God morgon!
Fick ett uppvaknande igår när jag var på en tjejmiddag. Vi har alla en sak gemensamt – vi har gått igenom en skilsmässa med allt vad det innebär av depression, osäkerhet, ekonomiska bekymmer etc. Den enda i rummet som har hamnat i missbruk. Jag ser det men ingen annan.
Idag kan jag känna igen en annan missbrukare ganska lätt tror jag pga. av min egen erfarenhet samt att även min dotter har varit i missbruk även om det då handlade om anorexia. Jag kan alla sätt man försöka dölja sitt missbruk på – hur långt man kan gå för att få dricka eller slippa äta.
En av tjejerna ser att jag inte mår 100 % bra men hon förstår inte orsaken. Jag skyller på annat – jobbet just nu. Jag kom in i missbruket vid skiljsmässan då jag hamnade i en depression.
Det ”roliga” var att en tjej pratade om sin man och hans alkoholproblem och hur det har påverkat deras äktenskap. Att han inte förstod hennes oro etc. Han fick skulden för mycket igår kväll kan jag säga.
Visst är det jobbigt för henne att han dricker för mycket men det finns ju en orsak till att han gör det. Han behöver hjälp. Nu går han i behandling tydligen men jag tror inte att det är självvald utan hennes krav. Det kommer nog dröja innan har får sjukdomsinsikten. Viljan måste komma inifrån och att bli fri tar tid.
Jag kände mig så avundsjuk på de andra igår för de är på väg någonstans. Jag vill också känna mig lycklig och full av energi. Jag vill vara på väg någonstans – inte gömma mig i soffan med en flaska vin på kvällarna.
Imorgon är det jag som ringer beroende kliniken och ber om antabus. Jag vill inte längre ha flaskan som min bästa vän. Jag vill skiljas.
Kram på er alla och önska mig lycka till!