Jag ”drabbades” av en ordentligt snedfylla för någon vecka sedan och är nu rädd för att min sambo kommer att lämna mig. Det sjuka är att jag får ångest endast av stt dricka ett enda glas, kan ofta hålla mig till ett glas men får alltid ångest några timmar efter att alkoholen gått ur kroppen och flera dagar efteråt. Ångesten gör att jag ibland dricker mer och det blir helt fel. Har inget sug efter alkohol men när jag väl dricker vet man aldrig hur det slutar. Har lyckats vara nykter i flera månader innan... hur gör ni som har likande problem för att inte falla dit? Fourmet har givit mig stöd länge men det gör mig också väldigt fokuserad på alkohol hela tiden, om bi förstår hur jag menar. Har dessutom en diagnos som gör det svårare att hantera ångest och gör det direkt skadligt för mitt psykiska välbefinnande att dricka. Tar tacksamt emot kommentarer och stöd ❤️ Är imponerad av alla er som kämpar här inne!

Linlun

Hej! Vad är det som gör att det blir snedfylla? Dricker för mkt när du väl dricker? Om du inte har ett beroende och sug, vad är det som gör att du börjar med det där första glaset? Om du vet att ett enda glas ger ångest? Ingen värdering i mina frågor jag bara undrar för att förstå bättre :) kram

Någon form av beroende eller fel måste det ju vara eftersom det blir så här. Har svårt att sluta dricka när jag väl passerar gränsen för att bli så pass påverkad att jag tappar omdömet, brukar vara vid ca 3-4 glas. Tror att jag väl börjar dricka för att lindra ångest, får liksom tvinga i mig det första glaset. Tänker att jag ska dricka något glas för att få lite ro i kroppen, när effekten börjar avta får jag oerhörd ångest och nästan panik och börjar tvinga i mig själv mer, känns som att min hjärna liksom blir kidnappad och att jsg inte kan tänka klart. I efterhand fattar jag inte hur det kunde bli så. Igen. Usch

Linlun

Precis så var det för mig länge innan jag trillade dit helt och nuförtiden dricker så gott som varje dag för att få bort den där ångesten = beroende! Just den där magiska gränsen vid 3-4 glas är ganska typisk. Alltid samma visa för mig också. Försök hitta andra vägar för att mildra ångest än att tvinga i dig alkohol som sen får dig att balla ur = mer ångest. Innan du blir ännu mer fast i skiten. För det är vad det är. Ren skit för kropp och knopp på sikt! Kram

Borde jag sluta med alkohol helt? Det kanske är lättast på ett sätt... kan dricka något glas vid sociala tillfällen (med efterföljande ångest) men sen plötsligt byggs ångesten upp mer och mer vilket ofta resulterar i en ordentlig snedfylla!! Då blir jag helt personlighetsförändrad, otrevlig mot min sambo, vill rusa iväg mitt i natten, gråter ohejdat, mm. Får höra att jag beter mig hyfsat ”nyktert” men ändå minns jag knappt någonting av det. Väldigt obehagligt.

Det är som att jag längtar efter någonslags urladdning? Vet inte vad jag ska göra istället

Linlun

Känner igen mig så väl i allt du skriver. Sluta med alkohol helt måste du känna själv om du vill göra eller inte. Har du inget beroende ännu så låter det som det bästa - innan du hamnar där rejält. Blir bara svårare och längre sträcka att lyckas sluta då. Den där urladdningen du pratar om känner jag igen. Håller du inne med känslor i vardagen som måste ut? Varför isf? Tränar du nåt? Det är min bästa ventil (när jag inte dricker då förstås). Idag börjar mitt nyktra liv med antabus. Det känns - skrämmande och underbart.

Känner så mycket stress och press i vardagen, alkoholen blir ett sätt att rensa huvudet från alla intryck... dålig ursäkt kanske. Tyvärr tränar jag ingenting, får inte ihop det, hinner inte med. Men jag borde verkligen börja, typ ersätta en dålig vana med en god vana. Inte för att jag egentligen dricker så ofta, snarare mer sällan än de flesta