av Lovika

Lovika
tors, 2019-01-17 - 17:04

Känns lite bättre för varje dag som går, gråter inte lika mycket längre... någon enstaka gång per dag. Försöker att underhålla mig så gott det går med diverse uppgifter och att inte tänka så mycket, utan bara andas... en sekund i taget! Sover fortfarande dåligt trots sömntabletter. Nedstämd. Har inte kunnat återgå till arbetet utan försöker så gott jag kan arbeta lite smått hemifrån.
Fått svar på leverproverna som visade på en liten leverskada som troligtvis läker ut, så länge jag inte dricker. Alkoholrelaterad skada var det helt klart. Detta sporrar mig till att fortsatta....

PimPim
tors, 2019-01-17 - 21:42

... mitt i all hopplöshet! Skönt att du känner dig peppad att fortsätta vara nykter! En separation är en stor sorg, för mig var det ett misslyckande. Drömmen om att ha en bra familj, hus och allt det där gick i kras! Och den sorgen tog år att komma ur. Din situation nu ör inte alls lik min och jag hoppas verkligen att din sambo kommer visa mer förståelse i sinom tid ??
Grattis till dina 17 nyktra dagar!?

Kram PimPim ?

Livetochallt
sön, 2019-01-20 - 23:29

Hej Lovika, vet att du skrivit i min tråd ? nu har jag läst din och känner verkligen din ångest.
Den är fruktansvärd och DU förtjänar den inte!
Jag hejar på dig ( och mig)

Jag vände mig till Öppenvården där jag bor och har fått fantastisk hjälp!
Kolla där du bor på kommunens hemsida.
Du kommer klara det här för din och dina barn skull och förhoppnings vis kommet din sambo sansa sig.
Min sambo har fått komma till öppenvården oxå och pratat och det hjälpte mig väldigt mycket.

All kärlek och styrka till dig!

Livetochallt
sön, 2019-01-20 - 23:29

Hej Lovika, vet att du skrivit i min tråd ? nu har jag läst din och känner verkligen din ångest.
Den är fruktansvärd och DU förtjänar den inte!
Jag hejar på dig ( och mig)

Jag vände mig till Öppenvården där jag bor och har fått fantastisk hjälp!
Kolla där du bor på kommunens hemsida.
Du kommer klara det här för din och dina barn skull och förhoppnings vis kommet din sambo sansa sig.
Min sambo har fått komma till öppenvården oxå och pratat och det hjälpte mig väldigt mycket.

All kärlek och styrka till dig!

Lovika
mån, 2019-02-04 - 19:13

Över en månad utan A. Vilken milstolpe! Helgen som var gick i ångestens tecken och tankarna flera gånger åt ”att kanske ta ett glas vin - men blir jag nöjd med ett glas?” och ”varför inte ta flera glas då - men är det ok att döva ångesten med vin?” och ”Du behöver inte dricka i helgen - spar det tills du är själv på söndag”.
Jag är nämligen helt själv för första gången sen jag slutade dricka och har möjlighet att dricka nu utan att någon skulle veta om det. Över två dygn i min ensamhet och alkoholen lockar enormt. Igår struntade jag i kosten, som jag strikt äter i samband med ett träningsprogram, och frossade i både chips och godis - istället för alkohol... idag är jag tillbaka back in track med kost och träning men nog sjuttsingen är jag sugen på alkohol! DET FINNS HEMMA... massvis... bara att ta! En del av mig vill så gärna dricka, släppa mig fri från ångesten och en annan del vill bara krama om mig själv och säga åt mig att jag klarar av att vara utan. Är rädd för ångesten men också rädd för alkoholen - tappar jag kontrollen helt om jag dricker?!
Kommer jag någonsin att kunna dricka igen? Sätter man ett slutdatum och provar alkohol försiktigt sen - eller avstår man för all framtid? Hur gör man?
Är stolt över mig själv att jag klarade första kvällen utan alkohol och vet att jag kommer att vara ännu stoltare imorgon om jag inte dricker ikväll. Svårt, såklart... men bara det att jag mår dåligt och vill döva ångesten med alkohol får mig att tänka ett extra varv - är jag en alkoholist? Om jag låter bli att dricka ikväll - är jag ingen alkoholist då?

IronWill
mån, 2019-02-04 - 22:38

Bra jobbat med en sån tuff start. Ja, det mesta man läser här verkar tyda på att det inte går att laga en trasig relation till alkoholen. Men det är helt ok att tänka så att du får sen. (Du får ju om du vill). Alkoholist och alkoholist. Alkohol ger dig bevisligen problem och vad man kallar det är kanske inte så intressant egentligen. Jag gillar inte den beskrivningen så jag tänker att jag har alkoholproblem. Alkoholist är ju något man är, alkoholproblem något man har. Jag vill inte göra en av mina brister till en sån del av min identitet på sikt. Jag har dock ett problem men det jobbar jag ju på att lösa (dag 268 idag). Och när det är löst är jag bara en sån som inte dricker. Dessutom verkar mångas frågor kretsa kring om de är alkoholister eller inte, men eftersom det är så otydlig så är det väl mer intressant att fråga sig om det är värt allt elände att dricka snarare än om man passar in på en väldigt löst definerad term.
Ta hand om dig.

Lovika
fre, 2019-03-01 - 16:18

Inne på 59 dagar, ish... eller två månader kanske man kan säga nu. Min första fest har passerat och det kändes inte som ett misstag att INTE dricka. Hade lika roligt ändå, men kanske att man var mer närvarande än om man hade druckit. Kan sakna alkoholen när man mår som sämst, men insikten finns såklart; att dricka när man mår dåligt, ger mer ångest. Och min ångest, relaterad till alkohol, brukar komma i samband med bakfylla och ett par dagar efter det.
Klunkar Loka och hallon varje dag och märker även att kaffekonsumtionen har ökat sedan jag slutade dricka, konstigt nog känner kroppen sug efter att ha ett vinglas i handen som man sippar på ibland. Spelar ingen roll vad glaset innehåller liksom, det har en lugnande effekt ändå, har jag märkt.
Tankarna finns där emellanåt om man kan dricka alkohol, dividerar med mig själv och för en tyst diskussion, men slutar med att jag inte vill dricka. Vågar inte dricka, är rädd för att jag ska tappa kontrollen och skada mig ännu en gång genom att få en blackout. Vill inte heller riskera den alkoholtelaterade ångesten och suget som förhoppningsvist har försvunnit vid det här laget.
Den värsta krisen har släppt! Nyårsafton känns inte lika nära längre, har skapat en distans och bearbetat det värsta av traumat. Relationen har gått i spillror och det är klart med att det blir en separation. Känns som att alkoholen under hösten luddade igen förmågan att tänka klart och nu när jag har varit utan i två månader ser jag saker och ting på ett annorlunda och ser ett liv utan honom som ett mer lyckligare liv! Dessutom, är jag grymt besviken, sårad, ledsen och arg över att han inte har stöttat och funnits vid min sida när mitt liv vändes upp och ned. Ingen vidare bra människa att bygga sitt liv tillsammans med. I’m Done och kan tacka nykterheten för detta!!!!
Tack för alla stöttande kommentarer! Guld värt!! ???

PimPim
lör, 2019-03-02 - 08:53

... allt på bara två månader! Stort grattis till din nyktra tid ?
Så synd bara att du inte fått stöttning utan behövt tampas med många andra känslor förutom de dom uppstår när man försöker hålla dig nykter! Du är en rejäl kämpe och mellan raderna läser jag att du är starkare och fått insikt om att allt faktiskt känns ok just nu! ? men jag förstår att du hela tiden måste jobba med det traumatiska du var med om ? Keep going strong fina du!

Kram PimPim ☀️?

Trasig22
lör, 2019-03-02 - 09:56

Har inte läst allt du skrivit men du verkar ha landat på fötterna igen. Otroligt starkt och jag vet precis hur du resonerar angående alkohol. Sitter själv i tankarna vilken väg jag vill gå. Tiden som drickande tar vill jag lägga på något annat. På något sätt ska jag försöka förändra mig själv till en person som klarar av att ta 2-3 öl och njuta av dessa för att sen gå hem från krogen. Klarar jag det? Jag måste försöka för mig själv. Att lägga av helt och hållet är ett stort löfte som jag inte vågar ge....ännu.

Återigen starkt av dig och det sporrar mig, men även många andra att fundera över om alkoholen är nödvändig i våra liv.

nydag2018
tis, 2019-03-05 - 13:55

Du är så oerhört stark! Blir tårögd av att läsa. Vill önska dig ett STORT lycka till framöver och önskar dig all lycka ❤️

Vinäger
tis, 2019-03-05 - 20:17

Vilken skillnad på energi mellan dina tidigare inlägg och ditt senaste. Tänk att du har fixat nykterheten på egen hand, trots att du inte fått den stöttning du skulle behövt. Så himla stark du är. Jag är djupt imponerad.

Blir också glad över att du kommit till insikt om att du mår bäst av att inte vara kvar i ditt tidigare förhållande. Även om det är slut måste det kännas otroligt skönt att själv inse att det var det bästa nu.

Bra också att du inte lyssnar på A-rösten som försöker intala dig att det går bra att dricka igen. Som många här säger, spela hela filmen nästa gång tankarna på att ta ett glas dyker upp. Slutet brukar sällan eller aldrig vara lyckligt.

Önskar dig fortsatt lycka till.

Kram

Lovika
fre, 2019-03-15 - 23:51

Amazing, 74 dagar nykter! Suget finns och tankarna är där, men jag vill inte dricka... känns så onödigt på något sätt och även skrämmande. Tror att jag har blivit rädd för A. Har haft en släng av hypokondri tidigare och undrar om den har tagit fart igen, men mot alkoholen. Eller så är jag bara en smart tjej som vet bättre än så, att inte dricka då det har skapat problem.
Alkoholfritt bubbel, är något som blivit en favorit till helgen. Dock har ett par flaskor innehållit 0,3 %, vilket jag absolut inte har känt någon berusning av, men kanske lite mer ångest och irritationdagen efter...? I alla fall är det en väl känd känsla som jag kan koppla till bakfylla/abstinens. Eller kan det ha varit ångest över det att jag drack något som det var lite alkohol i eller ångest över något helt annat i mitt kaotiska liv. Vem vet? Nästa flaska får i alla fall bli 0,000 %! Man hör ju om nyktra fullblodsalkolister som reagerar på små mängder alkohol och att de aldrig skulle få för sig att dricka någon ”alkoholfri” dryck som innehöll alkohol. Kanske är det hypokondrin som sätter spratt igen, men kan även ha varit en vanlig ångest också.
Separationen är igång, ekonomin ska fördelas rättvist och vi är SÅ oense och jätteosams! Elaka ord haglar över mig, och jag antar att jag själv inte är någon ängel tillbaka. Han ska bo kvar i huset, jag ska bli utköpt och jag är livrädd för att bli blåst på pengar som jag har rätt till eller att jag ska få en vinstskattesmäll nästa år. På pappret äger vi hälften var, inget samboavtal är skrivet, trots att han gått in med en kontantinsats. Jag hoppar rätt ut från klippan och ska nu stå på egna ben, med min egna inkomst och med min egna styrka att klara av med- och motgångar, känns verkligen skitläskigt! Men jag tror att det kommer att gå bra.
Träning, kost, kärlek från/till sonen och blicken framåt, är det enda jag kan göra för tillfället och fokusera på... och såklart andas... en sekund i taget.
Lägenhetsvisning imorgon som ev. ska bli min lägenhet, känns både pirrigt och ångestfyllt. Dubbla känslor och tvära kast mellan hopp och förtvivlan, that’s my life right now! Stormar rejält!!! Så jag sitter ned i båten och försöker att inte ramla i havet... typ....
Upp med hakan och tuta och kör, man klarar allt bara man vågar... ?

Lovika
fre, 2019-04-12 - 22:56

Jag har inte orkat skriva i ”min” tråd förrän nu. Men sist jag skrev så var jag inne på 74 dagar som nykter och nu är det 14 dagar som nykter. Vad hände egentligen?

FREDAG: fick en fråga om jag ville dela på en flaska vin med exet för 14 dagar sedan. Funderade fram och tillbaka och tänkte att visst skulle jag klara av det. Jag sippade försiktigt och fick i mig två glas vin och konstigt nog ingen känsla av berusning, snurr eller tillfredsställelse av alkoholen. Hade lika gärna kunnat dricka vatten. Kände dock ett sug efter mer alkohol efter två glas trots flaskan var slut, men dividerade med mig själv att det var nog lika bra att inte dricka mer.
LÖRDAG: Glad och stolt över mig själv att jag klarade av att dricka två glas vin. Men lite fundersam över varför jag inte kände någon effekt av alkoholen, var ju ganska lönlöst att dricka om man inte kände något form av välbehag. Beslutar mig för att handla en flaska vin och ha till kvällen och tacka ja till att gå ut på krogen med en kompis. Förfestar och sminkar mig, helt själv, och får i mig hela flaskan på 2 timmar. Redo för nästa förfest och dricker 3 glas till där. Ut på krogen och dricker 2 glas skumpa och sen PANG slår det till!!! Blir helt plötsligt så trött (läs full) att jag går och ”vilar” på toaletten. Vaknar av att ordningsvakten öppnar upp toaletten och jag får sitta nere i entrén och vänta på polisen, tillsammans med en okänd kvinna och en ordningsvakt. polisen ska LOBA mig säger vakten. Min hjärna är helt med, förstår inte varför jag ska bli LOBAD, men jag är så full så att de anser att jag är en fara för mig själv. Polisen kommer och beslutar sig för att köra hem utan LOB! Och det tackar jag gudarna för nå innerligt. Kräks när jag kommer hem och däckar sedan. Vaknar dagen efter bakfull och därefter en bakfylleångest som inte har försvunnit ännu. Saknar mina 88 dagars nykterhet, som det trots allt hann bli, och jag inser att jag inte kan dricka alkohol. Två glas ger mig ingenting förutom en större risk att dricka 5-6 glas till samma kväll eller att överkonsumera alkohol dagarna därefter.
Jag behöver ingen hjälp, tror jag klarar av att vara nykter så länge jag handlar förnuftigt och låter bli alkoholen. Shit vad farligt det kan bli om man tror att man kan hantera alkoholen. Min nykterhet i 88 dagar gjorde mig stark och självsäker, vilket fick mig att tro att jag var stark nog att klara av att dricka. Men när berusningen kickar in försvinner allt omdöme, i alla fall för mig, och då går det bara utför. Konsekvenserna blir för stora. Tänk om jag hade fått för mig att ”vilat” i en snödriva istället för på en toalett och på så sätt tagit livet av mig själv. Eller om polisen hade lobbat mig och behövt förklara för arbetsgivare, sonens pappa och socialen.
Jag fattar, jag har problem med alkoholen! Jag har ett missbruksbeteende och beroende! Jag kan INTE dricka alkohol för då kommer jag att ta död på mig själv genom att utsätta mig för faror, risker eller rent av supa mig till medvetslöshet och död. Jag är gastric bypassopererad vilket innebär att jag har en ökad risk för att utveckla alkoholism, eller kanske att jag redan har den sjukdomen? Att det bara slår till, fyllan, närsomhelst är livsfarligt då jag inte har någon kontroll. Alla dessa år med mängder av alkohol efter operationen och alla varningstecken som jag fått och ignorerat kan ju vara tecken på att jag är alkoholist.
88 dagar av nykterhet och jag har känt mig så stark och mått så bra som jag bara har kunnat i min kris, och nu pladask för två veckor sedan. Saknar min långa period av nykterhet och vill tillbaka dit... behöver jag hjälp? Klarar jag det själv? Faller jag dit igen när jag känner mig stark?
Så tacksam över forumet där man kan skriva ned sina tankar och förs dagbok över sina framsteg och, som det blev nu, bakslag. Har som sagt inte orkat skriva förrän nu, känns faktiskt lite bättre i själen att kunna skriva efter 13-dagars nykterhet istället för 1-dags nykterhet.
Blickar framåt.... del två börjar nu!

Anonym15366
lör, 2019-04-13 - 07:55

Hej Lovika. Vilken skrämmande och varnande händelse du delar med dig av. *kram* Vilken chock för dig. Jag försöker rättfärdiga det, tänka att det inte var konstigt med tanke på all stress du gått igenom i livet. Men vill samtidigt hitta en strategi för hur man gör om/när man hamnar i en sån situation. Blir rädd. Inser ännu mer hur skör nykterheten är.
Det är förfärligt synd att det gick så illa, samtidigt BRA att det inte gick bra! För vad hade hänt? Du skulle ha fortsatt dricka, balansera på djävulens lina, men förr eller senare falla hårt. Tur att det hände direkt, att du inte började tro att alkohol kunde vara nåt bra.
Det är inte bara nyktra dagar som räknas utan kunskapen, utvecklingen, inställningen. Jag har min dag 28 idag, men förstår mer än för några år sen när jag klarade 53 dagar innan jag föll. Nu förväntar jag mig att jag förstår mig på det här på ett annat sätt.
Hoppas att din händelse ger dig större krafter att vara i nykterheten!
Bakslag/bakläxa - vad behöver vi lära oss?

Du är på rätt spår! Grattis! ??