Vilsenräddarg

Vet inte var jag ska börja. I somras började min partner dricka mycket och ofta. Åkte på fester och kom hem mellan 5-6 vid flera tillfällen. Räknade iskallt med mig dagen efter. Vi har två fantastiska barn (6 och 10) som jag får ta det största ansvaret för. Jag så ifrån att jag inte tänker leva det livet, då får han göra det själv. Vi pratade om ev separation. Han tog en nykter månad för att bevisa att han kan, typ? Efter det har drickandet varit bättre men ändå varje fre och lör. Vill jag att vi ska ha en nykter helg så får jag börja fråga om det under veckan men det händer typ aldrig.

Sista veckorna har han varit sur och druckit vid fler tillfällen. Bastu några kvällar = öl. Fredag och lördag helg = öl och ev vin. Har sagt att jag kan ta ett glas till maten ibland men han slutar aldrig där. Har bett honom.prata med någon om sina vanor och mående men han förstå inte vad som är problemet.

Jag ser aldrig fram emot helgerna längre och barnen måste såklart märka. Droppen har varit sista veckan. När jag åkte och handlade i veckan bad han mig åka på bolaget. Jag "hann" inte innan barnen hade träning. Slutade med att han åkte på Ica och köpte öl. Får man inte dricka mellanöl nu heller? Vaknade under natten av att han fortfarande var vaken. Klev upp och märkte att han druckit mer än mellanöl. Whiskeyn var tom i skåpet och han erkände att han druckit. Var är ditt glas? "Jag diskade det." Mycket märkligt eftersom han aldrig diskar. Ett av våra barn hörde vår diskussion och vet nu om en del av hemligheten. Barnet tycker att pappa betett sig konstigt och är rädd att vi ska separera.

Dagen efter var det hockeymatch med middag = öl. Han kom hem ca 00 i natt och skulle upp och jobba. Med tanke på lukten var han inte körklar.

Ikväll är det helg och jag bävar inför när han kommer hem. Kommer han ha med ett flak öl i vanlig ordning? Har sagt att han måste prata med någon nu annars flyttar jag. Tror inte han tar mig på allvar. Har packat en väska till mig och barnen ifall det blir öl ikväll. Tänker att vi kan sova hos min kompis. Men problemet kvarstår ju imorgon. Vet inte vad jag ska ta mig till? Kanske jag överreagerar? Rädd för att jag blir knäpp av all oro snart.

Anthraxia

Nej, du överreagerar inte. Däremot måste du kanske förklara för barnen vad som händer, så att de inte bara vet hälften och måste hitta på resten för eget huvud. Det brukar aldrig bli bra.

Och - viktigast i världen - om du har sagt att du flyttar om han inte söker hjälp så måste du göra det. Ett ultimatum är INGENTING om man inte håller fast vid det, utan då bara fortsätter skiten.