av IronWill

Fibblan
fre, 2019-02-08 - 09:21

..och det som gör att man känner sig så jävla sliten och nedstämd tror jag. Det har ju oxå blivit ngn slags överkompensation, när man var inne i drickandet..iaf för mig. Då var jag till viss del ännu mer mån om att prestera än bättre, som mamma, som fru, som dotter, syster, på jobbet You name it. Sedan var det iofs också alkoholen som hjälpte mig att kliva av tåget emellanåt. Typ fuck it. Jag orkar inte och så drack jag bort känslorna av trötthet, misslyckande, otillräcklighet..
Skönt att jag åtminstone insett nu, att det där inte skulle hålla i längden..
Så nu står jag här, och liksom du, ska hitta nya sätt och vägar att hantera mig själv på.
Facebook har jag aldrig varit med i..så lite känner jag nog mig själv, och lite förmåga har jag nog allt att ta hand om mig och veta vad som blir bäst för mig ändå, tänker jag nu. Har så höga krav på mig själv, så inflödet där och det eventuella jämförandet mot en "låtsasvärld", har jag tack o lov skonat mig från..
Fuck Facebook-lyckan. Håller med dig. Den är inte på riktigt ändå.. det är var jag tror iaf, har ju vänner med Facebook och insta..så har ju förstått konceptet om man säger så..?

Ullabulla
fre, 2019-02-08 - 09:28

Var det så att hålet i mitt inre växte och till slut så kunde inte den "lyckade" ytan längre dölja sprickorna.
Jag behövde vara naken ett långt tag. Göra slut med mycket av det gamla som inte längre fungerade trots att det tidigare gett mig stor tillfredsställelse.
Jobbet,huset en del av mitt sätt att vara och fungera osv.
Jag var ordentligt rotlös ett långt tag,men vägrade att gå tillbaka till mitt gamla sätt att leva.
Det fungerade inte och jag kunde inte lura mig själv längre.

Det svåra var att hitta vad jag skulle ersätta det med.
Det där hjälpandet och fixandet och känslan av att vara jordens mittpunkt. Narcissiistiskt och egoistiskt,men det förstod jag inte.

När jag insåg att jag bara kunde förändra mig själv och sluta vänta på att omgivningen skulle anpassa sig till mig så blev det en början.
När jag började våga blicka inåt utan att bli livrädd.
Började hitta igen en början till ett nytt jag som inte uteslöt mig.
Men som faktiskt på riktigt tog reda på vem jag var.
Så en ny kostym,men en som egentligen är mitt riktiga jag.

Mitt hittepåjag får hänga i garderoben som ett gammalt plagg jag inte längre behöver.
Lycka till på din resa Ironwill,jag tror den kommer att bli bra då du ändå har en trygghet i din omgivning.

Fibblan
fre, 2019-02-08 - 09:40

..och låter otroligt skönt och befriande att titta in på den gamla kostymen, som du inte har användning för längre..??!
Vilken grej och vilken resa du måste gjort..??!
Härligt!
Slår ihop din, IronWill s och min egen klokskap nu, och ska försöka vara i nuet, lyssna inåt, ta hand om resan/vägen och INTE bara jäkta på mot målet det vill säga; lycklig, nykter, vältränad, sund, utvilad, energisk, kåt, glad och tacksam (Peter Dalle summerade det bra ?..etc etc)
Tittar in till dig Ullabulla, om du har ngn egen tråd. Blev ju förstås nyfiken på hur din resa sett ut☺️.

Tack till er båda ?!
Kram/
Fibblan ?

IronWill
fre, 2019-02-08 - 10:55

Jag har känt mig elitistisk. ”Bara jag som fattar”. Varit avundsjuk. Mätt ”penisar”. Lärt mig den svenska modellen att ”skryta dolt”.
Så trött på det. Min bästa kompis är bara halvlyckad (på ytan) men helt okej med det ändå. Han haf lite andra barndomsproblem men det är så skönt med honom för där behöver jag aldrig vara bättre än jag är. Ska anamma det.

Tror jag skrev nånstans att jag läst en studie som visat på de tre största dragen som påverkar lycka.

Hjälpsamhet.
Tacksamhet.
Optimism.

Jag vill lägga till relationer pä den listan. Utan dessa finns inga förutsättningar för de andra. Man behöver telationer för att ha någon att hjälpa tex. Jag är lite pessimistiskt lagd men det är nog för att jag inte mår bra. Men det ska bli mina ledstjärnor kombinerat med att jobba med att minska mitt bryende. (The subtle art of not giving a fuck).
För mig känns det som enda chansen att komma bort från känslan jag har nu, att vara ”klar”. Jag har nått målet och kan dö nu för det finns inget mer för mig här. Att jag bara måste döva för att orka hålla mig kvar tills jag dör. Vafan är det för jävla tankar.

Ullabulla
fre, 2019-02-08 - 12:14

(Att vara klar,det är ingen mening längre.
Jag ville inte direkt dö. Det spelade bara ingen roll.
Om bussen hade kört över mig så hade jag ryckt på axlarna.
Jaha,se där ja men det kanske inte spelar någon roll längre.
Och att orka vila i den meningslösheten för att sen så småningom lyfta blicken och börja se fram emot den där kaffekoppen,eller promenaden eller vad det nu kan vara.
För att då när det var som tyngst inte se någon mening eller glädje med någonting..
Men för min del handlade det om att jag hade släppt taget om mitt medberoende,dvs min drog.
Jag slutade hjälpa fixa,dona. De relationer jag hade där det var ett måste för mig att uppfylla de rollerna.
Så ett gigantiskt sorgearbete att släppa taget om det som dittills hade drivit mig framåt och gett mig bensin/alkohol i mitt system.
Därav fallet ned i meningslösheten och en efterföljande depressionsliknande känsla.)

Vara bäst, veta allt. Vara bättre än andra som per automatik fattar lite mindre,måste upplysas eller hjälpas.
Istället för att se,hur gör dom?
Som är lyckliga av mycket mindre.
Som inte hela tiden strävar uppåt framåt mot ett oidentifierbart mål som man aldrig når fram till.

Och som du säger iw,relationer är nog nyckeln till det mesta.
Utan dom förtvinar vi och slutar utvecklas.
Utan någon att bollplanka eller bli sedd i så blir vi isolerade öar utan sikte till nästa ö på något sätt.

Att våga vara svag har varit en stor del av min resa.
Att förstå att sprickorna jag känt har varit avgrundsjupa och dolt en mycket dålig självkänsla.
Den självbild jag byggt upp med hittepå är ju bara yta.
Mitt inre jag ropade högre och högre,men jag lyssnade inte.
För hon var ju kass och utan värde.
Svag och behövande.

Bättre att ta på sig ett uppdrag till och få omgivningens bekräftelse..
Nåväl,jag blandar i och vill inte lägga ord i din mun. Det har varit min väg och min resa och idag är jag starkare på riktigt.
Inte bara på låtsas.
Men egentligen svagare än någonsin utåt om du förstår hur jag menar.
Jag får vara det nu,jag duger faktiskt ändå :-)

Jo fibblan,jag har två mastodonttrådar.
En som heter; jaha och nu då under anhörigsidan som går genom mitt liv from det jag separerade efter 20 års relation. Mitt uppvaknande till att jag var lika sjuk i medberoende/relationsberoende som mitt ex i alkoholism.
Sen bytte jag till det vidare livet och: dax att vända blad. Där reflekterade jag mer över den inre resan jag beskriver ovan och hade börjat räta på mig och fått lite fäste under fötterna.

Fibblan
fre, 2019-02-08 - 11:48

..men du har en sån go förmåga att få till humorn mitt i svärtan?!
"The subtle art of not giving a fuck". Intressant☺️.
Typ som "ignorence is bliss", lite kanske..?
Ser fram emot o höra mer om dina framsteg i detta?!
Dina fyra pelare -tror jag oxå stenhårt på
Hjälpsamhet
Tacksamhet
Optimism
Relationer

Nu kör vi ??!
Kram/
Fibblan ?.

Fibblan
fre, 2019-02-08 - 12:02

Vad bra både för dig och oss andra som läser, att du valt att dela med dig av din resa här?!
Så mkt visdom och klokskap du förmedlar! Och du oxå IronWill, för den delen?!
Känns så gott med detta forum. Alla som bjussar på sig själv, stöttar, peppar, förmedlar tänkvärda tankar och känslor, som för oss vidare mot den man egentligen är. Det är det, det handlar om till syvende och sist. Hitta sig själv, och bli tillfreds med den man är. Med både svagheter och styrkor.
Vissa saker tar lite tid..och det får lov att göra det. Det är ju lång tid vi levt på, på det andra sättet. Så att tro att den processen, skulle gå snabbt eller vara smärtfri, är en förnekelse i sig..Pratar till mig själv nu alltså. Och ev. andra som kan känna igen sig..Ni har kommit långt. Och jag tar mina stapplande första steg i nykterheten och vad den innebär. Men jag har massor med kunskaper och klokskap, som jag ju oxå fått med mig tack vare mina misstag oxå..
Jag är redo att göra jobbet. Ren (från sätt snusen då) och i helt klart bättre förutsättningar att axla det, det innebär ?!

Kram/
Fibblan ?.

Ullabulla
fre, 2019-02-08 - 12:13

Styrkan i att skriva,få feedback och insikter.
Låta polletterna trilla ned i den takt att man klarar att ta emot dom.
Avstå viss visdom för att den inte är applicerbar,men kanske suga i sig andras som man ser är lik ens egen resa.
Och gå framåt och sen kanske få bakslag i resan.
Lycka till med din resa,den blir säkert spännande.

IronWill
fre, 2019-02-08 - 18:10

Ni tillför själva mycket tänkvart genom era upplevelser! Det är bra med det här forumet att vi inte behöver spendera energi på att upprätthålla fasader utan vi kan uttrycka oss relativt ofiltrerat. Det ger mig hopp att vi har så få påhopp också. De allra flesta vill hjälpa, diskutera och hälla ut tankar.

Vill bara förtydliga att ”The subtle art of not giving a fuck” är en hyggligt läsvärd självhjälpsbok. Grundtemat är dock ganska enkelt, man har svårare att förändra välden än sitt sätt att se på den och man har en begränsad mängd saker man orkar bry sig om.

Ett till förtydligande är att jag inte heller vill dö. Mer att det känns som jag gjort allt jag ämnade och nu är allt bara mer repetition och kamp för att hålla sig kvar. Så det skulle inte göra så mycket om det råkade hända. Palla.

Tack ullabulla och fibblan! Och hoppas ni får en bra helg. (Det betyder inte att jag sätter någon punkt här, utan bara i den trevliga bemärkelsen.)

Vinäger
lör, 2019-02-09 - 09:52

Bra diskussioner. Håller med om det mesta, även om allt inte är svart eller vitt.

Vad gäller Facebook kan det ju användas på olika sätt. Mycket beror nog på vilken vänkrets man har. Släktingar långt bort, gamla vänner, politiskt engagerade kompisar, arbetskamrater... Som alltid ställer jag mig frågan vad syftet är. Tycker att det går att starta och hitta diskussioner med djup i. Om det är det man vill. Allt är vad man gör det till. Men förstår självklart faran med prestationsångest och lyckliga fasader.

Att inte alltid behöva vara bäst. Jag har sådan tur att min man är lite av den där kompisen som du har, IronWill. En mera grundtrygg person är svår att hitta. Han har inget behov av att strida för att få rätt, utan släpper det mesta. Gode värld, vad jag avundas honom ibland. Samtidigt är det nog tur att jag, då det begav sig, hittade precis just min motpol.

Själv tycker jag att jag har kommit långt, jämfört med hur jag har varit. Har jobbat med mig själv i många år för att komma dit där jag är i dag. Uppskattningsvis är jag tio-femton år äldre än er, IW och Fibblan, men vet inte hur mycket den faktiska åldern spelar in. Det är klart att ju längre tid man levt, desto mer har man hunnit grubbla - på gott och ont. Tycker dock att lite mer av att våga vara sig själv och strunta i normen kommer för varje år, eller för varje ny insikt. De existentiella funderingarna får en annan karaktär.

Äh, jag vet inte... Hade intentionen att skriva någorlunda strukturerat, men det blev mest svammel känner jag nu.

PS! Morgonsex is da shit. Utan bakfylla. Sådeså. ? DS

IronWill
lör, 2019-02-09 - 11:05

Har eg bara haft facebook, och siktade på att hålla det mer på riktiga vänner-nivå. Men sen kom svensexor som skulle planeras etc. sen var det där. Det ytliga skitnödiga flödet. Och i en av mina värre depressioner blev jag än mer deprimerad över att alla andra hade familjemys, vinglas på stranden, nya altaner, just bänkat 1ton på gymmet etc. Då stängde jag den dörren och har aldrig blickat tillbaka. Men facebook etc är ju inte problemet, bara symptomet på att det är viktigt att vara lyckad och i vissa fall bättre än alla andra. Jag har bra självförtroende men låg självkänsla så för mig var det oerhört jobbigt att tävla. Även jag och mina syskon har tävlat hela livet. Mest materiellt. Det är mindre och mindre viktigt. Med inre glädje och tacksamhet över vad jag har så spelar det ingen roll om andra har det bättre materiellt, statusmässigt eller vad det kan vara. Inser att jag låter lite som en självhjälpsfanatiker eller något men det är inte meningen. Det har bara inte funkat för mig och jag måste hitta något annat. Kanske funkar det för andra med materiellstatuslycka men man läser ju om ökad press och psykisk ohälsa bland unga.
Men det finns ju så klart en gråskala och vi är alla olika. Ovan är bara en beskrivning om hur jag insett att jag fungerar. Jag är som gladast i interaktioner med andra människor när fasaderna är så nedfällda som möjligt. Jag är inte bättre än någon annan, inte mer lyckad eller oersättningsbar. Och jag kommer bara ha mig själv att stå till svars för på slutet. Gjorde jag vad jag kunde för att ha så trevlig, mysigt och härligt på vägen? Jag är 41, dags att utvärdera och kurskorrigera. Hit gav mig materia men det kostade mycket sann glädje. Kanske inte måste vara superdrastiska åtgärder men att ändra perspektivet och inte jaga materian utan upplevelsen. Acceptans.

Edit: Facebook, instagram, snapchat etc behöver inte vara dåligt, det är inte min poäng, men för somliga av oss är det destruktivt eftersom det driver på ”Tävlingen”.

Edit 2: Om ni tycker att jag övertänker och grubblar för mycket så har jag bara en kommentar...Exakt!

Fibblan
lör, 2019-02-09 - 11:23

IronWill
Förstod att du inte vill dö, därav valet av emoji s (?) ?! Det kunde varit ett påhopp om ngt, en skrattade emoji om ngn uttryckt ärligt menade tankar på att vilja dö..
Fy, va hemskt. Men jag kanske ska passa mig lite, för det är inte alltid man kan uppfatta nyanserna i skriven text. Men denna gång, gick det ju bra?!

Tycker om dina inlägg. Dina nakna/ofiltrerade tankar om dig själv och omvärlden ☺️!

Visst är det som du säger också Vinäger, att vi blir klokare med åren. Och ju fler av livets vedermödor vi hunnit med att trampa igenom, ju mer visdom har vi fått på vägen. Samtidigt som det ju finns de som levt ett helt liv, utan att egentligen kommit ngn särskild stans..där man ibland kan haja till och liksom och känna sig minst 35 år äldre än en 65-åring oxå..
Och på ett sätt kan jag känna mig lite avis på dem. Förskonade från sådant man själv varit igenom. Bara lullar runt. Aldrig känt ångest etc. Men tror och väljer att tänka att jag fått/har ett rikare liv, just för att jag är som jag är. På gott och ont..att det är källan till personlig utveckling och tillväxt.
Men vem jämför..???(?!)

Önskar er en fin helg??!

(Med goa möjligheter till en stund extra kvar i sängen..??!)

Kram
/Fibblan ?.

Vinäger
lör, 2019-02-09 - 12:42

Håller med om att det kan missförstås. Försöker nyansera, men håller ibland tillbaka av rädsla för misstolkningar. Har fortfarande jobbigt med konflikter, trots många års träning.

När jag var i tjugoårsåldern var jag mycket mer erfaren och klokare än många av mina äldre vänner. Så visst är åldern oftast vara en siffra. Menade inte att jag med automatik sitter inne med mer visdom för att jag levt lite längre. Men det förstod ni nog.

Är kluven vad gäller att vara nöjd med det lilla i livet. Kanske är det jag som är fördomsfull, tänker jag ibland. Personerna som har bott på samma ställe hela sitt liv, aldrig rest utanför rokets gränser, verkar tillfreds med det mesta... Tidigare trodde jag att det var en slags liknöjdhet, men har tänkt om en del. En del är verkligen nöjda med sitt liv.

Sedan håller jag med dig, Fibblan. Själv skulle jag inte kunna tänka mig att byta plats med dem, även om en del jobbiga tankar säkert skulle försvinna på kuppen. Men det är ju för att vi är dem vi är, det grubblande folket. Vi får tänka och tro att det är nog ändå vi som i förlängningen sköter utvecklingen och förändrar världen. Alltså, alla vi som ifrågasätter det som är. Läste någonstans att det är en ytterst liten procent av alla människor som har sett och fortsättningsvis ser till att vi är där vi är i dag och inte kvar på grottstadiet. Kanske var en överdrift, men lite kul att tänka så ändå. Utan att förhäva oss, förstås. ?? Men då gäller det också att omsätta tanke till handling, annars lär det inte hända mycket.

Förlåt för ännu mera svammel. Det var bara så kul att hitta den här lite filosofiska tråden.

IronWill
lör, 2019-02-09 - 13:02

Jag tror inte att jag kan eller vill få stopp på mitt driv. Men det kanske går att rikta. Kanske inte måste vara i den värsta hetluften eller springa i 100 hela tiden. Kanske kan utveckla kreativiteten eller använda drivet i mer fungerande områden i lägre tempo. Så det är inte frågan om att göra om mig själv helt från grunden och bli nöjd i en mysig småstad långt från bruset med en hund och mina fiskenät. Men jag måste minska stressen, kanske inte alltid spana efter nästa topp utan allmänt dra ner på tempot. Innan väggen. Den verkar så hård. Men som sagt har jag redan bestämt mig och tagit beslut som jag visserligen kan få ångra men ändå inte göra ogjorda. Just nu tränar jag på att folk, jag eg inte bryr mig om men som ändå trott varit viktiga i mitt liv, är besvikna på mig (för att jag gör vad som är bäst för mig och inte dem). Känns faktiskt bra. Hej då!

Fibblan
lör, 2019-02-09 - 13:00

Inget svammel?! Men jag vill förtydliga mig lite känner jag. Menade verkligen inte att låta eller verka dömande mot dem som är nöjda med/i det lilla. De är på många sätt de sanna vinnarna?!
Menade snarare de tillfällena man själv möts av oförståelse och lite fördömande mot ens egna person, för att man är så komplicerad som man är..typ, människor av den sorten som liksom bara tycker att det är att "rycka upp sig".
De vet inte vad de talar om..

På tal om från tanke till handling, så är det precis där jag är nu..
Mkt som ligger på plats och som jag kommit fram till, som nu ska omsättas i handling. En stor del i det, och som jag är så glad och stolt över, är att jag valt nykterhet för en längre period (ännu inte gett upp hoppet om att kunna ta några glas i festliga sammanhang..).
Men det är lång väg kvar..
Så fint att vi har varandra här och kan bolla, peppa och följas åt i utmaningar och framgång❤️!
Ha en fortsatt go lördag!
Kram
/Fibblan ?.

Fibblan
lör, 2019-02-09 - 13:07

Klart du ska behålla ditt driv! Det är verkligen en tillgång och en del av dig tänker jag!
Jag skulle nog må bra av hitta tillbaka till mitt..!
Har ju varit i den berömda väggen med utmattningsdepression som följd, därav min försiktighet. Men som det är nu trivs jag inte riktigt heller..
Den berömda balansen - svår.. Men jag ska hitta den! The quest for the holy grail..??

(Blir så nyfiken på vad det är för beslut du tagit som är så oåterkalleliga..)

Kram/
Fibblan ?.

IronWill
lör, 2019-02-09 - 14:44

Jag följde en förutbestämd bana som skulle följas. Jag hoppade bara av den. Så nu är jag inte populär. Man kan säga att den vägen nu är stängd. Det chockade/irriterade en hel del personer som just ville att jag skulle följa den vägen och räknade med det. Jag var bra på det. Men det kostade för mkt. Min fru hon blev glad. Vill inte gå in på det för mycket i fall det finns någon som känner mig. Så nu ska jag komma på något roligare. Vet ännu bara inte vad det är...
Jag blev lite inspirerad av Vinäger till det steget.

IronWill
mån, 2019-02-11 - 18:31

Så heter det tydligen (och självklart kanske).
Jag är bara så bra som min senaste leverans.
Svårt för kritik.
Mår dåligt hemma när det är svackor på jobbet.

Men okej, nu har jag inga prestationer längre värda namnet. Vad är nästa steg?
Hur börjar jag se värdet i mig själv i övrigt?
Tanken är inte att gå och bli en slacker eller börda för samhället. Men börja vara snällare mot mig själv. Och inse att vad familj och vänner anser om mig är mycket viktigare än vad jag kan åstadkomma. Min fru var ändå inte så förtjust i prestationsmänniskan jag blivit som också behövde dricka allt oftare för att orka med. Självförändring är jävligt svårt alltså. Hur förhindrar jag att jag bara hamnar där igen på grund av PBS:en? Tål att ältas ett tag till. Inga svar i flaskan i alla fall. Den har stirrat tillbaka tomt tillräckligt länge.
Funderar på någon specialinriktad KBT. Med det som fokus.
Låter lite som en 40-årskris och det är det antagligen. En ”hur fan blev det såhär”-kris oavsett.

IronWill
tors, 2019-02-28 - 18:51

Jag känner lite att jag inte har så mycket mer att säga. Snart 300 dagar och jag ser ingen större risk att falla tillbaka i nuläget. Händer så mkt annat i livet så jag kommer inte att hänga här mer anant än om jag känner att det går i skogen.

Ville mest bara säga hej då till alla som jag diskuterat med under dessa (snart) 300 dagar. Tack för stöd och lycka till med era kamper!