av Ångestmoln

Adde
lör, 2018-12-15 - 01:27

absolut första gång som jag skulle gå på AA var jag skiträdd för att nån skulle se mig. Inte blev det bättre av att ingången var från ett torg där alla kunde se !! Att det var ett vanligt hyreshus där alla möjliga människor gick in och ut var av underordnad betydelse ! Jag tyckte ju själv att jag hade stämpeln alkis i pannan.
Jag gick dit dan efter att jag lämnat min behandling och det var rekommenderat minst ett möte i veckan (har jag för mig ? Eller var det 2 ??) som en "medicin" mot återfall. Första året gick jag på möten i stort sett varje dag och ibland tom 2 ggr per dag. Tack vare det fick jag en stabil plattform att stå på när livet krånglade. Jag skaffade telefonnummer till de som gått före mig så jag kunde ringa nån om det krisade.
Folk som går på möten är ett tvärsnitt av samhället och en del kan man kräkas på och andra kan man ge sitt liv för....MEN.....i vår sjukdom är vi så lika varandra ! Se och hör likheterna och stäng öronen för de som inte passar dig men tänk på att deras berättelse kan vara just din räddning om ett tag, i morgon, om en vecka, kanske om ett år. Att ha ett öppet sinnelag och inte döma gör att allt blir så mycket enklare. Min största utveckling skedde under det första året, det fanns så mycket att upptäcka både inom mig och utanför mig.

Välkommen till gemenskapen Ångestmoln !

Ellan
lör, 2018-12-15 - 01:49

Hej,
Tråkigt att ditt första möte inte blev som du tänkt dig. Jag kan samtidigt förstå din känsla av att det inte var någon/något du kunde förlika dig med. Det är verkligen en salig blandning människor och bland dessa har några levt ett hårt liv och andra har lyckats bromsa tidigare... min upplevelse är oxå att det är många män på mötena. Nu var jag så envis när jag påbörjade mitt mötesgående att jag hade bestämt mig för att bli en del av gruppen så idag är dessa ”gubbar” mina vänner. Några har jag mer gemensamt med o andra mindre. Precis som med kvinnorna i gruppen. Dock är vi ett gäng kvinnor också och det finns även kvinnomöten att besöka. Titta gärna på AA:s hemsida om det finns kvinnomöten i din hemstad.
Nu är ju detta forum anonymt men kommer det kvinnor på våra möten är vi snabba med att bemöta dem med värme för vi vet alla känslan från första gången... Och att man gärna vill hitta någon att identifiera sig med för att det ska kännas ok.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

0.0
lör, 2018-12-15 - 11:43

Parkbänksalkoholister går inte på AA möten - de vill inte ha hjälp.
Enda kravet som AA har är att man vill sluta dricka.
Det är blandade människor från världens alla hörn- med olika bakgrunder- olika stora som små beroenden.

DetGårBättre
lör, 2018-12-15 - 13:16

Bilden att de på AA ser slitna ut känner jag inte igen alls. Klar att någon här och där krökat hårt eller gått på tunga droger men väldigt få som sticker ut som slitna. Men är man "feg" hittar man många anledningar för att skydda sig själv.