Är mamma till två barn, en liten som jag fortfarande är föräldraledig med och ett skolbarn. Min sambo är alkoholist.
I våras kom det fram att han ljugit om i princip allt, han ”bytte jobb” - till ett jobb som inte fanns. Han drack dagligen. Tillslut brast allt och han hamnade på bas och la sedan in sig själv då han mådde psykiskt dåligt.
Han gick på antabus hela sommaren och började gruppterapi i början av hösten. Han fick ett nytt jobb och allt har verkligen varit bra.
I början av veckan kom han hem full.
Blev så ledsen och kände mig sviken. Vi pratade och han skulle börja med antabus igen, vi skulle prata gemensamt med någon. Hotade med att det här var sista chansen.
Och idag kom jag på honom med att ha druckit igen.
Jag måste lämna nu, jag måste för våra barns skull. Jag litar inte på honom, kan aldrig räkna med honom.
Vill inte att våra barn ska växa upp med en alkoholiserad pappa, f*n också!
Känner mig så otroligt korkad och dum, som försökte, stannade och jobbade för att det skulle hålla. Nu står jag här själv igen.