Hell and back

Jag har druckit för mycket i flera år, men alltid inte för mycket så jag har klarat att sköta mitt jobb, mitt sociala liv och klarat mig från familjens frågor om mina alkoholvanor. Men i maj hände det som inte fick hända. Jag blev drogad på lokalkrogen hemma, när jag mådde dåligt och valde att gå hem så måste någon följt med/efter mig hem.. Jag vaknade upp våldtagen i min egen säng. Helvetet var ett faktum. Nu började kampen för mitt eget välmående.
I efterhand kan jag tycka att psykvården jag kom i kontakt med gjort helt fel i min behandling efter händelsen. De visste att jag drack för att självmedicinera mig, men de erbjöd mig bara samtalsstöd med en kurator. Ingen psykolog, ingen ångestdämpande medicin eller så, trots att de visste hur dåligt jag mådde.
För några veckor sedan sprack bubblan och jag blev påkommen av min familj om mina alkoholvanor, men även om våltäkten jag gått och burit ensam i flera månader.
Jag sökte direkt hjälp hos beroendemottagningen i den kommun jag bor och fick komma dit. Nu har jag börjat med Antabus som jag får 3 ggr per vecka under övervakade möten hos de, samt tar prover och får bättre stöd för min PTSD jag fick i maj.
Nu har jag varit nykter sedan 1 november och det går bättre än jag kunde tro. Suget kan komma, men medicinen hjälper mig att inte falla dit när allt blir för jobbigt och tankarna pockar på. Kommer skriva mer om min framgång framöver, både här och i min blogg.
Hoppas ni vill följa min resa, från hell and back, tillbaka till ett friskt liv! Där jag kontrollerar mitt mående, inte alkoholen..

Bra att du har fått hjälp. Vilken börda du har burit på alldeles själv! Jag började också med antabus och är inne på min åttonde vita vecka. Mig har det hjälpt väldigt mycket. Lycka till, jag kommer att följa dina inlägg.

Femina

Välkommen! Och skriv, skriv, skriv allt vad du orkar! Vi finns här. Det finns en befrielse i anonymiteten. Vi dömer inte utan försöker stötta varandra här. Du har mycket inom dig som måste värka ut. Lita på oss. Vi tar emot dig så gott vi kan när du faller...
Kramar,

Hell and back

Tack snälla Luddrigt för ditt svar! Jag är inne på vecka 5 som nykter nu, 3e veckan med Antabus. Jag tar en dag i taget, små små steg.. Men det går framåt! Kommer fökja din väg tilbaka också! Stor kram

Hell and back

Tack för fina och peppande ord Femina. Jag skriver både här och i min privata blogg som har samma namn.. Det hjälper mig att orkar ta varje dag framåt. Små små steg är det jag kämpar med. Jag är glad att ha hittat detta forum som jag kan få ännu mer stöd från <3 Kram