av Nejlika

Nejlika
ons, 2019-01-16 - 21:23

Det är inte lätt för mig att skriva dessa första rader, kan inte riktigt svara på varför. Här kan jag vara anonym, men jag har aldrig för någon erkänt att jag har problem att hantera alkohol. Det kom såklart smygandes och har också sett olika ut i olika perioder. Första klunken kom som 13:åring. Första gången någon kommenterade att jag ibland kunde bli för full/bete mig illa på fyllan var när jag var ca 24. Men då drack jag aldrig i veckorna och tänkte att det nog skulle reda sig med tiden.

Åren gick och först efter en svårare livskris där jag tog mig ur ett förhållande med psykisk och fysisk misshandel började det eskalera, iallafall i perioder. Jag hade svåra obearbetade minnen som ledde till panikångest som ofta inte hjälpte på annat vis än med alkohol. Förlorade därefter min bästa vän efter år av depression och jag slutade bry mig om att ta hand om mig själv. Det började tidvis handla om överlevnad - att överleva ångesten och att orka leva.

Med antidepressiva blev jag fri från depressionen och ångesten minskade. Men nu hade alkoholen blivit en vana. Inte till en början okontrollerat - första gången jag någonsin tog en återställare var 2018. Men då kunde jag dricka en flaska vin om dagen och på helgen ännu mer.

Varför vill jag bli bra? Mitt liv har generellt rett sig ganska ok efter jag blev kvitt depressionen, jag är 30+ men har ett jobb jag trivs bättre med idag, en stabil inkomst, börjar återfå lust att umgås med folk och lära känna nya människor, jag borde egentligen inte klaga - helt plötsligt är alkohol mitt största hinder. Den tar ner min sociala förmåga, blir mindre rolig, kvicktänkt, sämre på mitt jobb och ökar min ångest avsevärd.

Har på egen hand försökt få bukt med alkoholen - har lärt mig många knep för varje gång jag försökt, men först nu börjar jag känna att jag har en ryggsäck full med kloka erfarenheter - det enda jag kan sakna är stöd - då jag ju aldrig vågat erkänna för någon att jag har problem, annat än numera - mig själv.

Så hej, hoppas få klokheter och råd från er andra - verkar finnas många underbara människor här på detta forum, hoppas några vill vara med och följa min resa.
Idag är dag 3. Målet vågar jag ännu inte säga högt, börjar med en dag i taget.

Nejlika
ons, 2019-01-16 - 21:40

Fick ångest så fort jag postade mitt inlägg, känns så utelämnande trots att det är anonymt. Och trots att jag inte nämnt detaljer än något av de hemskheter alkohol orsakat i mitt liv, det är så mycket...
Men jag har haft vita perioder för första gången jag minns de senaste 6 månaderna (sommarsemestern var bland annat helt vit) och sedan dec har jag främst druckit på helger. Men nu vågar jag ta steget till längre nykterhet och kanske borde jag även våga behålla min tråd, vi får se... ;)

Kristina78
ons, 2019-01-16 - 21:49

Första gången jag skrev på det här forumet så fick jag också jöttemycket ångest, för mig handlade det främst om att det blev verklighet för mig först när jag skrev att jag hade problem med alkohol.
Nu är jag gör igen för 4e gången, och sen när gången vill jag verkligen att det ska gå vägen.
Jag har lärt mig så mycket av att läsa här, och man får så underbart med stöd från alla här....så välkommen☺

Fenix
ons, 2019-01-16 - 21:54

och ta ditt skrivande i lugn och ro. Ingen kan ana vem du är, men vi vill alla att du delar med dig av din resa. Det är det som är det fina med detta forum!

Blom09
ons, 2019-01-16 - 22:10

Det är en känsla av både lättnad och skrämande att erkänna att man har problem. Jag har inte berättat för någon förutom här då och det kändes skönt. Men efter jag skrivit så gick jag ut och festa inte bra men jag vill bli nykter. Idag o idag är något jag har sakt flera gånger. Men med era inlägg kanske jag också ha en lång vit period.

Nejlika
ons, 2019-01-16 - 22:13

Fenix och Kristina78 för era kommentarer. De fick mig att känna att det jag skrev inte bara slukades i ett svart hål någonstans utan att någon fanns där och tog emot mina meddelanden:)
Kristina78- visst är det så, det blir plötsligt mer verkligt när man skriver. Men jag har vart in och smygläst ett tag och det har hjälpt mig när det vart svårt, så skönt att känna igen sig i andras berättelser, framför allt de mörkare - och känna att man inte är ensam. Styrkekramar till dig!

Nejlika
ons, 2019-01-16 - 22:19

Blom09 tack för ditt inlägg. Jag brukar också bli ledsen på mig själv att jag behöver försöka om och om igen och att jag ännu inte nått dit jag vill. Men jag har faktiskt äntligen lärt mig att börja bli lite snällare mot mig själv med och inte klanka för mycket på mig själv när jag åter är tillbaka i en svacka. För så länge jag inte ger upp helt så har jag lärt mig något varje gång jag försöker på nytt, så jag har faktiskt börjat känna att det blivit lättare att resa mig varje gång.

En av sakerna som hjälpt är att föra dagbok. Där kan jag i efterhand läsa om hur måendet blir bättre dag för dag - att det blir bättre efter fler vita dagar har jag ju glömt några veckor senare då allt kanske är svart igen om jag inte hade kunnat läsa det där i dagboken svart på vitt. Dag för dag försöker jag anteckna något.

Tomen
tors, 2019-01-17 - 16:54

Välkommen hit Nejlika, det har absolut inte slukats upp i något svårt hål :-)
Så bra att du har hittat hit och börjat skriva. Jag var rent ut sagt pissnervös innan jag tog mod till mig och skrev någonting. Var säkert inne och lästa allas inlägg under 1 månads tid innan jag vågade skriva. När jag väl hade skrivit kände jag mig totalt utlämnad, och ingen svarade, ingen klickade i något hjärta. Men kan lova att jättemånga läser, alla svarar inte. För att just det funkar bäst för dom. Det du skriver ska i första hand göra bra för dig. Efter hand så kommer du hitta personer du lättare känner igen dig själv i . Då blir både ditt läsande och skrivande på forumet ännu mer effektivt. Här dräller av erfarenheter och visa människor med stort hjärta.
Så kämpa på, ska hålla ögonen lite extra öppna för dig.
//tomen

Fibblan
tors, 2019-01-17 - 19:13

Förstår att det kan kännas läskigt. Är själv ganska ny här, (sedan nyårsdagen). Och håller med om att det kändes som ett stort beslut att skaffa inlog☺️!
Men som många kloka forumanvändare redan sagt. Du använder detta forum på ett sätt som passar dig. Och efterhand kanske det känns mer bekvämt.
Och jag tycker du är modig som vågar och väljer ett nytt grepp för att komma till rätta med alkoholen ?! Se vad det här kan ge, liksom. Du har erfarenhet av att det hjälper dig att skriva och förmåga att lära dig mer om dig själv och hur du funkar, vid varje försök! Och det bästa av allt - att du lyckats bli snällare mot dig själv?!
Så bra gjort - heja dig❣️
Svackor är en del av tillfrisknandet, som jag ser det! Och det är de små, små förändringarna som gör de stora skillnaderna i slutändan?!

Kram/Fibblan?

Nejlika
tors, 2019-01-17 - 20:36

...och den har vart tung. Första dagen var tuff och suget var då stort, men sen dess har det vart lugnt fram till nu. Jag har dock ingenting hemma för det har jag lärt mig sedan tidigare bara triggar, men jag känner mig väldigt låg och orolig. Mensen är sen vilket den bara vart några få gånger i livet, alltid under svårt stressiga tider. Konstigt ändå. Att menscykeln oftast är normal när jag dricker men blir rubbad när jag blir vit. Det har nu kastat in mig i vad som känns som en oändlig pms, allt känns oerhört meningslöst och svårt.

Men stort tack Tomen och Fibblan för era gulliga välkomnanden ? Och ni har ju båda så rätt, skriva ska man ju främst göra för sin egen skull, och man ska se det som en tillgång, och är nog lika svårt för alla vid första inlägget. Jag har släppt lite av ångesten över det nu, men kanske främst för alla snälla ord ?

Första större hindret har dykt upp - en festkväll om några veckor hos mig som jag planerat med några bekanta sedan länge, och det var jag som tog initiativet. Nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det hela. För jag tror inte att jag är redo att vara omkring folk som dricker redan då, men känns svårt att dra mig ur då det var jag som tog initiativet. Jag hoppas jag hittar på en bra ursäkt tills dess.

Kram på er alla som kämpar där ute ❣️

Nejlika
tors, 2019-01-17 - 20:51

Påminner mig själv om att jag måste vara snäll mot mig själv hela första veckan, som jag alltid tycker är avsevärt mycket tuffare än t ex vecka två och tre. Därför ska jag inte ängsla mig över sådant som inte finns framför mig här och nu, det kan jag ta när jag är lite starkare. Så här och nu tänker jag plocka fram lite snacks, lightläsk och slå på en tv-serie.

Tomen
tors, 2019-01-17 - 22:41

Jag har kommit underfund med att i vår kamp att hålla oss nyktra så är vita lögner helt tillåtet. Det hörs ju till och med på namnet :-) Så förstår din situation med kommande bjudning.
Jag brottas fortfarande med erkännandet för min omgivning , vilket har lett till många lögner. Men när det är för att hålla sig borta från alkohol så struntar jag innerst inne i det.
Jag bjuder på ett redan utspelat kort från mig . ” Haft en infektion och äter antibiotika och vill inte riskera att äventyra effekten av medicinen”
En ganska märklig vit lögn från min sida, för de få gångerna jag ätit antibiotika så har jag garanterat druckit. Men nu när jag hållet mig vit och inte heller käkat antibiotika så funkade lögnen jättebra :-)
Du kommer garanterat på en bra ursäkt, precis som du säger så lägg fokus på närmsta tiden. Bra kämpat nejlika ??

Nejlika
fre, 2019-01-18 - 18:56

Stort tack för välkomnande och pepp ❣️ Och du har rätt inställning gällande din egna kamp - Keep it Up! Kram från mig

Nejlika
lör, 2019-01-26 - 11:06

Tack igen för pepp ?
Idag är första helgen nykter på ett tag så jag bestämde mig för att det vore klokast att vara för mig själv för att undvika alla triggers, så istället har jag sagt till folk att jag hälsar på föräldrarna över helgen för att undvika frågor.
Jag ska nog komma på något bra för min bjudning. Blir lögnen för stor är jag dock rädd att bli synad, så det är därför jag behöver klura lite mer på just att ställa in något som jag själv tagit initiativ till, men det löser sig :)

Nejlika
fre, 2019-01-18 - 19:10

och skönt att det är helg samtidigt som det känns tomt. Jag har själv valt att spendera fredagen och lördagen själv för att slippa riskera att komma i kontakt med alkohol men ändå känns det ensamt. Lite stress måste dock ha lagt sig för mensen har äntligen kommit, kroppen fungerar igen, yay! Det river dock fortfarande ganska mycket i mitt inre och jag längtar tills jag känner att det lättar lite. Försöker ta en dag i taget och uppehålla mig med film, serier och undvika allt jag tycker känns tråkigt eller tungt, det får fortfarande vänta till en annan dag.

Fibblan
fre, 2019-01-18 - 23:05

Du är så klok som lyssnar in vad som blir bäst för dig i detta läget!
Den första veckan är djävulsk, håller med..! Egentligen först nu som jag känner mer stabilitet..(dag18??)
Usch, känner så med dig, med det där rivet..
men du har klarat det förut och du kommer klara det igen?!
Mensen är igång, alltid ngt☺️! De där cyklerna är inte alltid så hjälpsamma mot oss..
Och så film, serier och lite gott.
En dag i taget!
Vi hejar på!

Styrkekramar/Fibblan ?

Nejlika
lör, 2019-01-19 - 11:32

Det känns jätteskönt att höra från dig som är inne i samma kamp. Dag 18, det är fantastiskt, grymt bra jobbat! ? Skönt att höra att det äntligen börjar kännas lite lättare för dig!

Jag började faktiskt precis som du vid nyår sist men den veckan föll det på sömnen, jag låg vaken nätter i streck tills det kändes som jag skulle bli galen och behöva sjukskriva mig. Så då drack jag, för hellre det än att sjukskriva mig igen kände jag då. Och sen var det igång även om motivation till förändring till ett bättre 2019 än 2018 fanns kvar.
Så jag kontaktade läkare och bad om icke vanebildande tabletter för oro/sömn och fick Atarax som jag fått tidigare. De gör en lite slöare men nu var jag redo att försöka igen. Och det är för mig de som gjort min vecka att funka.
Vi får hitta våra vägar, ibland behöver vi hjälp med det, men framåt ska vi, eller hur?! Styrkekramar tillbaka ❣️

Nejlika
lör, 2019-01-19 - 11:36

och även om vädret är väldigt grått och kallt känns något idag lite lite lite lättare. Inte mycket, men lite lite lite är bättre än inget alls:)
Jag hade min första nyktra fredag igår på väldigt länge. Jag sov länge idag, dels pga Ataraxen jag tog igår men också pga att jag känner att min kropp behöver ta igen sig, den har vart utmattad av all stress pga alkohol osv och nu tar den ut sig. Det känns skönt att den tar den rätten! Det var också skönt att sova länge utan att det var pga bakfylla. Istället för att vakna och känna att man slösat bort en lördagsmorgon känner jag att jag använt den på helt rätt sätt, att sova.

Nejlika
lör, 2019-01-19 - 12:04

Om någon som läser detta har erfarenhet av viktförändring efter man slutat dricka, skriv supergärna och berätta om det. Nu menar jag viktnedgång som man främst kopplar till nykterhet och sidoeffekter som ökad vardagsmotion pga att man har mer energi, inte främst genom träning som gym.

Jag har ca 20 kgs övervikt som jag till stor del vågar skylla på en långsam viktuppgång pga långvarig överkonsumtion av alkohol. Jag kommer i ett senare skede i min strävan efter nykterhet även börja träna, men - jag vill inte börja med det nu. Jag har dålig erfarenhet att förändra för mycket på en gång, det brukar för mig leda till stress - vilket i slutändan inte gynnar min nykterhet. Så - jag är därför mest nyfiken på vilka effekter ni fått på vikten av "bara farten" - skriv jättegärna om ni har såna erfarenheter.