Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

Vill säga tack! Tack för alla tips och värmande ord. Verkligen tack. Jag ska kolla upp varenda en av dem.
Alla tips är välkomna❤️
För nu försöker vi vända denna skutan.

Igår var en speciell dag. Vaknade och filosoferade. Sen hörde en god vän av sig för att kolla läget (ni som hängt med i tråden vet att han har cab och pool och vi hängde en del i somras. Han iaf. Han är bra)

Han undrade om han skulle komma över, jag sa att jag bara skulle städa, han undrade in han skulle hjälpa till att städa. Jag sa efter noga övervägande okej. Tycker inte om att visa folk en stökig lägenhet. Eller en stökig studenten för den delen heller... intressant.

Så han kom över och vi pratade. För första gången vågade jag säga till en vän om hur jag faktiskt Verkligen mår. Att jag fortfarande har suicidala tankar, att jag faktiskt är rädd för att nästa gång (om det kommer en nästa gång) så vet jag ibte vad som händer. Att jag brottas med att känna mig dum som inte lyckades. Att det lite känns som ett misslyckande, samtidigt som jag förstår att det vääääääänder! Jag kommer må bra igen. Han lyssnade, gav inga råd utan bara lyssnade. Sen kramades vi och jag fick gråta. Sen städade vi, och så gjorde jag ett test för en annan tjänst som jag gått vidare i.
Den där intervjun som var på engelska, jag gick vidare! :)

Så nu idag är det en välstädad lägenhet och en ny arbetsdag. En måndag som så många förr.
Det är jätte skönt att kunna skriva anonymt här, jag tror att det är en stor pusselbit för mig att fortsätta orka. En ärlig ventil ur mörkret. Samtidigt känns det jobbigt. För jag vill inte belasta någon med mina känslor och tankar.
Kanske Därför ingen ser mig, för Kag håller ihop utåt tills jag litar på personen och kan bryta ihop. Hård fasad and all that jazz. Men jag har faktiskt lärt mig att om man är ledsen utåt så lämnar folk mig. Pga uppväxt. Ooooooch samtidigt vet jag att det inte stämmer. För jag är en fungerande tänkande människa....

Nu kaffe och smink, sedan vidare till jobb och svara kollegorna på att helgen varit lugn och bra. Konstraster ?

Fridens⛄️

Sitter på jobbet. Tänker. Hur gör jag. Jag har tagit ett beslut nu. Jag tänker vara frisk. Gå upp i tid snabbt. Därav kommer min ekonomi lösa sig. Jag kommer sedan söka mig i från detta företaget. Det kommer göra att jag får fullständiga lönespecar. Vilket innebär att jag kommer kunna söka fler lägenheter. Vilket gör att jag kan komma ifrån ångesthålan jag bor i nu.

Jag ger upp med FK. Anser de att jag är frisk, får jag väl vara frisk då.
Orkar inte kämpa mer med dem. De gör mig sjukare för varje gång jag har kontakt med dem.
Jag ger upp Fk. Jag får sluta mina känslor. Skita i. Gå vidare. Göra slut. Glömma bort. Gå vidare.

Jag känner en utkraft av något som trycker mig upp och framåt. Kanske är det ilska. Kanske är det någon ny kraft. Startat om reservenergier jag inte visste att jag hade.
Jag är nog förbannad. Men hellre förbannad och frammåt än ledsen i sängen.

Jag har gjort det förr.
Jag reser mig igen.
Och igen och igen oooooooch nu igen. Med hjälp av nära vänner så reser jag mig.

Jag måste bort från detta.
Vad säger man?
Spela död eller slåss?

Sömn, mat, vila, fysisk aktivitet, vänner och slåss. Jag ska damma av alla mina tidigare hjälpmedel från tidigare terapi.
Nu mina damer och herrar och icke binära. Nu, nu blir jag frisk.

Fridens ⛄️

... bra recept det där! Ger alltid utdelning, har jag märkt. Att något så basic och tråkigt.. kan vara så viktigt, – ja, livsviktigt i längden! Och att kunna skriva, – anonymt gärna, väl medveten om att man i sin uppriktighet ändå inte belastar någon på något dåligt sätt, utan snarare hjälper! Tack, Studenten för att du hänger med och på!

Men börjar sakta ställa tillbaka dygnet. Tackar min polare för att jag fick en karta propavan av honom. De hjälper faktiskt väldigt bra till natten. Ska be om det vid nästa läkartillfälle.

Gått från att vakna vid 12 till 10. Det är bra. Sakta men säkert. Och en jäkla massa kaffe på förmiddagen ? (aka 2koppar, pga kaffe är ångesttriggande)

Ligger och vilar innan jobb. Funderar på om jag ska boka en resa till Danmark i januari. Vännerna i Malmö tjötar på mig att det ska vara en stor fetischfest där. Det låter verkligen jätteroligt och de är sjukt roliga människor. Har redan boende etc klart isf. Men jag tror ekonomin säger nej. Ska se om jag kan komma undan mer eller mindre gratis. Annars får jag gå på nästa kalas. Hade varit något att se fram emot. Känner ingen direkt glädje över det, men tror det kan vara bra att göra något? Ickeglädjen är garanterat en bieffekt av depression. Vet ju att jag tycker sådant är jättekul annars.

Nästa roliga sak är nästa lördag. Då ska jag också på ett jätte kul kalas. Och jag har erbjudit mig att sitta med i en festkommitté för att planera nyårsfesten på mansionet.
Tror det är bra. Något att fokusera på, gör att jag känner mig delaktig i ett sammanhang och får umgås med kära.

I kväll har jag tackat ja till en dejt med en dude som tjatat sedan somras. Han är väldigt väldigt söt.
Kan bli kul ?‍♀️ Måste bara komma upp ur sängen. Men vovven ligger så himla fint och sover på mig. Älskade vovve ❤️

Försöker hitta tillbaka till känslan av att jag är exakt Där jag ska vara och att ödet har någon väg utstakad till mig. Försöker hitta tryggheten i ovissheten. Att jag bestämmer över mitt liv. Att jag inte är ett offer. Att jag kan påverka. Att trotts all jävlighet faktiskt har ett val i hur jag vill må och kan leva.

Fått hem en påminnelse från Trygg-Hansa att jag måste beskriva våldtäkten i detalj för dem, så de kan ta ett beslut. Samt ge dem rätt att ta del av polisens förhör.
De kan utan tvekan ta del av polisen. Att behöva gräva fram våldtäkten i bakhuvudet bakom alla minnesspärrar känns däremot väldigt svårt och påfrestande. Vet inte om jag kommer lyckas. Tänk om jag beskriver den fel nu? Tänk om jag minns fel. Jag har ju bara minnesbilder. Små suddiga stillbilder över hur han såg ut. Jag kan se mig själv uteifrån när jag ligger på marken naken. Men jag kan inte se den röda tråden. Allt blir blurrigt. Suddas ut. Jag ser det som en kamera uteifrån. Jag är inte riktigt där. Hur skriver man det till ett försäkringsbolag? Är det trovärdigt? Tänk om de inte tror mig. Tänk om åklagaren lägger ner fallet. Har jag inte blivit våldtagen då?

Nej nu sminkelismink och dra till le wörk.

Hoppas ni mår bra fina ni.
Bamsekram. ?

Fridens ⛄️

Där gick min favoritfaster och dog.
Blir att åka på begravning snart.

Livet....

Allt känns mörkt igen. Jag brottas med tankar om att dö. Jag välkomnar tankar om att det blir bättre. Men det blir ju inte det. Det blir ju inte bättre. Min faster dog idag. Hon är borta. Död.

Söker jag hjälp igen så lär jag ju hamna på en avgiftningsavdelning för narkomaner igen. Ringt och smsat en vän men han svarar inte.

Dejten gick bra.
Antar att det endiga vettiga är att ringa någon självhjälpslinje.
Jag är sjukare än vad jag varit på länge, jag är friskare på papper än jag varit på länge. Jag kan inte flyta själv längre.

Fridens

Hoppas att mörkret du upplevde i natt har lättat och jag hoppas du har stöd av vänner och familj runt omkring dig. Du är insiktsfull som insåg att du skulle ringa efter hjälp. Men det var sorgligt att höra att alla linjer var upptagna. Det kan ju vara så avgörande att få prata med någon när man mår så dåligt. Vilka självhjälpslinjer är det du har försökt ringa?

Tyvärr har ju inte vi öppet på natten men annars är du mycket välkommen att ringa oss på:
Alkohollinjen 020-84 44 48. Öppet Måndag - torsdag, klockan 11.00 - 19.00, Fredag, klockan 11.00 - 16.00
Droghjälpen 020-91 91 91. Öppet måndagar & torsdagar 9-16.

Vi har också försökt kontakta dig via direktmeddelanden som är kopplat till den mailadress du uppgivit, men det ser inte ut som att du har tagit emot dem. Kanske är det inte en mailadress du använder?

Hoppas som sagt att du känner dig starkare idag. Du har haft en riktigt tuff period. Vi här med dig här på distans, men naturligtvis behöver du så mycket mer stöd än vad vi kan erbjuda. Hoppas ändå att du känner vår virituella omtanke!

Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Inte skrivit något i din tråd förut men jag vet hur det känns. Jag har aldrig velat ta mitt liv men jag vet hur det känns att vakna och bli besviken över att man fortfarande är i livet.
Problemet med depressioner är att man inte är kapabel till att se klart på sina problem eller vilka lösningar som faktiskt finns. Nästan så de bra lösningarna är osynliga. De finns där, absolut!
Fortsätt försöka att få akut hjälp med din depression, sen kommer lösningarna att finnas där. Det finns fler metoder och mediciner att testa. Av det jag sett i din tråd (har tyvärr inte läst hela) så verkar du ju inte isolera dig. Det är väldigt bra! Att träffa andra människor är väldigt viktigt för att bli frisk. Häng i, din hjärna är inte helt under din kontroll.

Hur går det, hur mår du? Har du fått hjälp?
Undrar så, vill att du ska må bra..??
Skriv något litet bara....
Kramar
???

Ingen oro?
Lugnet har kommit tillbaka.
Ingen hjälp från sjukvården. Ingen återkoppling från polisen. Ingen ny läkare och inget beslut taget från fk.

Tagit beslut om att ”Fuck it” ?‍♀️
Det löser sig. Inser att jag missade min medicin en del innan psykbryt. Kan vara en drivande faktor till kritiskt läge. Och yttre faktorer, såklart. Och min hjärna, såklart.
Jag hanterar inte kriser så bra längre. Nu är jag medveten om det.

Tagit min medicin regelbundet en vecka igen, fått en snabb effekt. Idag och i går var jag glad. Sömnen är fortfarande svår. Men Hey jag försöker. Idag kommer den inte. Igår somnade jag utan pillz, hade ett viktigt jobbmöte i morse som jag inte kunde försova mig på. Och med sömnmedicin är det inte 100% säkert att jag vaknar. Men kom upp iallafall :D
I dag puschade jag la ödet. Inga pillz och ingen sömn. Det är okej ?‍♀️

Jag är okej. Njuter av den känslan. Omfamnar den. Noterar.
(Och nej ingen alkohol. Behövde tid för mig själv bara).

Allt är okej. På måndag börjar jsg jobba 50%, mitten av dec 75% och jan 100%.
Det är sjukt. Jag är sjuk.
Men det är okej. Jag har accepterat att jag antagligen inte kommer få någon hjälp. Läkaren jag skulle till i måndags sjukskrev sig. Nästa möte är när jag ska på begravning, så har inte fått någon ny tid. Trots att de skrev att det var akut från psyk?
Tragikomiskt. Måste skratta åt skiten. Andas, ta ett steg tillbaka etc. 2019 kanske blir mitt år? Jaaaaaag är så klar med 2018 :)

Sorry igen att jag skrämt er. Jag skäms för det. Det gör jag, men jag sjönk och var desperat och tänkte inte klart. För jag är sjuk ?‍♀️ Förlåt igen.

Fridens ⛄️❤️

Alltid skönt med besked, mina katastroftankar gör sig annars lätt påminda.
Ta hand om dig kära Studenten, det är inte meningen att livet ska gå i 190 hela tiden.
Tid för eftertanke måste också finnas.
Kramar
???

Känner mig också lättad att höra av dig. Har tänkt mycket på dig, men har haft fullt upp med min egen kaoshjärna.

Nu önskar jag att du du snart får professionell hjälp. Det är jobbigt att försöka vara stark ensam.

Håller med FinaLisa om att försöka bromsa farten i livet lite. Ta pauser och andas emellanåt.

Ta hand om dig! ?

Kram

Kvällen och eftermiddagen bjuder på finfest. Ser väldigt mycket fram emot det. Testat min outfit säkert 3ggr i veckan ??
Det som ska bli spännande är att det ibte är så många jag känner där, kanske 20/100 så är lite nervöst, älskar ju att träffa människor samtidigt som det är Superläskigt ?
Jag är lite nervös för min kropp i min outfit, pga jag har ingen känsla alls för hur jag faktiskt ser ut nu i kroppen. Jag känner mig som en blobb men vet att jag inte är en blobb. Men jag har ju gått upp i vikt lixom. Evighetskriget med kroppen och uppfattningen?
Det blir nog bra ^^
Behöver starta träna igen, blev ju förkyld i september, den jöveln har fortfarande inte gett med sig ordentligt. Det är ju helt bananas ?

Jaja nu börjar operation försök bli ”superfabulös”. ?
Fridens ⛄️

Ska bli jättekul, ser fram emot det

Jag träffade en man.
Jag gillar honom Alottle.
Spelar ingen roll om det bara blir detta dygnet vi hade eller hur framtiden blir. Jag gillar, är nyfiken på och kände en fjäril i magen på en ny människa.
Detta har jag inte känt sedan uppbrottet i somras.
Äntligen har jag gått vidare. Äntligen.

Kalaset var sjukt kul. Jag var bananas snygg. Jätte många nya bekantskaper. Det var en riktigt Fin fest. Älskar när folk verkligen tar i med sina kläder och gör en effort.
Lite Skimmer i vardagen.

I morgon börjar jag på 50%. Det ska faktiskt bli intressant. Nu Nanna, pills börjar verka ^^

Fridens ?

Sov riktigt gott i natt, alltså riktigt riktigt gott. Vaknade utsövd och hade en relativt lugn morgon. Kom på mig själv med att jag spontandansade medans jag sminkade mig själv.

Gick till jobbet och eftersom jag bestämt att jag är frisk på jobbet så är jag det nu. Förra veckans möte verkar ha öppnat upp ögonen för de nya i teamet att jag faktiskt kan en hel jävla del där. Så idag fick jag många frågor, fick hjälpa till och tog även en del ansvar över processen.
Det var kul! Hade energi kvar när mina timmar hade gått.
Exmannen hade lovat mig middag i dag. Så drog dit efter jobbet och käkade nått svingott kött och slötittade på serier.
Kom hem för sent för att ta mina pillz, men känner ändå en trötthet i kroppen. Vovven är med mig nu också. Den lille krabaten äger fan mitt hjärta. Att man kan känna så mycket för en annan varelse är fint.

Tänker inte ropa hej ännu, men känns som att det värsta mörkret svept förbi. Jag går in på min 5 eller 6e dag som jag faktiskt känner mig glad. Det är bra. Det är så skönt att må bra. Hela jag ser annorlunda ut, kan ju se det själv i spegeln. Fan vad psykisk ohälsa är förödande.

Han som jag träffade i helgen vill ses igen, vi ska gå på cosmonova och titta på pandor. Jag älskar pandor. Det är lite min grej. Pandor ❤️

Det är verkligen jättekonstigt med honom. Klick sa det. Undrar om han känner samma. Jag tror det.
Han är lite äldre, till skillnad från de andra jag träffat på senaste. Närmre 40 än 20. Det känns oxå bra. Han har vackra rynkor runt ögonen när han ler. Sådant gillar jag. Undrar vad jag ska kalla honom för?

(Hur tusan kan det bara säga klick sådär? När vi skakade hand och hälsade släppte lixom ingen tagen eller ögonkontakten ”Man ba hej där är ju du, jag tror jag kan ha letat efter dig”) (läskigt).

Fridens ?