av Tröttpåskiten

Tröttpåskiten
lör, 2019-01-05 - 20:05

All energi gå åt! Jag är så trött jämt.
Dessa känslor att vara medberoende är hemskt!

Min sambo har tagit återfall va 14 dag! Och äntligen ( 2 månader senare efter att behandling börjat) ska han börja ta antabus! Halleluja. Det ger mig hopp!

Problemet är hans humör; han är så negativ, irriterad lätt retlig och jävligt grinig! heeela tiden.
Jag har sagt till han i flera dagar att tänka på det och vara glad. Men nej.
Jag sa till han idag att hans negativa energi gör så att jag känner mig strypt i hans närvaro. Min energi försvinner totalt.
Han tog det som en kräkning och blev ännu mer sur.. fick kort o h gott förklara för han vad jag menade..

Anxiete
lör, 2019-01-05 - 20:29

på varsitt håll skulle jag vilja tro och säga.
Medberoende är lika mycket sjukdom som beroende men vi håller ställningarna iaf, det tär på krafterna, det får det göra! Tillåt dej att vara trött och dränerad, gör något litet för dej själv: lyssna på musik, titta på en film, gå en sväng etc något som get dej energi !
Kram ?

Tröttpåskiten
lör, 2019-01-05 - 20:47

Jo jag vet det, men min sambo verka inte fatta det. Han tänker att situationen är värst för honom...
T.ex sa jag till honom igår - det är bara att bestämma sig och ge sig fan på att klara det.
Det såg han som kränkande att jag försökte berätta för honom hur enkelt det är. Men jag försöker också förklara för honom att det är lika tufft för mig...

Jag har börjat träffa vänner igen. Det ger mig styrka ❤ samt åkte till stan idag själv.

Ansan64
lör, 2019-01-05 - 20:55

Bra att du träffar vänner och gör saker som ger positiv energi. Det stärker dig! Fortsätt så.

Anxiete
lör, 2019-01-05 - 21:11

Jag tror det är bästa sättet för dej , gör saker du mår bra av. Låt han slåss med sina demoner för där är vi medberoende inte så ofta till hjälp. Möt honom när du mår bra och när ni båda vill ?

Tröttpåskiten
sön, 2019-01-06 - 07:13

Tack för hjälpen!
Nej, jag tycker jag bara är i vägen när det kommer till hans hjänspöken, men samtidigt lever man ju 'i" dom...
Vet inte alltid vart man ska vända sig tyvärr.

Tröttpåskiten
ons, 2019-01-09 - 19:35

Hur bemöter ni beroendet?
Jag försöker vara ärlig och berätta Hur jag upplever det, hur kan känner osv! Men det blir bara fel, min sambo bli sårad!
Så Hur ska jag säga? Hur fan ska jag göra?
Jag har försökt på många olika sätt,men ni kanske ha tips på andra sätt man kan testa! ?

Enzo
ons, 2019-01-09 - 20:51

Jag tror att du gör helt rätt. Jag vågar ofta inte säga något. Drar mig undan och blir sur och tvär. Vi undviker att prata om den stora elefanten i rummet. Jag tycker som du att det är jobbigt att såra honom, eller göra honom arg. Jag tänker också att det kanske ger honom en till anledning att dricka. Typisk medberoende. Jag vet! Stå på dig, du gör rätt!

Anxiete
ons, 2019-01-09 - 21:06

vara bättre på att ta hand om oss själva istället för att ta hand om den beroende. Det finns grupper al-anon ( anhöriggrupp AA) ,vårdcentralen brukar kunna hjälpa till med samtalsterapeut eller kbt.
Vi håller så mycket inom oss så det är inte konstigt man tappar all ork !

Tröttpåskiten
ons, 2019-01-09 - 21:12

Jo jag vill ju vara ärlig, men man blir ju tyst när han blir arg eller sur och han säger att det trigga hans sug för drickandet.
Så han lägger ju det på mig! Men det är lätt att lägga över sina problem på andra..

Skrållan
ons, 2019-01-09 - 22:26

Jag vill bara säga att jag har gråtit, bett att han ska sluta, kollat honom, pratat med honom, jaa jag tror jag gjort allt under flera år. Tills en släkting sa: varför försöka prata honom tillrätta när det inte går. Jaa varför??? Nu har jag slutat. Jag tänker på mig nu. Han får ta ansvar för sig och sitt drickande. Blir han sur så säger jag att jag inte lyssnar på honom, om han inte pratar vänligt. Nu är det slut på daltandet. Nu tänker jag ta plats. Ville bara säga att tänk på dig själv ”tröttpåskiten”.Tror inte vi kan rädda våra män. Dom måste göra jobbet själva.

Tröttpåskiten
tors, 2019-01-10 - 13:15

Precis jag håller med dig och jag kämpa med för det. Jag kämpa med mina problem, jag är medberoende in i själen, kommit fram till att jag lider av både ångest & panik ångest samt posttraumatisk stresssyndrom som jag kämpa mig ingeom.
Men ändå är det svårt att släppa sambons problem, han har ju också hjälp. Men det ät svårt!

Jag är också en beroende person, genom medberoende har jag skapat beroende för shopping! Som jag nu försöker sluta med :)

gros19
mån, 2019-01-14 - 22:57

Finns ju inget rätt och fel, men jag tror det är viktigt att du inte säger vad han ska göra utan som du berättar hur du upplever det. Även om han inte just nu är motiverad till förändring så bär han på mycket skuld och det vill han kanske inte konfronteras med och blir därför arg och irriterad. Du är lika viktig som han och har rätt att uttrycka vad du känner och upplever. Så tänker jag.

Vänlig hälsning och lycka till.