Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Anders 48

Vi kämpar på! Ibland är vi såååå starka, o ibland är vi svaga, vacklande och kanske t.o.m. ifrågasättande?! Men huset står ju bara stadigt och länge om husgrunden är gedigen och av god kvalitet. Alkoholfriheten måste vara vår husgrund!
Annars är vi bara bambuhyddor som blåser bort och sönder vid första bästa " oväder"

Kram på er! Och God Jul som ni önskar den..../A

Anders 48

God fortsättning till er alla kämpar! Nu är vi på andra sidan. Den nya, blanka och oskrivna sidan 2019. Jul o nyår o längre ledigheter är ju klassiska fallgropar för många av oss. Styrka önskar jag er alla - oavsett hur nyktert det blev? Blev det ett snedsteg eller ett återfall så glöm inte de nyktra dagar du hade i ryggsäcken innan. Dessa dagar har inte gått upp i rök - de ligger fortfarande kvar där i ryggsäcken!

Anders 48

Sjukskriven sedan september, och skall i dagarna återgå till jobbet. Känns rätt bra, min depression har nästan helt "läkt ut". Ingen alkohol! Fortfarande sömntabletter - o i enstaka fall nåt lugnande piller.

Viktigast av allt. Jag dricker inte!

Tjoflöjt?

Komplicerat med depressioner. Jag kunde nästan helt ignorera en hyggligt djup depression på jobbet för att sen stirra i taket hemma och önska mig en hjärtattack i julklapp. Sket i vänner och den större familjen (utanför min fru och barn) gjorde jag också. Svarade inte när de ringde eller mailade. Men ringde det från jobbet gick det bra. Kändes som depressionen bara gällde mitt privata jag men inte mitt yrkesmässiga. Men i efterhand så tror jag att det mer handlade om hårt intpräntad överlevnadsinstinkt som jag fått från mamma (inte bli av med inkomstkällan) kombinerat med att jag där tvingades umgås med andra människor vilket är ett basbehov. Depressionens isolering är en ond cirkel som måste brytas.
Därmed vill jag inte alls påstå att jobba är lösningen, utan snarare att tvinga sig själv att umgås med andra och komma ut grubblandet. Bara reflektioner över min egen sits. Men skönt att du mår bättre! Lycka till på jobbet.

Anders 48

Mamma har dött. Är så glad att jag är nykter, o har pratat mycket om detta med min terapeut. Tar mig igenom. Hade så lätt kunnat fly o dämpa allt m alkohol. Enkelt o effektivt. Eller hur! Nej då. Stå ut i känslorna. Det är bättre.

John-Erik

Beklagar Anders.. Bra att du håller i svår stund.
Känslorna måste hanteras nyktert.
Lockelsen blir större när det är svårt, men var stark även om det inte
är lätt..Bra att du har terapeuthjälp

Styrkekram

John

Anders 48

Mammas begravning o bouppteckningen är klar - och nu kan man ta lite mer tid o plats att sörja o sakna. Det känns bra - hon hade det inte bra på slutet. Jag unnar henne att hon fick lämna jordelivet faktiskt

Annars nykter. Varit i Spanien några dagar o hälsat på vänner. Den ena är alkis, o den andra dricker måttligt. De vet om mina problem, så det blir aldrig något snack om jag dricker vatten, Cola eller festar till det med en 0,0-öl.

Kämpa vidare alla fina hör på Forumet. Det är jävligt tufft ibland. Så är det bara.....

Anders 48

Håller mig nykter o livet är rätt bra. Kämpaglöd önskar jag er alla som har det tufft just nu!!!

Hang in there!!!!!

Eli-lila

Gammalt inlägg från dig ser jag nu men svarar ändå... känner igen det där med ryckningarna i musklerna, framför allt vid insomningen. Brukar få som en elektrisk stöt samt hastig andnöd samtidigt som det liksom rycker till som fan i hela kroppen. Visst lägger sig väl detta redan efter någon vecka utan alkohol, inte sant? Har inga insomningstabletter eller nåt, vill verkligen inte belasta min kropp med mer skit som den måste ta hand om... illa nog att jag snusar samt käkar Escitalopram (cipralex). Hur går det för dig nu 2019?

Anders 48

Hej! Varit tyst från mig ett tag. Sorgen efter mamma, som dog i januari,slog till med full kraft i maj. Jag grät och grät o tog till flaskan. I 2 veckor tror jag. Med lite tabletter. Ramlade o slog mig rejält. Blev nekad att köpa öl på Ica för jag var för full . Bor nära Ica så en av icakillarna hjälpte mig hem. Och ringde en ambulans. Blev en vecka på sjukhus med infektion från sår där bakterier hade tagit sig in i blodet. Man var orolig att de kanske hade gått längre in i andra organ. Mitt natriumvärde var kritiskt lågt. Lägre hade varit livshotande.

Nu stoppar jag i mig stora mängder lugnande o sömntabletter även på dagen. 70 kg sobril o 8 sömntabletter/dygn. Då känner jag mig normal. Sinnessjukt helt enkelt. Ska till min läkare idag o ska prata med honom om ett ev långsamt nedtrappningsschema? Eller om han vill dra ner snabbt o låta mig ligga här o svettas o må pyton.

Någon som har erfarenhet av långsamt/snabbt utsättande av lugnande? Skriv gärna.

Ja hör ni. Så gick det den här gången.... Självklart inget alkosug men tar ju tabletter......jag vill bara bli av med skiten o må så bra som jag vet att jag kan!!! Jag är inte jag nu. På något sätt....

Skönt att kika in här igen o skriva ärligt om vad som hänt!

Önskar all styrka till oss som kämpar-Och en fin sommar. Det skall nog gå att reda ut detta också. Helt säker....../kram Anders

Som jag har saknat dig! Haft lite aningar att det kanske lutade
åt det du skriver...Så glad att höra av dig oavsett anledning. Du lever :)

Återfall är naturligtvis inte bra men när ens mamma går bort så är det förståeligt att ett återfall
ligger och lurar. Det är på något sätt kanske inte suget som tar över utan att man tar till att dricka
med anledning av den sorg man känner.

Kanske är det skillnad på återfall och återfall? Sorg, sug och återfall.

Har ingen erfarenhet av Sobril men jag tror inte du ska köra en snabbvariant - det låter väl riskfyllt?
Om du redan mår skit varför ska du må ännu mer skit med risk för att dricka? Det verkar ju inte
vettigt. Kan man i så fall göra det under kontrollerade former så man inte är ensam?
Som avgiftning av droger och alkohol. Snälla gör det inte själv hemma med "blackoutsen" nere.

Försök att det soft under sommaren, rusa inte iväg med något. Vissa saker måste få ta tid.

Vet ju att du tränade och gick på gymmet och mådde bra.
Och du har inte långt dit igen. Du är nästan där. Men låt det
ta den tid som krävs

Kram Anders
Jag önskar dig allt gott i sommar

Du ska följa läkarens ordination för att trappa ut Sobril och sömnmedicin. Det är absolut inget att leka med. Viktigt skulle det vara att du har mänskligt stöd också längs vägen. Har du själv nån ide om vad som kunde kännas rätt för dig? / mt

Och självklart en önskan om att du får en fin sommar, trots allt. Insikten om och erfarenheten kring din sjukdom har du ju. Tror stenhårt på att du fixar det den här gången också. Förhoppningsvis den sista.

Kram till dig

Anders 48

Skriver några korta rader....när jag i juni hamnade på sjukhus (vanligt sjukhus, inte beroendeakuten) så var den officiella storyn att jag ramlat av cykeln.....- inte att jag slafsigt mig blå här hemma på fyllan. Jag tror nästan själv på cykelstoryn eftersom alla andra gör det.....

Juli var lugnt, o avslutades m resa utomlands. Tog några öl under veckan. Så dumt. Blev ju avfyrningsramp till nästa race. 1 1/2 veckas superi som slutade på beroendeakuten. 3 nätter. Dock så mycket mildare än tidigare besök där. Kom hem igår o känner mig ganska ok. Har dock ett väldigt svårläkt sår sedan cykelolyckan?. Det gör att jag inte kunnat träna sedan i början av juni. Blir rastlös....

Nåväl det kommer att reda sig!

En stor kram till er alla därute. Och en lite större till några av er - ni vet nog vilka ni är......

Anders 48

Skriver några korta rader....när jag i juni hamnade på sjukhus (vanligt sjukhus, inte beroendeakuten) så var den officiella storyn att jag ramlat av cykeln.....- inte att jag slafsigt mig blå här hemma på fyllan. Jag tror nästan själv på cykelstoryn eftersom alla andra gör det.....

Juli var lugnt, o avslutades m resa utomlands. Tog några öl under veckan. Så dumt. Blev ju avfyrningsramp till nästa race. 1 1/2 veckas superi som slutade på beroendeakuten. 3 nätter. Dock så mycket mildare än tidigare besök där. Kom hem igår o känner mig ganska ok. Har dock ett väldigt svårläkt sår sedan cykelolyckan?. Det gör att jag inte kunnat träna sedan i början av juni. Blir rastlös....

Nåväl det kommer att reda sig!

En stor kram till er alla därute. Och en lite större till några av er - ni vet nog vilka ni är......