Billi.

Nu tog jag ett första litet steg! Det har tagit några dagar för mig att ens våga bli medlem, och nu gjorde jag visst en egen tråd till och med! Jag har aldrig någonsin pratat med någon om mina problem, men jag tror att bara detta, att skriva ner och själv läsa mina egna ord kommer ge mig ett nytt perspektiv på mina vanor. Jag dricker nästan varje dag och väldigt ofta i smyg. Det är en del av det vardagliga livet. Senaste tiden har jag mått så jäkla dåligt psykiskt. Och jag vet att det beror på mitt drickande. Ångesten är brutal och det måste till en förändring för att livet ska funka med jobb osv. Jag vill må bra! Tyvärr försöker jag "må bra" genom att dricka men mår istället sämre och sämre. För första gången känner jag att det är NOG och att jag inte är rädd längre för att livet blir meningslöst utan. Jag har ingen plan utan känner att jag inte vill ha skiten i mitt liv en enda dag till. Och jag hoppas att det kommer räcka nånstans iaf. Day 1 mina damer och herrar.

Du är definitivt på rätt ställe. Finns massor av igenkänning oavsett dryckesmönster, men jag tror att du tillhör den vanligaste kategorin av oss, hemlighetsdrickarna som ofta känner sig oerhört ensamma med den smärtsamma hemligheten.

Med insikt och vilja går det att bli fri. Jag tror på dig.

Kram

Billi.

Vinäger, vad glad jag blev av ditt svar :) Det känns så skönt att hittat hit.

Välkommen hit. Att du tog dig modet till att öppna på våran dörr visar att du nog ör villig att ge det en chans. Hör inne finns inget som botar stress eller ångest. Men oändligt mycket kärlek . Folk som vill hjälpa dig, trots att det kanske går lite vingligt . Men framförallt så finns det visdom hör inne. Den visdomen kan hjälpa dig att finna vad som ör bäst för dig . Så bläddra runt i trådarna .

Om du läser lite trådar här så kommer du att märka att du är långtifrån ensam med ditt problem. För mig har det betytt mycket att dels skriva ner hur jag mår och tänker och sedan läsa andras tankar och sätt att tackla alkoholmissbruket.

Lantliv

Hej Billi! Jag år också ny här och liksom du känner jag att det får räcka nu! Slut med smygdrickande, slut med bråken om alkohol med min partner. Det är dag 1 för mig idag!

Billi.

Det gör mig förvånansvärt extraextra peppad av att läsa era välkomnanden!! Att hitta er och sidan hjälpte mig verkligen att våga klippa med a en gång för alla. Jag brukar oftast vakna med en lätt baksmälla och brutal ångest (på senaste tiden har jag blivit helt paranoid (?!). Vågar inte öppna dörren när det ringer på eller visa mig på sociala medier. För att jag känner att nån liksom är ute efter mig. Det har varit ett stort svart hål som kännts omöjligt att komma upp ifrån. Igår var dock lite annorlunda. Ångesten och baksmällan var med hela dagen men också en ny känsla. Att jag var redo att ordna upp min situation. En absolut beslutsamhet som är lika stark idag.

Lantliv- Härligt! Då kanske vi kan ta lite extra stöd av varann, på nåt sätt känns det enklare när man vet att någon mer just i detta nu är på ruta ett! Jag har liknande situation med min partner. Han blir aldrig arg, men kanske besviken och besvärad. Han vet nog inte hur han ska ta upp att han tycker det är ett problem. Har du några "ess i skjortärmen" inför helgen och nyår? Jag ska jobba och dricka massa te :D

Lantliv

Ja du Billi, mina ess får väl vara aktivitet med mitt barn. Kanske bowling, bio eller gå ut och äta. Kanske firar vi med sonens bästis familj och då är inte avhållsamhet så svårt, någon ska ju köra hem ?

Billi.

söker jag hjälp. Sjukt naivt att tro att bara min egen bestämdhet skulle räcka. Den har alltid räckt förut. Till andra saker, men inte nu.

Min historia är så lik många andras, ett kontrollfreak / duktig flicka som vill vara bäst på jobbet, bästa föräldern, i bäst fysisk form osv. A är det enda sättet jag vet för att slappna av.

Har en gammal kappsäck med blomstermotiv där jag gömmer mina flaskor.

Alltså hur f×n hamnade jag här, i det här äckliga svarta hålet igen?!

Du tog ett bra beslut Billi, men alkoholdemonen är kraftfull och svår att hantera själv, framför allt innan man fått till en period av nykterhet och hunnit förbereda sitt försvar. Det låter klokt och bra att söka hjälp, för det är en tuff strid att utkämpa. Jag ser det inte som särskilt naivt att förlita sig på sin egen vilja, men demonen är ofta den starkare i början, så använd bestämdheten till att få hjälp att bygga ditt försvar.

Vi är många som du! Nu är jag här igen för andra gången men ännu mer bestämd och jag vill lyckas! Jag ska lyckas!
Tillsammans är vi starkare ??✨
Kämpa på nu! Dag 1 för mig idag!

Kram PimPim ?

Billi.

Tack. Det är nytt för mig att se det som nått jag inte kan styra över. Har alltid tänkt att det är dålig självdisciplin. Trots att detta spökat sen tånåren. Så ca 15 år.

Men som sagt. Imorgon söker jag hjälp. Hoppas att det blir början på..allt:)

Lantliv

Kära du, det du beskriver hade lika gärna kunnat vara jag. Lillasyster duktig, hon i familjen som man skryter över med akademisk utbildning och viktigt jobb som hon sköter fläckfritt... och riktigt stränga och elaka mot oss själva, för hur svårt kan det vara att avstå?

Vad ska vi göra för att börja vara snälla med oss själva? Kram på dig vännen!

Har läst din tråd och känner med dig, kan inte förstå varför a har en sådan enorm dragningskraft.
Tilkar det som att du inte har nån i din närhet att prata med, som kan vara en stöttepelare?
Att skriva här är en bra start.
Hoppas du hittar nån hjälp som fungerar för dig!

Billi.

..har det vart en bittersweet dag. Vågade inte ringa vårdcentralen som var dagens uppdrag. Har dock haft en skön kväll, riktigt gött att vara på nyktra sidan och orka ta en ordentlig promenad! Tagit världens bästa dusch, kört järnet med hårinpackningar och ansiktsmask? Och imorgon kommer jag minnas när jag gick och la mig.

-lantliv, det är fint att du tänkt på mig? Ja vad ska vi göra??Jag tror jag måste ta hjälp för att ta reda på det. Men det är mycket att nysta i, och jag ser inte fram emot det. Men det är nog enda alternativet för min del. Storstädning av hjärnkontoret.

-chansen, nej det är verkligen helt sjukt. Igår skulle vara dag 1.. vad hände? Gick upp på morgonen och möttes av en öppnad men nästan full champagneflaska. Slurp. Bara så där utan att ens hinna tänka.
Jag har ingen att prata med direkt. Jag har försökt ta upp det med min sambo, men han verkar ointresserad. Han kanske skäms. Eller så har jag verkligen varit en så bra "smygare" att han inte tror att det är så illa. Mja vi lever ganska separata liv faktiskt.

Tack så mycket för era kommentarer, det hjälper mycket?

Billi.

Vaknade och tog tag i en jobbig grej jag skjutit upp jättelänge. Som jag skrivit tidigare är min reaktion av för mycket a under en längre period, typ paranoia?! Det gör att jag inte vågar svara i telefonen eller ens öppna messegner. Så ganska många som undrar var sjutton jag tagit vägen.

Det blir också en del av den onda cirkeln, att dricka en skvätt för att våga / orka "ta tag" i saker. Men efter en flarra tar man inte tag i några problem. Då vaknar man istället dagen efter, en nivå högre på ångestskalan.

Hur som helst är idag en ny dag och början på resten?

???????????????

Du kan säkert ha rätt i att han inte begripit omfattning men nån misstanke har han nog.

1:e december kände jag att jag inte orkade med mer supande och smygande. Bra berusad redan på eftermiddagen satte jag mig ner med min fru och berättade som det var, allt berättade jag. Visade henne mina gömmor med flaskor. Hon var halvt i chock att hon inte förstått detta för flera år sedan.Mycket tårar och kramar den kvällen från oss båda men nu stödjer hon mig så gott hon kan. Känns skönt på nått sätt... svårt att förklara.
Så din sambo kanske inte har förstått riktigt än, eller så är det som du säger och han sticker huvudet i sanden vilket man oxå kan förstå. Blir jobbigt för den man lever med när man berättar.
Kram, kämpa på!

Lantliv

Hur har du det idag Billi? Jag känner mig frustrerad, knoppen suger efter alkohol. Tack och lov har jag ingen anledning att åka iväg och handla något över huvud taget.

Jag är just nu inne i en hel del tankearbete. Har gått in i 10-veckorsprogrammet här på sidan med nyfikenhet och upptäckarlyst. Just nu hamnar många av mina tankar i "Hur blir det så?"
Hittade en slatt i en av mina gömmor kvällen innan nyår. Tror ni jag hällde ut den? Nope, man (och med det menar jag jag) är ju så jäkla dum. Efter det börjar tankarna om varför jag vill förändra mitt drickande... Med lite a i kroppen så är förnekelsen total! Varför är det så? Är insikt så flyktigt eller?

Billi.

Ja precis, efter första slurken fattar man inte alls vad som är så farligt. Då är det bara härligt. Men även om vi kommer halka av banan emellanåt är det viktiga att grundinställningen är annorlunda. Vi VET innerst inne varför vi vill förändra. Och att det vi gör är lite smågalet. Jag har länge tänkt att "så länge ingen annan lider av det är det upp till mig". Men egentligen förtjänar ju jag också att må bra. Och låter jag det gå längre kommer faktiskt andra också må dåligt.

Just nu sitter jag och suktar efter en viss flaska på hyllan. "Bara en liten liten skvätt skulle räcka". Ingen kommer märka. Men jag ska låta bli?? Kanske te och en film i stället?