Livetochallt

Alla där ute är inne på dag 2 på det nya året, men för väldigt många hör inne har det en helt annan betydelse..
Min dag 2 började med att min sambo tog dottern och åkte härifrån för han inte står ut att vara nära mig.. så nu har jag suttit här med min ångest och stirrat i flera timmar..
Det jag kommit fram till är ingen straffar mig så hårt som jag!
Förtjänar det och försöker bara överleva dagen.
Som tur är lämnade han hunden, den gamla kloka älskade hunden har inte vikt från min sida på hela dagen ❤️ Många tårar har torkat i hans päls idag..
Hur ska man orka?! Och hur ska man kunna förlåta sig själv för allt skit man ställt till med?!

Livetochallt

Alla där ute är inne på dag 2 på det nya året, men för väldigt många hör inne har det en helt annan betydelse..
Min dag 2 började med att min sambo tog dottern och åkte härifrån för han inte står ut att vara nära mig.. så nu har jag suttit här med min ångest och stirrat i flera timmar..
Det jag kommit fram till är ingen straffar mig så hårt som jag!
Förtjänar det och försöker bara överleva dagen.
Som tur är lämnade han hunden, den gamla kloka älskade hunden har inte vikt från min sida på hela dagen ❤️ Många tårar har torkat i hans päls idag..
Hur ska man orka?! Och hur ska man kunna förlåta sig själv för allt skit man ställt till med?!

Jag tror att du nu behöver packa all skit som varit i en låda och stuva undan det ett tag, för att fokusera på att göra bra saker från och med nu. Det blir lätt att man fastnar i ältande och brott/straff-diskussioner med sig själv. Att hålla sig nykter är bra, att behålla sin motivation och göra nyttiga saker för sig själv och sin familj är också bra. Ta en dag i taget, små steg. Jag tror på dig!

...men inte för mig! Idag är det Dag 1 helt enkelt. Min plan gick som vanligt i "kraascch". Allt blir som ett ekorrhjul och om man inte dricker alkohol känns allt lättare men jag fattar precis. Det känns bra just då och där.

Hoppas att din dag 3 blir bättre och att du sovit gott inatt! Kram

lägger en dag till en annan och efter några dagar blir det bättre och några till så blir det ännu bättre. Människor uppskattar snabba läsningar. Men det här är en långsiktig kamp där förbättringarna ”smyger sig på”. Fokusera på en dag i taget och helt plötsligt så ligger det bakom dig. Försök att skilja på vem du är och vad du gjort. Alkoholen hjälper i grunden bra människor att göra dumma saker. Men du är bra som kämpar för att lösa problemet. Kämpa på!

Livetochallt

Dag 3 är här och jag är blottad och helt försvarslös inför detta..
Har förstört det vackraste i mitt liv, det finaste jag hade. Ett förtroende har brutits och jag tror inte jag kan laga det..
Innan den här Demonen sakta raserade mig så var jag en bra person, jag är fortfarande den personen! Men hur ska man kunna bevisa det för någon som inte tror eller litar på en längre!?

Jag inser att jag oavsett måste göra den här resan, med eller utan min sambo.
Jag är livrädd och totalt destroyed..

...oavsett så finns det bara vinster med din resa men du får även ta en dag i taget! Vi finns här, vi stöttar så bra vi kan! Ta hand om dig ?

Kram PimPim?

...oavsett så finns det bara vinster med din resa men du får även ta en dag i taget! Vi finns här, vi stöttar så bra vi kan! Ta hand om dig ?

Kram PimPim?

Livetochallt

Väntar på att höra bilen på uppfarten och att jag nu i ett dygn ska hålla ihop för min dotters skull..
det svarta hålet växer och alla strängar har gått av..

24 timmar måste jag hålla och det känns som ett bottenlöst svart slukhål..

Kärleken till sina barn är helt obeskrivlig! Närheten, doften av dem och deras varma goa kramar ❤️ Hoppas du kan njuta av det nu!

Kram PimPim ?

Livetochallt

Alla dessa pepp hjälper mig verkligen en liten millisekund ..
jag har 24 timmar på mig att snosa mjuk barn nacke.. sen åker dom på semester. Pga av all den här skiten är det bäst för alla att jag inte åker med ?
Indirekt har jag då även svikit min dotter även om hon inte förstår det nu..

Livetochallt

Familjen har åkt iväg på semester och jag är hemma ?
Inte en droppe har jag druckit och ingen ska det bli..
Fast besluten att klara detta för mig och min dotter.
Har inte ens varit sugen på vin, tanken gör mig faktiskt äcklad. Men har också landat i att det är inte bara det som ska förändras för att livet ska bli bättre.
Men just nu är det timme för timme sen dag för dag osv.. för att det inte ska kännas oövervinnerligt har jag satt min första mål stolpe vid 6 veckor ( och nej, det kommer inte firas med ett glas vin) men jag måste börja någonstans..

Läste din tråd. Vilken jobbig situation du är i ? Är lite i samma sits med STOR kris i familjen... sambon vill inte veta av mig och barn finns inblandade som kommer till helgen. Har varit nykter sen nyårsdagen, precis som du. Vi bevisar för de och är starka nu! Vi håller oss nyktra! A löser ingenting mot ångesten! Jag hejar på dig!

Sara_con_experiencia

Känner igen mig. Jag tänker att min man har gjort mig en tjänst när han sa stopp för 17 dagar sedan (har en app som räknar för mig - sober time).
Inte mer än tt blöta läpparna vid en symboliskt skål, alltså inte en droppe OH egentligen, inte ett glas, som alltdi kunde bli en hel flaska.
Och så skönt att få mig tillbaka. Att få njuta av stunder på annat sätt.

Varje dag kommer nya utmaningar, men som andra har skrivit här ovan, de första dagarna var svårare, nu känns det så naturligt för mig att inte gömma mig i OH!

Lite tips om du vill ta emot dem: Passa på att gå ut med hunden, läsa, lyssna på din omgivings ljud och på bra musik, lukta, ta ett bad eller en lång dusch med härliga dofter, känna din kropp från andra platser än från "OH-craving".

Allt styrka och ljus till dig och din återhämnintning.

Livetochallt

Dagarna går och man överlever av någon anledning..
har varit på öppen vården nästan varje dag och försöker göra saker jag tycker om. Många timmar i stallet får min själ att må bra.
Men idag tog vi en tripp längs Memory Lane på terapin och det var ingen vacker upplevelse, så mycket smärta o sorg som varit i mitt liv. Saker man förträngt och människor man glömt..
Men det är en väg jag måste gå hur jävla ont det än gör.
Familjen har hört av sig och mår bra i solen och för det är jag uppriktigt glad. Samtidigt fasar jag för deras hemkomst...
all sorg, besvikelse och ilska som måste få sin tid, det blir ett stort berg att bestiga.
Men jag kämpar på, jag måste tro att det kommer bli bra!