av Englas mamma

Englas mamma
tors, 2018-12-27 - 19:17

I okt i år lämnade jag min sambo sedan 15 år och pappa till vår 12 åriga dotter. In i det sista trodde han nog aldrig jag skulle lämna. Jag ställde ultimatum och han sa att han aldrig kommer att sluta dricka helt. Så jag tog steget och flyttade och han var så ”säker” i sitt prat om att inte sluta dricka att jag aldrig skulle gå. Det hördes i hans självsäkra prat. Så när flyttlasset gick så var han alldeles skakis o helt förstörd. Men hur gör jag nu? Från början hade vi nästan ingen kontakt, jag var så arg på honom hur han kunde välja alkoholen före sin familj. Men tiden har gått och nu har vi börjat umgåtts lite. Nu har han ju världens bästa liv! Han är med oss när han är nykter och super när han vill, kan ju inte bli bättre för honom. Men jag känner att så här går det ju inte att ha det. Då kommer han ju aldrig att skärpa sig.
Det har hänt flera gånger nu han lovat saker, tex livade han att komma till uppesittarkvällen och spela Bingolotto med oss, 45 min innan skickar han ett sms att han inte hunnit med det han skulle så om han kunde komma dan efter istället. Vår dotter blev enormt besviken och jag med naturligtvis. Men vi är så van vid det här men konstigt nog så tror vi på honom när han lovar saker. Och därför han inte kom var för att han dagen innan varit aspackad så han hade inte kommit upp ur sängen förens precis innan han skulle åkt. Men då låter det som om han ”inte hunnit” med och en massa ursäkter men vi VET ju vad det beror på! Så jäkla frustrerande! Tror verkligen en alkoholist att vi inte fattar??
Oj det här blev lite prat om livet oxå.. men hur ska jag göra med fortsatt kontakt?? Ska jag säga ifrån? Som det är nu har han ju ett perfekt liv där han kan komma till oss när han vill och dricka när han vill.

Nordäng67
tors, 2018-12-27 - 20:18

Umgås du med honom för dotterns skull eller är det också av egna skäl? Vill du att ni skall bli ett par igen? Gör en tydlig skillnad på detta för dig själv! Om du umgås även av egna skäl kanske du får räkna med att bli besviken. Fanns ju en anledning till att Du lämnade honom. Försök ta bort umgänge som inte krävs för barnets skull. Jag är separerad från pappan till mina barn (ej alkoholist iofs) och jag skulle inte bjuda hem honom på bingo lotto. Däremot om det är kalas eller annat som direkt rör barnen så är det en annan sak. Bjud hem dina vänner istället så slipper både du och dottern bli besvikna. Klart det är perfekt för ditt ex, han plockar russinen ur kakan och går och kommer som han vill! Inte lätt att veta vart man skall dra gränsen när man har barn tillsammans men försök tänk lite vart din gräns går. Om du är bekväm så blir det också bättre för ditt barn. Det jobbiga är ju också att hantera besvikelse hos sina barn.

Rymmaren
fre, 2018-12-28 - 10:25

Hej på dig!
Har inte skrivit på forumet på länge. I somras flyttade jag från min ”alkis” och det var liknande, han viftade bort alla mina hot om att flytta med -Ja visst, gör det du. Så då ordnade jag en lägenhet och beställde flyttfirma och flyttade ut med barnen.
Och nu kan vi träffa honom när han är nykter, och han kan sitte uppe och dricka hela nätterna när vi åkt. Han kommer aldrig till oss i vår lägenhet utan det är vi som åker och hälsar på i vårat gamla hus. Men jag känner också att det tär på, vi har inte släppt taget. Han är arbetslös och har 0 kr inkomst så det blir att jag hjälper honom med pengar. Till och med köper öl (ja jag vet hur fel det är!) men numera känner jag bara att sitt och drick du och tyck synd om dig själv. Nu har han ju en ny anledning att dricka.......
Så just nu hänger jag bara med och hoppas att han ändrar sig nån gång så han kan vara pappa igen, för det har han inte varit på många år. Men jag lever mitt eget liv, och ser till att jag och barnen har det bra och lugnt och jag umgås med vänner. Av en händelse så har jag en hel del separerade vänninor att prata av mig med.
Nu blev det ett långt och rörigt inlägg. Men vad jag vill säga är, se till hur det blir bäst för dig och ditt barn! Och framför allt, glöm inte bort att DU ska må bra! Kram