Första dagen på resten utav mitt liv

272 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Femina
Frissan

Idag har jag varit hos frissan i vanliga 3 och en halv timme som det tar för min permanent. Mycket trevligt. Jag har gått hos henne i 35 år. Helt sjukt länge. Men hon kan/förstår mitt hår och det blir alltid rätt. Vi har förstås följt varandra genom åren och kan prata om det mesta. Dock har jag ju druckit vin alla dagar. Inte direkt som planerat. Om jag inte har ångest så hinner jag "glömma" varje dag att det inte är direkt normalt att dricka varje dag. Då känner jag vid middagstid att det var eoner av tid sedan jag drack vin igår och att jag just nu är värd lite vin och avkoppling. Jag intalar mig att det räcker med vinet före och till maten. Men efter det vill jag ha lite till och vips är klockan typ nio... Jag säger också till mig själv att inte skriva här på forumet men så loggar jag in, läser lite och skriver iaf. Jag tror forumet i sig blivit ett nytt beroende. Men jag förstår att även om många läser så finns det inte så mycket att svara en sån som mig. Vad skulle jag själv svara? Typ, "drick på och lycka till"? Ja, ni får väl stå ut med mig här, bäst ni kan. Jag är åtminstone ärlig. Ärlighet är viktigt för mig.

Femina
Trovärdig

Alltså, hur trovärdig är man när man peppar andra och själv fortsätter att dricka? Det är lätt att se flisan i en annans öga men inte bjälken i sitt eget? (Ok, det står något liknande någonstans i Bibeln). Jag kanske bara borde hålla tyst...

Denhärgången
Det tycker inte jag

Förmågan att se och peppa andra behöver väl inte alls ha något med hur man själv agerar att göra. "Trovärdig" är nog inte en egenskap jag skulle tänka på att efterfråga hos någon som försöker hjälpa mig, jag skulle tycka det var viktigare med tex empatisk, inlyssnande, ärlig.
Jag tycker också det verkar som att du har rätt bra koll på "bjälken", att du reflekterar över ditt beteende och vill vara sann mot dig själv. Det är förljugenhet och självbedrägeri som verkligen är farligt, tror jag.
<3

Femina
Tack

Tack snälla #Denhärgången

Vinägermamman
Hur mår du?

Vill bara kika in och fråga hur du mår. ❤️

Vinäger
Kram

En kram för att du kämpar. 💛

Femina
Tack

Jo, tack, jag mår rätt så bra just nu. Trots vin så har ångesten varit minimal. Det var ett lyft att komma till frissan och idag ska jag äta lunch med en väninna. Dock vet jag ju att jag nyss bestämde mig för att inte dricka varje dag utan bara under helgerna. Sen tänker jag att jag bara ska dricka till middagen. Sen tycker jag klockan är så lite att jag kan ta lite till. Och lite till. Och vips är klockan nio på kvällen! Då dricker jag en kopp te istället. Så börjar jag om nästa dag eftersom gårdagen gick ju bra ändå! Extremt kluven.
Kramar till er!

Femina
Kl 22.30

Jag ligger här i sängen och funderar på ifall jag kan fylla på vinglaset en gång till ikväll. Jag har redan druckit mitt kvällste. Vilken sanslös tanke. Klockan är ju halv elva på kvällen. Nej, det är nog ingen bra ide. Alls.

Femina
Ska sova nu

Jag inser ju själv att det inte är friskt att tänka så. Dags att sova.

Femina
Inte redo

Jag är inte redo att lägga A på hyllan helt och hållet ännu. När jag läser runt på forumet om folk som dricker lösningsmedel eller sju helrör på sex dagar så kan jag inte identifiera mig. Inte så att alla gör det men det känns väldigt långt borta. Likadant som jag beskrivit tidigare på mina AA möten. Nog för att jag dricker vin för mycket och för ofta men jag står frågande när andra pratar om "avd 54", sina missbrukande föräldrar osv. Det känns som om "alla" förstår vad som menas och nickar hummande utom jag. Det finns förstås olika grader i "helvetet". Men vissa verkar hälla i sig vad som helst tills de stupar. Inte bra förstås. Kan vara rent dödligt. Men där är inte jag. Jag känner mig väldigt kluven inför detta. Finns det verkligen inga fler här som känner igen sig?

Femina
Admin

Kanske det borde finnas 4 avdelningar inom forumet istället för tre. En avdelning mellan 2 och 3. Mellan "Förändra sitt drickande" och "Det vidare livet". Avdelning "Aldrig mer", "Nu får det vara nog", eller liknande. Bara en tanke...

Mrx
Jag känner igen mig i hur tänker

Jag känner igen mig i ditt resonemang. Jag har varit stor konsument av öl och vin under hela mitt vuxna liv. Jag har alltid jobbat och skött mig bra. Jag har som mål sättning att försöka minska min konsumtion rejält. Känner mig inte som alkis och har inget sug. Alla blodvärden är bra jag kollar dessa varje år. Däremot har jag en tendens att dricka för mycket när jag dricker. För över 10 år sedan var jag på ett AA möte. Jag kunde inte alls identifiera mig med de andra i gruppen. De flesta var sjukskriven eller arbetslösa och hade som jag uppfattade mycket större problem med alkohol än mig.

Femina
Tur att jag inte är helt ensam

#Mrx
Tack för ditt inlägg. Jag känner mig ofta rätt ensam. Självklart är jag glad över att inte behöva känna igen mig i många personers berättelser, det kan alltid vara värre! Dock kan jag känna mig rätt utanför av att inte riktigt passa in någonstans. Här på denna tråd på forumet, känner iallafall jag att inget annat än total nykterhet är det enda rätta. Det kanske det är? Men finns det verkligen inget mellanting? Vi, på den här tråden, är så himla olika. Vad jag förstår så får man på Riddarmottagningen i Stockholm själv besluta ifall man vill ha hjälp att dra ner, "förändra" sitt drickande (till det bättre får man förmoda) till att sluta helt. Flera på Admin verkar ju vara knutna dit. Jag kan liksom inte alls identifiera mig med någon som häller i sig starksprit kanske redan på morgonen och tar med sig alkohol till jobbet. Jag menar absolut inget illa mot någon som känner sig träffad. Det är bara inte min verklighet! Men jag kan ha ångest, oro och problem i alla fall.

Isis
Du är inte ensam i denna känsla

Jag känner ofta likadant när jag läser här och känner igen mig i mycket men är långt ifrån botten i detta men lik förbannat är det ett problem. För mig. Har ingen story att bidra med, jag super inte tills jag stupar och inte vet vad jag gör, men jag dövar mig med vin för att slippa känna, tänka, ta beslut eller för att få ork och energi och ta tag i det jag måste. Och jag har ångest för att jag dricker, för ofta, för mycket, för att mitt liv blivit så att jag måste ta till detta för att orka vara. Jag vill inte det! Jag vill inte vara beroende , vill inte att det ska styra, ha makten över mitt liv. Och jag vill inte hamna på botten fast det kanske är dit jag är på väg? Jag vill bara känna ro. Sinnesro. Det är ett vackert ord.

FinaLisa
Hej Femina🌷

Jag tycker tvärtom att det finns och fanns flera som du och jag här på forumet.
Har läst på forumet ett drygt år och blev medlem i februari i år
Javisst, många dricker mycket värre där följderna blivit katastrofala.
Men många är också beroende på ett mer dolt och lågintensivt sätt och smyger med det.
Man behöver ju inte känna igen sig i alla.
För min egen del har jag följt dem som är som jag ungefär. Det vill säga har ett ganska normalt liv med familj, jobb och vänner.
Men som också har en dold agenda; alkoholen som gått över styr.
Och de personerna tycker jag är många här på forumet.

Och flera av oss har kommit ur beroendet tack vare insikten om att det inte går att minska på alkoholen tillbaka till en normal nivå.
Det är allt eller inget som gäller och det är oerhört skönt och enkelt när man insett detta.

Och forumet fortsätter att vara betydelsefullt för mig då jag kan läsa och bli påmind om hur jobbigt det är att vara fast i beroendet.
Och jag kan också glädjas med andra som lyckats och inspirera andra att fortsätta kämpa.
Så fortsätt och läs och skriv Femina, ge inte upp, till slut fixar du det😄

Kramar
💚💚💚

Vinägermamman
God morgon Femina!

Vill inte att du ska känna dig ensam.
Förstår hur du tänker (tror jag). Det finns så många olika riskbruk/missbruk/beroenden/alkoholiseringsgrader. En del har problem att bromsa i sociala sammanhang och blir dunderfulla, får minnesluckor och gör/säker saker som man ångrar efteråt, men har inga problem att vara "vit" till vardags. Sen finns det de som dricker för att döva, få energi etc, alltså självmedicinering och ofta dricker dagligen, mer eller mindre. Man kanske inte blir märkbart full, men anledningen till alkoholintag blir fel?
Vi alla här inne gör våra resor. Som är helt individuella. Vi har tagit ett aktivt beslut om att försöka förändra sitt drickande. Med det kan ju knappast menas att alla måste bli helnykterister. Det är lätt att känna sig misslyckad om man inte har det målet (känner så ibland själv när jag läser på forumet). Det är bara varje individ som innerst inne känner vad som är rätt för sig själv. Och den känslan kan ju ändras under tiden. Jag har full förståelse för dina val och prioriteringar. Är likadan själv.
Din livssituation berör och jag vill ge både dig och din son en stor kram. Tänker mycket på det du skrev om att sonen inte har vänner. Vet du om det är självvalt? Många introverta personer har ju inte samma behov av socialt umgänge? Min 18 åring väljer oftast att vara själv, han är helt nöjd med de cybervänner han har via datorn där han spelar och skapar musik. Din son är ju också vid datorn mycket. Har även han sina vänner där? Önskar dig en fin andra advent. Jag klantade till det med min leverans i fredags, så det är jobb hela helgen för mig. Suck.
Stora kramarna

Femina
Tack för alla svar!

Tack, snälla ni! Känner mig genast mindre ensam. Idag ska vi kalas här för min dotter som fyller 19 år. Hur fort har inte de här åren gått!
Önskar alla en fin andra advent!

Vinäger
Tankar

Det här med att känna igen sig och hitta gemensamma beröringspunkter här på forumet kan se ut på olika sätt. En del letar upp andra som dricker på ett igenkännande sätt, andra hittar mest inspiration hos dem som är i ungefär samma livssituation som man själv vad gäller till exempel ålder, status, jobb osv.

Tänker att man själv också förändras under resans gång. Jag skulle inte känna igen mig i min egen beskrivning av min A-situation för tjugo år sedan, inte för tio, fem eller två, ett halvår eller ens för en månad sedan. Få av oss har nog t ex startat A-karriären med att dricka varje dag, men vi tänjer på gränserna.

Att dricka på en vardag fanns inte på kartan för bara 7-8 år sedan. Jag funderade inte ens över det. För drygt ett år sedan skulle jag aldrig kommit på tanken att dricka något på morgonen. Går jag bara en månad bakåt fanns det definitivt inte någon risk att jag skulle dricka handdprit. Jag lovar, absolut inte, aldrig någonsin.

Men det kan gå fort utför, även om man inte tror att man är i riskzonen.

För mig är forumet jättebra på så sätt att jag kan få inspiration av dem som lyckats och ta lärdom av andra som det inte gått lika bra för. Så gott som alla har provat och provat och provat att dricka mindre och/eller kontrollera sitt drickande på annat sätt. Men få lyckas. Självklart ska alla få göra sin egen resa, men om det inte skulle vara så svårt att förändra sitt drickande skulle vi knappast hänga här, då skulle vi bara göra det. Är man inte på något sätt beroende är det nog lätt att låta bli, det ser jag i alla fall på min omgivning.

Hoppas verkligen att du hittar ett för dig passande och tillfredsställande sätt. Den här ångesten A ger vill jag inte att någon ska behöva ha. Lycka till!

Kram

Femina
Tack

# Vinäger
Tack för dina kloka ord!

Rosette
Femina och ni andra!

Ni diskuterar så klokt här och jag vill bara flika in att vi till och från pratar om att starta ytterligare en tråd, och nu när vi såg ditt inlägg Femina om just önskan om ytterligare en tråd/tema börjar vi fundera på detta igen. Det finns nu tankar om att dela upp det för dem som vill sluta helt (för alltid eller en period) och en för kontrollerat/måttligt.

Tack för era tips och önskningar!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Femina
#Rosette

Oj, jag tänkte att jag mest var ute och svamlade in "cyberspace"! Men, kanske finns det ändå en tanke bakom som inte är helt fel. Oavsett hur ni väljer att göra så är forumet värdefullt för oss alla. Tack för att ni lyssnar och bryr er!

Femina
Ledsen

Var ska jag börja? För ca 12 år sedan förstod jag att min man verkligen hade problem med A. Då var vår dotter 8 år och vår son 6 år. Det var då min dotter kom till mig och sa att "pappa dricker nånting under trappan"... Min kloka fina flicka förstod redan då att hennes pappas beteende inte var normalt. Vi bor i en tvåvåningsvilla med ett litet förråd under trappan till övervåningen där vi mest stuvade undan verktyg och sånt. När jag då tittade in där hittade jag sådana där en-liters vitt vin tetror på golvet. Jag hade inga problem med A själv och hade inte fattat hur illa det var ställt med min man. Ibland tyckte jag visserligen han verkade fullare än vanligt men eftersom han är expert på lögner och förnekelse var det inte förrän då jag fattade. Jag hade haft fullt upp med annat, bl a vår sons diagnos och svårigheter.

Sen följde flera år av hopp och förtvivlan. Jag gjorde allt jag kunde för vår familj.

Ok, jag orkar inte fortsätta mer just nu. Vi har bråkat, igen. Jag funderade på skilsmässa då många gånger och nu tvivlar jag fortfarande om jag gjorde/gör rätt. Han kan vara minst sagt tålamodsprövande... Orkar inte skriva mer, just nu. Tänk om jag valt annorlunda redan då, för ca tio år sen. Hur hade mitt och barnens liv sett ut nu? Det vet ingen. Men tio år framåt? Hur vill jag att mitt och barnens (unga vuxna) liv ser ut då? Ska jag fortsätta såhär eller inte?
Jag ville så gärna hjälpa min man och göra det bästa för barnen men jag vet inte om jag valde rätt. Jag vet fortfarande inte om jag väljer rätt.

Femina
Elak

Min man, som annars är kärleksfull, kan bli väldigt elak mot mig. Särskilt som när jag nu ikväll tog hans nypåfyllda vinglas ifrån honom strax före kl 22 när han ska upp och jobba imorgon. Då kommer alla anklagelser mot mig i en vid ström. Jag kan inte bara anklaga honom för mitt drickande men mobbing från min egen chef i flera år, hålla ihop familjen, min egen obotliga hjärnsjukdom, inget stöd från honom, självmordsförsöket, uppsägningen från jobbet efter 18 år, inget sexliv eller ens annat än kamratliga pussar/kramar osv... Jag inser ju att jag själv gjort mina val. Men ändå. Här står vi nu. Och vart är vi på väg? Vad vill jag framöver? Jag, som knappt orkar borsta tänderna. Eller dammsuga. Eller tänka.

Femina
Firmafest och dator

I fredags var min man på julfest med jobbet. Inte bra, kan jag sammanfatta det. Jag är orolig för hans anställning. Det är inte bra i jobbsammanhang att bli så full att man inte ens minns att man varit på McDonalds. Eller hur två paket cigaretter har kostat 250:-...
Jag vet inte hur många datorer vi behövt köpa senaste tio åren och vi har inte riktigt den ekonomin. Senast köpte vi en för två månader sedan. Vi har en till sen tidigare men jag behöver en dagligen för att betala räkningar, läsa mejl, söka jobb, rapportera till a-kassan, arbetsförmedlingen, beställa julklappar osv. Nu går vår nya dator inte ens att få liv i. Han skyller jämt på datorn men det brukar vara han som är så full att han inte kan hantera den. Dessutom minns han ju inte det eller vill inte erkänna det. Jag orkar inte. Nu är nya datorn obrukbar och då tar han den andra, på kvällarna när jag inte ser. Jag är livrädd att han förstör den också. Herregud, varför lever jag såhär?

Femina
Rädd

Jag undrar ibland om mitt eget drickande ökat för att jag är rädd. Rädd för förändring. Rädd för att ta fel beslut. Rädd för vad som blir konsekvenserna av nya beslut och om jag kan orka med det. Rädd för uteblivna beslut jag kanske borde tagit för länge sedan och fortfarande inte tagit. Jag ville ju så gärna att allt skulle bli bra. Jag kämpade verkligen. Jättelänge. Tills jag började ge upp. Tills jag började dricka mer och oftare och slutade borsta tänderna på kvällarna. Tills jag slutade bry mig om att jag gick upp i vikt. Till jag liksom började förlika mig med att sexlivet var över och jag kommit i klimateriet och detta numera är mitt liv. Vinet är liksom guldkanten i en annars ganska tröstlös vardag. Jag är rädd för att ta nya beslut och rädd för att inte ta några.

Pellis
Många kramar...

... till dig! Jag blir så berörd när du skriver! Igenkänningsfaktorn är hög på många delar av det du skriver förutom att min man inte dricker som din. Men allt andra. Tvåsamheten som är en ensamhet. Klimakteriet som gör att livet ibland är ett helvete. Vinet som kan sätta guldkant på tillvaron och som både du och jag vet förvärrar klimakteriet men asch då tänker man. Idag är jag värd detta, just nu just för stunden. Jag har inte kommit till stadiet att jag slutar bry mig, jo förresten på vissa plan. Orkar inte klä mig fint varje dag för att gå i skogen med hunden. Min man skulle gärna se mig i dräkt och knytblys vareviga dag men det är inte jag. Ibland känns det som att man sitter i en rävsax. Trots allt så älskar jag honom, även om han inte alltid är snäll. Femina! En till kram får du! Kraaam

Femina
Tack Pellis!

Men du, förvärrar vinet klimateriet? Det visste inte jag.

Vinäger
Ledsen

Ja, jag blir ledsen för din skull när jag läser dina ord, hur ska det då inte vara för dig som är mitt uppe i allt.

Ibland känns det fel att råda när man, tvärtom, har det väldigt bra med en man som inte själv har några A-problem och som stöttar till hundra. Men det är klart att man kan ha det jobbigt ändå, med sjukdomar och elände.

Det jag känner mest fara över är hur uppgiven du låter. Det är så svårt att göra något åt en situation när den känslan tar över. Finns det någonting du skulle kunna känna dig stolt och stark över? Det behöver inte vara stort, utan bara något du är bra på eller har gjort bra. Skriv ner så många saker du kan komma på.

Börja så, leta upp känslan av stolthet och bygg vidare på den.

Leta sedan efter något litet du vill förändra. Det måste vara något du orkar och lätt kan göra, gärna något praktiskt i vardagen. Något som gör att du märker skillnaden och känner att du gjort bra. När det är gjort, fundera över nästa (lilla och enkla) förändring. En lista över dessa kan vara bra.

Kanske jättefåniga råd, det bjuder jag på i så fall, men jag vill så gärna att du ska få tillbaka lite värde och självförtroende. Vi behöver känna oss uppskattade och behövda. Det gör oss starkare och styrka behöver du mycket av nu.

Försök att lägga energin på att blicka framåt istället för bakåt. Lättare sagt än gjort, jag vet, men det är enda chansen till långvarig förändring. Det som är gjort är gjort och kan förhoppningsvis räknas på plussidan som erfarenheter och en del i den process som tar oss vidare - framåt!

Börja någonstans, lova det.

Du är bra och värd så mycket mer. 💛

Många kramar

Femina
Jättefina råd

#Vinäger
Tack för jättefina råd! Jag ska försöka göra precis som du föreslår och också skriva upp det så jag inte glömmer.
Ha en fin dag!

Tomen
Femina

Dina skildringar berör oerhört mycket och vi är nog många som lider med dig. Du verkar ha blivit inmålad i ett hörn där alla problem håller dig fast. Men jag håller med kloka vinäger. Du måste nog försöka att hitta något litet att förändra till att börja med. Ytterligare ett råd som kan kännas fånigt. Prova att vara vit 1-2 veckor. Och under denna tiden. Följ vinägers råd och se framåt. Det som hänt kommer du ändå aldrig kunna förändra . Men börja smått, jag har i åratal försökt att bli världsmästare i nykterhet och trott att det skulle ta max ett par dagar. Därför har jag misslyckats gång på gång med djupare depressioner för varje misslyckande. Men i somras påbörjade jag resan med annan syn. Började försöka att bara bry mig om de vita dagarna. Visste att jag då och då skulle falla. Men gjorde inte lika ont längre. Tog mig tillbaka snabbare och började sätta upp kortsiktiga mål. 1 vecka vit = städa förrådet, Vit dagen efter = köpa tex ett klädplagg jag ville ha osv osv. För mig började jag må bättre , fick saker gjorda och belönade mig själv. Nu vet jag att många ör emot att man ska trigga hjärnans belöningsmekanik. Men det skiter jag i , för det funkar för mig :-)
Men vad du ön funderar på att förändra, så gör det snabbt Femina. För du behöver det.
Kram och kämpa

Sidor