Jag är ensam i helgen med min son och jag planerar redan vad jag ska dricka! Visserligen har jag bestämt mig för att bara dricka under fredag och lördag men också att jag ska börja först nästa vecka. Jag får mig själv att må illa av mitt beteende. Sitter nästan och håller i mig för att inte nalla av makens whisky. Är så sugen. Det här med att jag vill "hinna" dricka innan maken kommer hem är också något jag skäms så gruvligt över. Skäms så..

Kämpa och ta kontroll över ditt liv. Du bestämmer själv hur du vill att det ska se ut. Är fyllan värd morgon dagens bakfylla? Ännu mer ångest som gör att få mår sämre. Hitta på nått kul med sonen istället för att dricka. Hur gammal är sonen? Vad har han för intressen? Vi är vår alla vår egen lyckas smed.

Femina

Bra att du hittat hit till forumet. Här stöttar och hjälper vi varandra. Du är ensam med din son till helgen och planerar redan ditt drickande. Hur gammal är sonen? Känns det otänkbart att vara nykter till helgen?
Idag är det onsdag. Vad betyder "också att jag ska börja nästa vecka". Vad är det du ska börja med då?
Du "håller i dig" till maken ska komma hem". Menar du idag då eller? Jag förstår att du mår dåligt. Kan du inte tala med din make och berätta hur du känner dig? Det finns alltid en orsak.
Varma hälsningar till dig!

Mamma83

Vad är det som gör att du vill dricka? Vilka är dina triggerpoints?
Och jag känner igen mig i att "passa på" när man är ensam och ingen är omkring som kan kritisera eller ifrågasätta drickandet... Men försök skriva här istället, jag skriver varje dag och det har faktiskt hjälpt. Man blir mer peppad än man tror av all fin stöttning man får!

Kan det fungera att ta en dag i taget i helgen? Sikta på att hålla dig på fredag. Så kan du släppa loss på lördag. Eller kanske skippa lördag med? Men du behöver inte bestämma det nu. Fokusera på idag. Klarar du bara fredagen har du ju ändå delvis vunnit. Planer är planer ända tills de sätts i verket. Du kan välja bort det ända fram tills att det hamnat i magen.
Hoppas du hittar styrkan. Verkligen.

Sonen är 14 och hans största intresse är datorn. Han har Asperger och det är således svårt att få honom att göra ngt annat. Men jag ska se om vi kanske kan få med honom på bio. Tack för idén, Mrx!

Det känns svårt att tänka mig en helg utan alkohol. I synnerhet som jag, i programmet, bestämt att mitt nya liv ska börja på måndag. Det gäller att passa på. Idiotiskt.
Jo, det var idag som jag fick sitta och hålla i mig så att jag inte tog av makens whisky.
Att tala med min man funkar inte ? Sist jag gjorde det sa han, innan jag ens avslutat meningen, "att det gör honom livrädd". Årkar inte igenom det.

Ja, du har rätt, skriva här istället. Det kan nog funka. Mina triggers är matlagning, jag vill ha ett glas medan jag lagar mat, du anar inte hur lång tid det tar innan det är klart! En annan, är när ngt händer i mitt liv och med tanke på att jag har 2 NPF barn händer det ganska ofta. Och har det inte hänt något påminner jag mig om något dåligt/ledsamt. Och tvärtom, måste fira!

"Planer är planer tills de sätts i verket" det ska jag fasenimej rama in och sätta upp på väggen! Det är jag i ett nötskal! Jag har så svårt att bryta mina planer. Önskar jag det kunde funka tvärtom, när jag bestämmer mig för att inte dricka. Det blir som om jag satt på mig kläderna utochin.
Gillar den idén om att satsa för promillefritt på fredag och det bara råkar bli så på lördag i bara farten. ?

Femina

Min son har nyss fyllt 17 och han har en diagnos inom autismspektrat. Livet är fullt av utmaningar för alla men dessa typer av funktionshinder syns inte alltid men kan vara nog så jobbiga för både dem själva och för oss föräldrar. Min son har t ex inga vänner och jag vet inte vem utav oss som lider mest utav det?
Kram,

Femina, jag känner igen det där. Inga vänner irl, fast när han spelar så har han online. Samma som går i skolan visserligen. Skolan som han inte går i. Han har varit hemma större delen som hösten trots att skolan gjort väldiga insatser.

Femina

Fruktansvärt sorgligt. Jag såg nyligen ett program, Kalla fakta?, om hemmasittande barn/undomar som ofta har dessa diagnoser och som inte går i skolan för de får inte rätt stöd och hjälp. Stöd de har rätt till, på pappret, men som inte infrias. Min son hade turen att få gå åk 0-3 i en liten specialklass med flera lärare och sen var han redo att gå åk 3-9 i en vanlig klass. Han gick alltså om åk 3. Det har lyckigt nog fungerat för honom. Han gick i våras ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen. Nu har han börjat Bygg-och Anläggnings gymnasiet och vi håller tummarna. So far, so good.
Har du startat ytterligare en ny tråd?