av LMRC

LMRC
lör, 2019-02-09 - 13:10

Framförallt könner jag att jag måste skriva detta någonstans för att ge mig själv motivation. Jag har destruktivt under många år hittat anledningar till att det är ok att dricka. Problemet har funnits där hela tiden och jag har haft vita perioder som jag sedan sett till att ta igen. Jag har planerat mitt och mina barns liv efter möjligheten att få dricka. För ett tag sedan stod jag vid ett vattendrag 03.30 på morgonen. Rejält full. Fast att jag lovat att komma hem i bra skick i god tid. Jag lever med ångest ändå. Jag har en diagnos, bipolär, som den i sig gör att jag inte ska dricka. På nyårsafton klättrade jag upp taket medan mina barn stod och grät. Det räcker nu. Jag kan inte dricka. Aldrig igen. En del av mig känner sorg över det. Kanske den största delen av mig. Jag ska hitta ett sätt att klara av detta. Jag måste det. Jag vill det. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta. Men tack för möjligheten att få skriva av mig.

Fresia
lör, 2019-02-09 - 23:53

Fortsätt skriva. Det är jättebra för att få pepp,styrka och stöd.

Hur ser din plan ut? Du skriver att du haft vita perioder. Hur långa var perioderna? Hur upplevde du dom?
Ser fram emot att få läsa mer om dig.

/A

LMRC
sön, 2019-02-10 - 17:31

Tack för stöd. Perioderna uran alkohol har blivit färre och förre. En del av min plan är att få chans att skriva ner det. Jag erkänner att det inte kommer att bli enkelt. Antagligen det svåraste jag gjort. Alkoholen stillar min brinnande hjärna så pass det är enda utvägen ibland. Men jag vill inte ha den vägen längre. Så dels måste jag undvika att utsätta mig för situationer dör alkohol finns med, i alla fall till en början. Sen ska jag se till att lägga mitt fokus på på något meningsfullt för att förskingra tankars helt enkelt. Mina barn är en bra idé. Men det är så hemskt att det inte alltid räcker. Alkoholen är stark. Det hjälper också mycket att lösa alkas inlägg hör. Helt plötsligt är man inte ensam. Tack för det

Fresia
sön, 2019-02-10 - 19:28

Väldigt, väldigt många kämpar i olika grad för att bli fria från beroende.

Du verkar ha funderat en del på hur du ska göra. Det är jättebra. Bra också att du läser andras inlägg. Där kanske du kan få ytterligare tips på hur du ska klara det. Hur ser ditt liv ut?
Kram

LMRC
mån, 2019-02-11 - 22:15

Jag känner mig nästan lite dum när jag känner att det är skönt att man inte är ensam i kampen. Samtidigt som det är hemskt att så många tampas med det. Skäms också över att jag avundas dom som har en sund relation till alkoholen.
Mitt liv är å ena sidan ett luv som inte lämnar så mycket utrymme åt alkohol å andra sidan finns det många möjligheter till det. Jag har ett eget företag inom kultur, teater. Jag har en familj. Två barn i låg och mellanstadiet. Utåt sett tror jag ingen kan ana mitt problem. Dels är jag duktig på att maskera. Och dels för jag gärna ”kloka” dialoger om hur man bör leva. En fasad. Nu är jag på väg att förlora min familj. Därav min titel på denna tråden. Det räcker nu. Nu ska jag bara räkna ut hur jag ska göra.

Tackohej
mån, 2019-02-11 - 23:31

Jag tror på att ta hjälp. Det är sjukt svårt själv. AA. Anonym hjälp på alkohollinjen?
All lycka till önskar jag dig.
Jag funderar ibland på om kag också är bipolär eller manodepressiv eller liknande. Ursäkta min kunskap på området men hur kom du fram till att du hade en sådan diagnos? Själv gör jag allt eller inget oavsett om det är träning, jobb, sund mat, osv

LMRC
tis, 2019-02-12 - 22:10

Jag genomgick en ganska lång depression. Några år. Under min kontakt med psykolog beslutades att det skulle göras en utredning av mig. Via tankar om ADHD landade det till slut i Bipolär. Eller Manodepressiv som det förr kallades. Skönt att veta. Men samtidigt tufft att leva med. Huvudet brinner i maniska perioderna. Alkoholen har både fungerar för att få mig upp och ned.

Nattflicka80
tis, 2019-02-12 - 22:35

mediciner aktuellt för dig? Just Bipolaritet är ju ofta väldigt framgångsrikt att medicinera.

/Nattflickan?

LMRC
ons, 2019-02-13 - 17:14

Hej. Medicin är en stor del av min vardag. Det är ett nödvändigt hjälpmedel för mig. Antagligen resten av livet. Ännu en anledning att avstå alkoholen inser jag. Även om jag ignorerat det totalt.