Anonym 21523

Tack för era svar :)

Ja för varje liten grej blir det bättre och styrkan kommer åter

Jag kan också få hjärtklappning av att bryta nåt mönster, jag fick det idag en stund då jag tänkt och gjort annat än att tänkt på han, det fall över mig när jag var klar med allt idag och när jag träffat vänner som jag inte tagit tag i på ett tag.

När jag på riktigt trodde att jag skulle få hjärnblödning.
Då jag avstod att göra det jag brukade.
Dvs jag visste att jag gjorde rätt som avstod att kontakta vilket var en tvingande känsla jag hade.
All styrka till dig.
Även om du kommer att kontakta eller ge efter i morgon,så kanske du klarar att avstå kontakt idag?

Anonym 21523

Ja det blir verkligen turbulens i systemet när man gör nåt annorlunda mot innan. Det är som för varje gång man gör det seperationsångesten gör sig påmind.

Jag har inte kontaktat honom sedan vi sågs sist då han valde att stanna kvar på restaurangen, och det är nu några dagar sedan :)
Kram

Anonym 21523

Skriver av mig...

Igår kväll hade jag en sväng av saknad...
Jag lät mig ha det, grät och tänkte på hur vi internt brukar prata med varandra.. tårarna rann och jag lät mig känna saknad. Det är viktigt att göra det, annars blir det nog ännu svårare... att låta mig göra det men samtidigt säga till sig själv att du får sakna, det är helt normalt i din bearbetning, det kommer gå över och för varje gång du kommer över det så kommer allt bli lättare....

Jag är nu stolt över att jag inte har kontaktat honom ( ja säger inte att jag aldrig kommer kontakta honom mera men att just nu behövs tiden till att bli starkare och det blir jag inte om jag faller i frestelsen och begäret efter honom/ min drog )

Tycker ni är fruktansvärt starka ni som lämnar era män/kvinnor. Jag hade en period när jag tänkte på att lämna varje dag. Fick sådan ångest av att han drack så mycket och sedan ångest av att jag tänkte att jag måste lämna. Men nu har jag tryckt på paus. Nu tar jag hand om mig först och främst. Oftast går det bra. Jag hoppas jag kommer på en lösning för mig så småningom.

Anonym 21523

Skrållan <3

Anonym 21523

Skriver av mig

Har gjort ännu ett framsteg... hållt mig från att kontakta när jag jobbar, det är nytt och känns ovant. Ska låta det åtminstone vara så tills jag åker hem om några dagar.. det kliar i fingrarna, vill skriva , fråga saker varför han inte hört av sig mm, men gör inte det för erfarenhet av att han inte ger nåt. Att va obemärkt eller tom inte svara.. så jag riskerar inte min självkänsla att få en smäll. Då väntar jag hellre

Igår hjäkpte jag mig när ja kände mig lite nere....
Troja sa ja till mig själv!!!! Kom ihåg att han dricker för mycket, alla bråk, hur ledsen du varit!
Då kändes det lättare, jag blev påmind mitt i känslan av saknad. Vill du ha det där igen?? Ångesten, oron,?? Har du samma oro nu när du är på jobb?!
Det har ja faktiskt inte,!!

Anonym 21523

Skriver

Jag kunde inte stå ut mer utan kontaktade han igår, han hade väntat som jag

Han lät inte så munter i telen, fick lite ågren efter samtalet... visst jag fall efter nästan 1 v tystnad! Jag måste hålla mig ifrån han, iallafall ha distans, han är mitt uppe i dålig attetyd, säkert separationångest mm,

Var snäll mot dig själv och tänk: jag råkade köra i diket lite men nu tar jag mig upp på vägen igen, MIN väg! Kram

Anonym 21523

Tack <3

Anonym 21523

Skriver av mig

Jag vill skriva baksteg, och det är för att det tillhör processen!

Jag var åter till min hemstad och var och sa hej till exet, tog ett glas vin ( försöker hålla mig till det nån dag i veckan vilket är topp) dock när jag skulle gå, frågade jag han eftersom vi inte han ses o prata nåt, om han ville det, det vart ett beslut att han skulle komma efter jobbet.

Jag gick hem, och jag tänkte att tur jag inte festade ikväll, men ändå är det här rätt?! Tänkte att nu kanske jag hunnit få lite distans till känslorna. Han kom sen vi drack nån folköl, och han var som när han är på en av sina bästa sidor, de va behagligt den här gången.

Han va lite klängig och så, jag vart lite förvånad över att jag inte kände nå speciellt. Kanske känslor börjar avta?!!
Så här i efterhand och just idag känner jag mest vänskap, mysigt att hålla om men inget annat. För hans del igår ville han nog mer ;)

Jag kan väl tycka både bu eller bä till att han va här igår och sov över. På ett sätt bra, för att känna lite vart jag står i känslor till han. Samtidigt så kanske man kan tycka att det va onödigt.
Kanske jag på nåt sätt testade mig... o på ett annat sätt bara ville ha sällskap och att de va mysigt att ha någon här!? Det är ju bekvämt att då ha sitt ex här... men inte det bästa just nu kanske!

Vad jag märkt när de kommer till hans drickande så är det värre nu.än.när vi var ett par...

Anonym 21523

Skriver av mig

Jag har träffat han...
Vi har sovit ihop... tänker att jag pausar i läkandet!? Jag vet ärligt inte vad jag känner, det har va jag kan säga inte spelat någon roll om han kommit eller ej....

Jag har mitt i detta mått bättre på nåt plan... fokuserat mer på.mig i mitt hem tex, arbetet mm

Han dricker som innan,en nykter dag för han är 4 folköl! Jag bryr mig inte lika mycket längre, jag skiter i att han vill leva så... jag vill ändå inte vara hans flickvän.

Jag vill ändå inte träffa någon annan, tänker att det lite är därför han fått vara här. Men ändå hur tar det på min självkänsla?! Det är ju lite snedrivet! Efter allt jag stått ut med, alla bråk mm så låter jag han ändå komma!?

Det ända jag känner är ähhhh va spelar det för roll vi ska ändå inte bli ett par igen

Anonym 21523

Skriver av mig

Var ute ikväll tog ett glas vin och kl va runt 18. Exet gjorde sällskap... under de tre timmar jag var ute hann han med några enheter. Han skrev nyligen att han kommit hem... snabbt uträknat jösses !!!!!! Från kl 18~ ca 02 har han vart ute o drukit.... kan redan nu tänka mig att det är säkert över 10 enheter lätt uträknat, och dessutom skit full!!!

Jag känner mig arg!! Vill just nu bara ringa o skrika på han... varför? Jo för han förstör, han gör det hela oattraherande, det jag tyckt känns ok känns smutsigt just nu, och han ska komma hit imorgon. Men ändå veeeet jag ju att han dricker hela tiden. Men just ikväll blir jag äcklad. Jag förstår inte hur man kan på över 35 år sitta på sitt jobb o dricka sig kalas full o komma hem på en tid då 20 åringar fått nog.
Det kryper i mig. Jag skrev i allafall en hint om att oj då så här sent, du måste vara så full!!!!
Inge svar, han har väl däckat, eller gått och fyllt på från boxen han köpt hem...
Och så på detta ska han jobba imorgon! Det sjuka är att han skäms inte, han tycker det här levendet är ok. Det här är hans största intresse!!! Att gå ut efter jobbet på krogen, va på krogen... helst till de stänger kl 02 o helst också stanna tills kollegorna städat klart och ska hem vid 03, kanske tom följa med på efterfest!!!Att va full 2~3 g per vecka, ca 20~25 enheter gång på gång per vecka, plus alla folköl han häver i sig på sin valda " nyktra" dag hans intresse...vill ja ha en sån pojkvän , vem fan vill de. Du va har din kille för hobby, intresse jo han vill gå o dricka öl efter sitt arbetspass, och när han är ledig då är det fest!!!

O sen får han ändå träffa mig på detta! Va är det jag vill, sluta träffa för han ska skärpa sig???? Nej så är det inte, sluta träffas här hemma pga skydda mig mot alkoholiserad person. ja kanske.....
Jag tycker det här är.... äckligt, omoget, oattraherande,

Han har skickat saknar, älskar....
Jag skickade inte nåt sånt tillbaka. Tycker inte han är värd det nu. O plus fylla o sånt passar inte att skriva.

Men att jag blir så arg!!!! Det måste ha med kvarlevande kännslor, eller sorg över att alkoholen förstört så mycket.

Jag måste skapa mer distans. Iallafall inte vara kärvänlig emellanåt. Säga jag älskar dig osv. För sedan kommer de här nätterna igen o igen, o då känns allt bortkastat. Då är det nog bättre och försöka skapa distans till känslorna. Att hålla sig, att inte åtminstone säga sånt, för då skapar jag nån känsla som håller kvar.

drar ut på avslutet och har svårt att komma till ett definitivt avslut! Jobbigt är det men om någon hade sagt att jag skulle skärpa till mig och avsluta helt hade jag ändå inte lyssnat. Så det ska jag inte säga till dig! Men däremot behövde jag träna på att vara i känslor som ledsen utan att genast agera! Kanske du också? Insåg att jag var impulsiv på ett lite annorlunda sätt! Tränar fortfarande på det men numera tar jag för det mesta en ledsen kväll med ro, imorgon är en ny och annan dag! Eller åtminstone har jag insett att det absolut inte blir bättre om jag kontaktar mitt ex, möjligtvis lite dövande ”bättre” för stunden men inte på lång sikt! Kram

Anonym 21523

Ja jag är där och går runt i att ta steget fullt ut eller ej. Det är svårt...

Det jag kommit underfull me tiden! Att ge mig tid, att inte fråga om att ses och frågar han så försöka säga de går inte kanske nästa vecka? Osv... för tiden har inte räckt, jag hinner inte tänka klart förs vi sitter här i soffan...

Mycket har blivit bra, att vi inte är ett par, bor inte ihop o inte ska men detta måste förändras.... jag är inte 100% fri än
Kram tillbaka

Anonym 21523

Sjuka sjuka människa

Hade världens tillfälle,
Följa med hem, äta gott, film o gott sällskap.... va gör han????
Nä ja har inte byte / underkläder hemma hos dig !!!!!!
Ja tänkte herregud vilken dålig ursäkt för att stanna där vi va, på hans jobb, hans lediga dag, full iförrgår men ändå valet!!!! Vilket jävla skitval,,,,,,

Jag gick ja skiter i han, sitt där sup ner dig tänkte ja, fy fan

Förstår att du kämpar. Det är en fruktansvärd kamp. Ibland vill man bara kramas och ser åter den där mannen man blev kär i. Andra dagar vill man bara skrika på dom. Jag har börjat säga ifrån. Tänker inte dalta och försöka reda ut och prata. Min man tycker jag har blivit tuff. Bra!! Det är det jag ska vara i fortsättningen.
Styrkekramar till dig Trojja.

Anonym 21523

Tack
Bra du blivit tuffare, det blir man tillslut
Kram

Anonym 21523

Skriver av mig

Är på väldigt dåligt humör,
Tror det är för att jag vet vad som komma skall, nästa steg i processen....
Säga,nej till sova här, inte planera nåt här, får använda mig av att han valt/ väljer bort det flera gånger nu, då det tom vart planerat en av gångerna.
Och det handlade åter om att han förstört!det är han som ville dricka han vet att han inte kan följa med när han druckit, då valde han alkoholen, och själv fick jag gå hem, och det har börjat upprepats, senast igår.
Jag är nästan säker på att han tar det här träffarna föregivet. eftersom detta upprepas och ändå efteråt så får han ändå komma när han känt för det, ändå fast han gjort mig besviken pga att han lovat komma o skitit i det.det är alltid han det hänger på, det är aldrig jag som backar, struntar i det, utan jag frågar, väntar på svar. Det är inte konstigt att det känns som jag bara ser till att vi ses de här lilla. Och det kommer nog inte kännas något bra för honom om jag nu klarar av att styra undan det ,om han frågar att få komma hit !!. Vem som helst förstår ju att det är ju pga av att han hela tiden nu väljer att dricka istället som jag inte orkar finnas tillgänglig, att de passar honom en dag.jag har ju passat på att ses pga att jag velat det på ett sätt! Det känns inte något roligt längre att ens ses när de inte är så intressant för honom, att väljas bort även nu när det ända vi har kvar, är nån dag ihop och sedan vänskap som innan vi var ett par.
Jag tror att jag vinner på att styra undan att ses framöver. Ses ute visst, höras på telen, men jag menar att inte vänta längre på att han kanske vill ses här. Varför ens försöka se till att nåt blir av.....
Blir han ledsen över att det inte blir av längre då får han bli det! Det har han ju själv ändå sett till....

Anonym 21523

Skriver av mig

Ikväll har jag fått skuld, dåligt samvete....
Det är för jag känner mig falsk...
Här går jag och bestämmer att försöka förhindra att vi ska ses medans han har en bild och vår överenskommelse att fortsätta ses och hålla om intimt till varandra!!
Måste jag berätta det!? Eller se om tiden kan hjälpa mig.... att vinna tid!? Menar att om jag lyckas förhindra det nästa gång han tex frågar så hinner jag känna efter...

Tänker sedan att nån dag om det sker upprepande gånger, att han märker att vi inte ses som innan... frågar mig varför!?

Skulle det ske då måste jag klämma fram att jag inte kan ses just nu
Att jag behöver vara ifred från det.