av Obeslutsam

Obeslutsam
tors, 2018-12-13 - 12:19

Hej alla!
Jag har varit inne på hemsidan flera gånger och läst forum, både från andra medberoende och alkoholister för stävja, få hjälp eller stöd antar jag. Var inne på att skapa en tråd tidigare men känner som många andra som skrivit här, mig skamsen som pratar/skriver om min partner...

Min historia är som de flesta andra. Jag är i sena tjugoårsåldern med en partner några år äldre. Jag har alltid förstått min partner är glad i alkohol men det är först sista två åren jag insett att hen inte "bara" gillar att vara social och festa utan att hen har ett beroende. Hen dricker runt en halv flaska starksprit (vodka, gin, whiskey) minst på en kväll. Varje dag. På helgen får hem minst i sig en 70s stark sprit och några öl/cider/en flaska vin på en dag. Första drinken tas inom en halvtimme från att han vaknar och det fortsätter konstant flöde tills det är dags att sova. Drinken står alltid bredvid. Jobbet Prioriteras dock fortfarande och görs extremt bra, väldigt omtyckt och uppskattad för det han gör och får ofta komplimanger av chefer för den prestTionen som görs så jobbet påverkas inte. Det som påverkas av drickandet är jag och vårt förhållande. All städning, handling, tvätt sköts av mig. Vi har aldrig middag tillsammans Sista 1 1,5 åren minst då hen inte är hungrig förrän sent och slutar ofta med att middagen intr ätd utan en macka istället. Vi har inget sexliv, sista tre åren har vi nog haft sex kanske 10-15 gånger totalt. En period var uppehåll på 2 år i sträck... Vi har ingenting gemensamt, inga intressen och vi gör ingenting tillsammans . Vi gör inga resor, shopping, bio, äte ute eller ens kollar tv/film tillsammans. Enda vi gör är vi kollar gemensam sport vid match tillfällena men det är allt. Detta är inget Bra förhållande, det vet jag också och råd om att lämna behövs inte, det vet jag redan. Däremot behöver jag tid att samla mot, kraft och ekonomi att Göra en ändring då jag intr har råd att lämna just nu. Jag är därför med denna tråd mer intresserad att prata ut med likasinnade då vänner och familjen såklart inte vet om hens problemoch jag vill gärna diskutera och höra ändras historier och tips.

Hoppas på svar,
MVh

Rosette
mån, 2018-12-17 - 15:55

Du har en partner som sista två åren druckit på ett problematiskt sätt. Det går inte ut över hans jobb men över dig, ditt mående och er relation. Du har fått nog och söker nu stöd i din situation. Bra att du tagit steget att skriva här, ett steg på vägen mot att ta hand om dig själv.
Ibland tar det lite tid innan man får svar, dessutom låg forumet nere hela fredagen efter att du lagt in din tråd (detta fel är nu åtgärdat).

Skriv gärna igen och fortsätt som du redan gjort att läsa och kanske skriva till andra om det är något du tänker att du är hjälpt av.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tröttpåskiten
tis, 2018-12-18 - 08:08

Gud vad jag känner igen mig! Jag är också i övre tjugoårsålder och min sambo är strax över 30! Han har varit beroende i 18 år.
Sedan 4 år tillbaka finns inget sexliv, knappt ingen beröring alls typ. Vi bråkar typ jämt om små saker. Igår var det bråk över att mina föräldra skulle med och titta på vår flickas uppvisning, min sambo har mina föräldra som chefer. Vi har fått behandling genom jobbet. Och min sambo har äntligen börjat ta till sig hjälpen! :) dock några återfall, Men längsta perioden nykter är 16 dagar, Nu ät han uppe i 15 dagars igen! Så jag hopps att det går vägen!

Jag har genom denna behandlingen också fått hjälp med mitt medberoende, dock kommer det inte ifrån min sambo utan tidigare förhållande med samma stuk!

Det är svårt! Har din sambo inser att han dricker för mycket? Vill han ha hjälp?

Rädslan sitter kvar än efter den där ölen, Men Jag har lärt mig att släppa det få jag inte kan hjälpa min sambo! Utan det är behandlingen som får hjälpa honom, jag måste hjälpa mig själv!Vi har kommit en bra bit på vägen, Men det är en lååååång väg kvar.

Blade Runner
fre, 2018-12-21 - 16:54

Hej,
Jag har skrivit här vid ett tillfälle men annars bara följt de diskussioner som följs. Jag har bestämt mig att skiljas efter nyår och när skilsmässan går igenom efter 6 månader sälja hus och köpa lägenhet till mig och barnen. 20 år av att leva i ett otryggt och oförutsägbart äktenskap har nått sin ände. Jag har gjort upp alla planer jag kan för att ta mig igenom detta men är livrädd att ta steget och har intalat mig själv att varje gång jag tänker på detta steg får jag bara tänka positiva tankar, annats vågar jag inte ta steget. Det som skrämmer mig mycket är att det kommer ta sådan tid att hitta hem i sitt nya liv och känna lycka. Jag vet hur dåligt jag mår när det stormar här hemma och kan inte föreställa mig hur det kommer kännas att behöva känna så i minst ett år. Ni modiga fantastiska kvinnor som tagit steget kan ni ge lite god input som gör att jag vågar och inte tror att jag kommer att mista jobb och vett och sans.
Kram och God Jul
Blade Runner

Obeslutsam
sön, 2018-12-23 - 19:38

Tack för du svarade. Hur känns allt annars i vardagen? Är du lika trött som jag på att bli snöst åt för småsaker? Det låter som vi iallafall är ett bra steg på väg med behandling och öppenhet, jag är glad att Höra de och hoppasallt fortsätter i samma stil nästa år.

Jag vet inte om min partner är medveten om sina problem, jag tror ibland gör han det men för det mesta är det bara något mysigt. En cider i ny smak, va mysigt.en ny rose som inte testats förr? -mysigt.

Vi hade ett seriöst samtal några månader sedan då jag tröttnade och började Dra mig undan mer och mer. Vi grät och pratade och jag sa att hans alkohol vanor inte är okej och att jag tror han har ett problem då det inte gått en enda dag sen vi blev tillsammans han inte druckit och han sa han förstod och skulle göra uppehåll och minska. Det har inte skett. Jag tror även om han vet om sina problem så vill han inte sluta.

Jag hoppas ni får en härlig jul och nyår tillsammans Speciellt med dina barn och tack igen för att du svarade.

Obeslutsam
sön, 2018-12-23 - 20:20

Hej bladerunner.

Det låter som att du gjort ett klokt val och jag är glad Att höra du har planer för att ta hand om dig själv och dina barn. Jag tror du är mycket starkare än vad du tror och jag peppar på härifrån!
Du är orolig över ett års stormigheter men du har redan haft 20, tänk så. Ett år där du och barnen kan Fokusera på attbygga upp ett nytt liv med en ljusare framtid, det kan inte bli värre! Jag tror ni är tuffare än ni tror. Personligen kommer jag fokusera på mig själv och Försöka se till att jag mår bra. Något jag började med detta året var att tänka i både bra och dåliga stunder, att jag är okej även om jag är själv. Jag gick från att vara i panik och må illa under bråk och extremt rädd för att Den gången är det slut på riktigt till att tänka, okej så det är slut. Var ska jag bo? Hur är ekonomin, klarar jag mig just nu. Och jG började i de stunderna sluta vara panikslagen och jobba på att acceptera att detta bråk är det som gör vi bryter upp. Självklart var det efterhand aldrig slut men dag hjälpte mig att gå vidare även om vi fortfarande är tillsammans för att bygga upp mitt egna mod att ta det beslutet. Det är fortfarande svårt. Minpartner har två sidor, alkoholen och den goda mysiga personenJag blev kär i. Alkoholn sidan är egoistisk, snäsig, lättirriterad och får mig vilja bryta upp. Den andra sidan är ömtålig, ärlig, ödmjuk.
Det är svårt. Men A sidan är där mest och jag har insett jag hellre är med någon som vill vara med mig och som vill hitta på saker och det har blivit mitt driv att orka.

God jul till och stor kram .