av Ignoramus

Ignoramus
lör, 2019-01-05 - 22:31

Är alkohol mitt livs kärlek?
Det är så det känns, ännu, efter 368 dagar helt nykter.
Det är så det känns, även om det låter patetiskt.
Det är så det känns, även om det låter sjukt.

Den senaste månaden har jag gått på antabus och stesolid för att klara av mitt mål att nå ett helt år nykter,
men det känns inte bra - jag är inte stolt för "faran" att halka dit igen är definitivt inte över.

Tanken på att inte kunna sitta med ett glas single malt whisky gör mig sorgsen,
jag kan känna doften, och smaken när jag tänker på det.

Jag är en ensam människa, javisst, men nu har jag en kvinna i mitt liv som det kanske kan bli någonting mer med.
Hon vet om alla mina problem...men de här tankarna gör mig förtvivlad.

Känner någon igen sig, och hur ska jag hantera det här?

Ignoramus
ons, 2019-01-09 - 15:07

Det kan inte bara vara jag som känner så, för det är det aldrig - speciellt inte i ett forum fyllt av alkisar.
Min gissning är att jag träffade för rätt, eller att det här helt enkelt är en alldeles för ointressant diskussion.

Nu ska jag försöka hitta nya vägar fram, som alltid, efter ett år nykter så kanske jag kan styra någonting åt rätt håll,
annars finns det andra alternativ - allt behöver inte vara så rätt hela tiden - jag brukade se saker svart eller vitt -
det här året blir grått - sprakande grått med kontraster, för utan kontraster är livet ingenting.

I vilket fall som helst, lycka till alla därute.

anonym24098
ons, 2019-01-09 - 17:13

Nej, din fråga är inte varken ointressant eller träffande. Förstår jag dig rätt om din undran handlar om sorg över att inte kunna dricka igen? Att den njutningen alkoholen gav dig är borta?

Jag känner inte alls så. Tvärtom! Jag är bara glad över att få somna och vakna spiknykter. Varje dag.

Förstår att du kämpar Ignoramus, men tänk vilken prestation du redan har gjort! 1 år! Räta på ryggen och var stolt! Vi på forumet sitter alla i samma båt och stöttar varandra. //Sofia

Igelkotten
sön, 2019-01-13 - 19:54

Det är ok att vara sorgsen, du har ju mist en kär vän.
Sorgearbete tar tid och det måste det få ta.
Du har säkert en massa glada och trevliga minnen från tiden innan det gick åt helvete.
Men nu är det som det är, du vet vad som händer om du börjar dricka igen.
Är själv inte där du är, nykter 134 dagar sen testa lite och inser att det funkade inte, och nu 40 dagar nykter.
Jag gillar också singel malt och kan sakna det. Går på antabus och då tänker jag inte så mycket på A.
Hur det blir den dan jag slutar med antabus vet jag inte.

Igelkotten
sön, 2019-01-13 - 20:01

Starkt jobbat!
Du har nu nått ditt mål som du satt upp.
Du kanske känner en tomhet nu, liksom -Jaha, och nu då?
Tror du behöver ett nytt mål att jobba mot.
Resan mot målet är roligare än själva målet, eller hur det nu va.
Vad tror du? Och vad blir ditt nästa mål!

Majaester
tis, 2019-01-15 - 07:56

Så oerhört starkt! Du har förlorat något men fått så mycket mer tillbaka!!!!! Jag tycker numera att lyckan är att vakna utan bakfylla o ångest o kunna göra något vettigt av dagen! Ingen behöver fundera på mina vattniga, röda ögon o jag behöver inte dölja andedräkten av surt vin med en jäkla massa tuggummi.
Tänk istället på vad du nu vunnit o inte vad du förlorat. Styrkekramar ???

Ignoramus
ons, 2019-01-30 - 19:42

Jag har inte varit här och skrivit på ett tag. Är fortfarande nykter, mitt nya mål är mindre anspråkslöst, 444 dagar totalt, d.v.s. 51 dagar kvar.
Går till psyk och ska fortsätta göra det för att ta Antabus 2 gånger i veckan, det känns helt okej, inga bieffekter vad jag har märkt.

Nu funderar jag i samma banor, ni vet...kanske kan jag kontrollera drickandet? Hmm...kanske det. Men hur skulle det bakslaget kännas sen, efter över ett år? Något att tänka på. Därför fortsätter jag med Antabus. Jag har riktigt fina Iittala whisky-glas som inte ens är invigda, vad synd...man kanske skulle... - Antabus som sagt - rekommenderas för er med lika dålig karaktär som jag, balansgången är brutal, och jag som redan hade dålig balans innan.

Allt fungerar hjälpligt, går på humörstabiliserande medicin och antidepressiva vid sidan av Antabus, det behövdes, nu ser jag både klarare och grumligare - står lite fastare på marken, någonting att luta sig mot. En dag i taget och fler klichéer...nästan allt är sant, utan det som inte är det, och allt är olika sant för olika människor. Här kryper jag omkring.

Tack för era svar!

/M