Ett ärligt försök!

1523 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinäger
Livet

Jag jobbar, tränar, äter, sover, handlar, diskar, tvättar, funderar, filosoferar, ler, skrattar, älskar...

Helt enkelt, jag bara är - och det är jag nykter. Naturligt, utan kamp.

Och vet ni, jag älskar varje minut av det. Känslan av lugn och ro i själen är obeskrivbar. Jag tror ta mig sjuttsingen att jag är lycklig på riktigt.

Det är nu två månader sedan jag nådde min absoluta botten. Tänker och läser tillbaka och försöker förstå att det var mitt liv då. För bara några veckor sedan. Det går inte, helt omöjligt. Skillnaden är enorm. Det är som att det handlar om två helt olika personer. Vilket det ju på ett sätt gör.

Jag har valt bort forumdiskussioner under ett tag av den enkla anledningen att jag behövt distans till alkoholfunderingar. Hoppas att ni tycker att det är ok.

Tack för att ni funnits här och fortfarande gör. Ni är bäst. 😍

Kram på er

MondayMorning
Underbart att läsa att du mår

Underbart att läsa att du mår bra.
Tänk vad tid man har slösat bort på att må dåligt istället för att
må bra..... På fyllan, på att smyga, planera sitt intag, vara bakis.

Jag önskar dig all lycka i världen, Vinäger.

Och du vill leva. Såklart.

(Ref: #989 i din tråd)

MM

miss lyckad
Fint liv🌺

Äkta lycka utan rus..Det kan vara fin musik, blommor, vara med människor man tycker om, att skratta och bara finnas till..Jag är så glad för din skull..Kram💕

Vinäger
Känslan...

Gick in på apoteket i dag, det som ligger precis bredvid Systembolaget. För bara några veckor sedan hade jag valt ett annat, på mer säkert avstånd. I dag tänkte jag inte ens på det förrän jag kom ut med min medicin. Såg den gröna skylten, ryckte på axlarna och mumlade ohörbart ett "fuck you" medan långfingret automatiskt spretade lite extra i vanten. Så j-a skön känsla!

Trevlig fortsättning på helgen!

MM och miss lyckad, två av mina fina mentorer: Kram och tack! 💗

Lennis
Jaaa 😊😊

Du ser du har kommit en riktigt bra bit du med att gå ät andra hållet från systemet 👏🏻👏🏻 visst känner man sig stolt o lycklig att slippa gå in o köpa något där inne 🌸🌸
Starkt o som du skrev till mig det är dit man vill komma att man inte bryr sig ⭐️⭐️ Kram kram 💕

PimPim
Du räcker ”Fuck you”... och jag

...bitchblickar och blänger på flaskorna och boxarna där inne. Ibland kikar jag inte ens in när jag går förbi utan tänker bara på om de saknar mig där inne. Jag måste ju varit en av deras bästa kunder 🙄

Grattis till dina nyktra dagar! 💪🏻✨ Nu kämpar vi vidare med fokus på glädje och lyckorus ❤️

Kram PimPim 🌷

Vinäger
På rimhumör

Livet, med alla känslor, går upp och ner
oavsett om jag är vit eller mot glaset ser
Måste lära mig hantera alla register
utan att med alkohol ge det äkta brister

Alltför ofta, som det var förr
gick jag genom Systembolagets dörr
Ibland enligt minsta motståndets lag
så fort jag hade en jobbig dag

Istället för tomhet och en vilja att fly
Upplever jag en känsla som för mig är ny
Just nu en sådan glädje och tacksamhet
Över mitt nyktra liv, om inget många vet

Det har varit jobbigt, ibland väldigt tufft
Ni som följt mig vet att jag nu har fått luft
I alla fall känner jag mig väldigt säker
Men är ödmjuk innan min sårbarhet läker.

Det vita tillvaron har så många fördelar
Kan inte komma på något i den som felar
Jo, en sak gör att jag nästan fäller en tår
Hur kunde jag låta det gå så många år?

FinaLisa
Kul läsning 😊

Vinäger, du är så duktig med orden, en riktig livspoet...🤗💕
Så skönt att det går bra nu👍

Kramar
💚💚💚

Vinäger
Varför dricker/drack jag?

Tack FinaLisa, dina ord värmer. Detta skrivet i all hast, men kan nog prestera bättre. Har några texter sparade (ej på rim, förstås) angående min uppväxt ur ett panikångestperspektiv. Kanske vågar jag en dag skicka dem till ett förlag, vem vet...

För att återgå till rubriken, så hittade jag några gamla inlägg i min tråd. De är långa men om någon orkar läsa, så kanske de både kan ge förståelse och lite hopp. Dessa skrevs under min kamp som nu känns avlägsen, trots relativt kort tid.

-----

Här är den första:

"Ja, varför dricker vi?

Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget.

Jag som har det så bra, ett underbart äktenskap med en fantastisk man, som stöttar till hundra procent. Jag som har ett bra jobb som jag ofta uppskattas för, med ledaruppdrag som jag älskar, även om det är väl stressigt emellanåt. Jag som bor i ett stort hus som jag har rustat och inrett efter eget tycke och smak. Jag som tjänar hyfsat, liksom min man, som har det riktigt bra ekonomiskt. Jag som har en jättefamilj som visserligen förpliktigar en del, då de ofta vill umgås alla tillsammans, men som jag är så stolt och tacksam över, inte minst för att de väljer oss på ett jämställt sätt. Inget utnyttjande av oss som mamma, pappa, mor- och farföräldrar alls.

Vad mer kan man begära?

Så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kanske av ovanstående text kan få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡"

-----

Här är den andra:

" Varför? Ur ett annat perspektiv

Ja, varför dricker vi?

Skrev i mitt förra inlägg om att jag, med ett utåt sett lyckat liv, ibland känner att jag inte borde ha alkholproblem. Självklart är det som flera av er också kommenterat, vem som helst kan trilla dit. När jag läste igenom texten tänkte jag att det finns en historia till. Den som började långt långt innan det liv jag beskrivit ovan. Något inom mig ville berätta även den.

När jag föddes var jag svårt sjuk och tvingades tillbringa månader på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrarna sova över på sjukhuset, som låg långt borta. Således blev jag lämnad långa perioder redan som spädbarn.

Jag blev friskförklarad, men det här med anknytning blev inte lättare. Vi flyttade väldigt mycket och jag hann aldrig rota mig någonstans innan det var dags att bryta upp. Har tidigare skrivit om min uppväxt, i vilken jag alltid kände mig fel. Eftersom vi flyttade runt halva Sverige var min dialekt aldrig rätt, hur mycket jag än ansträngde mig. En bagatell kanske någon tycker, men dalmål, skånska, värmländska och stockholmska togs emot med hån i "fel" landsända och min redan låga självkänsla gick i botten.

När jag var nyss fyllda tretton drack jag alkohol för första gången - och föll direkt för ruset. Äntligen vågade jag slappna av lite och våga mera. Jag blev kaxig och njöt i början av att stå i centrum. Dock var det inte i de bästa kretsarna jag umgicks och det gick utför på många sätt.

Festandet tog över alltmer. Skolgången avbröts under något år. Mina föräldrar mådde båda mycket psykiskt dåligt och orkade inte med sitt vuxenansvar. Fosterhem väntade långt borta, jag led under hela vistelsen där, även om jag inte på något sätt blev illa behandlad.

Hemma igen fortsatte det destruktiva livet. Jag hade lätt för att ha sex med snygga killar, fattade aldrig att det många gånger endast handlade om att få känna tillfällug värme och uppskattning. Efter en våldtäkt på främmande ort reste jag mig och låtsades som om inget hänt.

Alkoholen hade fortsatt en stor del i mitt liv. Fyra-fem gånger i veckan hade vi "fest". Självklart funkade det inte i längden. Till slut brakade jag ihop och efter ett självmordsförsök hamnade jag på barnpsyk. Där bodde jag några månader innan jag efter behandling lovade att försöka ta upp skolarbetet igen.

För att göra en lång historia lite kortare kan jag berätta att jag klarade skolan, gick ut högstadiet med riktigt bra betyg (en j-a tur att jag alltid haft lätt för att lära, åtminstone rena faktakunskaper...) Träffade en halvkriminell kille, blev gravid, lämnade honom efter ett par år av psykisk misshandel.

Där och då bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv på allvar. Mitt lilla barn som skulle aldrig behöva uppleva en uppväxt liknande min. Jag träffade så småningom min nuvarande man och tror att han hade en stor inverkan på det faktum att jag lyckades "reparera" en del av min trasiga barndom.

Alkoholen då? Jag drack sparsamt under många år. Flera graviditeter hjälpte till. Så småningom införde vi vin och öl till maten på helgkvällarna. När det var fest märkte jag att jag oftast ville dricka lite mer än de andra. Under veckorna kom jag mer och mer att längta efter fredagen då vi äntligen skulle dricka.

Som tidigare framgått är jag högpresterande, älskar utmaningar och bekräftelser på att det jag gör är bra. Alla år med press och stress tog till slut ut sin rätt. I mitt fall tog den sig uttryck i att jag drabbades av svår panikångest. Denna har jag kämpat mot i alla år, visst är jag bättre, men inser att den nog alltid förblir min följeslagare på ett eller annat sätt. När ångesten slår till med full kraft är det lätt att hitta lindring i några glas. När berusningen tar udden av det värsta, och lugnet börjar sprida sig... Ja, det vet vi ju alla, det bedrägliga lugnet. När ruset klingar av är ångesten inte sällan dubbelt så svår att uthärda. Och så försöker vi lindra den igen och igen. På samma omöjliga sätt.

Det tog flera år innan jag började smygdricka. Från början endast på helgerna men till slut även på vardagarna. När jag första gången släppte på spärren jag haft att endast dricka på helger eller semestrar gick det fort utför, ruggigt fort. På bara några månader drack jag i princip varje dag, dock alltid i smyg. Jag drack på vardagarna och söp på helgerna. Till slut förstod jag att jag blivit beroende, fysiskt beroende.

Av en händelse hittade jag för drygt ett år sedan hit till forumet och har sedan dess kämpat för att bli nykter. Det går förvånansvärt bra i perioder, men plötsligt har jag haft känslan av att jag typ iakttagit mig själv då jag tagit återfall. Att jag inte själv har haft kontroll... Jag försöker att inte döma mig för hårt, även om besvikelsen är stor.

Tack till alla er som finns här för i första hand er själva, men också för mig och för alla andra. ♡ Jasmine, John, FinaLisa, Nurture och Lim, ett extra tack för respons på mitt förra inlägg. ♡ När jag tog ett återfall vid ett ytterst olämpligt tillfälle för drygt en månad sedan, försökte min visserligen mycket besvikne, men ändå stöttande make, trösta mig med orden "Tillsammans är vi varandra!" Jag tänker att de kanske passar även här bland all värme och omtanke som finns på forumet.

Ursäkta ännu ett maratoninlägg. Orden bara kom och de blev så här många..."

-----

Önskar alla en fin vecka med en förhoppning om att den blir åtminstone övervägande vit och med så lite kamp som möjligt.

Själv känner jag att jag har släppt taget - accepterat - och det är så himla skönt!

Kram på er

FinaLisa
Kära vännen💚

Bra med en uppdatering... Vet att vi har massa gemensamt i bagaget men hade glömt hur mycket!
Tidigt inlagd på sjukhus, barnhem, fosterhem, alkohol, droger, sex, abort, våldtäkt mm.mm...
Också studiebegåvad skulle det visa sig senare på komvux...

Ja, barndomen har många ärr men det är ändå aldrig försent! Bara man inte super upp sina möjligheter.

Nu håller vi Vinäger!
Tillsammans är vi varandra är en väldigt fin mening.
Hälsa din man det!😄

Kramar
💚💚💚

PimPim
❤️❤️❤️

Det är när orden finns de behöver komma ut! Det bagage man har är hur som helst en stor orsak till den törst vi försökt släcka. Varenda litet ord du skriver gör att jag bara vill krama om dig och verkligen få dig att förstå att du är fantastisk! Du är så stark! Här inne har vi vår egna story och alla har vi olika bagage som lett oss till samma ”tröstnapp” som vi vill ta oss ur. Precis som du känner jag att hade jag inte hittat hit hade det gått åt helvete för mig. Två flaskor vin om dagen är ett minne blott och jag vill inte dit igen heller, men med ett tidigare försök att sluta så står jag mer ödmjuk inför att vi alla får återfall, och det återfallet gick jävligt fort. Det behövdes bara en klunk och längtan efter bolaget och kärleken till boxen blev outhärdig och jag trodde jag kunde ta ett glas då och då. Vem fan försökte jag lura? Så jag drack dagligen i två månader. Höll upp en vecka och drack dagligen i sex månader till.
Nu sitter jag här och har varit nykter i 35 dagar... vilken grej alltså! Helt sjukt att jag lyckats! I april förra året var jag inte rädd för att sätta alkoholen till munnen igen... det är jag idag! För gör jag det vet jag att det kommer bli mitt fördärv och jag vill inte svika mina barn igen!!! Jag älskar dem över allt annat och de är det finaste jag har!

Vilken underbar man du har ❤️ Det värmer i mitt hjärta att höra hans ord! Jag vet att min särbo skulle säga likadant till mig och stå vid min sida om han fick veta sanningen, men jag vet inte när jag ska ta tillfället att berätta för honom...

Tack för allt du delade med dig Vinäger✨🙏🏻✨ Det fick även mina tankar att komma i spinn! Vi behöver eftertänksamhet med all respekt ❤️

Kram PimPim 💖

Fibblan
Släppa taget - acceptans

Det är oxå vackra ord ✨..!
Och orden har en fantastiskt förlösande kraft. Så det är bara så härligt att du låter dem få flöda..💚
Och du har verkligen en gåva i ditt skrivande🤗!

Mkt av det du skrivit hade varenda medmänniska helst velat att du skulle få slippa gå igenom..
Men det känns så bra att det finns kärlek och omtanke runtomkring dig på nära håll också. Det behövs!
Och du kan tanka upp här också😘!

Som du kämpat och gör än idag. Men det är något nytt på gång också, känns det som..💚. Att inte behöva kämpa så förbannat. Att släppa taget och hitta ro i acceptans. Det är nog vägen ur den där j-la ångesten oxå..det är lättare sagt än gjort. Men du kommer klara det!
Tror på dig💚!

Många kramar/
Fibblan🌼

Vinäger
Ja, nu håller vi!

Tack för fin respons, FinaLisa, PimPim och Fibblan. Undrar ibland om syftet med det jag skriver går fram. (Uppdatering: Jag menar alltså att jag nu fick bekräftelse på att det gjorde det. Ibland är det skrivna ordet lätt att feltolkas, så nu garderar jag mig mot missförstånd.)

I det här fallet ville jag förtydliga att vem som helst kan drabbas, kanske lätta på skuldkänslorna för någon.

Vad gäller behovet att berätta om min uppväxt kom det sig nog av att det kan se så perfekt ut i dag, men det är mycket som kan ha hänt bakåt. Det tog mig många år att förstå att jag inte haft en så bra barndom som jag inbillat mig. Jag var älskad av mina föräldrar, men de klarade inte p g a psykiska "besvär" av sitt ansvar. Jag har skrivit det förr, men vändningen kom när en psykolog (som jag tillfälligt träffade i ett annat ärende) sa "Ja, de älskade dig, men det räckte inte". Gode värld, vilken lättnad det var att höra de orden. Skuldbördan lättade rejält.

Ja, Fibblan, jag är lyckligt lottad ändå. Villkorslös kärlek från så många. Har verkligen fått uppleva det även här, vilket många gånger har varit helt avgörande på min väg framåt. Ibland måste vi påminna oss om det och inte ta varandra för givna. Det är lätt hänt när vardagen rullar på. Hitta på något otippat, ge komplimanger, tillbringa någon extra timme i sängen... 😉 Bara göra något som bryter - ibland. (Framför allt det sistnämnda bör utföras med partnern hemma, inte med någon forumvän.) 😂

PimPim, när jag läste att du är på dag 35 var jag tvungen att räkna på fingrarna. Japp, 36 dagar i dag för mig med. Hur sparsamt jag än återföll ett par tre gånger i december är det först nu det är över på riktigt. Hur bra känns inte det... Vi fixar det här nu, något alternativ finns inte.

FinaLisa, vet att du också har haft - och fortfarande har - det tufft. Du är en otrolig kämpe. Önskar så att du får slippa behöva vara så stark ett tag, det är dags för lite medvind nu.

För varje dag tar A allt mindre plats i min hjärna. Att ta ett återfall har aldrig känts längre bort. Just nu är det inte ens en kamp. Men som alltid är jag ödmjuk inför kraften A besitter. Avslutar med samma ord som jag ofta gjorde för drygt ett år sedan:

Nu håller vi!

Fibblan
I'm in - nu håller vi ✔️

Var inte med då, men hänger på nu 💪😁!

Skönt o höra att det inte känns som en kamp med alkoholen! Även om man inte kan släppa garden riktigt ngn gång kanske, så är det ju en enorm skillnad och en sådan befrielse att känna så🙏!

Har allt fler sådana stunder jag med och det känns såå skönt..!

Dag 36 🏅 !
Heja oss😘!

Kram/
Fibblan🌼.

Vinäger
Tjohooo...

I dag när jag kom hem slog det mig att jag inte tänkt på alkohol på hela dagen. Alltså, nästan t-o-l-v timmar i sträck. För bara två månader sedan tänkte jag på A dygnet runt.

Jädrar i min låda vad det går framåt för mig nu.

Åh, vad mycket hopp och kärlek jag vill överföra till alla som känner hopplöshet vad gäller A. Det går, jag lovar, det går absolut att göra sig av med skiten. Kunde jag, så kan ni.

Over and out från en tacksam och just nu överlycklig Vinäger.

John-Erik
Grattis Vinäger

Du har gjort en fin resa tillbaka..:-)

Toppen

Kram

John

Fibblan
Åh, vad härligt 😃!

Blir så glad för din skull!
Du är värd varenda stund av den lycka du känner nu!

Och det är DU, som sett till att ta dig dit!
Heja dig💚!

Stor kram/
Fibblan 🌼

Prick
Du äger!

Så glad för din skull Vinäger!
Jag önskar mig snart samma mindset som du har. Alkohol tar upp mina tankar och det är rätt sjukt hur det kan bli så.
Jag suger i mig din lycka och hoppas den kan ge mig samma glädje.
Prick

Prick
Så starkt, så bra!

Kära du, så nära och fantastiskt bra berättat.
Jag tar till mig av din berättelse och finner givetvis en hel del som vi har gemensamt.
Jag ska också acceptera mitt öde och släppa taget.
I morgon.
Prick

Nurture
Underbart !!

Jag blir så glad av att läsa dej, vännen 💚 Gott jobbat.. så tufft gjort. Lycka 🤗

Nurture
Underbart !!

Jag blir så glad av att läsa dej, vännen 💚 Gott jobbat.. så tufft gjort. Lycka 🤗

MondayMorning
Lyckliga Vinäger

Lova att aldrig glömma.
Sänk aldrig garden mot alkoholen.

Var tacksam över livet. Njut av varje nykter dag. Och njut av det du
upplever. Snart sitter vi i vårens sol, morgontid och lyssnar på fåglarna
och dricker en kaffe. Stillsamt och i harmoni. Ångestfria och nyktra.
Vi lär inte sitta där och ångra att vi inte är bakfulla ;.)

Ta hand om dig och din fina familj.

MM

FinaLisa
Vinäger🌷

Jag säger bara Wow👍😘💞
Njut i fulla(!) drag!!!
Kramar
💚💚💚

Vinäger
God morgon!

Tack alla för uppmuntran, det betyder mycket. 💗

Visst är det så, Prick, att vi ofta känner igen oss, mer eller mindre, i andras berättelser. En av styrkorna med detta forum är ju just att läsa och ibland få en aha-upplevelse, en annan gång pepp. Det vi behöver för stunden.

Precis som MM, skriver, det gäller att inte sänka garden. Men jag är på min vakt. Dock har ett återfall aldrig känts längre bort och jag njuter av den känslan och hoppas att den kommer att sitta i.

Skrev till Gamlahäst nyss att varje nykter morgon är god, även om annat kan vara jobbigt. Dock är det lättare att ta tag i saker när man är helvit, man slipper ju iaf bakfyllan med all ångest den för med sig. Återkommer ofta till Dionysas ord, någon gång i början av min tråd, om att vakna alkoholfri. De går ut på att:

Välkomna en ny dag. Inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med.

Nu håller vi. Kram

-----

Denna har jag fått av Skillnaden, en hjälp att komma ner i varv och vara i nuet.

https://youtu.be/1VgMbYujjS8

Wasabi
Igenkänning

Jag gillar din insikt och hur du beskriver alkoholen och din relation till den. Jag tror vi har mycket gemensamt där med våra tankar om ett nyktert liv och hur vi ska åstadkomma det. Vi vet båda hur viktiga strategier och förberedelser är när det kommer till nykterhet, som du skrev i min tråd. 30+ dagar är verkligen en bedrift, bra jobbat! Om en vecka är jag också där. Ska läsa hela din tråd när jag har tid!

"--det lättare att ta tag i saker när man är helvit, man slipper ju iaf bakfyllan med all ångest den för med sig." Exakt så. Jag skrev i FinaLisas tråd att även om man har ett/flera problem, t.ex x och y. Du väljer att minska ångesten över x och y för stunden med alkohol. Nästa dag har du fortfarande problemen x och y men även bakfylleångest, fysiska problemen kopplade till alkoholen, skammen och dipp i självkänslan osv.

Vinäger
A-fritt är livet

Wasabi, precis så är det. Livet är bättre utan alkohol. Punkt slut. Den korta stund som ruset är lagom mysigt innan det övergår till fylla är inte värd ett dugg dagen efter.

PimPim
Värmen i bröstet efter första klunken...

... andra klunken blir gärna fler klunkar. Oj glaset är tomt... vi fyller väl på ett till då... fyllde jag inte på nyss, för glaset är tomt igen... känner mig lullig, hoppas det inte märks... får ta en kaffe emellan.. jisses är glad nummer fyra också slut? Men vad fan kan lika gärna ta deg femte och det sjätte...

Fy fasiken... kväll in och kväll ut varenda vecka! Nä jag vill inte vara där igen. Det ger mig inte ett skit förutom lite värme i bröstet!

Bra kämpat 😘😘

Kram PimPim 🌷🌷

chaarlie4744
Bara bestämde mig så där

Jag har länge känt att jag har ett missbruk av vin. Har försökt prata med min man och mina vänner och möttes av aggression- jag är ingen alkolist som behöver antabus eftersom jag jobbar sköter hemmet barn och allt - men det att jag alltid blir den som blir fullast alltid somnar och aldrig minns ursäktas - jag är så jövla trött på att vara den här att vara den som smyger med sitt drickande den som kan dricka en flaska vin på en timma efter maken gått och lagt sig för att vara säker på att somna gott - men samtidigt är jag för nervös för att ringa beroende enheten och erkänna - vad händer med mig - riskerar jag mitt jobb måste man berätta för sin chef - jag har ännu inte gått så långt med att vara hemma för att dricka men jag passar på varje ledig dag och ledig helg och som sagt börjar jag kan jag inte sluta förrens jag däckat och jag känner nu att det får vara bra skulle vilja äta antabus för att inte kunna ha några val men vill inte göra någon större affär av det - Är jag fortfarande i förnekande?

chaarlie4744
Bara bestämde mig så där

Jag har länge känt att jag har ett missbruk av vin. Har försökt prata med min man och mina vänner och möttes av aggression- jag är ingen alkolist som behöver antabus eftersom jag jobbar sköter hemmet barn och allt - men det att jag alltid blir den som blir fullast alltid somnar och aldrig minns ursäktas - jag är så jövla trött på att vara den här att vara den som smyger med sitt drickande den som kan dricka en flaska vin på en timma efter maken gått och lagt sig för att vara säker på att somna gott - men samtidigt är jag för nervös för att ringa beroende enheten och erkänna - vad händer med mig - riskerar jag mitt jobb måste man berätta för sin chef - jag har ännu inte gått så långt med att vara hemma för att dricka men jag passar på varje ledig dag och ledig helg och som sagt börjar jag kan jag inte sluta förrens jag däckat och jag känner nu att det får vara bra skulle vilja äta antabus för att inte kunna ha några val men vill inte göra någon större affär av det - Är jag fortfarande i förnekande?

Vinäger
Insikter

Vaknar med en speciell känsla varje morgon.

Tacksamhet de luxe.

Utsövd, så jäkla skönt.

Jag som i alla år trott att jag behövt A för att kunna sova - och så visade det sig vara tvärtom...

Ännu en sak på pluslistan.

-------

Målande och träffsäker beskrivning, PimPim. Angående hur det var då. Viktigt att komma ihåg. Dåtid.

Skickar lite extra cyberkärlek till alla, dagen till ära. 💗 Sänder också med energi och hopp.

Hopp om att det går att leva nyktert. Det går. Utan kamp. Helt naturligt. Det tar ett tag. Men det går.

Kram på er

Sidor