av Ansan64

Ansan64
tis, 2019-01-29 - 17:11

Tack för era kloka synpunkter och tips. Det ger mig styrka att ta tag i min situation. Jag har idag packat en panikväska, redo för nästa fylla. Helst av allt vill jag ju att det är han som flyttar, men detta får bli första steget.... Jag kommer i veckan kontakta beroendeenheten för att se om de kan hjälpa mig på något sätt. Jag behöver allt stöd jag kan få.
Jag känner att han driver mig längre och längre från honom och den han är nu, vet jag att jag inte vill dela mitt liv med. Han är i de stunderna inte den person som jag blev kär i och som jag älskar så mycket. Det är så tråkigt att en så bra person ska kasta bort sitt liv. Men jag misstänker att det är fler i denna grupp som delar mina tankar.
Som jag sagt tidigare, detta år ska jag hitta mig själv igen. Ta väl hand om er alla. Kram

Nordäng67
tis, 2019-01-29 - 20:53

när jag var ihop med mitt ex undrade jag ofta vart den där mannen jag blev så himla kär i tog vägen! Fortfarande kan jag bli ledsen när jag tänker på att vår fina kärlek utvecklades som den gjorde! Från kärlek till destruktivitet! Tänker också ofta på hur sorgligt det är att han slösar bort sig själv, sitt liv, sin relation till sina barn och vårt förhållande för vindunkar och ölflak! Usch nu känner jag mig deppig när jag tänker på detta! Ta hand om dig, panikväska låter klokt! ❤️

Otroligt
tis, 2019-01-29 - 21:04

Du är på rätt väg ? , vi är nog många här som hoppas att du får styrkan att ta dig ur. Så fort du blir sorgsen och minns de bra stunderna..försök minnas hur mycket skit du fått utstå..att du är värd så mycket bättre. Försök vända nedstämdheten till ilska. Personen du blev kär i finns inte kvar. Du har försökt,, medan han inte försöker nog mycket,,Fortsätt din väg Ansan du kommer att må så mycket bättre...stor kram

Ansan64
tis, 2019-02-05 - 08:33

Hej mina medmänniskor
Det är en sak jag funderat mycket över. Är det enda lösningen en separation från den beroende? Eller går det att hitta ”lösningar” till ett fortsatt samliv? Vad är det som gör att man stannar kvar? Är det alltid den medberoende som ska ge vika? Jag förstår er som separerat varför ni gjort det. Men ni som valt att stanna, vilka lösningar har ni hittat?
Imorgon ska vi besöka beroendemottagningen. Jag hoppas vi kan få hjälp och goda råd både för mig och min man.
Många kramar till er alla.

Nordäng67
tis, 2019-02-05 - 10:30

Separation alltid är den enda utvägen. Det är mycket som spelar in men framförallt insikt hos både den som är beroende och hos den som är medberoende. Om din man följer med till beroendemottagningen har han väl ändå en vilja till förändring och någon slags insikt?! Ett bra tecken och en bra åtgärd att gå dit. Jag valde att lämna dels på grund av noll hopp och dels på grund av att han blev så fruktansvärt elak när han drack. Jag kände verkligen att jag tog skada på djupet. En annan person än jag kan kanske strunta i saker som sägs och görs på fyllan men jag var till slut ett trassel av ledsna och arga känslor. Glöm inte att ta hand om dig själv också och sätta fokus på dig själv. Beroendemottagning är något jättebra men handlar om HANS problem och mående. När ni är där kanske du kan fråga vad DU kan få för stöd också!? Kram och lycka till på mötet. Om du vill dela med dig vore det intressant att höra hur det gick❤️

Otroligt
tis, 2019-02-05 - 21:09

På en beroendemottagning när mitt ex åkte fast för rattfylla. Han ville jag skulle med och jag trodde verkligen han insett sitt problem. Jag fick en kurator och han en annan. När jag gått 3 gånger sa min kurator att hon tyckte jag skulle lämna honom.. jag tyckte hon var konstig som inte tyckte att vi skulle kämpa tillsammans med hans problem. Så jag slutade gå och trodde exet och jag skulle klara det tillsammans. Men istället för att det blev bättre blev det värre. Han började bli elakare och fullare. Fick paranoida tankar och nu började jag känna mig otrygg hos honom. Jag satte ett ultimatum att antingen slutade han dricka helt eller så skulle det ta slut. Och på den vägen är det. Kände att jag inte orkade med allt, jobbar heltid och har 2 vuxna barn och barnbarn som jag vill umgås med. Inte sitta och fundera om han druckit eller inte...tror inte att de som väljer att stanna kvar hos en som missbrukar kan bli lyckliga någonsin. Kram kram

Ansan64
tors, 2019-02-07 - 20:59

I onsdags hade vi möte på beroendemottagningen. Vi träffade en klok person som berättade vad de kan erbjuda och olika lösningar för att kunna hjälpa. Det bestämdes att min man ska få enskilda samtal och jag kommer att få träffa en annan handledare för samtal. Vi har fått tid nästa vecka. Det känns skönt. Fast inte har min man upphört med drickandet. Jag hoppas han hittar motivation för att orka ta steget mot att leva ett nyktrare liv.
Det känns iallafall skönt att få träffa en person som jag kan prata med. Det är en början.....

Ansan64
tors, 2019-03-07 - 21:11

Det är ett tag sedan jag skrev. Under denna tid har vi båda haft kontakt med beroendemottagningen. Jag har fått mycket hjälp i form av stöd och tips hur jag kan agera och tänka. Min man har fått enskilda samtal och har även anmält sig till en beroendegrupp. Den har inte börjat än. Han har varit nykter i en vecka, men igår var det dags igen och det har fortsatt idag. Jag rasar, trots att jag försöker hålla mig uppe. Jag vill gärna tänka positivt och att satsa på mitt mående. Just nu känns det svårt och jag bävar inför helgen. Min bävan är att han hoppar av gruppen och det goda arbete han påbörjat - och jag kan inte göra ett dugg åt det. Snacka om oro.

Skrållan
tors, 2019-03-07 - 22:57

Fy vad jobbigt. Förstår din känsla, när man hoppas, och sedan rasar allt igen. Å vad man känner igen sig.
Man skulle bara vilja ruska om dom och säga, vad håller du på med. Men man inser ju att man inte kan göra något alls. Fy.
Hoppas du hittar styrkan igen.

Svewild
tors, 2019-03-07 - 23:04

Varm kram Nordäng67?
Starkt jobbat och jätte bra att sätta fokus i vad den andre kan begära, jag är den som har a problem... men inser ju verkligen vilken hjälp ni som vill hjälpa OSS behöver❤️
Fint skrivet av dig ❤️

Ansan64
fre, 2019-05-03 - 08:27

Det har hänt en hel del sedan jag skrev senast. Jag har fått handledning vilket har varit jättebra. Det ger mig styrka och hjälp att sortera mina tankar. Rekommenderar detta till alla. Mannen har också fått hjälp i en grupp. Den ska fortsätta med ny grupp nästa vecka, men han väljer att hoppa av. ”Vill inte ha fortsatt hjälp, klarar det själv” vilket jag insett att han inte gör. Det känns som om han gett upp och vill inte bli nykter. Jag har nu krävt att vi måste separera och ha skilda boende, vilket känns väldigt kluvet för mig. Men jag orkar inte ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag känner att jag orkar inte kämpa ensam längre, för han gör inget för att förändra vår situation. Just nu gör det fruktansvärt ont och får gråtattacker. Men jag måste stå ut, för så här vill jag inte ha det.

Nordäng67
fre, 2019-05-03 - 09:25

fruktansvärt ont att nå vägs ände och inse att man kämpar själv, en orättvis och omöjlig kamp! Fördelen med att nå den där punkten är att man börjar fokusera på sig själv som du gör nu. Du vill inte ha det så här skriver du och då har du börjat utgå från dig själv och det är bra det. Det första steget i en annan riktning. Numera tänker jag ofta på att jag inte kan leva om/göra om veckan jag har framför mig. Den kommer att passera och aldrig komma tillbaka. Vad vill jag ha gjort och vem vill jag vara med? När jag var ihop med mitt ex var jag JÄMT ledsen för veckan som hade passerat och hade ingen kraft och ork att tänka ens på idag eller imorgon. Känner sådan frid och frihet när jag är helt lugn med veckan som har passerat och kan sätta fullt fokus på idag, imorgon och resten av mitt liv. Kram till dig, du klarar detta!

Ansan64
lör, 2019-05-18 - 14:36

Igår gjorde jag en orosanmälan till soc för min man. Han kom hem efter ett samtal med alkohol och drog mottagningen och var redigt berusad. Han sa att han skulle inte träffa dem mer och nu ska han supa tills han dör. Soc kommer att kontakta honom nästa vecka. Nu hoppas jag bara att han tar emot den hjälp som de ev kan erbjuda. Händer inget, gör jag en ny anmälan.
Jag har också sagt att han får bo kvar här tills första juni, om inget förändras. Lägenheten är min så om han inte hittar någonstans att bo tills dess, hamnar han på gatan. Elakt? Ja kanske men nu är jag så förbannat trött på detta.

Ansan64
lör, 2019-05-25 - 17:51

I tisdags ringde de från soc och i torsdags var vi dit. Vi gjorde en plan för vad han ska göra innan nästa träff som blir i mitten av juni. Det kändes bra, men ännu ser jag ingen skillnad och jag förbereder mig på att han ska ut nästa helg (då är det 1a juni). Jag ska träffa min handledare i början av juni. Vilken process detta är. Jag känner att jag svävar på slak lina, är jag ensam efter 1 juni eller inte. Hur ska jag tänka?

Skrållan
lör, 2019-05-25 - 18:58

Det enda är att ta en dag i taget. Det är ju inget som fixar sig snabbt. Det får ta sin tid. Men det är en berg-och dalbana. Jobbigt

Ansan64
lör, 2019-08-10 - 20:40

Det var ett tag sedan jag skrev. Sommaren har varit en balans på slak lina fyllda med hopp och förtvivlan. Nu har det gått så långt att mannen i mitt liv bara ägnar sig åt att supa. Han är sängliggande tills han tar sig till systemet. Igår fick jag nog och sa att han får tillbringa sin tid i sommarstugan. Nu har jag en känsla av hopp och saknad. Men vad är det jag saknar? Vad är det jag vill och önskar? Jag vill har tillbaka min nyktra, kärleksfulla man. Fast den man som jag älskar och är gift med finns inte längre, han är utbytt mot en person som är sjuk och gör vad han kan för att förgöra sig. Ge mg stöd, och glädje att orka fortsätta....

Skrållan
lör, 2019-08-10 - 22:10

Känner igen det. Just att man längtar efter mannen som inte längre finns. Det som blev avgörande för mig var att mannen som var nykter blev lik mannen som var full.
När jag hade lämnat satt jag vid tvn en kväll och var ledsen och längtade. Men så kom jag på att även när mannen fanns hos mig så var han ute i garaget och drack. Jag var lika själv då. Skillnaden var att jag slapp hantera en full man.
Börja tänka på dig nu. Det finns ingen annan väg. Jag tror man blir sjuk själv annars. Och jag har tänkt att om något kan rädda mitt X nu, vi är nu skilda, är om jag lämnar och han får bestämma själv vad han vill göra med sitt liv.

Ansan64
lör, 2019-08-10 - 22:37

Det stämmer Skrållan. Nu i sommar när han var nykter har han agerat som när han är berusad. Det har bara gått utför. Jag inser att det inte finns något annat alternativ än att lämna. Jag vill känna glädje och slippa oro. Måste hitta mig själv igen.

Blade Runner
fre, 2019-08-16 - 19:21

Du ska inte behöva ha det som du har det. Gå tillbaka och titta på dina inlägg och se att inget har förändrats trots din kärlek.
Jag är på väg i skrivande stund, vet förstås fortfarande inte hur sjutton det ska gå men det tog mig 20 år att komma dit jag är idag. Lycka till och du är värd lugn och ro och kärlek