av Kickin

Kickin
sön, 2019-01-27 - 04:59

Hej,

Kan någon snälla hjälpa mig att förstå hur en fd alkoholist beter sig efter att ha varit nykter i 10 månader? Det mentala mest. Upplever att min man är lätt kränkt, noll tålamod, konflikträdd så att han till och med flyttar till sin lägenhet i dagar/veckor. Tar ingen kritik, skyller allt på mig, sötsugen jämt, går på ångest tabletter samt antidepressiva. Väldigt hypokondri, bekräftelsebehov.

Äktenskapet rasar snart så hjälp mig förstå hur man hanterar nykterister och vad som egentligen händer i hjärnan efter alkoholen. Känns som att min man är vilsen.
Tack för hjälpen!
Mvh

Nordäng67
sön, 2019-01-27 - 13:59

Får din man proffessionell hjälp? Tror de flesta som skall få ordning på ett beroende behöver det. Mycket som kommer till ytan när alkoholen inte fördunklar och dövar längre. När mitt ex hade nyktra perioder vällde ångesten upp. Ångest över allt han orsakat under sitt drickande, ångest för att han saknade alkohol så mycket att han kände att framtiden kändes grå och tråkig (hans egna ord), ångest över barndom med supande far, ångest över bortslösad tid med sina barn. Hans hjärna klarnade helt enkelt och verkligheten kom ikapp! Hade han accepterat att gå till psykolog så kanske han hade klarar att fortsätta nykter. Istället tog han till den medicin han kände till: alkohol! Kanske kan detta vara anledning till din mans mående. Tror de första åren som nykter kan vara riktigt hemska och jobbiga på många sätt. Sen undrar jag: tror du din man vill sluta på riktigt eller tror du han ser det som ett uppehåll för att sen kunna bli ”normaldrickare”? Jobbigt för dig detta. Man tror ju gärna att allt skal bli bra när de blir nyktra. Men resan har liksom bara börjat. Kramar till dig!

Kickin
sön, 2019-01-27 - 18:13

Hej Nordäng67!!!
Super tack för ditt snabba svar!
Jo min man brukar träffa en psykiater men han verkar väldigt rädd för att stigmatiseras för hans gamla alkoholvanor och därför pratar han inte då mycket om att han träffar en "läkare" som han säger så fint. Han och jag har inte känt varandra i år och jag dricker aldrig och har ALDRIG gjort det så jag förstår inte känslan för en alkoholist. Misstänker att det är mycket som han har ångest för men som han inte berättar för mig. Hans far var en alkoholist innan han dig själv i en lägenhet men de hade ingen kontakt sen han var liten. Nu har han två vuxna barn som ställde honom mot väggen angående supandet och därför slutade han. Plus att han alltid har haft alkoholist fruar (2ggr innan). Jag ser ju på hur han äter sötsaker samt ej sover fram till kl 4-5 på morgonen att han inte får ro. Känner att han egentligen saknar flaskan men inte vågar erkänna det då det innebär "slutet " för honom.
Tack igen och kramar

Kickin
sön, 2019-01-27 - 18:13

Hej Nordäng67!!!
Super tack för ditt snabba svar!
Jo min man brukar träffa en psykiater men han verkar väldigt rädd för att stigmatiseras för hans gamla alkoholvanor och därför pratar han inte då mycket om att han träffar en "läkare" som han säger så fint. Han och jag har inte känt varandra i år och jag dricker aldrig och har ALDRIG gjort det så jag förstår inte känslan för en alkoholist. Misstänker att det är mycket som han har ångest för men som han inte berättar för mig. Hans far var en alkoholist innan han dig själv i en lägenhet men de hade ingen kontakt sen han var liten. Nu har han två vuxna barn som ställde honom mot väggen angående supandet och därför slutade han. Plus att han alltid har haft alkoholist fruar (2ggr innan). Jag ser ju på hur han äter sötsaker samt ej sover fram till kl 4-5 på morgonen att han inte får ro. Känner att han egentligen saknar flaskan men inte vågar erkänna det då det innebär "slutet " för honom.
Tack igen och kramar

Anthraxia
mån, 2019-01-28 - 13:46

Alkoholberoende och sockerberoende går väldigt ofta hand i hand. Det bästa är egentligen om alkoholisten kan sluta helt med socker - men andra funkar det för att dricka typ Cola istället för alkohol, men då är ju beroendet fortfarande aktivt, så jag tror inte det är bra...

Det tar förövrigt ungefär 18 månader innan kemisk obalans i hjärnan börjar reda upp sig :/

Måne68
ons, 2019-01-30 - 10:28

Det viktigaste att ta till sig är att han alltid kommer att vara alkoholist. Nu är han alkoholist fast utan alkohol. En missbrukare men inte i aktivt missbruk. Det kanske är sorgligt att tänka så, för en vill ju att det ska vara ett tillfrisknande som är bestående när den en älskar lämnar en sjukdomstid bakom sig.
Men din mans sjukdom - missbrukssjukdomen - Den har han alltid. Dessvärre. Det kommer att vara en kamp. I stunder en hård kamp. Det handlar som det låter nu mycket om att kämpa mot demonerna som ropar om det som varit, och det ger smärtsamma minnesbilder för honom. Den tiden är olika lång, kommer tillbaka olika ofta också.
Min man har haft långa nyktra perioder. Då har vi det sådär också. Jag brukar kalla det "gråt å förlåt-tiden" för mig själv....kanske lite vanvördigt, jag vet. Men det känns som att det blir ju inget bättre så länge det är hemma hos oss han utgjuter sig. Han har ju skadat sina vänner, sina vuxna barn mfl med sina lögner och så. Och dem undviker han att reda upp känslorna med. Även sina egna trassliga känslor och tankar säger han sig inte behöva ta tag i. Så han har avbrutit sin samtalskontakt. Men han tar medicin mot ångest och depressionssymptom.
Just nu tänker han sig att klara detta själv. Utan annan behandling. Det är ett ganska långt återfall som lämnats denna gången. Även han beskriver saknaden efter alkoholen. Nästan som efter en älskad person...

Nej, det går inte att säga att nu är din man fd alkoholist. Men han är nykter alkoholist. Det är bra, det är en början på ett nytt liv för honom, för er. Och det tar tid att hitta formerna för det. Att veta hur man ska förhålla sig. Till när andra dricker, i sociala sammanhang, hur man ska göra när man blir ledsen, är arg, är stressad, är glad och ska fira - alltså alltid när alkoholen haft en given plats.

Bäst vore om han blev överens med sig själv om att han inte behövde skämmas över att han behöver hjälp. Försök prata med honom om det. Peppa honom att söka sig till AA eller någon annan grupp där han kan få prata med dem som förstår hans situation.
Det är skönt att få upp frågorna i dagen, att inte hålla sig under radarn. Det blir säkert konflikter. Men det är värt det, jag lovar.

Jag tänker att det är viktigt att försöka hitta saker att göra tillsammans också, när det är tufft. Att ha roligt tillsammans. Så man skapar minnen där glädjen har varit nykter, mer och mer.

Men viktigast av allt - Ta inte på dig ansvaret själv! Han har druckit, han har slutat dricka, han har saker att reda upp, han ska leva nykter. Du - liksom jag - ska släppa vårt medberoende. Ett arbete som pågår varje dag för mig. kram ❤