av Livetochallt

Livetochallt
tis, 2019-01-01 - 21:31

Ja, så har det nya året börjat. Det skulle ju bli så fantastiskt och hej och hå vad roligt det var kl 23.30 igår..
nu har hela dagen gått åt till att överleva och tygla sin ångest och bota sin sjuka kropp..

Har idag för första gången erkänt för mig själv och min sambo ( som jag sårade något fruktansvärt igår)
att jag behöver hjälp.. NU! Nyss helst i förrgår..

Men hur gör man? Vad börjar jag?
Vad gör man av ångesten och skammen?!

Jag vill bara bli normal och kunna umgås med människor utan att behöva gömma mig bakom ett påklistrat leende och ett glas vin som oftast blir mer än ett..

Livetochallt
tis, 2019-01-01 - 21:31

Ja, så har det nya året börjat. Det skulle ju bli så fantastiskt och hej och hå vad roligt det var kl 23.30 igår..
nu har hela dagen gått åt till att överleva och tygla sin ångest och bota sin sjuka kropp..

Har idag för första gången erkänt för mig själv och min sambo ( som jag sårade något fruktansvärt igår)
att jag behöver hjälp.. NU! Nyss helst i förrgår..

Men hur gör man? Vad börjar jag?
Vad gör man av ångesten och skammen?!

Jag vill bara bli normal och kunna umgås med människor utan att behöva gömma mig bakom ett påklistrat leende och ett glas vin som oftast blir mer än ett..

PimPim
tis, 2019-01-01 - 22:36

Igenkänningsfaktor! Här får du bra stöd o h mycket pepp! Vinet är inte ens bästa kompis även om den så många gånger ger en tröst för stunden, men på sikt svinker hon... oro, ångest, tom bössa och sämre relationer till andra människor orsakar hon utan dåligt samvete!
Jag gjorde ”slut” med henne i natt för jag vill verkligen inte ha henne i mitt liv mer!

När man kommer till insikt ja då kommer styrkan också och så småningom kommer glädjen tillbaka men det tar sin lilla tid tyvärr!
Tålamod är ett måste och lära dig älska sig själv är också något man får jobba med... men i långa loppet blir det nog bra! ??

Kram PimPim?

Livetochallt
tis, 2019-01-01 - 22:57

Känns otroligt skönt att få läsa och se att det finns andra som har det så här..
Men just exakt nu så har jag sån ångest att hjärtat hoppar ut snart..
min älskade fina dotter ligger här brevid mig och just exakt nu så är hon den enda anledningen till att jag inte bara ger upp..
Jag har förstört så mycket igårkväll och jag vet inte om det går att fixa.
Man får inte hur många chanser som helst, det finns inte längre utrymme för misstag.. jag ör på straff bänken och bara hoppas att jag kan ännu en gång bli förlåten..

PimPim
tis, 2019-01-01 - 23:01

... oj vad jag lider med dig! Hoppas innerligt att det kommer ordna upp sig och att de du sårat inser att det var alkoholdjävulen som påverkade dig.
Vi finns här! Lyssnar och stöttar! ?

Kram PimPim?

Picard
tis, 2019-01-01 - 23:03

PimPim för fram kloka tankar. För mig såg resan ut så här senast jag besegrade alkoholdemonen (jag är nu inne på min andra strid):
1. Erkänna att jag har ett problem, med beroende/missbruk av alkohol. Tog hjälp av test för att inte fastna i diskussion med mig själv i stil med "äsch, jag kan nog styra mitt drickande, det är bara en dålig period".
2. Bestämma mig för att jag vill ha en förändring och känna mig motiverad att anstränga mig för att nå det.
3. Söka hjälp. För min del var det beroendemottagning samt remiss till terapi som funkade, men det finns många alternativ om man söker och får hjälp att hitta.
4. Starta en period av nykterhet, med medicinering om nödvändigt (jag tog Antabus).
5. Hålla i med nykterheten tillsvidare, en dag i taget. Var snäll mot dig själv, acceptera kortare nederlag, ge dig själv en klapp på axeln för varje litet framsteg. Låt tidigare skamkänslor och dåliga minnen vara historia, fokusera på nuet.
6. Hitta sätt att fylla tillvaron utan alkohol och metoder att hantera sug och svackor. För mig fungerade mindfulness bra, samt att jag kunde börja engagera mig fullt ut i min familj igen.
6. Börja bearbeta de bakomliggande orsakerna till beroende. Det här var det svåraste för mig, och jag nådde inte hela vägen fram, vilket är varför jag nu utkämpar strid 2.

DruckitKlart
tis, 2019-01-01 - 23:04

Samma läge här. I går skulle bli sista dagen med alkohol på ett bra tag, kanske för alltid. Passade också på att slänga ur mig en massa som gjorde min man ledsen.

Första dagen på året har endast handlat om överlevnad. Så trött på att må dåligt/vara bakis. Jag har inte druckit i smyg men vet att jag dricker för mycket. Brukade (säger brukade eftersom jag sätter stopp nu) älska att dricka. Gärna bli full. Det får vara bra nu. 2019 ska jag fokusera på att må bra.

nydag2018
ons, 2019-01-02 - 17:06

Vet hur det känns när man sitter där med ångesten och skammen. Jag slutade dricka i april 2018 och jag lovar dig att det blir bättre. Jag har också gjort sååå mycket dåliga saker men ångesten försvinner med tiden, försök nu att fokusera på bra saker så kommer det att släppa. Önskar dig ett stort lycka till.

IronWill
tors, 2019-01-03 - 18:53

Hur går det? Var det den gången som får dig att ändra ditt förhållande till alkohol? Hoppas du mår lite bättre i alla fall, men se det som en chans att få motivation till att inte hamna där igen. Visa din dotter den du skulle vilja vara i stället. Lätt hänt när man ”blivit förlåten” att man är tillbaka inom kort och behöver ett nytt ”get-out-of-jail-free-card” ganska snart. (Jag har förbrukat en stor hög.) Lägg ångesten och känslorna på minnet så att du kan använda dem som vapen mot att dricka eller i alla fall att mota bort ett par glas. Håller tummarna för att det går att lösa relationsproblemet. Ångest suger.

Livetochallt
tors, 2019-01-03 - 19:23

Jag har varit otrogen mot min sambo och kommer knappt ihåg det..
Förtroendet han haft för mig är ju såklart förstört, och just nu tror jag att jag inte kan laga det.
Vi skulle åka på semester imorgon, och nu åker han och dottern själva.

Jag har tagit mig till beroende center där jag bor och fått hjälp idag av fantastiska människor och ska få träffa dom nu varje dag i 14 dar när familjen är borta.

Min sambo ska gå dit imorgon och träffa någon också, men just nu känns det ganska hopplöst.,

Livetochallt
tors, 2019-01-03 - 19:23

Jag har varit otrogen mot min sambo och kommer knappt ihåg det..
Förtroendet han haft för mig är ju såklart förstört, och just nu tror jag att jag inte kan laga det.
Vi skulle åka på semester imorgon, och nu åker han och dottern själva.

Jag har tagit mig till beroende center där jag bor och fått hjälp idag av fantastiska människor och ska få träffa dom nu varje dag i 14 dar när familjen är borta.

Min sambo ska gå dit imorgon och träffa någon också, men just nu känns det ganska hopplöst.,