett till. Åren går och jag hoppas det gått bra för alla. Det tror jag. Vi är nog ganska många som kan bevisa att det går att bli nykter och det går utmärkt att leva utan alkohol.

Det är många som klarar sig om man skriver och läser..Det blir en slags självterapi..Samtidigt så hjälper vi varandra..Läste din tråd Santorini långt innan jag tog nykterhetsbeslutet..Så bra att vi hittar våra nyktra vägar och ett gott liv i frihet..Kram

Stigsdotter har jag kontakt med, vi blev vänner på Fb. Jag har också träffat henne på konvent. Hon mår fint och har ett bra liv med sina flickor. Om du minns victoria så vet jag att även hon är fortsatt nykter och har ett bra liv. Och när jag tänker på ’oss gamlingar’ är det ju omöjligt att inte sända en tanke till Dompa.... Ack ja, så många människor som mötts här och följt varandra en kortare eller länge bit på vägen.
Blir alltid glad att se ett avtryck från dig här och numera finns ingen vibb av oro (för en Holknektare)- det inser jag just nu.
Ha en skön sommar ☀️? / mt

Men det är bra att titta in här ändå och påminna sej varför inte. Dompa ja, det var en trevlig tid mitt i all bedrövelse eller vad man ska säga. Synd att man tappar kontakten. Alltid trevligt att se dej här mulletant.

konstnären

Grattis till dina 4 år. Ska försöka komma tillbaka till forumet mycket har hänt återkommer om det, Saknat er alla gamla vänner. Kram från konstnären

Bra att du är tillbaka. Jag läser här ibland för att påminna mej om varför jag slutade dricka. Hur starkt missbruket är. Det är faktiskt redan drygt 6 år för mej nu.
Kram till dej!

Jag läser sällan på forumet men det händer ibland att jag tittar in och läser nåt intressant. Nåt som berör extra.
Av egna och andras erfarenheter av alkoholberoende finns det sånt som jag är absolut säker på. Det viktigaste är att den som druckit sej till ett beroende, missbruk, inte kan lära sej att dricka måttligt och balanserat. En tid, absolut, men inte i längden. Och ska man leva sitt liv så att man ständigt ska kontrollera sitt drickande? Jag har provat det också. Tankarna ständigt ockuperade av när, var, hur mycket jag får dricka. Och ständigt risken att det går överstyr. Det gör det. Vi som sökt upp detta forum och skriver här vet att vårt drickande inte är normalt. Det kan aldrig bli det igen när man gått över gränsen till beroende. Jag vet ingen som klarat det. Under åren här på forum har många försökt. En del kommer tillbaka efter ett tag och berättar att det inte funkade. De flesta faller bort härifrån. Jag vet ingen som klarat det.
Läste ett inlägg om att det är tråkigt att vara nykter. Ja i början försöker vår missbrukspersonlighet intala oss det. Det är tråkigt men det blir bättre. Man får se det som ett sorgearbete. Det är som en destruktiv relation. Man saknar det som var bra men om man tänker efter så var det längesen man hade roligt med alkoholen. Man får en massa tid som man inte vet hur man ska fylla.
Låt det ta tid. Sörj, det är på sitt sätt en sorg att det blev så här. Men jag lovar att allt blir så mycket bättre. Man måste våga känna, inte döva.

Santorini, nu har jag läst båda dina trådar och är så tacksam för att du hjälpt mig att komma in på rätt tankespår.

Att våga känna och inte döva, är ett motto jag ska hålla fast i.

Eller att känslan av sorg över att inte få dricka egentligen handlar om sorgen över att inte kunna välja.
För valet är ju redan klart; jag kan/vill inte dricka för då blir jag sjuk!

Så, tack igen ? kära Santorini för verkligt nyttiga timmar jag spenderat i dina trådar.
Och självklart tack till alla ni som också varit med länge och skrivit i trådarna, ni vet vilka ni är och vilka förebilder även ni är! ?????

Kramar
???

Alla vi som har ett alkoholberoende har nog försökt att minska, räkna glas, byta mot svagare, bara dricka i sällskap osv osv..Det är som pi på forumet lärde mig..Det kvittar hur lång tid det tar..Beroendet sitter inkapslat i våra hjärnor..Så fort den får en chans som vi går på, så lurar den oss så småningom igen. Vi sitter snart lika fast som en mask på en metkrok. Och då är vi på ruta ett igen..Kram

HSM

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

HSM

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

Oj, vad jag fick leta efter din tråd! Är inloggad, och du är ju en av dem jag oundgängligen vill hälsa till. Ser dina inlägg ibland och att allt är väl, eller så där som livet är. Tänker med värme på dig, känns fint att veta att du finns ❤️
Kram och så.... (som vännen Dompa brukade avsluta) // mt

Vill också skicka en hälsning i din tråd.
Du är så klok på alla sätt och vis ?
Nu väntar jag på en härlig nykter vår och du finns alltid i mina tankar när det börjar svaja.

Kramar
???

Det blir vindstilla och solsken det datumet träffen är :-)) Nåt annat är otänkbart när vi träffas !!