Kommer hem från ett em/kvälls pass, möts av min man i hallen jag ser på honom på en gång att han tagit några öl jag behöver inte känna någon doft utan jag bara vet,räcker med en öl så kommer hans små ljud/fram han vet inte vilka grejer jag ser det på pch det kommer jag aldrig avslöja!!
Han har sista tiden haft en lite hård ton och arrogant sätt som jag inte är riktigt van vid....
varför bryr mig ens ? han gör ju det var enda jäkla helg..
När ska jag bara acceptera.
Jag blir sluten som en mussla och allt sug på att snacka eller umgås är som bortblåst,
Jag längtar tills att jag får slå mig ner och sätta på mig hörlurarna och glömma mig bort i seriernas värld,vänner lägger upp bilder på fredagsmys med ett glas vin och gulliga bilder på småplock att äta,ungar som springer runt och har roligt....
Här har gubben förhoppningsvis gått å lagt sig med en ursäktande lögn om att han är så trött,jobbig vecka osv osv...
Yngsta spelar spel på sitt rum o älsta killen är ute.
Fast jag har lust å fräsa till honom att ja du det tar på en att vara alkolist...
men efter alla år så har jag tappat den rösten, och när vi bråkar om drickat så hotar han med att separera (om jag tycker det är så hemskt att han tar sig ett gäng öl på helgen så är det mitt jävla issue
,å vips så blev det hela mitt fel...
Aldrig snack om behandling eller någon uppofring i sitt drickande.
Jag vet när han dricker precis som en blodhund hittat sitt spår...