av Hamnskiftare

Hamnskiftare
mån, 2019-01-21 - 13:15

Idag är det 463 dagar (men vem räknar...) sedan jag tog ett beslut att inte dricka mer. Dels för att se om jag klarar det, dels för att det var synnerligen välbehövligt av ett stort antal orsaker. Jag genomgick (på eget initativ) en kortare behandling men vet inte om det gav så mycket egentligen. Jag har senaste tiden funderat väldigt mycket på vad som egentligen blivit så mycket bättre i mitt liv av att vara helt nykter och landar i att det är inte så jäkla mycket egentligen. Närvaro med barnen? Ja, visst, men tyckte den fanns även före och upplever väl inte att det blivit varken från eller till. Relationen till min fru? Både jag och nej, det är lugnare, mindre stormigt men också väldigt mycket tråkigare. Jobbet - Jovisst är jag klarare i huvudet och skönt att inte dras med helgångest, men är också mer avstängd, brinner mindre och väntar bara på att få gå hem. Träningen, vet inte om jag ser så mycket skillnad, fritidsintressen, inte heller här vet jag om det är så stor skillnad.

Jag kanske inte hade några problem då? Jo, det hade jag, ställde på kort tid till det massivt innan jag slutade men nu börjar jag funderar på om jag egenligen inte hade ett roligare liv också. Jag är heller inte intresserad av att "ta en öl" ibland utan jag skulle vilja dricka mig lagomt berusad i goda vänners lag, eller med min fru för den delen och uppleva lite brist på kontroll (inom rimliga gränser). Att känna att allt inte är olika nyanser av grått, alltid.

Känner mig inte deprimerad eller "nere" i allmänhet, bara väldigt uttråkad och ser knappt skillnad på dagarna längre, inte heller på vardag eller helg..allt bara flyter på i en maklig takt.

Jag är väl medveten om risken jag tar om jag dricker igen och att oddsen för att det ska (över tid) gå bra inte direkt är på min sida men börjar fundera om det inte är värt det ändå. Tänkte kolla om någon annan har känt så här, är det typ vanligt i den här tiden på en nykterhet att fundera så här eller är jag bara sällsynt dum i huvudet som vill "kasta bort" en längre nykterhet för att det är lite tråkigt?

Ja, jag vet inte...

Grönablad
mån, 2019-01-21 - 16:47

innan jag åker hem från jobbet och läser detta! Jag slås över hur förskönande Alkohol kan vara, jag tror inte att du tänker att du ska dricka i alla dessa situationer som du skriver om , eller? Du tänker hur livet är utan Alkohol men med barn, med fru, när du tränar, på jobbet osv?
Ahhh, gör det inte, börja inte utan vänd på frågan vad vore ditt liv bara med Alkohol men utan barn, fru, jobb och träning? Kanske lite hårddraget men ändå, det är verkligheten för många alkolister.

Hamnskiftare
mån, 2019-01-21 - 17:15

Men då jag läser om all energi folk får, om all närvaro i stunden, om alla vinster nykterhet (ska) ge så blir jag ibland lite tveksam, på slutet nu lite mer ofta än sällan. Visst, full pendel åt andra hållet och ett liv utan "allt" vore såklart oändligt mycket värre och samtidigt kan jag inte låta bli att sakna berusningen. Är det inte roligare att vara helt nykter så varför vara det?

Nåväl, kommer inte dricka idag och troligen inte i morgon heller.

Ellan
mån, 2019-01-21 - 17:49

Hej,
Jag har oxå en längre nykterhet och har naturligtvis hamnat i svackor till och från. Dock inte så att jag varit nära att dricka men ibland känns det väldigt grått och tråkigt.
Visst har tanken slagit mig att det vore roligt att festa till som förr. Och då menar jag som på den tiden det ”bara” var roligt och mitt drickande inte fick några konsekvenser. Det är dock inte möjligt för min del utan jag får roa mig utan kemisk hjälp. Och det är ju det som är lite nytt för en del av oss. Hur ha roligt utan alkohol? Mitt liv är så mycket bättre utan alkoholen men det är ju hur jag känner. Din text fick mig att fundera lite på vad som är nytt på den fronten. I mitt fall är det nyfikenheten. Jag lär mig nya saker, har hittat ett nytt intresse o är mycket mer aktiv, reser en hel del, har provat på klättring, älskar yoga, hittat nya vänner, både nyktra alkoholister men även andra. Mitt liv var egentligen mer tråkigt och förutsägbart innan. Visst ett par timmars rus för att sedan ha ångest i en vecka... typ. Så kan det vara så att inte så mycket nytt har tillkommit som ger dig energi? Vill bara väcka en tanke. För input o ny energi behöver vi alla dock i olika former beroende på vad just vi är i behov av. Så vad önskar du fanns mer av i ditt liv?
Lite rörigt inlägg då jag sitter på tåget just nu.?
Kram
Ellan

Crna macka
mån, 2019-01-21 - 19:28

Tjenare!

Jag höll mig nykter i tre år, sedan började jag känna ungefär som du beskriver plus lite utanför. Sagt och gjort så började jag dricka igen. Har heller aldrig varit intresserad av 1 öl. Utan precis som du, skönt att få bli lagom berusad.

Hur gick det då?
I början drack jag lite så där lagom med mina mått mätt, det som startade direkt var förhandlande. Ska jag köpa hem alkohol eller inte, kan jag köra i morrn och så vidare. Fokus flyttades mer till drickat, var vi på bio- öl innan. Äta ute, vad kan jag få att dricka.

Det tog väl en så där 10 år innan jag lyckades sluta igen. Och fy fn vad jag ångrar att jag började dricka igen, det blev skitsvårt att sluta igen.
Du gör som du vill, och jag tror du att du tror hur det kommer sluta. Men det vet du inte...
Är du uttråkad? Köp en Porsche, säg upp dig, byt arbete, åk jorden runt, börja sticka, sammla frimärken, börja segla, eller något annat som får dig att känna annorlunda. Alkoholen kommer att få dig tillbaka på precis samma ställe du var förut. Definition av dårskap är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat.

FinaLisa
tis, 2019-01-22 - 07:03

Precis som Ellan och Crna macka ska man nog tänka...
Det är så lätt att ens egna beroendehjärna lurar sig själv ?
Man får lägga plus och minus i vågskålarna och se vilket som väger mest...
Kramar
???

Hamnskiftare
tis, 2019-01-22 - 09:28

Jag känner mig idag som världens värsta egoist. Jag vet ju att dricker jag så riskerar jag att spåra ur fullständigt och sen inte få stopp på det och jag har det ju bra och hur kan jag ta mig rätten att vilja äventyra det.

Samtidigt så ligger det och gnager med en känsla av att om det ska vara så här tråkigt att leva nykter så är det ändå inget liv jag vill.

Sen så kommer skammen över att jag ens tänker så här, hur dum i huvudet får man vara liksom.

Jaja. Idag är jag nykter i alla fall

Grönablad
tis, 2019-01-22 - 10:08

Kan du inte provat att göra något som du normalt inte skulle gjort? Överraska din omgivning i positiv bemärkelse. Gör något som du normalt inte skulle vågat, kanske släpper ångesten över det "normala" livet då?
Kram kram! // Gröna Blad

Hamnskiftare
ons, 2019-01-23 - 10:51

Hej Allihopa - Fortfarande väldigt nykter. Det här med utanför boxen, ja, visst har man väl gjort det också, tycker dock det är svårt att ha "motorn" att vara spontan och ta en idé hela vägen nykter. Det blir som inte av utan fastnar på någon av de inbyggda kontrollfunktioner man ändå har, vet inte, kanske bara en ursäkt.

Löser också om er som startat om igen, säkerligen med massor med goda föresatser och hur det sen slutat för er. Inget jag har någon jättelust att utsätta mig själv och mina närmaste för, samtidigt som det finns en sådan djup saknad. Sen kan jag ju förstå att detta är lite av "lyxproblem", jag är ju nykter och har varit det länge men har nu svårt att motivera mig till att fortsätta vara det, det är någonstans det här med alla förväntningar som fanns på att blir man nykter så blir färgerna klarare, fågelsången vackrare, vintern mindre kall för att inte tala om fred på jorden...känner mig snuvad/lurad på "vinsten".

Samtidigt fattar ju jag att det inte kommer några stekta sparvar om man inte skapar förutsättningarna för det själv, men fattar inte riktigt hur jag ska få till det mitt i en grå gegga av håglöshet, fan inte alltid enkelt det här.

Crna macka
ons, 2019-01-23 - 17:11

Gå till doktorn, du kanske har en lätt depression? Nyktra alkoholister kan också känna sig nere. Gör som "vanligt" folk sök för nedstämdhet och håglöshet. Det kan hända alla.

Men jag har stor respekt förstår kopplingen du gör. Men den kan vara fel.

Mvh

Hamnskiftare
ons, 2019-01-23 - 21:11

Blev så less att jag gick och tog mig en öl idag. Ritualen var underbar, sätta sig på barstolen, låtsas botanisera gör att likt förbannat beställa nåt man kan uttala.

Inte fan låg lösningen där heller. Trodde jag skulle älskat den, den var fan mest äcklig, alltså fjortisäcklig.

Blev bara en... lösningen kanske inte ligger där ändå. Är rädd för att söka vård, provade då jag drack och det var en fullständig katastrof, man tror inte ens det händer och jag måste ha haft maximal otur har jag förstått i efterhand.

Det krävs styrka att inte dricka men styrkan räcker inte att vara lycklig och en öl var bara äcklig. Nu kan man inte ens supa sig glad

Crna macka
ons, 2019-01-23 - 21:27

Lösningen har väl aldrig legat i alkholen, då hade jag inte behövt att sluta iallafall.

Apropå sjukvård så står det inte stämplat i pannan på dig att du inte dricker. Är läkaren kass, byt. Jag ser mig som kund, och läkare behandlar jag lika som firman som servar min bli. Funkar det inte så byter jag. Jag är aldrig i underläge om jag inte dricker.
Dricker jag så är allt tvärt om.

Klart du tror att du kan lösa dina problem med alkohol, det har du gjort förr. Problemet är att det kommer fungera dåligt då du inte är samma person som förut.
Hitta en ny lösning för ditt nya jag istället.

Mvh

Knaskatten
tors, 2019-01-24 - 08:19

Åh. Jag känner igen mig mycket i det där att allt kan kännas trist och meningslöst, men att man inte är ”deprimerad” på riktigt liksom. För mig var det så. Och den trista känslan försvinner ju lite efter ett glas vin. (Sen kommer den tillbaka förstås eftersom alkohol bara är borrowing happiness from tomorrow.)
Jag pratade med min husläkare om saken och fick SSRI utskrivet. Nu tar jag ett piller om dagen och det gör att jag kan se glädjen i mitt vanliga liv. Jag behöver inte söka kickar för att få livet att kännas kul - min vanliga vardag har blivit kul. Tror bara att jag hade fel balans i hjärnan och behövde kemisk hjälp med det. Alkohol är självmedicin med pissiga bieffekter. Testa om du också blir hjälpt av riktig medicin? Funkar det inte har du i alla fall testat.

Ellan
tors, 2019-01-24 - 21:45

Så bra uttryckt;
Hitta en lösning för ditt nya jag! Precis så har jag behövt göra.
Efter att jag blev nykter har jag jobbat hårt med att hitta mitt nya jag. Det tog tid, många terapitimmar och samtal med andra som gjort liknande resa. Känslan av tristess kom då och då tillbaka. Åt Sertralin i ett år och min läkare tyckte att jag gärna kunde fortsätta med det. Jag valde själv att sluta då jag kände att jag hittat en stabil grund i mig själv.
Så oavsett vår historia så finns det hjälp att få. Och precis som ovanstående skriver så kan det vara värt ett försök.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

Fenix
tors, 2019-01-24 - 21:50

ny bok, Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med: rapport från ett år som nykter alkoholist”.
Bland det bästa som skrivits av en som oss!

Holistic 2
lör, 2019-01-26 - 10:38

Hur mycket sover du per natt? Stressar du på jobbet eller hemma? Tränar du regelbundet? Sömn, stress och träning har en stor inverkan på ens fysiska och psykiska välbefinnande.

Fibblan
lör, 2019-01-26 - 11:46

Fattar läget. Är själv bara på min 26e nyktra dag och även om vinsterna finns där och jag försöker hålla mitt fokus på dem, känner jag också ett mått av "jaha, va det bara det här".. typ. Mm tappat lite i vikt, mm ser antagligen lite fräschare och piggare ut, värsta mentala och fysiska turbulensen har lagt sig. Var supernöjd med det i veckan och glad över att jag lyckades hålla mig nykter igår. Men så idag, vakna till en gråmulen kall dag. Rastlösa barn, inget att göra ute för dem, för mkt hushållsbestyr att ta fatt i, som man ju måste efter en intensiv jobbvecka, och ungarnas aktiviteter är i full gång, så kvällstid efter jobb och deras är ju bara till o stupa i säng. Ska på storkalas ikväll, med mkt folk, både vuxna och barn, vi måste dit. Men jag vill inte, känner inte för det, men kommer göra det ändå..och så var denna dagen till enda.. och söndag imorgon, ett utav barnen på aktivitet. Säkert kommer vi hitta på ngt vi som familj, för att jag i vanlig ordning driver på o tycker det behöver hända ngt kul, och så gör vi det. Och så kanske i bästa fall känner jag mig nöjd över det. Och så är det middag och söndagsångest, ny jobbvecka. Trött. Trist. Trivs egentligen på jobbet men detta ekorrhjul..
Förlåt att jag bara hoppade in i din tråd och började med att beklaga mig.

Det jag egentligen vill ha sagt är att jag förstår känslan. Och det är verkligen inte konstigt att den känslan infinner sig, efter lite mer än 463 dagar..när jag kan känna så efter 26..

Många är så positiva och har verkligen förmåga att lägga fokus på vinsterna och de positiva förändringar som nykterheten innebär. Jag kan det och ibland, men det är verkligen ett jobb man måste göra. En träningssak, och en färskvara är var det är.

Jag tycker det var bra att du tog den där ölen, för då insåg du att det inte var det som fattades dig. Det är så lätt o tro att det var det som gjorde dagarna roligare, mer händelserika, att det är alkholens förtjänst respektive oförtjänst, att vi mår på ett visst vis. Men så är det ju inte egentligen. Visst, det ger förstås världens bästa känsla i stunden. Så som jag tänker på det nu. Men du provade häromdagen och det var inte det som fattades dig.

Det är inte det som fattas dig!!

Jag tänker på på det här med kemisk obalans i hjärnan. Åt själv SSRI i två år, men slutade eftersom jag aldrig kom upp de pinnhålen alla pratar om att man gör.. Kanske skulle jag provat en annan sort? Kanske är det värt för dig att prova? Mitt sätt att försöka ta mig an det du beskriver är att tillföra vad jag kan till hjärnan och kroppen på naturlig väg s.a.s. det är ju oxå en sådan tid på året nu när de flesta av oss, beroendeperson eller ej, är tröttare mer håglösa etc pga av skitväder, mörkret, kylan, utarmade d-vitamindepåer, b-vitamin brist etc..

Jag tar nu tillskott i form av d-vitamin och b-vitamin, då det är klarlagt att för låga nivåer av dessa = symtom på depression.. jag försöker även pressa mig till att ta mig ut på promenader, för att få dagsljus, även om solen ligger väl dold bakom molnen..
Kanske är detta ngt som skulle påverka även dig i positiv riktning? Vad vet jag. Och som sagt, det gör inget mirakel i sig..
I bästa fall hjälper man iaf hjärnan lite..

Det var ju ett peppande inlägg det här ju..
Jag provar med att avsluta med ett citat som passande nog dök upp på min sober-app idag, och kände personligen, att det träffade mig rakt in..

"You did not Wake Up today just ro be mediocre"

..några sekunders pepp kände jag, och så därefter mest provocerad av det. För det betyder ju att jag måste göra ngt åt det. Eller måste och måste. Det är ett val till en början som vi måste göra. Och nu drar jag in dig i det också - ?
Ska vi fortsätta känna oss mediokra, lulla runt i den grå massan vi upplever just nu eller ska vi göra ett annat val. Anstränga oss för att det ska bli på ett annat sätt idag, så att vi åtminstone kan känna att vi gjorde vårt bästa och vad vi kunde för att göra denna dagen, till annat än det..
Är du med på utmaningen?
Eller känns det för hurtigt?

Jag ska iaf försöka nu. Börjar med promenaden som jag ju vet gör gott. Känner inte för det, men gör det ändå..det är ju trots allt en del av medicinen jag ordinerat mig..

Känner med dig.
Men det är kanske inte till ngn större hjälp direkt. Men det är inte alkohol heller,
Så mkt vet vi alla fall?!

Vi får hjälpas åt.
Och snart kommer ju våren och mer ljus och värme oxå..
..snart.

Ta hand om dig på bästa sätt idag, så hörs vi igen?!

Kram/Fibblan?

Hamnskiftare
mån, 2019-01-28 - 16:37

Hej och tack för så bra svar. Vissa meningar är helt magiska, som "Klart du tror att du kan lösa dina problem med alkohol, det har du gjort förr. Problemet är att det kommer fungera dåligt då du inte är samma person som förut.
Hitta en ny lösning för ditt nya jag istället."

Självklart är det så, också glad att det finns några fler än jag som känner så här. Det bästa med att dricka igen var ändå upptäckten att det egentligen inte var så roligt, inte ens DET kunde leva upp till förväntningarna. SSRI och annat är jag tveksam till...är rädd för att de ska "ta bort mig" i form av att jämna ut toppar och dalar. Jag har det ju rätt bra men kan inte se det positiva fast jag försöker och blir ju då arg på mig själv varandes en otacksam fan som inte kan tillvarata allt fint jag har i livet.

Stresståligheten har tagit mycket stryk efter åratal av leverans på gränsen till min förmåga, alkoholproblemen etc, försöker träna och skulle nog (fortfarande) kunna sova 14-16 timmar per dygn om jag fick möjlighet till det - Blir som aldrig riktigt pigg.

B vitamin och D vitamin har jag ju faktiskt utskrivet på recept, ska (börja) komma ihåg att ta dem.

Lösningnen ligger inte i botten på glaset iaf...

Holistic 2
mån, 2019-01-28 - 19:06

Hej igen!
Det är tråkigt att höra. Jag hoppas att du återhämtar dig och mår bättre om några månader.
Kram